Syftet med studien var att fördjupa kunskapen om socialpedagogers erfarenheter av att samverka med skolpersonal och elever i grundskolors likabehandlingsarbete. Studiens metodologiska utgångspunkt var kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Studiens teoretiska ramverk var teoretiska perspektiv och begrepp på samverkan. Resultatet baserades på tematisk analys av empiriskt material från åtta informanter. Resultatet visade att socialpedagoger strävar efter att verka som en trygg vuxen och länk mellan skolpersonal och elever avseende samverkan i arbetet med likabehandling. I resultatet identifierades relationsskapande och elevmedverkan som centrala möjligheter i samverkan. Begränsade resurser och det faktum att skolpersonal prioriterar likabehandlingsarbetet olika framställs som svårigheter i samverkan. Resultatet visade även att det finns önskemål hos socialpedagoger om att samverkan mellan skolpersonal och med elever förbättras. Slutsatserna som kan dras är att socialpedagoger har en viktig roll i det förebyggande likabehandlingsarbetet. Även att elevers delaktighet bidrar till goda relationer mellan skolpersonal och elever samt till en djupare förståelse för vikten av aktiva åtgärder. Begränsade resurser kan bidra till att arbetet med likabehandling blir en prioriteringsfråga. Sammantaget var en viktig slutsats att en fungerande samverkan är en förutsättning för ett gynnsamt likabehandlingsarbete.

Studiens syfte är att förstå hur socialarbetarna ska bemöta ensamkommande barn och ungdomar samt utveckla sina teoretiska kunskaper och praktiska erfarenheter inom detta område vilket i sin tur kommer att bidra till bättre integration. Att fly från hemlandet är mycket svår upplevelse och det ställer oerhört stora krav på vuxna som möter ensamkommande barn och ungdomar som förlorar sin trygghet. Det är känt faktum att denna grupp i stor utsträckning kan riskera att utsättas för sexuella övergrepp, olika typer av våld, hot och andra omänskliga förhållanden. Många har liknande upplevelser kopplade till flykt, separation från sina föräldrar och asylprocess som skapar mycket oro. Det är många professionella vuxna, som har olika uppdrag, kommer i kontakt med ensamkommande barn och ungdomar. Oavsett yrke och uppdrag handlar det alltid om omsorgsarbete och respekt. I min uppsats kommer jag att fokusera på socialpedagogernas uppfattning om deras arbete på HVB för ensamkommande barn och ungdomar. Personalen på HVB, vars uppgift är att stötta barn och ungdomar i deras vardag, behöver rätta verktyg och inställning för att kunna både bemöta målgruppen på ett rätt sätt och hantera sina egna känslor och vara en medmänniska i ett professionellt sammanhang. Personalen utvecklar den socialpedagogiska utformningen av integrationsarbetet med de ensamkommande barn och ungdomar, förstår deras situation, läroprocesser och de relationerna som skapas med viktiga vuxna. I sitt integrationsarbete behöver personalen frångå det problemorienterade relations- och lärandeperspektivet, vilket innebär att personalen fokuserar på de avvikande relations- och läroprocesserna. Fokus behöver läggas på relationsskapandet, tillit och respekt, vilket är tidskrävande, men kommer att ge ett positivt resultat. Studien följer den kvalitativa forskningstraditionen och sex socialarbetare som jobbar med integrationsprocessen har intervjuats. Studiens resultat lyfter fram betydelsen av de asylsökandes behov att bli sedda och bekräftade som individer. Det är viktigt att kunna förstå var de befinner sig i asylprocessen och även förstå deras kulturella bakgrund i förhållande till den svenska kulturen. Eftersom frågeställningen i uppsatsen är ”Hur socialarbetarna upplever sitt arbete med ensamkommande barn och ungdomar” är det av stor vikt att de asylsökandes mående, utveckling och behov beaktas. Studiens resultat ska diskuteras och kopplas till aktuell och relevant tidigare pedagogisk forskning.

Studien är uppbyggd och inspirerad utifrån det hermeneutiska perspektivet. Syftet med studien är att undersöka ensamkommande ungdomars upplevelser av hur deras integration i samhället ser ut, samt vad för olika copingstrategier ungdomarna använder sig av i de svårigheter och motgångar som kan möta dem under och efter deras asylprocess. Människor som flyr från sina hemländer på grund av till exempel krig är inte något nytt fenomen. Detta har förekommit tidigare och så länge oroligheter finns i olika länder kommer det troligen inte att stanna av den närmaste tiden. Ensamkommande ungdomar som kommit till Sverige för att söka asyl är en stor grupp och det sociala arbetet med att integrera dem pågår ständigt i samhället. Eftersom ungdomarna kan hamna i situationer som kan vara svåra att hantera så kan de i dessa situationer använda sig av olika copingstrategier. I studien har jag valt att intervjua afghanska pojkar, där fokus låg på att få reda på deras upplevelser utifrån en intervjuguide. Analysen av studien har genomförts med inspiration från den hermeneutiska cirkeln utifrån hur ungdomarna använder sig av copingstrategier. Tidigare forskning har även kopplats till min studie som har visat på likheter men även olikheter inom forskningen av ensamkommande ungdomar, forskningen som har använts kommer från både Sverige och några andra länder i Europa. Det framkommer i resultatet att ensamkommande ungdomar har liknade upplevelser av hur deras integration i samhället ser ut och vad de själva anser är problemområden som behöver ändras på. Det framkommer även att de använder liknande copingstrategier och att de är aktiva i att ständigt förändra sin situation till någonting bättre och att de trots motgångar och svårigheter ser ljust på framtiden. / unaccompanied adolescents, refugees, integration, coping strategies, social network, social work

Syftet med studien är att utifrån terapeuters perspektiv ta reda på vad hästunderstödd terapi kan bidra med för individer med psykisk ohälsa. Vidare vill vi med studien ta reda på vad det är, samt på vilket sätt hästunderstödd terapi kan leda till främjande respektive hämmande effekter. Med utgångspunkt i att det är relativt lite forskat kring hästunderstödd terapi och dess effekter väcktes vårt intresse av att öka kunskapen kring detta. Val av målgrupp är individer med psykisk ohälsa eftersom att psykisk ohälsa är ett utbrett samhällsproblem som generellt sett ökar och som det läggs relativt lite resurser på. Djur har visats vara en kostnadseffektiv resurs som bidrar med att den psykiska ohälsan minskar och levnadsvanor förbättras hos individerna.Metoden som valdes för att besvara forskningsfrågan var kvalitativa halvstrukturerade intervjuer. Studien utformades genom bekvämlighetsurval och målinriktat urval genomfördes intervjuer med tre verksamma terapeuter inom området. Efter bearbetning av materialet framkom tre huvudteman som visar på effekterna av den hästunderstödda terapin och dess bidragande faktorer vilka är: Hästen som redskap, Ökad kunskap och medvetenhet, och Känslan av att ha kontroll. Studiens resultat visar positiv effekt på individernas självförtroende, självinsikt, motivation, välmående, gemenskap och position i samhället. Hästen är en stor bidragande effekt till detta genom att den möjliggör skapandet av goda relationer till både hästen och terapeuten. Terapin medför även utomhusvistelse i naturen vilket har stor betydelse för individers välmående.

Diskussionen om serviceinsatser inom socialtjänsten har länge pågått och det finns stora variationer kommuner emellan till följd av de diffusa riktlinjer som anges för insatsen. Ämnet aktualiseras i och med den rättsprocess som behandlat serviceinsatsers utformning och omfattning. Denna studie är ett bidrag till debatten om serviceinsatser och den fortsatta utvecklingen av socialt arbete. Studien syftar till att undersöka vilka svårigheter och förtjänster serviceinsatser medför, samt vilken betydelse organisationsstrukturen har för socialarbetarens handlingsutrymme. Resultatet bygger på intervjuer med fem socialarbetare som tillämpar serviceinsatser till barn och familj. De begrepp och teorier som används för att analysera det insamlade materialet är individualism, gräsrotsbyråkrati, handlingsutrymme och empowerment. Det framgick att socialarbetarna uppfattar riktlinjerna för serviceinsatsen som diffusa och ospecificerade, vilket vidgar socialarbetarnas handlingsutrymme. Kunskap och erfarenhet visar sig vara viktiga redskap för att hantera handlingsutrymmet och forma serviceinsatsen efter den hjälpsökandes behov. De förtjänster som framhålls är tillgänglighet, mobilitet, den hjälpsökandes delaktighet, motivation och frivillighet. Vidare belystes avsaknaden av dokumentation som positiv då socialarbetarna menade att de får mer tid för den hjälpsökande. Resultatet indikerade även att dessa faktorer var av betydelse för relationen. Det framgick att det skett en relationell maktförskjutning mellan socialarbetare och hjälpsökande, där den hjälpsökande ålagds det yttersta ansvaret. Socialtjänstens rykte visade sig vara ett hinder för att nå målgruppen. Vidare påträffades svårigheter att informera om serviceinsatser och socialarbetarna upplevde att människor trots marknadsföring inte var medvetna om att hjälpen fanns att söka. Det framkom även att det kunde vara problematiskt att inte göra uppföljning eller utvärdering av serviceinsatsen.

Syfte: Syftet med denna studie är att beskriva, jämföra och analysera hur unga vuxna med NPF och nätverksledare upplever brukarens delaktighet vid nätverksmöten, som arrangeras i avsikt att samverka för brukarens bästa. Vidare syftar studien till att analysera delaktighetsfrämjande arbete hos nätverksledarna. Frågeställningar: • Vilken upplevelse av brukarens delaktighet beskriver informanterna vid nätverksmöten? • Vilken betydelse har samverkan för brukarens upplevelse av delaktighet vid nätverksmöten? • Hur beskriver nätverksledarna sitt delaktighetsfrämjande arbete? Teori: Studiens teoretiska perspektiv är symbolisk interaktionism med de centrala begreppen delaktighet, samverkan och meningsskapande vilka används för att tolka empirin. Metod: Utifrån en kvalitativ metod har sex halvstrukturerade intervjuer genomförts, varav tre med brukare som det arrangerats nätverksmöten kring samt tre med nätverksledare. Samtliga informanter kontaktades genom den så kallade snöbollseffekten. För att få svar på studiens syfte och frågeställningar utformades en intervjuguide, vars svar transkriberades och analyserades genom meningskodning. Resultat: Brukarna upplever en större delaktighet vid nätverksmöten än vid andra situationer i vardagen. Nätverksledarna är mer positiva i sina uppfattningar än brukarna. Det framkommer att brukarens upplevelse av delaktighet handlar om att vara en del av ett sammanhang. Hindrande faktorer för samverkan är hindrande för brukarens upplevelse av delaktighet. Nätverksledarnas delaktighetsfrämjande arbete grundar sig i en ständig återkoppling till brukaren och dialog mellan deltagarna.

Metoo-kampanjen som uppmärksammades hösten 2017 har genererat stor uppståndelse, #tystiklassen och #räckupphanden är två upprop inom #metoo som menar att belysa sexuella trakasserier och övergrepp inom skolans värld. Studien syftar till att undersöka om Metoo-kampanjen har lämnat någon påverkan på ungdomar, samt om #metoo har använts i skolan. En profession som är relevant att studera utifrån det socialpedagogiska fältet är skolkuratorn. Studien är utformad med en mixad metod, där 4 stycken skolkuratorer har intervjuats enligt den kvalitativa semistrukturerade intervjumetoden. En kvantitativ metod i form av en webbenkät skickades även ut och gav 44 stycken svar från skolkuratorer spridda över Sverige. Studiens resultat kan därefter ge ett nyanserat svar där skolkuratorers reflektioner samt observationer kan återges i teman utifrån studiens frågeställning. I resultatet görs jämförelser mellan metodernas resultat. Studiens resultat visar att ett stort antal skolor inte har använt sig av Metoo-kampanjen på något sätt. Skolkuratorer tycker dock överlag att kampanjen är bra, samt att skolan är en bra arena för att arbeta med fenomen som #metoo. Skolkuratorer upplever att det är verbala sexuella trakasserier som förekommer i skolan idag samt att mycket sker på internet via sociala medier. Skolkuratorerna anser att all personal i skolan har ett ansvar att uppmärksamma samhälleliga problem så som sexuella trakasserier. Intervjupersonerna beskriver att ett genomgående arbete måste ske i klassrummen med pedagogerna, och att temadagar samt punktinsatser i relation till #metoo inte är ett bra sätt att arbeta på. Intervjuinformanterna har i skolan observerat att ungdomar "slänger sig" med #metoo och att det verkar råda oklarhet kring vad #metoo står för.

Skottlandsmodellen är en modell som spridit sig från Skottland till Sverige med syfte att främja samverkan mellan professionella för att på bästa möjliga sätt kunna jobba efter barnets bästa i fokus. Syftet med studien är att belysa professionellas syn på implementeringen av Skottlandsmodellen, samt vilka hinder och möjligheter som kan uppkomma i denna process. Vi har antagit en kvalitativ ansats och har som utgångspunkt en hermeneutisk vetenskapstradition. Vi har genomfört kvalitativa forskningsintervjuer med fem professionella inom det aktuella utbildningsområdet. Vi har använt oss av implementeringsbegreppet för att förstå och analysera vårt material. Ett av studiens huvudresultat är att det framkom att samverkan ses som både en möjlighet och ett hinder för införande av Skottlandsmodellen. Utöver samverkan har vi identifierat en rad andra faktorer som kan hämma eller främja implementeringen av Skottlandsmodellen. Exempel på dessa faktorer är prestige, resurser och politik, som framkommer som både hinder och möjligheter för implementeringen av Skottlandsmodellen. Det framkom även av studiens resultat att Skottlandsmodellen ses som en lösning på den problematik kring samverkan som upplevs av professionella idag.

<p>Abstrakt</p><p>Vi har i denna studie haft ambitionen att närma oss en förståelse för invandrade anhöriga som tar hand om sina äldre närstående, deras egna sociala verklighet, med dess handlingar, normer och värderingar. Syftet har också varit att försöka förstå motivet till varför personer med invandrarbakgrund vårdar sina närstående. Till sist har vi även strävat att få kunskap om vad de anhöriga skulle vilja att den offentliga sektorn skulle kunna hjälpa dem med i deras vardagssituation. Våra frågeställningar var: Hur ser den sociala verkligheten ut för anhörigvårdare? Vilka faktorer påverkar valet att bli anhörigvårdare? Hur upplever anhörigvårdaren den offentliga sektorn? I vår studie är det den anhörige som är i fokus. Forskningsansatsen är induktiv och har genomförts med halvstrukturerade intervjuer med anhöriga med invandrarbakgrund som tar hand om en äldre närstående. Vi har intervjuat sex anhöriga. Vi har använt oss av grundad teori som vetenskaplig metod. I analysen av resultaten landar vi i två olika kärnkategorier som båda härstammar från Habermas teori om det kommunikativa handlandet. Dessa kärnkategorier är livsvärld och systemvärld. Habermas teori är den teori vi har lagt vikten på, men vi har även använt oss av Tornstams tolkning av Paynes samt Rosows rollteorier. Till vår referensram har vi även använt oss av forskning gjort på området samt annat bakgrundsmaterial som Socialtjänstlagen. Våra sökord för att finna material har varit anhörigvårdare och invandrare. Vår ambition har varit att finna likheter och olikheter i våra respondenters berättelser. Det vi fann var att de flesta vill fortsätta ta hand om sina äldre närstående, samt att det finns önskemål om mer flexibel äldreomsorg där den enskilde individens specifika behov kan tillgodoses. Specifikt efterfrågar våra respondenter språkliga och kulturella kompetenser bland omsorgspersonal. Vi fann också att anhöriga som vårdar sina närstående inte har förväntningar på sina egna barn att dessa skall ta hand om dem när de själva blir gamla.</p><p>Nyckelord: anhörigvårdare, närstående, äldreinvandrare</p>

<p>Sammanfattning</p><p>Anhörigas upplevelse av, samt eventuella rollförändringar genom biståndsprocessen</p><p>Holmudd Mikael</p><p>Nordgren Antonsen Anna</p><p>Syftet med denna studie är att genom tre huvudbegrepp få ökad kunskap om och förståelse för anhörigas upplevelser av biståndsprocessen samt eventuella förändringar i densamma. Vi har genom hela studien eftersträvat ett inifrånperspektiv där samspelet mellan systemvärld och livsvärld betonas. Fokus ligger på individers subjektiva upplevelser och genom detta förtroende har vi en förhoppning om att få klarhet i våra frågeställningar.</p><p>1. Upplever anhöriga delaktighet i biståndsbedömningsprocessen?</p><p>2. Sker det någon rollförändring under biståndsbedömningsprocessen?</p><p>3. Har kommunikationen betydelse i processen/mötet?</p><p>De teoretiska utgångspunkterna har varit Rollteorin; som betonar risken för att individen hamnar i en avvikande roll i biståndssammanhanget och att rollerna mellan den anhörige och den sökande eventuellt kan förändras under resans gång. Aaron Antonovskys begrepp KASAM, Känsla av sammanhang, används för att visa på vikten av begripligheten, hanterbarheten och meningsfullheten i biståndsprocessen. Dessa teorier svarar på ett tydligt och klart vis upp mot syftet då de teoretiskt belyser studiens nyckel begrepp; delaktighet, rollförändring och kommunikation.</p><p>Metoden är kvalitativ och studien bygger på litteraturstudier, vetenskapliga avhandlingar av antalet tre ( 3 ) samt en empirisk studie i form av intervjuer. Dessa intervjuer har genomförts med åtta ( 8 ) individer som samtliga har en unik erfarenhet av att som anhörig bistå vid en biståndsprocess. Det som framkommit i resultatet av vår studie är att flera av intervjupersonerna har upplevt en rollförändring genom biståndsprocessen. Det har även visat sig att begreppen delaktighet och kommunikation är starkt sammankopplade med varandra. En del av intervjupersonerna har känt delaktighet genom hela processen medan resterande inte upplevt delaktighet överhuvudtaget.</p><p>Nyckelord ; delaktighet, rollförändring och kommunikation.</p>