Syftet med denna kvalitativa studie är att ta del av lärarnas upplevelser och föreställningar om tysta elever i skolan. De berättelser lärarna ger oss innehåller deras tankar om hur de upplever mötet och arbetet med dessa elever. Fem lärare har deltagit i undersökningen som bygger på intervjuer. Resultatet visar att lärarna upplever svårigheter i mötet med tysta elever. De känner ofta frustration över att de inte alltid lyckas nå dessa elever. De menar att konsekvenserna av att inte vara verbalt aktiv i klassen inte behöver innebära att man missar något kunskapsmässigt men de att tysta elever kan ha svårigheter i framtiden att hävda sig i samhället.

No description available.

För att bidra till dagens antimobbningsarbete som sker ute på skolor ser vi att barnens perspektiv bör lyftas fram. Vi tar upp olika forskare och deras definition och syn på fenomenet mobbning. Här lyfter vi även fram fyra olika perspektiv som vi använder i vårt analysarbete. Syftet med vår studie är att undersöka barns uppfattningar kring fenomenet mobbning, varför det uppstår och hur man kan stävja det. Barns perspektiv är betydelsefullt i vårt arbete då det är barns uppfattningar vi vill lyfta fram med vår studie.Vi har använt oss av en fenomenografisk kvalitativ metodansats där vi intervjuade åtta grupper med tre tioåriga barn i varje grupp. Dessa barn fick dessutom enskilt fylla i en enkät innehållande tre frågor. För att kunna utgå från barns perspektiv så långt som vi känner möjligt använder vi oss av öppna frågor i både intervjuguiden och enkätfrågorna. Grupperna var fördelade på fyra skolor med olika miljöer.Innan vi började med studien hade vi uppfattningen att barnen hade en större kunskap om hur de vuxna på skolan arbetar mot mobbning. Snabbt upptäckte vi dock att det inte stämde. Barnen har en mycket liten uppfattning eller ingen alls om hur de vuxna arbetar mot mobbningen på skolan. Vi kan se att alla de perspektiv vi använder oss av i analysarbetet är synliga vilket betyder att de alla bör ses som aktuella i dagens antimobbningsarbete.

<p>Syftet med denna kvalitativa studie är att ta del av lärarnas upplevelser och föreställningar om tysta elever i skolan. De berättelser lärarna ger oss innehåller deras tankar om hur de upplever mötet och arbetet med dessa elever. Fem lärare har deltagit i undersökningen som bygger på intervjuer. Resultatet visar att lärarna upplever svårigheter i mötet med tysta elever. De känner ofta frustration över att de inte alltid lyckas nå dessa elever. De menar att konsekvenserna av att inte vara verbalt aktiv i klassen inte behöver innebära att man missar något kunskapsmässigt men de att tysta elever kan ha svårigheter i framtiden att hävda sig i samhället.</p>

No description available.

Syftet med denna uppsats var att undersöka i vilken utsträckning elever anser att de använde musikteoriämnet under ensemblelektioner på musiklinjen på gymnasiet, samt om och i så fall hur eleverna anser att teoretiska kunskaper påverkade deras ensemblespel. Det andra syftet var att ta reda på i vilken utsträckning elever anser att deras lärare i ensemble samtalade med dem om hur musikteorin kan användas på ensemblelektionerna. Genom enkätundersökning samlades data om detta in från elever på gymnasiet. Dessa data granskades sedan med hjälp av den sociokulturella teorin. Respondenterna svarade väldigt olika på hur vanligt det är att de själva använder musikteorin under ensemblelektionerna. Många svarade att de händer ganska ofta medan ungefär lika många svarade att det händer ganska sällan. Elevernas svar visar att när musikteorin används så sker det icke-verbalt. I en närmare granskning visade det sig att majoriteten av eleverna ansåg att de olika moment ur musikteorin enkäten frågade om används inget eller sällan under ensemblelektionen. En stor majoritet av eleverna sa själva att det dem lärde sig på musikteorilektionerna utvecklade dem som musiker och att många delar ur musikteorins kursplan var viktiga för deras spel i ensemblen.

Syftet med den här studien är att undersöka speciallärares och specialpedagogers erfarenheter av hur elevers behov av stödinsatser i grundskolan kartläggs, samt vilka insatser de erfar att kartläggningen kan leda till. Våra två frågeställningar blev: Hur bedrivs arbetet enligt våra informanter för att ta reda på vilka stödinsatser som en elev behöver för att nå minsta kunskapskrav? Vilket stöd erbjuds elever som riskerar att inte nå kunskapskraven? Vår sociokulturella teori är som Vygotskijuttrycker att samspelet med andra människor är viktigt vid all socialutveckling och lärande.  För att få svar på vårt syfte och frågeställningar intervjuade vi 22 specialpedagoger och speciallärare vid grundskolor utspridda i Sverige. Vi använde oss av en kvalitativ forskningsmetod. I studiens resultat framkom att det finns olika vägar för informationen att nåfram till specialpedagog och speciallärare samt till elevhälsoteamet. Fleraskolor screenar kontinuerligt eleverna i varje årskurs för att upptäcka elever i behov av stöd på olika sätt. Kartläggningsprocessen och stödinsatserna såg olika ut mellan informanternas skolor. Stödet kunde röra sig om att medverka i bildandet av grupper, olika digitala material, intensivkurser för att på kort tid komplettera kunskapsluckor, stöd utanför klassrummet och mindre grupper. Vår slutsats är att det finns en stor variation i vårt lands skolor på hur kartläggningen går till och vilken form av stödåtgärder i och utanför klassrummet som ges till elever som inte når målen.

Detta examensarbete anlägger ett jämförande och internationellt perspektiv på hur olika slags individualiseringar i skolan kan användas för att tillgodose elevers individuella kunskapsnivåer. Syftet är att undersöka och jämföra hur två lärare, en i Nya Zeeland och en i Sverige utformar och bedriver individualiserad undervisning för yngre elever för att uppnå en undervisnings- och lärandemiljö som passar alla elever i klassen. I detta syfte har jag med en fenomenografisk ansats valt att intervjua och observera undervisning i två klasser, med fokus på både elever och lärare, i skolans år ett i respektive land. Studien visar att i den nya zeeländska klassen tillämpade läraren nivågruppering som utgick från elevernas förkunskaper i de två ämnena engelska och matematik medan andra typer av individualisering användes i de andra ämnena. I den svenska klassen lät läraren varje elev arbeta efter ett individuellt arbetsschema i motsvarande ämnen, svenska och matematik. Resultaten pekar på att elevernas känsla av att lyckas påverkas av de olika individualiserande metoderna. Nivågruppering i det nya zeeländska klassrummet tycktes främja elevernas självbild, medan det individuella arbetsschemat i det svenska klassrummet ledde till att eleverna tenderade att tävla och jämföra sig med varandra.

Studiens syfte har varit att undersöka hur fritidspedagoger säger sig arbeta med avkoppling och lugna platser i fritidshemmets inomhusmiljöer samt vad som påverkar detta arbete. Metoden för studien var kvalitativ och sju fritidspedagoger i norra Sverige har intervjuats. Med hjälp av ett sociokulturellt perspektiv har resultaten analyserat gällande hur detta kan påverka barnens lärande. Några av de viktigaste resultaten är, trots buller, trånga lokaler och stora barngrupper, att det arbete som görs med avkoppling och lugna platser visar på möjligheter till bland annat situerat, distribuerat och medierat lärande. Lärande som både handlar om att skapa tillsammans med andra och att lära känna sina individuella behov i en social kontext. En slutsats som dragits av studien är att positivt lärande sker i arbetet med negativa påverkansfaktorer, att som exempelvis tillsammans, barn och personal, komma fram till hur man vill arbeta med att få ner ljudnivån i matsalen. Fritidshemmen och dess personal behöver dock bättre förutsättningar att arbeta med lugn och avkoppling. Förutsättningar som exempelvis mindre barngrupper eller mer anpassade lokaler.

Syftet med denna studie är att beskriva, analysera samt diskutera kommunikation och interaktion i den förskoledidaktiska verksamheten utifrån ett sociokulturellt lärande med utgångspunkt i lek. Under våra besök på förskolan så valde vi att använda oss av videoobservationer men även ta hjälp av fältanteckningar. Denna metod hjälper oss att få en djupare syn på kommunikationen samt interaktionen mellan barn-barn men också mellan pedagog-barn. Under tiden vi utförde dessa observationer så utförde vi detta genom att vara icke – deltagande för att inte kunna påverka deltagarna. För att göra en kort sammanfattning över resultatet utifrån våra forskningsfrågor så kom vi fram till att barnens kommunikation samt interaktion blev tydligare med hjälp av mediering samt intersubjektivitet. Med detta menas att språket är det kulturella redskapet som människor har skapat för att kunna förstå varandra samt att talet är den medierande handlingen där information förs över från en individ till en annan. Intersubjektivitet innebär en gemensam förståelse mellan oss människor genom samspel med varandra. Innan det påbörjade arbetet så la vi upp en plan på hur vi skulle utföra denna studie baserat på den stora mängden av kunskap som vi redan har gått ut med. När vi därefter väl började studien insåg vi att detta gett oss en bekräftelse kring all kunskap då vi gått ut och fått se det vi har lärt oss med egna ögon.