The purpose of this study was to investigate pupils' and teachers' experiences of using the simulator computer game Minecraft in connection with the Swedish school competition Future City. The study examines how students (ages 14-15) and teachers have experienced the use of Minecraft, what the students have learned in relation to everyday education and the different forms of education during Future City and also examine which patterns that exists in the experiences of the students, with personal interest of and knowledge of Minecraft as a benchmark. The study was conducted through individual semi-structured interviews with both students and teachers. The analysis of the results is based upon a theoretical perspective that includes a socio-cultural view of learning, as well as the lines of reasoning in previous research about computer games and learning. As a general approach towards the study, and in a way, a justification of the chosen research method, a hermeneutic approach was used. ICT and learning as a field of research is not used as a theoretical basis for the analysis, but is presented because the use computer games in education can be considered as use of ICT (computers). The purpose is also to present the frontier in which research about computer gaming and learning originates.     Findings indicate that the students' personal interest and knowledge of Minecraft are determining factors concerning how they are experiencing the game in education, as well as what they perceive that they are learning through it. For example, students with high personal interest and knowledge of Minecraft tend to be more focused on the game play and creative activity, while students with low or no interest and prior experiences of the game tend to be excluded from the activity, either voluntarily or by more the experienced students. Both students and teachers think that the benefits with Minecraft in education are mainly motivational in terms of learning, but that the game is poorly adapted for educational purposes.

Vårt syfte med denna studie är att undersöka förskollärare och fritidspedagogers uppfattning om fri lek, hur de ser på den fria lekens betydelse för lärande och utveckling och sin egen roll i den. Läroplanerna för både förskola och fritidshem betonar lekens betydelse för barns utveckling och lärande, både fysiskt och psykiskt. Även den forskning vi har tagit del av har framhävt detta. Begreppet fri lek är dock något som inte definierats tydligt i läroplaner eller forskning, därför blev vi intresserade av hur pedagoger ser på detta begrepp och den aktivitet som ändå har en given plats i båda verksamheterna. Studien skaffar sin empiri genom kvalitativ metod där fem förskollärare samt fem fritidspedagoger har intervjuats. Resultaten visar i korta drag att det finns en enighet mellan förskollärare och fritidspedagoger när det gäller den fria lekens betydelse. En viss skillnad mellan förskollärare och fritidspedagoger kunde ses genom att de senare lyfter fram social kompetens som en av de viktigaste aspekterna av vad barnen lär sig genom leken, medan förskollärarna till större del ser leken som ett redskap för att på ett lustfyllt sätt möjliggöra all form av inlärning. Både förskollärare och fritidspedagoger ser sin roll som observerande och avvaktande i leken, och att om de går in i leken är det i första hand för att avstyra bråk eller för att förhindra att någon gör sig illa.

Studiens syfte är att undersöka hur de fyra lässtrategierna i reciprok undervisning kan stödja elevers läsförståelse vid läsning av faktatexter. Detta görs genom att implementera lässtrategierna i en intervention med elever i årskurs 2. Studien är utformad som en fallstudie med drag av aktionsforskning. Kvalitativa data har insamlats genom elevintervjuer och videofilmade observationer av lektioner med reciprok undervisning. Genom att lyfta fram elevernas röster ges studien ett elevperspektiv. Några av studiens problemformuleringar är: Hur används de fyra lässtrategierna i reciprok undervisning i interventionen? På vilket sätt syns de kunna stödja elevernas läsförståelse? Vilka uppfattningar har eleverna om nyttan av de fyra lässtrategierna i reciprok undervisning? Studiens resultat har analyserats främst med stöd i sociokulturell teori. I resultatet framkommer att användandet eller utfallet av lässtrategierna varierar beroende på hur lärare och elever appropierar dessa. Här tycks de modeller som eleverna har att imitera spela stor roll. Den största vinsten kopplat till elevernas läsförståelse tycks vara de samtal kring ord och begrepp i faktatexterna som blir resultatet av lässtrategierna förutsäga och reda ut. I denna dialog lyfts elevernas egna kunskaper och erfarenheter fram och berikar förståelsen. De flesta eleverna upplever att de har nytta av en eller flera av de lässtrategier de har lärt sig. Framträdande är att eleverna tycker att strategin att reda ut oklarheter var användbar. Elevernas upplevelse av interventionen är överlag positiv även om de pekar på att vissa lässtrategier var svåra att förstå och tillämpa. Förslag på tillämpning är att studien kan användas som en källa till inspiration och eftertanke för pedagoger som vill prova reciprok undervisning tillsammans med sina elever.  Ur ett specialpedagogiskt perspektiv kan studiens resultat bidra till att problematisera sammansättningen av grupper i läsförståelseundervisning, då vikten av förebilder att imitera framgår.

Sällan har ett litet ord på tre bokstäver skapat så stor debatt som hen gjort det senaste året. Begreppet är inte nytt, men har fått en nytändning i och med lanseringen av barnboken Kivi och monsterhund (Lundqvist 2012) som använder ordet flitigt. Forskning om begreppets betydelse ur genussynpunkt är föga utredd och det är svårt som blivande lärare att veta hur man ska ställa sig till det. Detta är en undersökning av sju aktiva lärares inställningar till genusarbete och det könsneutrala pronomenet hen i förskola och förskoleklass. Undersökningen är en kvalitativ studie, där intervju använts som metod och respondenternas svar sammanställts för att synliggöra gemensamma tendenser. De tendenser som går att skönja i de intervjuade lärarnas svar är att genus och jämställdhet ses som självklara ämnen att arbeta med, om än på olika sätt. Konkret hur detta görs är dock svårare att få svar på. Inställningen till hen däremot är främst negativ hos samtliga intervjuade lärare. Några av dem börjar dock reflektera över ordets användbarhet och konstaterar att okunskap är en stor anledning till den negativa inställningen. I lärarnas utsagor framkommer att begreppet hen upprör gamla rotade normer angående kön, eftersom det främsta argumentet är att "vi är pojkar och flickor", ett tillstånd som inte går att ändra. Detta tillsammans med medias ironisering av hen kan anses vara två bidragande orsaker till att begreppet inte etablerats i det svenska språket och inte heller antagits som ett användbart begrepp i förskoleverksamhet i vår omnejd.

The aim of this thesis is to obtain a better understanding and a better knowledge of how librarians in a University College of Applied Sciences cooperate regarding information sharing. Seven librarians were studied by using semi-structured interviews. The analysis has a sociocultural perspective, which means that the informants have been studied as they are part of a social practice; a work practice, in an academic context. The results show that Kemmis’ theory of practice, with three dimensions of the practice, identified as a) cultural-discursive, b) social and c) material-economic, has been a useful tool for presenting a diverse picture of a social practice in this academic context. The interview guide had questions which were formulated in terms of information sharing and cooperation, with these divisions: Formalia, Work, Forms of cooperation, Use of information and Cooperation regarding information sharing in work practice. / <p>Titel på omslaget: Bibliotekarers informasjonsdeling i yrkespraksis : Et kvalitativt studium ved biblioteket på Høgskolen i Oslo og Akershus</p><p>Uppsatsen har norsk text.</p>

Denna studie ämnade ta reda på vad elever från tre gymnasieskolor har för uppfattningar om samtidskonst. Ett urval av elever, vilka läser tredje året på ett estetiskt program, fick under studiens genomförande besöka Västerås Konstmuseums samtidskonstutställning Ur Aska. Studien belyser eventuella skillnader i elevernas uppfattningar om samtidskonst utifrån elevernas utbildningsbakgrund, erfarenheter av intra- och extramuralt lärande samt utifrån elevernas erfarenheter av språklig mediering. Studiens utgångspunkt tog avstamp i det sociokulturella perspektivets syn på lärande. Fenomen att beakta gällde den språkliga medieringens betydelse samt om elevers utbildningsbakgrund och erfarenheter av möten med samtidskonst påverkar elevers uppfattningar. Empiriska data samlades in genom kvalitativa fokusgruppsintervjuer där 18 elever, från tre olika gymnasier, har intervjuats i fokusgrupper (á 2-5 elever/fokusgrupp). Metod och resultatanalys grundar sig i en fenomenologisk samt fenomenografisk metodansats. Resultatet diskuteras med utgångspunkt i estetisk förståelse, inkludering av konstvärldar samt språklig mediering. Resultatet visade att uppfattningarna varierar och att detta beror dels på erfarenheter hämtade ur undervisningen, dels på erfarenheter hämtade utanför en undervisningskontext. Vidare visade resultatet att elever behöver en ökad förståelse för de begrepp, teorier, intentioner och praktiker som samtidskonsten bygger på och att elever i högre grad behöver ges möjlighet att möta samtidskonst innanför och utanför skolans väggar.

Sammanfattning Denna studie syftade till att undersöka hur pedagoger, barn och vårdnadshavare ställer sig till användandet av IKT på tre förskolor, samt hur förskolans styrdokument ställer sig till IKT. Denna studie är en intervjustudie. Vi samlade in studiens data genom 22 semistrukturerade kvalitativa intervjuer, åtta intervjuer med pedagoger, åtta intervjuer med barn och sex intervjuer med vårdnadshavare. Den insamlade datan har sedan tematiskt analyserats och presenterats utefter studiens forskningsfrågor samt analyserats och diskuterats utefter ett sociokulturellt forskningsperspektiv. Resultaten som framkom i studien var att i överlag så är pedagoger positivt inställda, med vissa invändningar om att det ska finnas tidsbegränsningar samt att det ska balanseras med andra aktiviteter i förskolan. Barnen tyckte att användandet av IKT var roligt, främst när det gäller spel, men de hade även en förståelse kring att det gick att lära sig saker med hjälp av IKT. Vårdnadshavarna uttryckte att IKT används hemma på olika sätt och de var positiva till IKT så länge det fanns ett syfte med användandet. Gällande digital kompetens så ansåg vårdnadshavarna att det är viktigt men att det inte fick bli för mycket fokus på att barnen skulle utveckla detta.

No description available.

According to United Nations Refugee Agency (UNHCR 2016) was 65,6 million people fleeing around the world due to various conflicts and wars during 2016, in which more than half was below 18 years old. The pre-school as an institution could be the first contact newly arrived immigrants have with the Swedish society. Areas that are under socioeconomic pressure and vulnerability tend to lead to fewer children attending pre-school compared to stronger socioeconomic areas. This study has involved people and their experience of an introductory pre-school from diffrent perspectives that is located in a socioeconomic pressured suburb of Stockholm. The intention with introductory pre-schools is to decrease the gap in the society by supporting the integration of newly arrived immigrants. The purpose of this study is to examine different experiences about the impact introductory pre-schools have for integrating newly arrived immigrants to society. This is a qualitative semi-structured interview study in which pedagogues, parents and the head of the introductory pre-school have been interviewed. The result of the study indicates the importance of the role introductory pre-schools hold for newly arrived immigrants by breaking isolation and ease integration, where learning the Swedish language is identified as an important stepping stone.

Syftet med studien var att undersöka några personers upplevelse att lära sig läsa i högstadieeller gymnasieåldern med Wittingmetoden och ta reda på vad som var framträdande i deras erfarenheter. I studien ingick även att undersöka hur informanternas upplevelser förhåller sig till forskning. Det sociokulturella perspektivet låg till grund för den teoretiska utgångspunkten. Undersökningen genomfördes med hjälp av kvalitativa intervjuer i livsberättelseform där tre personer fick en konkretiserad ritad livsväg i pappersform innan intervjun för att i förväg skriva ner sina tankar och minnen innan intervjun. Gemensamma temaområden söktes i data vilket resulterade i fyra områden: lärarupplevelse, motivation, självkänsla och upplevelsen av sin läs- och skrivförmåga. I analysen delades områdena in i tre avsnitt: före, under och efter träning med Wittingmetoden. Informanternas livsberättelser visade på att kontakten med läraren, hur denne agerade samt valde interventioner var viktigt för informanterna. Berättelserna visade att lärarkontakten hade stor inverkan på deras lärande. Den påverkade även deras motivation. Vidare var en egen målbild om att läsning var en viktig del för att klara sig i samhället inom olika områden centralt för motivationen samt att andra trodde på deras förmåga att lära. Resultaten visade att upplevelsen av att kunna, samt bevis på utveckling i sin läsförmåga var viktig för självkänslan och gav dem mod att våga mer. En omgivning som visade att de trodde på informanternas kapacitet var också positivt för självkänslan. Genom de områden som trätt fram ur livsberättelserna har betydelsen av interaktion med andra visats vara central för dessa tre informanter. Upplevelserna i livberättelserna kunde knytas till den sociokulturella teorin om lärande.