No description available.

Studiens syfte är att undersöka hur förskollärare beskriver sina erfarenheter av att arbeta med estetiska uttrycksformer och hur det bidrar till att barn får uttrycka sig, samt vilken påverkan den fysiska och sociala miljön har. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv och en kvalitativ forskningsansats. För att uppnå vårt syfte använde vi oss av åtta semistrukturerade intervjuer som metod. Resultatet visar att förskollärarna använder sig av alla estetiska uttrycksformer som förskolans läroplan ger uttryck för och att barn ges möjligheten att uttrycka sig på olika sätt. Det framkom att det finns utmaningar med arbetet. Förskollärarna anser att deras förhållningssätt och kompetens har betydelse för arbetet med estetiska uttrycksformer och vilka möljigheter barn får i den fysiska och sociala miljön. Slutsatsen är att förskollärarna arbetar med estetiska uttrycksformer så gott de kan trots olika utmaningar, med kompetensutveckling kan förskollärares undervisning och självkänsla stärkas och möjliggör att barn får bättre estetiska lärprocesser.

Syftet med studien var att undersöka vad förskollärares har för erfarenheter av arbetet med alternativ och kompletterande kommunikation (AKK). Det som undersöktes i studien var vilka alternativa och kompletterande kommunikationsmetoder förskollärarna använde och i vilken utsträckning. Studien berörde även förskollärarnas utbildning inom alternativ och kompletterande kommunikation (AKK). För att söka svar på studiens syfte, valde vi att använda en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. Studien har utgått från det sociokulturella perspektivet och vi har med hjälp av det sociokulturella perspektivet analyserat studiens resultat. Förskollärarna som deltagit i studien arbetar både med yngre och äldre barn i åldrarna 1–5 år i två olika kommuner. Studiens resultat visar att förskollärarna anser att de kontinuerligt arbetar med alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) där alla barn inkluderas, med eller utan behov av särskilt stöd. Studien visar att förskollärarna framför allt arbetar med tecken som alternativ och kompletterande kommunikation (TAKK) och bildstöd. Studiens slutsats är att det finns ett stort intresse hos förskollärarna och att AKK används dagligen i förskolan, däremot visar resultatet tecken på att få förskollärare erbjuds utbildning inom AKK, vilket kan påverka kvaliteten.

Efter regeringens förslag om obligatorisk förskola för alla femåringar på grund av en försämrad språkutveckling blev syftet med denna studie att undersöka hur förskollärarna använder högläsning i förskolan, samt bidra med kunskap om högläsning. Utifrån detta syfte studerades hur förskollärare arbetar med aktiviteten högläsning med barnen i åldern 4-5 år samt hur förskollärare organiserar för högläsning som en del av utbildningen i förskolan. I studien användes semistrukturerade intervjuer där en färdig intervjuguide med öppna frågor användes. Sju förskollärare från fem förskolor i två kommuner intervjuades. Förskollärarna handplockades utifrån deras erfarenhet och kunskap om användandet av högläsning i undervisningen för att få så relevant information som möjligt för studien. Resultatet har analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv där begreppen medierande verktyg, interaktion och kommunikation samt den proximala utvecklingszonen använts. Resultatet av studien visar att förskollärarna beskriver att de använder sig av högläsning i syfte att stimulera barnens språkutveckling, fantasi och läslust. Studien visar att förskollärarna beskriver att de använder sig av både planerad och spontan högläsning flera gånger om dagen där barnen interaktivt blir engagerade och delaktiga.

Syftet med studien är att ge fördjupad kunskap om vilka metoder och läromedel som används inom läs- och skrivinlärningen i svenska skolor, samt vilka erfarenheter lågstadielärare har av läs och- skrivinlärning och vilka hinder de kan mötas av. Studien behandlade två frågeställningar där den första var: Vilka metoder och läromedel används huvudsakligen av lågstadielärare inom läs- och skrivinlärningen? Och den andra: Vilka hinder upplevs finnas inom läs- och skrivinlärning på lågstadiet, och vilka förebyggande insatser görs för att minimera dessa? För att besvara dessa frågeställningar gjordes en enkätundersökning där 62 lågstadielärare valde att delta. Under analysprocessen utgick studien från ett sociokulturellt perspektiv. Resultatet visar att respondenterna känner till ett flertal olika metoder inom läs- och skrivundervisningen, men att de endast använder sig av ett fåtal i sin egen undervisning så som till exempel LTG-metoden, Bornholms metoden, ljudningsmetoden och ordbildsmetoden. Resultatet av studien visar även att en övervägande procent av respondenterna använder sig av något läromedel i sin läs- och skrivundervisning. De flesta respondenterna ansåg att läs- och skrivsvårigheter är det största hindret inom läs- och skrivinlärningen, och samtliga respondenter ger de elever som riskerar att hamna i läs- och skrivsvårigheter extra anpassningar i form av extra tid. En av slutsatserna är att läs- och skrivsvårigheter är det största hindret inom läs- och skrivinlärning.

Studiens övergripande syfte är att studera vilken roll rörelse har inom förskolan, vad pedagogerna har för kunskap om rörelse samt vilka planerade och oplanerade fysiska aktiviteter man använder sig av. Datainsamlingen har skett genom en kvalitativ metod som bestod av telefonintervjuer med pedagoger som är verksamma inom förskolan. På grund av pandemin hade jag inte möjlighet att träffa pedagogerna på deras arbetsplats. Det insamlade materialet har analyserats och diskuterats utifrån Vygotskijs sociokulturella perspektiv och från tidigare forskning. Resultaten visar tydligt att pedagogerna använder sig av rörelse i många olika miljöer och situationer för att utmana barnen. Aktiviteterna kan vara både planerade och oplanerade och pedagogernas perspektiv är att barnen tycker att rörelse är roligt. Resultatet visar även att barnen tycker att rörelse blir ännu roligare ifall pedagogerna deltar och utför rörelser tillsammans med barnen och om de får prova på olika fysiska aktiviteter. Det framkom även att pedagogerna vill ha en bredare kunskap om rörelse och fysiska aktiviteter i förskolan.

Denna studie undersökte hur förskollärare främjar flerspråkiga barns språkutveckling. Syftet valdes då det finns förskollärare idag som saknar kunskaper och medvetna metoder. Det sociokulturella perspektivet användes för att tolka resultatet. En kvalitativ forskningsansats har använts där semistrukturerade intervjuer användes som datainsamlingsmetod. Åtta förskollärare intervjuades som arbetar på sex olika förskolor med åldrarna 1–5. Resultatet visar att förskollärarna använder sig av flera metoder och resurser som exempelvis böcker, TAKK, och flerspråkig personal. Resultatet visar också att förskollärarna har uppfattningen att det är viktigt att barnen känner stolthet kring sitt modersmål för att vilja tala det på förskolan. Studiens slutsats visar att förskollärarna har metoder och uppfattningen om att modersmålet är viktigt för barns vidare språkinlärning. Dock finns det också utmaningar då förskollärarna lyfter en viss osäkerhet i arbetet då de inte alltid talar barnens modersmål. Slutsatsen visar även att det behövs mer tid för kompetensutveckling och diskussioner kring arbetssätt i arbetslaget.

Uppsatsens syfte var att ta reda på hur litteratur presenteras utifrån ett genusperspektiv för barn på fyra förskolor i Stockholm. Arbetet utgick från Vygotskijs teorier om sociokulturell påverkan och Hirdmans genusbegrepp. I arbetet presenterades forskning kring ämnet genus, barnlitteratur och förskolepedagogers roll i användandet av litteratur i sitt genusarbete. Arbetet består av intervjuer med fyra pedagoger som förklarar sin syn på genus och litteratur I förskolan. Fyra böcker från respektive förskola har analyserats utifrån bland annat Nikolajevas teorier om genus och barnlitteratur. Undersökningarna resulterade i en relativ brist på medvetenhet kring genus i de förskolor som undersökts. Förhållandet mellan litteratur och skapande av en könsidentitet är för fler av pedagogerna oklart och trots genusarbetets viktiga roll i dagens förskola finns en stor brist I den kunskap som är nödvändig för att kunna arbeta med så viktiga frågor och kunna fullfölja läroplanens strävansmål

Skolverket är förskolans förvaltningsmyndighet, det är Skolverket som ansvarar för att förskolornas utbildning uppnår en god kvalitet. Denna studie har fokuserat på hur kvaliteten utvecklas när pedagoger sitter gemensamt och diskuterar över utbildningen. Syftet med studien var att undersöka vilket innehåll arbetslagsmöten behandlar, hur reflektion används i arbetslagsmöten och hur det bidrar till utveckling av utbildningen. Den kvalitativa studien genomfördes med semistrukturerad intervju som metod. Sex förskollärare intervjuades och empirin analyserades sedan i en tematisk analys i två delstudier. Delstudie 1 undersökte vilket reflektionsinnehåll som förskollärare anser diskuteras på mötet och hur reflektionen används för utveckling av utbildningen. I delstudie 2 undersöktes vilka aspekter som påverkar reflektionen, vilka övriga områden som diskuterades under mötet och vilka faktorer som styr vad mötet behandlar för att utveckla undervisningen. Studiens resultat visade på vikten av gemensam reflektion under mötet och engagerade kollegor som möjliggjorde utveckling av utbildningen som helhet. Reflektionen synliggjorde hur nya möjligheter skapades för att utmana barn, förändra lärmiljön och för att resonera med olika teorier och perspektiv. Studiens teoretiska utgångspunkt var det sociokulturella perspektivet. Teorin användes i studien för att språket och samspelet är relevant i det sociokulturella perspektivet genom att människor utvecklas och lär av varandra. För att lära av varandra behövde pedagogerna i studien dela sina erfarenheter och tankar under mötet för att kunna möjliggöra lärande och utveckling av sin egen kompetens.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka lärares uppfattningar om skrivundervisningen och det gemensamma skrivandet. Uppsatsen är en kvalitativ studie som analyserar och diskuterar tio lärares syn på sin skrivundervisning i förhållande till läroplanen, Lgr22 samt deras uppfattningar om införandet av det gemensamma skrivandet. Det empiriska materialet har inhämtats genom semistrukturerade intervjuer och uppsatsen vilar på den sociokulturella teorin där lärande sker i samspel med andra.I den nya kursplanen för svenskämnet i årskurs 7 - 9 finns numera det gemensamma skrivandet med i det centrala innehållet. Vilket är nytt för läroplanen men utifrån vårt resultat uppger lärarna att de har använt ett gemensamt skrivande redan innan den nya kursplanen implementerades. Resultatet visar att lärare har en liknande syn på hur ett gemensamt skrivande kan användas i skrivundervisningen då majoriteten lärare anser att det gemensamma skrivandet är ett didaktiskt verktyg som de använder i helklass för att inleda ett nytt arbetsområde men som sedan mynnar ut i ett enskilt skrivande och i en enskild bedömning. Vidare visar resultatet att merparten av lärarna inte har ändrat sina tidigare planeringar i samband med implementeringen av den nya kursplanen. I resultatet kan vi utläsa ett mönster av att lärarna ser användandet av texttyper som centralt för skrivundervisningen och utifrån att kriterierna kring texttyperna inte har ändrats i den nya kursplanen har lärarna valt att inte ändra sina tidigare planeringar.