Syftet med denna studie är att undersöka de åtgärder som skrivs in i åtgärdsprogram för elever på högstadiet. Studien innehåller en innehållsanalys av de åtgärder som skrivits in i åtgärdsprogram. Åtgärderna har redovisats utifrån kategoriskt och relationellt perspektiv. Analys har gjorts med begreppen artefakt, mediering och scaffolding, hämtade ifrån det sociokulturella perspektivet. I resultatet framkommer att flera av åtgärderna är av kategorisk karaktär. Utifrån begreppen kan åtgärderna ses som artefakter men kopplingen mellan artefakter och mediering är svår att analysera då åtgärderna saknar helt eller delvis koppling till de kunskapskrav som minst skall uppnås. Det finns även brister i hur åtgärderna formuleras utifrån de allmänna råden kring extra anpassningar och särskilt stöd som skolverket ger.

Syftet med studien var att skapa förståelse för förskolepedagogers uppfattningar av boksamtal samt vilka förfaranden som sker vid boksamtal för att främja barns litteracitetsutveckling. Vi valde att studera detta då undersökningar visar att högläsning inte alltid är någon prioriterad aktivitet hos varken vårdnadshavare eller pedagoger på förskolan. För att uppnå vårt syfte utgick vi från två frågeställningar: Hur beskriver förskolepedagoger att de arbetar med boksamtal som metod för att främja barns litteracitetsutveckling i förskolan? Vilken inställning har förskolepedagoger till boksamtalets betydelse för barns litteracitetsutveckling? För att få svar på frågeställningarna använde vi oss av en kvalitativ metod där vi intervjuade fyra verksamma förskolepedagoger med kunskaper och erfarenheter av boksamtal. Våra teoretiska ramverk som utgjorde utgångspunkt för vår analys och tolkning var fenomenografi samt det sociokulturella perspektivet enligt Vygotskij. Resultatet av vår studie visade att förfarandet runt boksamtalet kan gå till på olika sätt. Men alla respondenterna var överens om att små barngrupper, avskild miljö och gott om tid är avgörande för om det ska ske ett lärande vid boksamtalet. Respondenterna belyste att pedagogens förhållningssätt är avgörande för lärandet hos barnen. Resultatet visade att samtliga respondenter ansåg att boken kan användas som ett verktyg för att främja barns litteracitetsutveckling.

Det flippade klassrummet, eller the flipped classroom som det heter på engelska, är en relativt ny undervisningsmodell som vänder upp och ner på undervisningen. Det centrala i modellen ligger i att byta plats på lärarens genomgångar och elevens hemuppgifter. Eleverna tar därmed, t.ex. via förinspelade videoklipp, del av lärarens genomgångar utanför lektionstid och får sedan möjlighet att tillsammans med lärare och klasskamrater bearbeta materialet inom ramen för lektionstiden. I den här studien har jag, utifrån en fenomenografisk forskningsansats, undersökt lärares uppfattningar om hur deras elevers lärande påverkas av undervisningen i ett flippat klassrum. Studiens empiriska underlag består av öppna enkätsvar från 47 lärare, vilka själva tillämpar dessa principer i sin undervisning. Den fenomenografiska kvalitativa analysen genererade åtta olika kategorier med uppfattningar om hur elevers lärande påverkas av undervisning i ett flippat klassrum. Sex av dessa kategorier hade karaktären av positiv påverkan på elevernas lärande och två kategorier karaktäriserades av negativ påverkan på elevers lärande. Resultaten i denna studie visar att lärares uppfattningar om elevers lärande i ett flippat klassrum varierar och innehåller påverkansfaktorer som både kan ses som pedagogiska vinster och utmaningar. Flera av kategorierna går även att härleda till och förklara med stöd i sociokulturella idéer och teorier, som den proximala utvecklingszonen, medierande artefakter och scaffolding.

Syftet med detta arbete är att undersöka vilka interaktioner som skapas under högläsningssituationer i förskolan. Forskningsfrågan lyder: “Vilka interaktioner skapas mellan pedagog, barn och boken i högläsningssituationer i förskolan?”. Den teoretiska utgångspunkt som arbetet grundar sig på är det sociokulturella perspektivet med de centrala begreppen interaktion och medierande handling. Resultatet i studien visar att pedagoger försöker möjliggöra för interaktion genom sina handlingar, men dock utvecklas inte interaktionen. Slutsatsen som vi har kommit fram till är att pedagogens handlingar med boken i högläsningssituationer kan möjliggöra för interaktion när pedagogen samtalar med barnen om innehållet, när boken placeras på så sätt att barnen kan ta del av bilderna samt när pedagogen fortsätter att samtala om det som barnen säger om boken istället för att bara bekräfta det som sägs.

Studiens syfte var att genom semistrukturerade intervjuer få ökad kunskap om vilket innehåll åtta förskollärare ger matematikundervisningen i förskolan. De teoretiska utgångspunkterna studien tolkats från är Alan Bishops matematiska aktiviteter samt ett sociokulturellt perspektiv. Resultatet visar hur förskollärarna anser att matematik finns överallt samt hur de genom språk och samspel tar till vara på olika vardagssituationer för att utveckla barnens lärande inom ämnet. Vidare påvisar resultatet en variation i hur och när de matematiska aktiviteterna förekommer. Slutsatsen av studien är att förskollärarens roll samt ämneskunskap är en central del i barns möjligheter till lärande inom matematik samt att yrket är komplext då undervisning ska utgå från barnens intresse men samtidigt arbeta mot läroplanens strävansmål.

Syftet med studien är att skapa kunskap om hur fritidslärare arbetar vid mottagande av nyanlända elever. Frågeställningarna är följande: Hur beskriver fritidslärare att de organiserar mottagandet av nyanlända elever? Vilka kvaliteter anser fritidslärare är centrala vid bemötandet av nyanlända elever? Hur arbetar fritidshemmen för att främja nyanlända elevers lärande och sociala samspel? Teoretisk utgångspunkt för studien är det sociokulturella perspektivet på språk och kommunikation, lärande och socialt samspel. Studien har som utgångspunkt en kvalitativ metod i form av fokusgruppssamtal samt semistrukturerade intervjuer. Studiens resultat visar att fritidslärarna saknar en tydlig struktur vid mottagandet av nyanlända elever. Modersmålslärare/tränare har stor roll för elevernas språkutveckling och underlättar det dagliga arbetet i fritidshemmet. En av svårigheterna som framkom i resultatet var kommunikationen mellan lärare och elev, elev och elev, men med hjälp av redskap kan de hitta vägar för att underlätta kommunikationen.

Tidigare forskning indikerar att det är många elever idag som kan läsa en text utan några större svårigheter, men när det kommer till elevernas förståelse för textens innehåll finns det ofta brister. Elever i dagens skola ges enligt skolinspektionen för lite tid till att utveckla sina kunskaper kring att reflektera och bearbeta texter. Syftet med studien är att se hur elever bearbetar och diskuterar texter i grupp när de får möjlighet att delta i textsamtal i svenskundervisningen. Detta görs genom att ta reda på hur samtal förs i grupp utifrån frågor i strukturerade textsamtal samt vilka typer av frågor som ställs av lärare och elever när eleverna samtalar om texter. Resultatet redogör för att eleverna i studien använder sig av vägledande frågor, utforskande frågor samt öppna och slutna frågor när de för ett textsamtal i grupp. Resultatet belyser betydelsen av att använda frågor under textsamtal för att få ett kunskapsutbytande samtal. Vidare indikerar resultatet att en betydelsefull faktor är den typ av frågor som ställs och hur samtalet byggs vidare utifrån dem. Studiens slutsats är att det förekom vägledande, utforskande och öppna samt slutna frågor i de genomförda textsamtalen och att de har olika betydelse för samtalets djup. Det vi tar med oss från studien är betydelsen av textsamtal för att gynna elevernas läsförståelse där vi som framtida lärare vill visa betydelsen av textsamtal som undervisningsform och bidra med de kunskaper vi tagit till oss.

Kring själva ämnet multimedia har det forskats en del om och vad det här innebär kommer attförklaras me r ingående igenom hela uppsatsen men den något korta förklaringen innebär att man använder sig av flertalet medieinspirerande verktyg för att få fram ett budskap, instruktion eller information. Multimediala verktyg och dess funktioner samt hur de kan användas i samband med undervisning diskuteras. Syftet i sig kommer utgå från att en utveckling och anpassning efter det tekniska materialet kan behöva uppdateras och att det har mer med personerna som hanterar de tekniska aspekterna än själva materialet. Resultatet är baserat på lärarnas perspektiv gällande tekniken de använder varje dag, vilket har framkommit under dels under intervjuerna som ligger till grund för själva undersökningen samt den förundersökning som gjordes i samband med att urvalet av respondenter gjordes. Diskussionen kommer att fasta på de viktiga punkter som lärarna har settoch upplevt i sitt arbete. Det som också kommer att avhandlas är hur lärarna använder sig av de multimediala verktygen och hur de lägger upp en lektion med hjälp av det verktyget.Tillgängligheten till datorn har ökat för eleverna men vilken effekt har det fått enligt lärarna. Hur ser man på de förändringar som kan komma inom en snar framtid? Det ska även diskuteras kring var ansvaret ligger när det gäller koncentration, undervisning och hur man använder demultimediala verktygen.

Studiens syfte är att undersöka hur lärare arbetar med skönlitterär läsning i ett flerspråkigt klassrum, och hur elevers olika språk kan användas i undervisningen. Deltagarna tar upp lässtrategier, litteraturval, vilken betydelse skönlitteratur har för flerspråkiga elever och hur elevers modersmål kan användas som en resurs för att lära. I studien deltar tre lärare som arbetar i förskoleklass och upp till årskurs 3 på flerspråkiga skolor, och som använder skönlitteratur i sin undervisning. Lärarna intervjuas och materialet transkriberas, därefter analyseras materialet genom en innehållsanalys. Den teoretiska utgångspunkten för studien är det sociokulturella perspektivet som grundar sig i att elever utvecklar språk i interaktion med varandra. Ett synsätt som studien tar hänsyn till är translanguaging som innebär att elever ska uppmuntras till att använda sina olika språk som en resurs för att lära sig. Resultatet visar att lärare är medvetna om att elevers olika språk kan inkluderas och användas i undervisningen. Det framkommer att skönlitteratur är språkutvecklande och att flerspråkiga elever ska läsa samma bok som alla andra elever i klassen. Att hitta en balans i läsundervisningen så att alla förstår, verkar vara den största utmaningen. Alla språk är lika viktiga anser lärarna, dock är de eniga om att svenska är det gemensamma och sammanlänkade språket.

Syftet med den här studien var att se vilka förutsättningar som kan finnas för framgångsrik undervisning, av flerspråkiga elever i läs- och skrivsvårigheter/dyslexi. I en intervjustudie ville vi synliggöra hur det pedagogiska arbetet skulle kunna utformas. Samverkan mellan olika professioner, god kompetens, samarbete med hemmet och tilltro till varje elevs förmåga, sågs som goda möjligheter. När kompetens och samarbete med modersmålslärare/studiehandledare var otillräckligt, uppstod ett tydligt hinder, vilket kunde få negativa konsekvenser för både undervisning och uppföljning av progression. Ett annat hinder var också att veta om en långsam läs- och skrivutveckling orsakades av för lite undervisning i svenska som andraspråk eller om orsaken kunde vara läs- och skrivsvårigheter/dyslexi. Detta hinder var för flera informanter också en utmaning. Ökade krav i de högre årskurserna innebar en utmaning för skolornas pedagoger som att få tiden, men också resurserna, att räcka till för de anpassningar som ansågs nödvändiga i undervisningen. En framgångsrik insats som framkom i studien var att arbeta språk- och kunskapsutvecklande, där språk och kunskap kunde utvecklas parallellt i undervisningen. De faktorer som pedagogerna beskrev som framgångsrika utgick från ett sociokulturellt och kommunikativt perspektiv.