Syftet med vår studie var att kartlägga och undersöka på vilket sätt den specialpedagogiska verksamheten utvärderas på sex skolor i en kommun. Vi ville i vår studie söka svar på om skolor lever upp till de nationella och lokala kraven som ställs på utvärdering. Arbetet ger en översikt av tidigare forskning inom utvärdering och vilka krav som ställs utifrån styrdokumenten. Genom intervjuer med skolchef och rektorer ville vi kartlägga och undersöka på vilket sätt den specialpedagogiska verksamheten utvärderas. Sammanfattningsvis pekar resultaten av vår undersökning på att kommunen utvärderar den specialpedagogiska verksamheten som en del i skolans utvärderingsarbete med hjälp av utvärderingsmodellen Qualis. Den specialpedagogiska utvärderingen görs främst på individnivå och framförallt i ämnet svenska. Kommunen lever i stora drag upp till kraven på utvärdering enligt styrdokumenten.

Syfte och frågeställningar  Syftet med denna uppsats är att undersöka hur lärare inom ämnet idrott och hälsa på grundskolenivå, årskurs F-9, arbetar för en inkluderande undervisning.   Frågeställningar:  Hur arbetar idrottslärare med inkludering inom ämnet Idrott och Hälsa?  Finns det någon specifik arbetsmetod inom specialpedagogik som kan användas i idrottsundervisningen?  Metod  Denna studie bygger på strukturerade intervjuer utifrån den kvalitativa metoden. Författaren har intervjuat fyra lärare inom ämnet Idrott och Hälsa, två kvinnor och två män där det största fokuset har lagts på lärarnas åldersskillnad.  Resultat  Resultatet visar att dessa fyra lärare generellt har en delad mening om vad inkludering innebär, men det användes olika i praktiken. Vanligtvis beror detta på en bristande kunskap hos lärarna, men det kan också bero på att resurserna saknas i form av specialpedagoger eller andra materiella resurser.  Slutsats  Denna studie har gett mig inblick i och förståelse kring hur specialpedagogik och inkludering används inom ämnet idrott och hälsa. Visionen är att skapa en skola för alla, vilket alla skolor strävar efter men utan materiella resurser är det väldigt svårt att kunna tillgodose alla elever om själva budgeten är så pass begränsad. / <p>Studiegång Idrott, fritidskultur och hälsa. Ht 2011</p>

Sammanfattning Specialpedagogens uppdrag är bland annat att arbeta förebyggande och bidra till att utveckla och undanröja hinder i lärandemiljön. Syftet med denna studie var att undersöka en lärares strategier med att skapa en stimulerande lärandemiljö, med fokus på lärarens didaktiska val. Undersökningen bygger på en fallstudie där jag samlat data genom deltagande observation i lärarens klassrum och en intervju. Resultatet i studien visar att det som kännetecknar den här lärarens lärandemiljö och didaktiska val är att lektionerna genomsyras av kommunikation och öppna autentiska frågor. Lektionerna genomförs i demokratiska former och läraren har förmåga att se varje individ men med tydligt fokus på hela gruppen. Resultatet visar också att av de didaktiska val som läraren har att förhålla sig till var det hur läraren väljer att undervisa som här tycks ha större betydelse för lärandemiljön än valet av ämnesinnehåll. I diskussionen problematiseras bland annat specialpedagogens uppdrag med att utveckla och undanröja hinder i lärandemiljön i relation till mitt resultat.

Sammanfattning Det är viktigt att insatser i skolan för att stödja elever med Aspergers syndrom är väl förankrade i kunskaper om funktionshindret och hur det yttrar sig hos den enskilda eleven. Tidigare rapporter har visat att det finns brister när det gäller detta. Syftet med denna studie var att undersöka hur lärare som undervisar elever med Aspergers syndrom i svenska uppfattar dessa elevers svårigheter och tillgångar. Vidare var syftet att undersöka lärares uppfattningar om hur undervisningen kan läggas upp, för att hjälpa eleverna i läsförståelse och skrivning. För att belysa syftet genomfördes kvalitativa intervjuer med åtta lärare i grundskolan och gymnasiet som undervisar elever med Aspergers syndrom. Resultatet av en tematisk analys gav en bred beskrivning av tillgångar och svårigheter hos eleverna, och olika sätt att möta dessa. De slutsatser som framkom i uppsatsen var att elever med Aspergers syndrom behöver en individualiserad undervisning. Det är därför viktigt att läraren individualiserar undervisningen efter varje elevs förutsättningar. Det kan exempelvis ske i form av individuella skriftliga planeringar. Elever med Aspergers syndrom kan tolka det som de hör eller läser bokstavligt. Läsförståelse är en vanlig svårighet, som kan kopplas till bristande fantasi. Det krävs att läraren använder strategier för läsförståelse och fritt skrivande. Lärare som undervisar elever med Aspergers syndrom behöver ge dem uppmuntran och se till så att eleven försätts i situationer där denne lyckas. De här slutsatserna tas också upp och diskuteras i uppsatsens diskussion

Matematik är ett ämne som väcker många känslor hos oss. Förhoppningsvis är dessa känslor av välbehag men för en del förknippas matematiken och matematikämnet med obehag och olust. Ofta är det så att dessa känslor, bra eller dåliga, väcks i skolan och kan komma att följa dig genom livet. Syftet med denna uppsats är att ta reda på vad några klasslärare i år3 och år4 anser om olustkänslor och svårigheter i samband med matematikämnet samt vilken inverkan de anser att pedagogen, eleverna, materialet som används och samverkan med mottagande/överlämnande klasslärare har på matematikundervisningen. För att nå det ovannämnda syftet har jag intervjuat klasslärare i år3 och år4 för att få deras syn på dessa aspekter. Med utgångspunkt i tidigare forskning kring det kategoriska och det relationella synsättet använde jag mig av aktuell litteratur för att skapa en teoretisk bas. Jag har analyserat de intervjuer som genomförts samt fört en diskussion kring de samband jag funnit. Resultaten visar att de intervjuade lärarna över lag ansåg att den egna bakgrunden var av vikt för den egna undervisningen, då lärarna menade att den färgade dem som pedagoger. Det fanns även liknande uppfattningar kring vad matematiksvårigheter innebär och hur dessa svårigheter upptäcks samt känslornas inverkan på elevernas lärande. Det rådde dock skilda åsikter kring hur dessa matematiksvårigheter hanterades och upptäcktes. De metodval och arbetssätt som lärarna använde sig av var även av skild karaktär. Med utgångspunkt i de funna resultaten har en diskussion kunnat föras kring lärarnas syn på olustkänslor och matematiksvårigheter och dess inverkan på elevens matematikutveckling.

Det övergripande syftet har varit att skapa kunskap och förståelse för omotiverade gymnasieelevers upplevelse av sin skolsituation, och deras egen syn på orsakerna till sin bristande motivation. I examensarbetet har fem gymnasieelever i årskurs 3 intervjuats som själva betecknar sig som mycket skoltrötta och omotiverade sedan flera år tillbaka. Flera elever berättade att de gick utbildningar som de egentligen inte hade önskat eller som de påverkats av andra att gå. Andra elever visade sig ha svåra händelser bakom sig som påverkat motivationen. Det gällde både mobbning i grundskolan och negativa händelser inom familjen. En vanlig förklaring till bristande motivation är bristande tilltro till sin egen förmåga, men det stämde bara in på en elev. Övriga elever hade ett gott självförtroende och ansåg att de skulle kunnat nå bra betyg om de bara velat och orkat. Detta påverkades av om ämnet upplevs som intressant och meningsfullt. Samtliga elever kände dock en hopplöshet eftersom de kommit efter i så många skolämnen att de i det närmaste gett upp. En elev hade önskat mer anpassade uppgifter. De saknade även positiva förväntningar och feedback från lärare. Nästan alla uppgav att de har långsiktiga mål och ett drömyrke, men eftersom de har svårt att hantera olust så orkar de ändå inte ta i när det tar emot utan visar ofta flyktbeteende. Ingen elev kände dock direkt olust inför att vistats på skolan. Tvärt om gick de flesta gärna till skolan, men viktigast var för flera att träffa kamrater.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur arbetsplatsförlagdutbildning (APU), arbete och skola hänger ihop. Samt att utifrån elevernas känslor och tankar försöka identifiera risk och skyddsfaktorer vad gäller den arbetsplatsförlagda utbildningen för elever som läser hotell och restaurangprogrammet på en skola med 400 elever. Den övergripande hypotesen för uppsatsen är att meningsfullheten, relationer och om eleven tidigare haft arbete ökar chanserna för en lyckad APU. Undersökningen genomfördes genom enkäter och intervjuer. Tanken var att intervjuerna skulle hjälpa till att klargöra enkätresultaten. Elevgruppen som undersöktes gick i årskurs två och tre under läsåret 2009 till 2010. Av 149 elever var bortfallet 30. I undersökningen visas att APU under gymnasiet leder till arbete. Nära två tredjedelar av eleverna i årskurs tre och en tredjedel av eleverna i årskurs två hade fått arbete via en APU-plats. Samtidigt som nära 90 % av eleverna i undersökningen menade att det gått bra för dem på APUn ansåg en tredjedel att skolan inte förberedde dem väl nog. Riskfaktorer för misslyckad APU som iakttogs i undersökningen var hög frånvaro, sämre socioekonomisk bakgrund och dåliga studieresultat. Alltså samma typ av riskfaktorer som ofta tas upp i diskursen kring beteendeproblem bland unga och även vid skolk. Elever som hade olika typer av extraarbeten var mer nöjda med den arbetsplatsförlagda utbildningen. Meningsfullheten kopplas av eleverna till huruvida de kände att arbetsuppgifterna är utmanande och utvecklande. Dessutom visade intervjuerna att elevernas förebilder och orsaken till att de valt yrken inom hotell och restaurangbranschen ofta återfinns bland familj och vänner.

Studien belyser ett aktionsforskningsinriktat utvecklingsarbete som iscensattes och genomfördes på tre avdelningar i en svensk förskola under september, oktober och november 2010. Matematik, lek samt samtalsklimatet var de områden som de tio medverkande pedagogerna valde att utveckla. Fallstudien har koppling till specialpedagogik med emfas på att skapa ett förebyggande arbete genom att kontinuerligt dokumentera, följa upp och utveckla förskolans verksamhet för att ge bästa möjliga förutsättningar för utveckling och lärande utifrån barns olika förutsättningar och behov. Det övergripande syftet har varit att i samverkan mellan forskare och pedagoger beskriva ett aktionsforskningsinriktat utvecklingsarbete i en förskolas verksamhet samt att analysera och tolka det beskrivna utvecklingsarbetet. Syftet har också varit att belysa de deltagande pedagogernas uppfattningar av vilka förändringar som ägde rum i verksamheten samt hur och varför förändringarna ägde rum. I utvecklingsarbetet har sociokulturell teoribildning och praktik växelverkat genom att systematiska observationer och dokumentationer har reflekterats i en serie om fyra handledningssamtal med respektive arbetslag. Triangulering har använts som metod där forskarens deltagande observationer, transkriptioner av samtalen samt intervjuer med pedagogerna har fått komplettera varandra. Studien har haft en fenomenografisk ansats vilket här innebar att söka efter variationen av pedagogernas uppfattningar. Studien vilar på socialkonstruktionistisk kunskapssyn och sociokulturell lärandeteoris idé om att lärande kan ske genom interaktion med betydelsefulla andra och att vi utifrån behov och den kontext vi ingår i utvecklar våra verktyg genom aktivitet och handlingar. En fenomenografisk analysmetod har använts där pedagogernas utsagor i respektive arbetslag inordnats i beskrivningskategorier som sedan analyserats i ett horisontalt system. Relationen mellan samtliga arbetslags beskrivningskategorier analyserades i ett hierarkiskt system. Resultatet tolkades och formulerades i en slutsats där utvecklingsarbetet beskrivs som en hierarkisk process i tre steg: Organisering – reflektion – praktisk handling. Att organisera för tid och upplägg av handledningssamtal och dokumentationsverktyg uppfattades av pedagogerna som en grundläggande förutsättning för utvecklingsarbetet. De reflektioner som blev möjliga genom de kontinuerliga handledningssamtalen och utifrån dokumentationerna uppfattades av pedagogerna leda till ett kunskapande om den egna praktiken och om sig själva som pedagoger. De nya kunskaperna ledde i sin tur till de nya aktioner som prövades. Aktionerna beskrevs av pedagogerna dels som gripbara förändringar i miljön och dels som icke gripbara förändringar vilket innebar att pedagogerna ökade sin närvaro, delaktighet och medvetenhet i samspelet med barnen. Studien kan bidra till att andra förskolor inspireras i arbetet med att utveckla sin verksamhet och söka stöd för att se på den egna praktiken samt att låta mötet mellan teori och praktik stimulera till utveckling och förändring.

Syftet med studien var att undersöka högstadielärares uppfattningar av olika stödinsatser så som extra anpassningar och särskilt stöd ur ett inkluderingsperspektiv.
För att kunna besvara syftet genomfördes tre fokusgruppssamtal med uppföljande intervjuer på tre olika högstadieskolor i en kommun i mellansverige. Analysen av resultatet gjordes sedan fenomenografiskt vilket innebär att jag lade märke till tendenser och mönster i samtalen som jag sedan kategoriserade under teman som kunde kopplas ihop med mina frågeställningar. De olika specialpedagogiska perspektiven som avgör synen på eleven ligger som bakgrund till mitt studieobjekt. Hur arbetar lärarna med olika stödinsatser och vad har detta för betydelse för hur man ser på en elev i behov av särskilt stöd? Sommaren 2014 kom Skolverket ut med nya riktlinjer för hur man bör arbeta med extra anpassningar och särskilt stöd. Jag anser det intressant att utforska hur lärarna uppfattar arbetet med stödinsatserna med hänsyn till de nya riktlinjerna. Inkludering och elever i behov av särskilt stöd är ett komplext område. Det råder olika uppfattningar om hur detta område ska angripas. Min studie visar att olika perspektiv står i motsättning till varandra. Det råder även tvivel bland lärarna om hur man ska arbeta med de olika stödinsatserna, även om Skolverket har kommit med nya riktlinjer för att underlätta arbetet. Lärarna i studien känner sig även ifrågasatta av Skolverket då de anser att de redan under en längre tid arbetat så som riktlinjerna föreskriver. En av studiens slutsatser är att mycket arbete återstår innan glappet mellan Skolverkets visioner och skolans verklighet kan närma sig varandra, men ett förändringsarbete pågår.

Detta är en studie baserad på tre olika yrkesprofessioners syn på samarbetet kring barn med autism i förskolan. Dessa tre professioner är specialpedagoger, habiliteringspersonal och förskollärare.   Vårt syfte med detta arbete är att både undersöka och öka kunskapen kring det samarbete som sker kring autistiska barn under deras vistelse i förskolan. Samt att belysa samarbetet och de specialpedagogiska insatser som används utifrån de inblandade professionernas perspektiv, samt ge en bild av hur samarbetet manifesteras i verkligheten i förhållande till hur det bör se ut utifrån gällande lagar och regler.   Den metod vi har använt oss av är kvalitativa intervjuer med åtta representanter från de olika yrkesrollerna. Samtliga representanter arbetar inom samma mellansvenska kommun.   Resultatet visar att samarbetet mellan de olika instanserna är mycket viktigt för att barn med autism ska få det stöd de behöver och kunna utvecklas i förskolan. Även hemmet spelar stor roll, både som en del av samarbetet och som bas för att specialpedagogiska insatser ens ska initieras. Samarbetet påbörjas ofta redan under utredningen, innan diagnossättning, och de olika instanserna är därför delaktiga under det tidiga arbetet med barnet. Det dubbla chefsskap som kan uppstå i samband med samarbetet kan skapa vissa motsättningar och problem då beskeden kan vara olika och motsägelsefulla. Även föräldrakontakten visar sig vara en problematisk aspekt, då de olika instanserna ej delade synen kring vems primära ansvar det var. Läroplanens, och därmed förskolans, inkluderingsuppdrag kan ha en negativ inverkan på det autistiska barnets utveckling, beroende på hur det tolkas och framför allt manifesteras.