Att kommunicera är en rättighet som alla har, oavsett funktionsförmåga. I UNICEF Sverige (2021) under artikel 12 i FN:s konvention om barnets rättigheter, Barnkonventionen, tas barns rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet upp. Detta är tyvärr inte självklart för flerspråkiga barn i språklig sårbarhet eftersom de har svårigheter att uttrycka sig samt att göra sig förstådda.  Denna studie handlar om metoden Alternativ och Kompletterande Kommunikation, AKK, och delaktighet. Syftet med studien var att med stöd av interventionen undersöka om AKK, med särskilt fokus på bildstöd är en möjlig väg till ökad delaktighet hos flerspråkiga barn i språklig sårbarhet i förskolan. Studiens syfte var även att undersöka hur förskolepersonal som deltar i interventionen beskriver sitt arbete och hur de upplevde användningen av bildstöd som syftade till att öka barns delaktighet. Med studien önskade jag undersöka om en aktiv användning av bildstöd kunde vara ett arbetssätt för att öka tillgängligheten i förskolans vardagsrutiner och undervisning. Ökad tillgänglighet skulle vara betydelsefullt för samtliga barn, fast särskilt för flerspråkiga barn i språklig sårbarhet. Förhoppningen var att metoden skulle öka barnens möjlighet till delaktighet och lärande i sin utbildning.   Intervention genomfördes med två grupper av flerspråkiga barn i språklig sårbarhet på en förskola under fem veckor med två undervisningstillfällen per vecka som ägnades åt interventionen. De två grupperna bestod av en kontrollgrupp som deltog i ordinarie undervisning och en interventionsgrupp som deltog i stödinsatsen (bildstöd). För att besvara studiens syfte och forskningsfrågor valde jag att använda mig av strukturerad observation och kvalitativa intervjuer som metoder för datainsamling. Effekterna av interventionen mättes genom en strukturerad observation med stöd av ett delaktighetsbaserat observationsschema (se bilaga 6) innan och efter interventionsperioden. Efter observationerna användes delaktighetsmodellen av Szönyi och Söderqvist Dunkers (2018), med fokus på de tre delaktighetsaspekterna; tillgänglighet, samhandling och engagemang för analysen. Resultatet beskrivs därefter utifrån dessa aspekter. De semistrukturerade intervjuerna genomfördes med två pedagoger som deltog i intervention efter att interventionsperioden avslutats.  Studiens resultat visade, trots att den genomförda interventionen kan betraktas som kortvarig, ändå att en aktiv användning av bildstöd hade ökat barns delaktighet efter interventionsperioden. Resultatet som framkom under intervjuer visade också att pedagogerna hade en positiv inställning till användandet av bildstöd. Pedagoger upplever att bildstöd är ett verktyg som förstärkt det som sägs samt underlättar barnens kommunikation. / Communication is a fundamental human right that everyone should have access to, regardless of their functional ability. Article 12 of the Convention on the rights of the child provides that every child has the right to express freely his/her opinion on all the questions which concern his/her life. Yet, due to difficulties in communicating for multilingual children with linguistic vulnerabilities are at particular risk of not being heard. This study is about Augmentative and Alternative Communication (AAC) and participation. The purpose of this study is to examine about AAC, with specific focus on if picture cards in an intervention study are a possible way for promoting multilingual children with linguistic vulnerabilities’ participation at preschool. With my study I wished to investigate if active use of picture support can be a way to increase accessibility in preschools everyday routines and education. The purpose of the study is also to examine preschool teacher’s description of their work with active use of picture support.  This intervention study lasted for a period of five weeks (two lessons a week). To answer the research questions, I have used data sources that consist of observations and interviews. Two groups of children (the control group and the experimental group) have been observed over a period when picture cards are used to help teaching. The data were collected before and after intervention. Intervention effects were analyzed using the participation models of Szönyi and Söderqvist Dunkers (2018) with three aspects: accessibility, interaction, and involvement. Semi-structured interviews were conducted with two preschool teachers at one preschool at the end of intervention. The result of the intervention shows that active use of picture cards has increased multilingual children with linguistic vulnerabilities’ participation. The preschool teachers expressed positive feedback of using picture cards in teaching. Picture cards can support speech and expand children’s ability to communicate.

Ambitionen med föreliggande uppsats är att bidra till att medvetandegöra och väcka diskussion om lyssnandet som en del av elevers språkutveckling. Att skriva, läsa och tala ses ofta som självklara delar av språklig utveckling medan talandets receptionsaspekt, att lyssna, är mindre utforskat i svensk skolkontext. Förhoppningen är att genom specialpedagogers och en speciallärares erfarenheter av att arbeta med elever i språklig sårbarhet kunna ringa in vilka typer av lyssnande som framträder i språkutvecklande undervisningssammanhang. I förlängningen kan detta bidra till att öka medvetenheten om vilka lyssnandestrategier som behöver definieras och explicitgöras för att öka möjligheten att elever utvecklar god lyssnandekompetens. Lyssnande som pedagogisk praktik saknar idag en tydlig teoretisk förankring. Begreppets komplexitet medför också att olika delar av lyssnandeprocessen aktualiseras genom olika teoretiska perspektiv. Eftersom intentionen med denna uppsats är att undersöka lyssnandet didaktiska ställning riktas blicken främst mot det yttre observerbara lyssnandet. Den teoribildning som får störst utrymme är sociokulturell teori då lyssnande i skolkontext är tätt sammankopplat med dialog, samspel och sociokulturella ramar. Semistrukturerad samtalsintervju med fyra verksamma specialpedagoger och en speciallärare har valts som metod. Detta i syfte att synliggöra nuvarande didaktisk grund för lyssnande i språkutvecklande arbetssätt samt för att skapa möjlighet att finna oväntade resultat. Resultaten indikerar att lyssnande främst är implicit invävt i språkutvecklande undervisning. Däremot framför respondenterna generell kunskap och förtrogenhet om receptionsaspekter av språkutveckling. I materialet framkommer också tysta och erfarenhetsbaserade förhållningssätt till lyssnandedidaktik. Ur speciallärarens och specialpedagogernas perspektiv i undervisningen framträder det interaktiva, analytiska och relationella lyssnandet medan det distinkta, överförande, effektiva och analytiska är det mest tydliga utifrån pedagogernas utsagor om elevers lyssnandesituationer. De möjliga språkutvecklande strategier som lyfts fram syftar främst till att kompensera för nedsatta kognitiva förmågor såsom informationsbearbetning, fokus˗ och koncentrationssvårigheter, inlevelseförmåga och förmågor att tolka sociala icke-verbala koder. Även visuellt stöd, att låta elever komma till lyssnande, träna lyssningshastighet och att vara en social tolk nämns. En lyssnandekategori som inte uttryckligen motsvarar de kategorier som nämns i tidigare forskning är lyssnande av text med hjälp av talsyntes, talbok eller ljudbok. Resultatet antyder att vissa elever i språklig sårbarhet har liten behållning av lyssnande på text genom uppläsningsverktyg. Att utveckla goda lyssnandekompetenser och lyssnandestrategier är ur språkutvecklingsperspektiv grundläggande men aktualiseras särskilt i relation till elever som befinner sig i språklig sårbarhet. Förmågan att lyssna är beroende av många olika faktorer, som t.ex. fonologisk och semantisk organisation; ordförråd och ordförståelse; fokus och koncentration samt pragmatisk språkförståelse. Av stor vikt för att kunna bidra till alla delar av elevers språkutveckling är vilken kunskap speciallärare i språk˗, skriv˗ och läsutveckling har eller behöver utveckla, såväl teoretisk som praktisk.

Syftet med studien är att undersöka betydelsen av att använda virtuell simulerad undervisning (virtual reality, VR) i speciallärarutbildningen med specialisering mot språk-, skriv- och läsutveckling som alternativ och komplement till autentiska test med elever för att belysa lärande, etiska aspekter och bedömningsformen i en VR-miljö. Bakgrunden till studien är att speciallärarstudenterna behöver öva upp sina färdigheter i att genomföra språk-, skriv- och läsutredningar. Problemet som kan uppstå är att studenternas behov av färdighetsträning kan hamna i motsatsförhållande till autentiska elevers integritet och medföra etiska och bedömningsmässiga konsekvenser. I studien användes kvalitativa metoder. Speciallärarstudenterna deltog i ett lärtillfälle om en VR-simulerad dynamisk bedömning, vilket observerades. Alla deltagarna intervjuades sedan i fokusgrupper om VR-simulering, bedömningspraktik och etik. De lämnade även en skriftlig reflekterande anteckning om lärtillfället. Analysen av resultatet gjordes utifrån ett situerat, sociokulturellt perspektiv på lärande med utgångspunkt i fyra dimensioner: mening, praktik, gemenskap och identitet (Wenger, 1998). I analysen av själva lärandesituationen togs även inspiration av Wengers (1998) teori om att designa för lärande. Studiens resultat identifierar att den största betydelsen av VR-simuleringen för speciallärar-utbildningen ligger i att speciallärarstudenterna gemensamt kan se och diskutera samma dynamiska bedömning i VR. VR-filmen blir ett reifierat minne och ett visualiseringsverktyg där den gemensamma upplevelsen främjar meningsskapande och reifikation om bedömningspraktik. Vi ser också i resultatet att VR-tekniken kan vara ett hinder för vissa men att enkla anpassningar bör öka möjligheten att ta till sig budskapet utan att påverkas negativt av tekniken. Tillgängligheten till en dynamisk bedömning och studenternas meningsskapande om olika bedömningspraktiker möter kraven i examensordningen (SFS 2017:1111) att kritiskt kunna granska och välja olika metoder för bedömning av språk-, skriv- och läsutveckling. Även etiska dilemman i att använda elever i utbildningssyfte motiverar VR-simulering i speciallärarutbildningen. Resultatet i vår undersökning visar att VR-simuleringen kan vara ett komplement till språk-, skriv- och läsutredningar. Resultatet av vår avgränsade studie är inte generaliserbart, men kan bidra till diskussioner om bedömningspraktiken och etiska implikationer genom användning av VR i speciallärarutbildningen. I slutet av examensarbetet ger vi förslag på framtida forskningsområden om VR-simulering i högre utbildning och vi redovisar även specialpedagogiska implikationer. / The aim of the present study is to examine the possibility to use virtually simulated (virtual reality, VR) teaching in the education of special needs teachers with specialization in language, writing and reading development as a complement and as an alternative to authentical tests with pupils, to illustrate learning, ethical aspects and the form of assessment in a VR-based environment. The background of the study derives from the students’ need to practice their ability to make language, writing and reading assessments throughout the education to become special needs teachers. A problem that might arise is when the students’ need for practice affects pupils’ integrity or other ethical implications. The study was based on qualitative methods. The students took part of a VR-simulated dynamic assessment, during which the learning situation was observed. All students who participated were then included in focus groups and interviewed about VR-simulation, assessment practice and ethics. An analysis of the result was done from a situated, sociocultural perspective on learning based on four dimensions: meaning, practice, community and identity (Wenger, 1998). The analysis of the learning situation was also inspired by Wenger’s (1998) theory of designing for learning.The results of the study identify that the greatest importance of VR-simulation for the education of special needs teachers lies in the possibility for the students to mutually see and discuss the same dynamic assessment in VR. The VR-simulation becomes a reified memory and a visualization tool where the shared experience promotes negotiation of meaning and reification around assessment practice. We also see in the result that VR-technology can be a barrier for some students, but that simple adjustments should increase the possibility to participate without being adversely affected by the technology. The availability of a dynamic assessment and the students' reflections about different assessment practices meet the requirements of the system of qualifications “examensordningen” (SFS 2017:1111) to be able to critically review and choose different methods for assessing language, writing and reading development. Ethical dilemmas in assessment of pupils for educational purposes also motivate VR simulation in special education. The results show that VR simulation can be a complement to language, writing and reading assessments. The present study is limited to a specific situation and can not be considered generalizable but can contribute to discussions about assessment practices and ethical implications through the use of VR when educating special needs teachers. We also provide suggestions for future research areas for VR-simulation in higher education.