Boksamtal i förskolan har i flera forskningsstudier visats vara positivt för barnens språkutveckling. I sådana samtal kring böckers innehåll kan förskollärare ställa frågor för att exempelvis knyta till barns erfarenheter, tankar och känslor. I förskolans miljö finns det förutsättningar för att på detta sätt bearbeta litteratur, ge barnen erfarenheter kring olika böckers innehåll och språk samt ge barnen en chans att använda sitt språk i olika sammanhang. Därför tycks det högst relevant att undersöka de frågor som förskollärare ställer under boksamtal som syftar till att skapa möjligheter för barnen att använda och utveckla sitt språk. Syftet med vår studie är att med avstamp i förskolans nya läroplan (Lpfö 18) där högläsning som begrepp förts in och utifrån Palincsar och Browns (1984) fyra strategier, förutsäga, ställa frågor, klargöra och summera, undersöka vilka frågor förskollärarna ställer under boksamtal för att skapa möjligheter för barnen att använda och utveckla sitt språk. Studien är genomförd med hjälp av icke-deltagande observationer av boksamtal. Med fokus på de frågor förskollärarna ställde under boksamtalen, genomfördes fem observationer på två förskolor. I resultatet framkommer det att nästintill alla förskollärare i studien använder majoriteten av strategierna i boksamtalen. Det förekom både öppna frågor där barnen fick möjlighet att uttrycka sig och ja/nej frågor där barnen inte fick möjlighet att utveckla sina resonemang. Det verkar som att förskollärarnas sätt att ställa frågor bestämde om barnen bjöds in att samtala eller inte. Resultatet visar också att även om förskollärarna använder sig av strategierna, betyder det inte automatiskt att det leder till samtal där barnen får använda och utveckla sitt språk. Utifrån resultatet är det dock tydligt att när flera av de fyra strategierna används tillsammans, kan det skapa rika samtal där barnen får möjlighet att uttrycka tankar och resonemang.

Leken är betydande för barns språkutveckling och barn lär sig främst genom meningsfulla och lekfulla sammanhang (Banerjee, Alsalman & Alqafari 2016, s. 300; Rajapaksha 2016, s. 15). Tidigare forskning visar att leken används på olika sätt beroende på hur förskollärare ser på leken som verktyg. Synen på lek skiljer sig åt, vissa förskollärare anser att leken ska vara fri från vuxnas medverkande. Andra förskollärare anser att leken kan och ska användas som ett undervisningstillfälle (Rentzou, Slutsky, Tuul, Gol-Guven, Kragh-Müller, Fenu Foerch & Paz-Albo 2019, ss. 1, 6). Lek och språk är två omfattande områden beskrivna i läroplanen för förskolan (Lpfö 18 2018, s. 8). Där beskrivs att lek ska genomsyra förskolan och att barnen i lek kan erhålla flertalet kunskaper och förmågor. Kunskap beskrivs ha en betydande koppling till språket, därmed behöver förskollärare ge barn förutsättningar för att utveckla sitt språk (Lpfö 18 2018, s. 8). Anledningen till det valda området är att vi har ett starkt intresse för lek samt barns språkutveckling. Dessa ämnen är ständigt aktuella och betonas i Lpfö 18 (2018, ss. 8, 14). Vi har under förskollärarutbildningen erhållit kunskaper inom både lek och barns språkutveckling, däremot saknar vi kunskaper inom områdena i relation till varandra. Syftet med examensarbetet är att få kunskap kring förskollärares syn på leken som verktyg, samt vilka kunskaper de anser att de behöver för att främja barns språkutveckling. Studien utgår från den sociokulturella teorin. En empirisk studie har genomförts med self report som metod. Self report är en form av frågeformulär som utgår från deltagarnas utsagor och tankar om ett specifikt ämne (Davidsson 2007, s. 73). Sex förskollärare från två olika förskolor har deltagit i studien. Förskollärarna har besvarat sju öppna frågor. Utifrån studien vill vi som forskare lyfta fram verksamma förskollärares berättelser om hur de arbetar med leken som verktyg för att främja språkutveckling. Resultatet i studien visar olika verktyg som förskollärare kan använda sig av för att främja barns språkutveckling i lek samt deras syn på möjligheter och utmaningar med att använda leken som ett språkutvecklande verktyg. Dessa är verbala kommunikativa verktyg, materiella verktyg, förskollärares stöttning och deltagande i lek, möjligheter och utmaningar med lek som språkutvecklande verktyg samt förskollärares kunskaper om lek som språkutvecklande verktyg. Pedagogiska implikationer belyses.

Syftet med litteraturstudien är att undersöka hur vardagsaktiviteter i svensk förskola kan gynna flerspråkiga barns framväxande av språkliga och kommunikativa färdigheter. Studien utgår från tre frågeställningar som efterfrågar hur, vad och varför pedagoger i svensk förskola arbetar med flerspråkiga barns språkliga och kommunikativa färdigheter som är både verbala samt icke verbala. Studien har utgått från två metoder, jämförande analys och sekundäranalys. Metoderna innebär att vetenskapliga artiklar har samlats in och analyserats utifrån likheter och skillnader. Vid analysen tillämpades den sociokulturella teorin som utgör den teoretiska ramen för litteraturstudien. Den sociokulturella teorin valdes då litteraturstudien fokuserar på samspel mellan individer och i olika miljöer. Den sociokulturella teorin är även en relativt öppen teoretisk ram med utrymme för ytterligare stödteorier. Artiklarna sammanställdes sedan i ett resultat i förhållande till studiens frågeställningar och syfte. Resultatet visar att det är viktigt att barns modersmål synliggörs i verksamheten, där pedagogen har en betydande roll att stärka barns språkliga och kommunikativa utveckling. Både rutinaktiviteter och leken är väsentliga faktorer för att barn ska få möjlighet att utveckla alla sina språk. Musikaktiviteter är en central del i studien som beskriver den möjlighet barn får till deltagande där språkkunskaperna inte utgör ett hinder. Trots att svenska är majoritetsspråket är det viktigt att uppmuntra de samtal som sker på ett annat språk än svenska.

Inledning Tidigare forskning beskriver den digitala tekniken samt dess betydelse i samhället och hur denna har kommit att integrerats i förskolans verksamheter på senare år. Integreringen har visats sig vara både långsam och komplex och vi kan hitta förskollärare som både är förespråkare samt motståndare till detta. Forskning visar att digital teknik kan skapa lärande för barnen genom att använda dessa på ett meningsfullt sätt där språk kan främjas. För att de digitala verktygen ska fungera som ett lärande krävs dock att de digitala verktygen är tillgängliga för barnen och att barnen ges möjlighet till meningsfull interaktion genom mediet. Denna studie kommer därför att belysa hur förskollärare resonerar kring de digitala verktygen i relation till språk och dess användning för att främja barns språkutveckling. Syfte Syftet med den här undersökningen är att skapa en förståelse för förskollärares inställning till och arbetssätt kring språkutveckling genom digitala verktyg samt hur deras kompetens och syn kring barns lärande påverkar den digitala undervisningen. De frågeställningar som kommer undersökas i studien är: Hur resonerar förskollärare kring språkutveckling genom digitalaverktyg? Hur arbetar förskollärare för att främja barns språkutveckling genom digitala verktyg? Vilken syn på lärande har förskollärarna kring barns språkutveckling genom digitala verktyg samt hur påverkar förskollärarnas kompetens den digitala undervisningen? Metod I studien har vi använt oss av intervju som kvalitativ forskningsmetod. Totalt har sex förskollärare intervjuats från fem olika förskolor. Intervjuerna var semistrukturerade, vilket innebär att vi hade förberett ett frågeformulär där vi utgick ifrån nio stycken färdigformulerade frågor. För att kunna få en djupare förståelse fanns också möjligheten att ställa följdfrågor utifrån dessa färdigformulerade frågor. Intervjumaterialet har analyserats och urskilts underfyra huvudkategorier som var förskollärarnas tankar, arbetssätt, lärandesyn samt kompetens kring språk och digitala verktyg. Resultat Resultatet visar att samtliga förskollärare ställer sig positiva till att arbeta språkutvecklande med digitala verktyg. Något som påverkar hur de digitala verktygen används i verksamheterna är tidsbristen vilket leder till att förskollärarna glömmer bort viktig information kring verktygens funktion och användning. Majoriteten av förskollärarna anser sig behöva mer kompetens inom digitala verktyg och önskar även få mer kunskap inom detta. Kommunikation och samspel ansågs vara en betydande del av barnens språkutveckling. Förskollärarna påpekar att stöttning är väsentligt vid barns utforskande av digitala verktyg för att barnen ska få ett utökat ordförråd och lära sig nya begrepp. Resultatet visar också att förskollärarande hade olika syn kring hur de digitala verktygen kan användas för att främja barnens språk, men att vara en närvarande pedagog var väsentligt. Likheter som hittats i arbetssätten var användandet av de digitala verktygen till dokumentation och reflektion.

Inledning I den nya läroplanen för förskolan (Lpfö 18) som kom i bruk 2019 har ordet digitalisering blivit ett centralt begrepp. Även när det gäller barns språkutveckling, har förskolan ett viktigt uppdrag. Språket är vår största kommunikationskälla och med språket kan vi förstå och kommunicera med varandra. Med bakgrund av det, kommer den här studien fokusera på verksamma förskollärare och deras arbete med digitala verktyg för att främja barns språkutveckling. Syfte Denna studie kommer undersöka hur digitala verktyg används för att främja barns språkutveckling i förskolan. Detta syfte utgår från (Lpfö 18) där det beskrivs att förskollärare ska ansvara för att erbjuda barn både digitala verktyg och språklig utveckling i förskolan. Metod Studien utgår från en kvalitativ metod där self-report har använts som datainsamlingsmetod. Valet av metod gjordes med åtanke om den pandemi vi befann oss i. Fem förskolor i två närliggande kommuner i sydvästra Sverige kontaktades. Resultat Förskollärare använder digitala verktyg för att främja barns språkutveckling. E-böcker på lärplattan används för att erbjuda ett brett utbud av böcker med funktionen till ljuduppspelning där barnen kan ta del av olika språk. Lärplattan kopplas upp på storbild så att alla barn kan ta del av de digitala böckerna samtidigt, vid till exempel styrda lässtunder. Förskollärare använder digitala verktyg för att skapa miljöer i verksamheten där de har ett syfte att främja barnens språkutveckling genom samtal. Från samtliga respondenter beskrivs vikten av en närvarande pedagog för att undvika exkludering mellan barnen samt att en grundkompetens är viktig för att främja språkutveckling hos barnen med hjälp av digitala verktyg. Förskollärarna beskriver att det finns möjligheter till att använda sig av digitala verktyg för att främja barns språkutveckling och att dessa bör tas tillvara på.

Bakgrund Högläsning bidrar till att barn får möjlighet att utveckla ett intresse för litteratur samtidigt som det bidrar till barns språkliga förmåga och litteracitet. Barn som får möjlighet att lyssna och samtala kring litteratur utvecklar ett bredare ordförråd samtidigt som de genom socialinteraktion får öva på samspel och kommunikation. Lyssnande i sig stimulerar också språkligutveckling. Syfte Syftet med vår undersökning är att ta reda på vad förskollärare anser om högläsningens betydelse för barns språkutveckling och hur förskollärare gör för att uppnå lyssnande under högläsningen. Vi undersöker även hur situationen påverkar möjligheten till samtal och hur de tillvaratar barns intresse under högläsningen. Metod Vi har utgått från både kvalitativ och kvantitativ metod i form av en enkät med öppna och slutna frågor. Vi har skickat ut vår enkät till förskollärare på sex förskolor i södra Sverige för att ta del av deras syn kring litteraturens betydelse för barns språkutveckling. Resultat Genom undersökningen kan vi se att förskollärare anser att högläsning och samtal kring litteratur är viktigt att använda i förskolan för att bidra till barns språkutveckling. Förskollärarna lyfter även att den sociala miljön har en stor inverkan på möjligheten till samtal kring litteratur. Undersökningen visar att om förskollärare tar del av barns intressen och delaktighet genom samtal bidrar det till att barn lyssnar under högläsningen.

Syftet med kunskapsöversikten är att undersöka vad forskningen säger om språkutvecklandearbetssätt i samhällsorienterade ämnen. I vårt arbete har vi valt att fokusera på årskurserna 6–9. Vad säger forskning om språkutvecklande undervisning i samhällsorienterande ämnen i den svenska skolan? Vidare så undersöks det i arbetet vad forskning säger om språkutvecklande arbetssätt i den svenska skolan. Den svenska skolan är inte likadan som den har varit. Klassrummet idag präglas av en stor mångfald. Det gäller inte minst elevernas språkliga bakgrund men även dess kulturella bakgrund. En sökmetod har genomförts för att leta fram relevant litteratur till vårt arbete. Några av de slutsatser som har gjorts är att interaktion mellan elever är en central del i språkutvecklingen. Genom interaktion så kan man föras in i ämnesspråket med hjälp av olika språkliga aktiviteter.

Studien syftar till att bidra med kunskap om förskollärares upplevelser av hur förskolans språkmiljö kan utmana och stötta barns språkande samt deras beskrivningar av hur språkmiljön bidrar till barns språkutveckling. Frågeställningar som har besvarats är: Hur upplever förskollärare att den fysiska språkmiljön ger barn förutsättningar för språkande? Hur upplever förskollärare att den sociala språkmiljön bidrar till barns språkutveckling?  Studien är genomförd med en kvalitativ metod genom sex samtalspromenader. Studien har en sociokulturell utgångspunkt och empirin har bearbetats med hjälp av en kvalitativ analys.  Resultatet visar att förskollärarna upplever att språkmiljön bidrar till barns språkande. Förskollärarna upplever att material och dess tillgänglighet är bärande aspekter för att ge barn förutsättningar för språkande i förskolan. Resultatet visar att förskollärares förhållningssätt till språk och deras språkbruk påverkar barns språkutveckling samt att förskollärarna planerar språkmiljön utifrån barns intresse. Det visar sig även att förskollärarna upplever att den fysiska språkmiljön ska vara inspirerande för barn samt att den sociala språkmiljön ska ge barn förutsättningar att uttrycka sig språkligt.

No description available.

The purpose of this study is to establish how teachers work with poetry and language development within their language teaching. The study has its starting point from previous research and literature about poetry. The empirical material was collected through individual semi-structured interviews with eight teachers and teacher students from different parts of Sweden and grade levels (0 - 6). The results from the interviews show that the concept of 'lyric' is described and defined differently but still the same by the participants. Both the teachers and the teacher students describe that they do not consider themselves to have a high knowledge of poetry and therefore find it difficult to plan and teach the subject to their pupils. The subject may stand back for skills and text genres that are considered 'more important' within the Swedish language. In the essay the results are discussed together with previous experiences and research. Topics such as when and how the teachers should receive competence development, what the pupils learn about poetry and how their language develops in connection with learning poetry are addressed.