Vi lever idag i ett mångkulturellt samhälle som är resultatet av migration och globalisering. Detta ställer nya krav på metoderna i klassrummet och undervisningen behöver sättas i relation till dagens samhällsstruktur. Syftet med vår studie har varit att undersöka och analysera hur stöttningen för andraspråkselevers språk- och kunskapsutveckling ser ut i ett klassrum där mångfald av både språk och kulturella erfarenheter råder. Vi har även undersökt i vilken utsträckning elevernas modersmål används i klassrummet. Studien ansluter sig till ett sociokulturellt perspektiv på lärande genom språket och prövar undervisningen utifrån Hammond och Gibbons (2005) stöttningsmodell. Metoden som vi har använt oss av är kvalitativ och materialet består av fyra dagars klassrumsobservationer samt en kortare kompletterande intervju. Resultatet visar att undervisningen är utformad med viss hänsyn till språklig stöttning, exempelvis genom varierade undervisningsformer och upplägg, olika uttrycksätt, språkliga hjälpmedel och anknytning av ämnesinnehållet till elevernas tidigare förvärvade kunskaper. Resultatet visar även att de stöttande momenten ofta utgår ifrån delar istället för helheter och att elevernas modersmål synliggörs i en liten utsträckning trots ett tillåtande klassrumsklimat och en lärare som uppmuntrar språkliga variationer.

Syftet med denna forskningsstudie är att analysera samt synliggöra lärares arbete med faktatexter i årskurs 1–3. Frågorna som studien ska besvara är: Hur arbetar lärare med faktatexter? och På vilka sätt är lärarnas arbete med faktatexter språk-och kunskapsutvecklande? I studien har vi använt oss av Hajer & Meestringas (2014) teoretiska modell om språk och kunskapsutvecklande undervisning. Vi har utgått från tre av teorins centrala begrepp när vi analyserat våra intervjuer och observationer: kontext, interaktion och stöttning. För att samla in material för undersökningen har vi valt ut två forskningsmetoder av kvalitativ karaktär, intervjuer och observationer. Vi har besökt fyra klasser (3st åk 3 och 1st åk 2) på tre olika skolor i tre olika kommuner i södra Skåne. Observationerna visade att lektionerna till största del bestod av interaktion mellan lärare och elev samt elev och elev. Lektionerna som vi observerade var även berikade av stöttning. Vi fick bland annat ta del av läraren sätt att introducera eleverna i att göra en tankekarta (bilaga 3). Vid ett annat tillfälle fick vi se hur läraren gick tillväga när eleverna skulle fylla i en sexfältare (bilaga 2). När vi jämförde lärarna med varandra kunde vi dra slutsatsen att tre av lärarna arbetade med faktatexter på liknande sätt medan en av lärarna särskilde sig. En annan slutsats som vi kunde dra är hur viktigt arbetet med uppbyggnaden kring faktatexter är för att eleverna ska utveckla sitt skrivande. Tre av lärarna hävdade att de kunde se att elevernas texter blev längre och mer innehållsrika då eleverna fick en god grund att stå på.

Sammanfattning/AbstractJelacic, Anela., Nilsson, Sandra (2020). Stöd i förskolan genom Tydliggörande pedagogik – Ett specialpedagogiskt perspektiv. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.Förväntat kunskapsbidragStudien ger insikter och kunskaper om Tydliggörande pedagogik ur specialpedagogers perspektiv. Den belyser ämnet och påvisar hur specialpedagoger kan uppfatta samt arbeta med Tydliggörande pedagogik i förskolan. Möjligheter och svårigheter med ämnet lyfts fram för att inspirera vidare arbete. Syfte och frågeställningarSyftet med undersökningen är att belysa hur specialpedagoger uppfattar och stöttar arbetet i förskolan utifrån Tydliggörande pedagogik på olika sätt. Vidare syftar studien till att belysa möjligheter och svårigheter i detta arbete. Frågeställningarna utgår ifrån specialpedagogernas upplevelser av Tydliggörande pedagogik. •Hur ser specialpedagogerna på Tydliggörande pedagogik?•Hur arbetar specialpedagogerna med Tydliggörande pedagogik? •Vilka möjligheter och utmaningar finns i arbetet med Tydliggörande pedagogik?TeoriStudien tar sin teoretiska utgångspunkt i begreppet Scaffolding som har sina rötter i det sociokulturella perspektivet, särskilt i relation till Vygotskijs proximala utvecklingszon. Enligt det sociokulturella perspektivet sker allt lärande eller utveckling i sociala samspel som är influerade av den kultur personerna befinner sig i. Utvecklingen uppstår när personer blir utmanande och vägledda i sitt lärande av erfarna förebilder d. v. s. när personen befinner sig i den proximala utvecklingszonen. Scaffolding har utvecklats vidare såväl vad gäller handledarens funktioner i vägledningen som hur stödet kan uppfattas. MetodStudien bygger på semistrukturerade intervjuer med fyra specialpedagoger från centrala resursteam i varsitt område i samma kommun. Samtliga specialpedagoger var inriktade mot förskola. ResultatResultaten i studien påvisar att specialpedagogerna uppfattar Tydliggörande pedagogik som ett sätt att stötta verksamheten i förskolorna och uppnå målen i läroplanen. Specialpedagogerna beskriver olika sätt som Tydliggörande pedagogik kan användas stöttande t.ex. genom visuellt stöd där miljöer eller aktiviteter kan tydliggöras samt kommunikation möjliggöras. Samtliga specialpedagoger ser stora möjligheter och vinster för såväl barn som pedagoger med Tydliggörande pedagogik. Trots det finns det svårigheter i arbetet som ofta bottnar i att metoden används på fel sätt på grund av okunskap eller oförståelse. Specialpedagogiska implikationerResultaten indikerar att det finns ett kunskapsbehov i verksamheten där specialpedagoger kan vara nyckelpersoner för att ge kompetensutveckling och sprida förståelse hos både pedagoger och ledning. NyckelordFörskola, Scaffolding, Stöttning, TEACCH, Tydliggörande pedagogik

Syftet med denna kunskapsöversikt är att undersöka hur olika vetenskapliga texter ställer sig till hur språket utvecklas i samhällsorienterande ämnen i grundskolan ur ett andraspråksperspektiv. För att stödja vår frågeställning sökte vi efter relevant forskning i olika databaser med hjälp av våra sökord, vilket resulterade i att vi fann olika vetenskapliga artiklar, doktorsavhandlingar och licentiatuppsatser som vi använde oss av. Kunskapsöversiktens resultat visar att om man arbetar aktivt med språkutveckling i SO-undervisningen, resulterar det till en positiv språk- och kunskapsutveckling för andraspråkselever. SO-undervisning är beroende av texter, lärarens genomgångar samt diskussioner i grupper. Forskning har visat att samspel mellan lärare och elev samt samspel elever mellan är den mest effektiva metoden för språkutveckling. Dessutom krävs det rätt lärarledd stöttning för att eleverna ska kunna utvecklas. Om andraspråkselever får använda alla sina språkliga resurser bidrar det till en ökad utveckling under förutsättningar att läraren har tillräcklig kompetens och en stark ledarroll.

Syftet med undersökningen är att beskriva och analysera undervisning i årskurs 1 utifrån en teori om språk- och kunskapsutveckling. Vår frågeställning är därmed: Hur kan lärare i två språkligt heterogena ettor bedriva en gynnsam språk- och kunskapsutvecklande undervisning?Vår kvalitativa forskningsstudie vilar på teorin om språk- och kunskapsutvecklande undervisning så som den beskrivs i Hajer & Meestringa (2014). Teorin har rötter i Vygotskijs sociokulturella syn på lärande och har vidareutvecklats av studier inom kunskapsfältet andraspråksinlärning och utveckling. Metoderna vi har använt är semistrukturerade intervjuer och ostrukturerade observationer. Resultatet visar att på de studerade lektionerna förekom muntlig interaktion, mycket kontextuellt stöd och att eleverna fick olika typer av stöttning. En slutsats vi drar av detta resultat är att dessa arbetssätt kan ha bidragit till att de flesta eleverna i de två studerade klasser har bara på en termin lärt sig skriva och läsa, vilket lärarna uppger i intervjuer. Ytterligare en slutsats är att lärare bör redan i årskurs 1 planera meningsfulla läraktiviteter med fokus på utveckling av både språk och kunskaper.

Svenska skolor står ständigt inför tuffa utmaningar att främja alla elevers lärande. Pedagoger har kravet att skapa strategier för att främja elevers språk- och kunskapsutveckling. Detta gäller alla pedagoger och inte enbart språklärare. Eftersom språket har en central betydelse i elevernas utveckling så innebär det att språk- och kunskapsutvecklande undervisningar bör prioriteras för att eleverna ska kunna utveckla ett mer ämnesspecificerat språk. Varje ämne kännetecknar ett specificerat språk som eleverna måste besegra för att kunna uppnå målen. Skolverket (2019) beskriver att pedagoger ska arbeta lika mycket med ämneskunskaper som språkutveckling för att elever ska kunna utveckla ett mer akademiskt språkbruk. Detta ställer höga krav på pedagogerna, inte minst i de samhällsorienterande ämnen som har höga språkliga krav. Syftet med vår studie är att undersöka hur lärare i SO-ämnena upplever ett språkutvecklande arbetssätt i förhållande till elevers förutsättningar. Vi har utfört sex kvalitativa intervjuer på skolor i olika kommuner. Syftet med att utföra intervjuerna på olika skolor var för att undersöka likheter och skillnader mellan lärarna. Vår studie visar att samtliga lärare strävar efter ett språkutvecklande arbetssätt i SO-undervisningen. Lärarna använder sig av liknande strategier för att utveckla elevers språk- och ämneskunskaper. Men vårt resultat visade även på skillnader mellan de olika skolorna och svårigheter i form av resursbrist och stora elevgrupper.

Skolfrånvaro är ett problem som kan leda till utanförskap i samhället. Detta är något Skolinspektionen slagit fast i en rapport som visar på en ökad frånvaro i svensk skola. Syftet med den här studien är att undersöka vilka strategier några lärare på låg- och mellanstadiet kan ha i svenskundervisningen för att främja elevers närvaro. För att undersöka detta har enkät, fokusgrupp, kvalitativa intervjuer och observationer använts. Skolfrånvaro är ett komplext problem som inte har en given förklaring, det finns en mängd olika faktorer som påverkar elevers närvaro. I den här studien har fokus varit på undervisningen i svenska. Slutsatsen är att det finns ett antal faktorer som påverkar närvaron som kan kopplas till undervisningen, framför allt att eleven känner meningsfullhet kring de uppgifter som görs, att man har goda relationer med både lärare och klasskamrater samt att man lyckas med de uppgifter man gör. Strategierna för att främja dessa är bland annat att skapa meningsfullhet genom att koppla innehållet i svenskundervisning till elevernas vardag och erfarenheter samt att försöka ha mottagare för de texter eleverna skriver. Relationer kan skapas och främjas genom samarbete i klassrumssituationer. Lärarna i den här studien strävar efter att ge eleverna möjligheter att lyckas med sina uppgifter genom en god förberedelsefas, stöttning och modellering.

Bedömning av elevers kunskaper och färdigheter har under decennierna har gått från att vara en bedömning av lärande, till en bedömning för lärande. Skolverket (2016) menar att Bedömning för lärande (BFL) är ett förhållningssätt till elevers lärande. Inom detta pedagogiska förhållningssätt inryms återkoppling som kan förklaras som den information elever tillhandahålls angående var de befinner sig i förhållande till de mål som är uppsatta för undervisningen. Det övergripande målet med studien är att undersöka en undervisningskontext, där bedömning för lärande (BFL) är ett uttalat didaktiskt förhållningssätt. Mer specifikt är syftet att undersöka hur fenomenet återkoppling tolkas och tillämpas i verksamheten. De teorier som ligger till grund för studiens analys är Paul Blacks och Dylan Wiliams (2009) teori för formativ bedömning, Helen Timperleys och John Hatties (2007) modell för återkoppling samt ett ramverk för stöttning. Studien är kvalitativ och har genomförts på en skola, i en klass. Det empiri som samlats in består av transkriberingar från semistrukturerade intervjuer med en lärare och åtta elever, fältanteckningar från klassrumsobservationer samt undervisningsmaterial. De resultat som studien visar är att återkoppling ryms inom flera olika dimensioner beträffande nivåer och riktningar i klassrummet. Återkoppling kan tolkas och upplevas på många olika sätt och varje dimension har olika effekt på elevers lärande och utveckling. Detta innebär att arbetet med återkoppling förutsätter en särskild kunskap och medvetenhet om såväl återkopplingens syfte som effekt.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka vilka arbetssätt som två olika lärare tillämpar i sina flerspråkiga klassrum, för att kunna identifiera hur andraspråkselevers språk- och kunskapsutveckling kan främjas i de olika klassrumsmiljöerna. Genom att ta del av den schemalagda undervisningen i två olika klassrum vill vi se om där finns några likheter och skillnader och därav blev vår frågeställning: Hur arbetar lågstadielärare med flerspråkiga elevers språk- och kunskapsutveckling? Studiens teoretiska utgångspunkter är det sociokulturella perspektivet och cirkelmodellen. Det empiriska underlaget har samlats in genom klassrumsobservationer och intervjuer. I den tidigare forskning som presenterats synliggörs det att genrebaserad undervisning kan verka främjande för eleverna. Vidare belyses smågruppsarbeten som främjande för eleverna såtillvida att gruppen kan fungera som stöttning och bidra till att eleverna kan prestera på en högre nivå än vad de hade kunnat prestera individuellt. Studiens resultat visar att explicit undervisning, visuellt stöd och smågruppsarbeten är av betydelse för andraspråkselevers språk- och kunskapsutveckling.

Ett av fem barn i förskolan i Sverige lär sig svenska som andra språk och riktlinjerna i läroplanen ställer höga krav på pedagogernas kunskap om att skapa goda förutsättningar för barnens språkutveckling. Syftet med denna studie är att ta del av pedagogers upplevelser och erfarenheter av att arbeta för att främja barns språkutveckling i linje med läroplanens riktlinjer i en flerspråkig kontext. Sex förskollärare intervjuades via mail och resultatet analyserades med tematisk analys och fördjupades därefter med sociokulturell teori. Resultatet presenterar pedagogernas erfarenheter av språkutvecklande arbete. De beskriver att de försöker ge barnen talutrymme och uppmuntran till kommunikation, att de använder sig av fysiskt material samt anpassar språket till en lite högre nivå än den språkliga nivån barnet befinner sig på. Den största utvecklingen i sitt modersmål, när det är ett annat språk än svenska, anser pedagogerna att barnen får i sin hemmiljö. Stora barngrupper och språkbarriären uppfattas som den främsta utmaningen för det språkutvecklande arbetet i en flerspråkig kontext. Studiens resultat visar att kunskap och ett medvetet arbetssätt är tydligare bland pedagogerna i förhållande till barnets svenska språkutveckling än i utvecklingen av barnets modersmål när det är ett annat språk än svenska. En slutsats av studien är att det behövs mer kunskap och reflektion kring hur riktlinjerna i läroplanen gällande barns modersmålsutveckling kan mötas inom förskoleverksamheten. Vidare diskuteras studiens betydelse för professionen och fortsatt forskning inom området.