AbstractHöglander, Maria & Persson, Kerstin (2012). Högläsning och individuell läsning i grundskolan. – En studie om hur lärare ser på stöttning gällande elevers läsförståelse av skönlitterära texter Malmö: Lärarutbildningen Malmö högskola. Vår studie handlar om att undersöka lärares syn på skönlitterär läsning. Syftet med studien är att få en djupare insyn i hur lärare ser på sitt arbete med stöttning och läsförståelse vid högläsning och individuell läsning i årskurs 1-3. Vår teoretiska utgångspunkt är framförallt Gibbons syn på stöttning och läsförståelse vid skönlitterär läsning Vår studie bygger på en kvalitativ metod där insamling av empirin har gjorts genom intervjuer med lärare i årskurs 1-3. Frågeställningar som har besvarats är: Vilken syn har lärare i årskurs 1-3 på högläsning och individuell läsning av skönlitterära texter? Hur beskriver lärare att de arbetar med stöttning som bidrar till läsförståelse av skönlitterära texter? Resultatet pekar på att lärarna har en positiv syn på att använda skönlitteratur i sin undervisning och läsning av skönlitterära texter är en daglig aktivitet i undervisningen. Vårt resultat visar också att planerade läsaktiviteter med koppling till högläsningen förekommer oftare än vid den individuella läsningen.

SammanfattningOttosson Cågård, Ulrika (2017), Digitala verktygs egenskaper och dess användning i matematik, enligt eleverna. (Digital Tools Characteristics and its use in Mathematics, according to the Pupils). Speciallärarprogrammet, Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö högskola, 90 hp.Förväntat kunskapsbidragStudien bidrar till kunskap om hur några elever ser på användningen av digitala verktyg i matematikundervisningen och hur den kan förändras i syfte att stötta lärandet med hjälp av verktygens egenskaper. Som speciallärare behövs kunskap om elevers olika uppfattningar gällande digitala verktygs möjlighet till stöttning i matematik.Syfte och frågeställningarSyftet med studien är att öka kunskapen om elevens syn på hur digitala verktyg kan förändra matematikundervisningen samt att ta reda på stöttande egenskaper som verktygen bör ha. Studiens preciserade frågeställningar är: Vilka egenskaper hos ett digitalt verktyg ses som stöttning enligt några elever samt hur kan användningen av digitala verktyg förändra undervisningen?TeoriSom teoretisk utgångspunkt har jag valt ett sociokulturellt perspektiv, den Säljö (2011) använder som förklaring till hur kunskap skapas. Tillsammans i kommunikation med omgivningen och med kulturella redskap så kallade artefakter utvecklas kunskap hos individen. Säljö (2014) förklarar att lärandet är mer beroende av artefakter för att stegvis bygga upp sammansatt kunskap, än biologiska förutsättningar hos individen.MetodJag har i min studie valt att använda mig av semistrukturerade intervjuer, då syftet med studien är att öka kunskapen om elevens syn på hur digitala verktyg kan förändra matematikundervisningen samt att ta reda på stöttande egenskaper, som verktyget bör ha.Åtta stycken elever i årskurs sju deltog i intervjun. Inför de individuella intervjuerna genomfördes fokusgruppsintervjuer. Detta för att erhålla en förförståelse för elevernaserfarenhet av digitala verktyg i matematik. I analysen har en hermeneutisk ansats använts för att söka en förståelse av respondentsvaren och för att söka ytterligare innebörd, för att tolka dess mening som Kvale och Brinkmann beskriver (2014).ResultatScaffoldingen beskrivs som betydelsefull i användningen av verktygen för att eleven ser sig kunna agera mer självständigt då stegvisa instruktioner kan följas. I motsats till självständigheten uppskattas samarbete och kommunikation med hjälp av verktygen.De digitala verktyg som används i matematikundervisningen har betydelse för det kollaborativa arbetet (Levin & Wadmany, 2006) och det pedagogiska resonemanget spelar roll (Ilonmäki, 2008). Merparten av eleverna var av uppfattningen att de stöttande egenskaperna hos ett digitalt verktyg var att de ska vara manövrerbara, innehålla tävlingsmoment och ha skapandemöjligheter. Skapandemöjligheter i verktyget visades som en önskvärdhet och likaså motsatsen, där dessa sågs som distraktionerFilmerna inom ett ämnesområde uppskattades av de flesta på grund av möjligheten att repetera. En jämförelse mellan en lärargenomgång och en genomgång på film gav motsatta responser. Där å ena sidan yttrandet grundar sig i filmens kvalitetsbrister och, å andra sidan, att olika elever har olika förmågor att klara av distraktioner i klassrummet. Genom att skapa egna filmer skulle det kunna tolkas som om att flertalet respondenter anser det ge stöttning, i sitt lärande på grund av att kommunikationen stödjer lärandet.En elev kopplar ihop att olika individer lär sig olika och önskar sig olika förslag på digitala verktyg för respektive matematikmoment. Det framkommer, genom tolkningen, att användningen av artefakterna förändrar matematiken genom att ämnet blir roligare.ImplikationerJag anser att det är viktigt för specialläraren att ha en förståelse för hur elevernas synpunkter och kunskaper kan användas för att tillsammans skapa ett lärande där de digitala verktygen kan stötta lärandet. När framtidens skola genomför digitaliseringen, behövs en kritisk granskning av varför och hur de digitala verktygen ska användas inom matematiken. Kunskapssystemet håller på att förändras och där ska speciallärarna vara med.Nyckelord:digitalisering, matematik, sociokulturell teori, specialpedagogik, stöttning

Syftet med denna kvalitativa studie är att undersöka hur lärare säger att de stöttar andraspråkselever inom ämnet matematik i årskurs F-3 samt vilket stöd lärare får i detarbetet. Sju verksamma grundskollärare med inriktning årskurs F-3 från olika kommuner intervjuades. Den insamlade intervjudatan analyseras med hjälp av en tematisk analys utifrån det sociokulturella perspektivet.  Studiens resultat visar att språket är en utmaning för andraspråkslever i ämnet matematik. Samtliga lärare beskriver att ord och begrepp är den största utmaningen för andraspråkselever. I analysen framkommer vidare att lärarna använder medierande redskap så som praktiskt material för att stötta andraspråkselever. Socialt samspel ser samtliga lärare som viktigt och låter därför eleverna leka i klassrummet för att öka andraspråkselevernas förståelse. Det framkommer även att majoriteten av lärarna saknar stöttning i arbetet med andraspråkselever i ämnet matematik och önskar mer stöttning för att genom scaffolding kunna hjälpa sina elever erövra ny kunskap som finns i deras proximala utvecklingszoner.

Uppsatsens syfte är att undersöka pedagogers uppfattningar och erfarenheter av att utveckla alla språk i en flerspråkig barngrupp. De frågeställningar som ställts handlar om pedagogernas beskrivningar om förhållningssättet för flerspråkiga barngrupper, vilka arbetssätt som pedagogerna uttrycker som viktiga för att stimulera språkutvecklingen för flerspråkiga barn och vilka redskap som pedagogerna beskriver som framgångsrika för att inkludera alla språk. Studien bygger på sju intervjuer med förskollärare och barnskötare som alla benämns som pedagoger i uppsatsen. Teorin i studien är det sociokulturella perspektivet med fokus på stöttning och mediering som teoretiska begrepp. I analysarbetet av det insamlade och transkriberade materialet användes en teoretisk tematisk analys, som styrs av valda teoretiska intressen där materialet kodas utifrån studiens teoretiska begrepp och perspektiv. Resultatet visar att pedagogerna har intresse av att utveckla alla språk i flerspråkiga barngrupper men att det inte finns tillräckliga möjligheter att utveckla alla språk. Där ser vi arbetsmetoder och redskap som resurser i arbetet för att möta och uppmärksamma alla språk. Några av slutsatserna är att med nyfikenhet och medvetenhet om språkets betydelse stöttar pedagogerna flerspråkiga barn i språkutvecklingen. Resultatet påvisar att det är det svenska språket som fokuseras i förskolan då det är det gemensamma språket och en förutsättning för att kliva in i skolans värld. Flerspråkighet möts av dilemman men genom medierande redskap och stöttning av språkligt medvetna pedagoger ses möjligheter i stället för svårigheter. / <p>Betyg i Ladok 230619.</p>

Sammanfattning Huvudsyftet med denna studie är att undersöka lärares uppfattningar och erfarenheter av hur elever blir exkluderade på fritidshemmet samt vilka strategier pedagoger på fritidshemmet använder för att förebygga utanförskap. Studien utgår från tre frågeställningar som undersöker var exkludering sker och hur den manifesteras, hur pedagogerna arbetar för att identifiera utanförskap samt vilka pedagogiska strategier som används för att förebygga utanförskap. Metod I studien användes en kvalitativ metod med ett sociokulturellt perspektiv. Studien utfördes genomnio semistrukturerade intervjuer med pedagoger som arbetar inom fritidsverksamheten. De valda respondenterna befann sig i skolor i västra Sverige. Studien utgick från ett strategiskt bekvämlighetsurval. Intervjuerna analyserades med en tematisk innehållsanalys där resultatet presenteras i olika teman med en narrativ struktur. Resultat Resultatet visar att elever med sociala svårigheter, diagnoser och elever som inte kan stanna i en lek under en längre period har en tendens att hamna i utanförskap. Resultatet visar även att exkludering mestadels sker i lärmiljöer där lärare inte är närvarande. Hur exkludering manifesteras visade sig vara främst genom att eleverna drar sig undan eller leker själva. Slutligen belyser resultatet även att närvarande lärare, styrda aktiviteter, stöttning och att arbeta med värdegrundsfrågor är viktiga pedagogiska strategier för att arbeta förebyggande gentemot utanförskap.

Studiens syfte var att undersöka och synliggöra barns sociala förmågor i lek, förskollärarens stöttning av barns sociala förmågor i lek och barns sociala förmågor i relation till avbrott av lek utifrån en sociokulturell teorigrund. Studien genomfördes med hjälp av observationer och fältanteckningar på några olika förskolor. Resultatet visade att barns sociala förmågor tydligt synliggjordes i lek, att avbrott oftast förekom naturligt på grund av förskolans rutiner men kanske även när lekens innehåll avvek från en norm, och att förskollärarens stöttning verkade bidra till barns sociala förmågor i lek. Studiens slutsats var att det redan fanns en del stöttning i lek men att det kunde behövas en större medvetenhet kring förskollärarens stöttning av barns sociala förmågor i lek och att lekens innehåll kunde bli annorlunda när den utgick ifrån barns tankar i stället för att avbrytas.

Syftet med denna studie var att undersöka hur samspelet mellan pedagog och barn hade inverkan på barns utelek ur ett sociokulturellt perspektiv. Studien som vi har genomfört är en kvalitativ studie och vår valda metod är observationer, detta med hjälp av ett observationsschema. Studien genomfördes på två olika förskolor med sammanlagt sjutton pedagoger och trettio barn. Det insamlade datamaterialet analyserades genom en tematisk analys där olika teman uppstod utifrån våra observationer, vilket är någonting som redovisas i resultatdelen. Dessa teman analyserades med stöd av det sociokulturella perspektivet där begrepp som interaktion, bemötande och fördelning användes för att få syn på hur samspelet mellan barn och pedagog hade inverkan på barns utelek. I resultatet framkom det att pedagogers närvaro och intresse av barns lek hade stor betydelse för samspelet och en inverkan på barns utelek. / <p>Betyg i Ladok 240108.</p>

I svensk skoldebatt diskuteras det om bristande stöd och för låg kunskap kring hur skolan kan stötta särskilt begåvade elever att utvecklas på sin nivå. År 2010 trädde lagen om elevers rättighet att utvecklas så långt de kan in, vilket kom att synas i läroplanen år 2011. Inom svensk skola finns ett behov av kunskap om särskild begåvning eftersom forskning visar på stora konsekvenser för dessa elever om stöttning uteblir. Den tidigare internationella forskningen på området om begåvning har långt bakåt gående anor. Urvalet av denna tar utgång framför allt i expertisteori med domänspecifik syn på begåvning och olika modeller för talangutveckling. På senare år har internationell forskning även intagit socialkonstruktivistiskt perspektiv på begåvning, som ser att hela skolsystemet gynnas av en utbildning där undervisningsmetoder för särskilt begåvade elever förs in i praktiken. Forskning visar dock att olika definitioner av begåvning har inverkan på hur begåvning uppfattas och därmed om en elev uppmärksammas som begåvad eller ej.  Den nationella forskningen har inspirerats av den internationella forskningens syn på talangutveckling, även då svensk skola sent beaktat anpassad undervisning för särskilt begåvade elever. Detta har inflytande på den utbildning som lärare får med sig och som då upplevs eftersatt. Det är problematiskt eftersom lärare står inför ett uppdrag att tillgodose alla elevers kunskapsutveckling i skolan. Utifrån ovan nämnda ser vi problemet att verksamma lärare upplever en svårighet i att identifiera begåvning, vilket är betydande kunskap för om stöttning blir av och hur den sker.  Syftet med denna studie är därför att undersöka hur särskilt begåvade elever upptäcks och stöttas. Studien bygger på utsagor från lärare med erfarenheter av att upptäcka och stötta särskilt begåvade elever i årskurs 1 - 6. Den tar sin grund i empirin och ett interpretativistiskt perspektiv och använder en kvalitativ metod genom en intervjustudie vars data induktivt analyseras tematiskt. Resultatet tolkas därefter mot ramfaktorer som teoretiskt kan förklara inverkande faktorer på processerna att identifiera och stötta elever i svensk skola.  Resultatet visar att särskilt begåvade ofta upptäcks vars beteende är utmärkande. Detta genom att uppvisa prestationer över förväntan eller genom dåligt mående som yttrar sig i passivitet och utåtagerande. Begåvning som är dold och latent innebär en svårighet att bedöma i klassrummet. Vidare att begåvning upptäcks med återkoppling från utomstående såsom vårdnadshavares tankar om sina barn och genom bedömningar i form av tester och diagnoser. Resultatet visar också att stöttning av elevens utveckling bygger på vikten av samarbete och bra relationer och tar sin form i individanpassad undervisning, både genom individualiserade uppgifter, specialgrupp eller acceleration. Slutligen visar resultatet att brister i kunskap om hur begåvning identifieras upplevs vara ett hinder för att möjliggöra begåvningsspecifika utmaningar i undervisningen, likväl avsaknad av anpassat material som utmanar dessa elever. Till detta framkommer i resultatet dilemmat att skapa tid för stöttning av särskilt begåvning samtidigt som elever som inte når upp till kunskapskraven behöver prioriteras.  De slutsatser som vi dragit är att framför allt skolans organisatoriska ramars utformning både begränsar och möjliggör hur begåvning upptäcks, och att vårdnadshavares erfarenheter ofta är gynnsamt. När det kommer till stöttning av särskilt begåvade har vi tagit slutsatserna att personalens kompetens likväl vårdnadshavarnas kunskaper har betydelse för denna process. Vad gäller de utmaningar som lärarna själva upplevt drar vi slutsatser att förutsättningar såsom ekonomiska resurser, personalens kompetens och elevgruppen, formar lärarnas undervisning.  Studiens bidrag till forskningen är en generellt fördjupad bild av hur lärare i svensk skola upptäcker och stöttar särskilt begåvade elever, som förklaras av faktorer som ger olika förutsättningar för detta.

Syftet med studien är att undersöka elevers matematiska förmågor och samspel med varandra vid arbete med en problemlösningsuppgift, samt deras inställning till detta arbetssätt.Metoden för studiens undersökning är en observation av en aktivitetssituation där elever i grupp om tre i samarbete ska försöka lösa en problemlösningsuppgift. Studien har sinutgångspunkt i det sociokulturella perspektivet med fokusering på begreppet stöttning. Teorin har sedan kombinerats med Niss &amp; Højgaard framtagna kompetenser rörande matematiska förmågor för att möjliggöra skapandet av ett eget ramverk. Detta har använts vid analysen för att på ett strukturerat och tydligt sätt kunna identifiera elevers matematiska förmågor och den stöttning som sker vid arbetet med problemlösningsuppgiften. Sedan identifierades teman, detta gjordes genom att se i vilka situationer stöttning interagerar med de matematiska förmågorna. De teman som identifierades var följande: Olika sätt att vägleda, osäkerhet (tystnad och försäkringar), bristande förmågor och elever som ger upp och deras attityder. Dessa teman svarade upp på studiens frågeställningar. Resultatet i denna studie pekar på att det är till stor del genom kommunikation som alla förmågor visar sig. Konflikten mellankommunikationsförmåga och tystnad, leder till svårigheter med att bidra till andra elevers utveckling av förmågor samtidigt som möjligheten till stöttning uteblir. Resultaten visar även att elever som anses starka av sina klasskamrater föredrar hellre att arbeta själva med problemlösningsuppgifter än i samspel med andra.Tidigare forskning inom området belyser vikten av att eleverna får möjlighet att utveckla sina matematiska förmågor och hur detta genomförs på bästa sätt. Forskning visar att elevers ojämna förmågor är ett resultat av för mycket individuellt arbete i matematikböckerna vilketäven benämns som tyst matematik. Resultat från denna studie visar att den tysta matematiken är tydlig men om elever med olika matematiska förmågor får arbeta i grupper med varandra kan det gynna elevernas utveckling av de matematiska förmågorna.

I följande examensarbete undersöker jag hur lärare förhåller sig till ett transspråkande arbetssätt. Fokus ligger främst på lärarnas förhållningssätt och erfarenheter, men även elevernas uppfattningar om hur arbetssättet kan påverka deras lärande beaktas. Transspråkande är ett arbetssätt som främjar elevers språkutveckling samtidigt som de tillägnar sig nya färdigheter. Studien undersöker hur transspråkande som undervisningsmetod kan stödja språkutvecklingen hos flerspråkiga elever i mellanstadiet. Undersökningen baseras på en kvalitativ metod med hjälp av intervjuer och sedan en analys av både lärares och elevers perspektiv. I studien intervjuades fyra legitimerade lärare samt fem fokusgrupper med sex elever vardera från årskurs 4-6. Viktiga begrepp som modersmål och språksyn har framhållits som viktiga komponenter för att förstå hur transspråkande kan användas i undervisningen. Studien använder sociokulturella perspektiv för att betona hur kommunikation och stöttning i klassrummet påverkar lärandet. Resultaten tyder på att transspråkande kan öka elevernas engagemang, motivation och förståelse, samt främja en inkluderande lärmiljö. Den visar även att transspråkande är ett användbart sätt att arbeta för att bidra till elevers språkutveckling. En del lärare ansåg att arbetssättet även kunde vara utmanande, just på grund av lärarnas kompetens, språkliga kunskaper samt elevernas varierande kunskapsnivå i klassrummet.