Vattnets kretslopp presenteras oftast med hjälp av ett diagram som illustrerar cykelns cirkulära bana, dock råder det problematik för eleverna att förstå de samband och händelseförlopp som sker inom detta kretslopp. Forskning visar att undervisningen om vetenskapliga fenomen, som vattnets kretslopp, kan hamna på en hög abstraktionsnivå. Syftet med kunskapsöversikten är att ta reda på vad forskning säger om hur elever tillskansar sig kunskap om naturvetenskapliga fenomen och hur läraren kan anpassa undervisningen för att skapa en pedagogisk förståelse hos eleverna. Vilka metoder kan läraren använda för att skapa lärande hos elever om vattnets kretslopp inom naturvetenskap i årskurs F-3? För att besvara frågeställningen har vi tagit fram, analyserat och sammanställt vetenskapliga studier inom naturvetenskap med fokus på vattnets kretslopp. Vårt resultat framhäver multimodala arbetsformer som visat sig vara mest lämpade för att undervisa om vattnets kretslopp. Multimodalitet visar att elever får en positiv inställning till ämnet och möjlighet att vara delaktiga, vilket leder till en mer detaljerad förståelse. Det råder dock tveksamheter ifall dessa metoder är anpassade för alla elever. För att implementera multimodala metoder i undervisningen krävs goda ämneskunskaper hos läraren för att kunna stötta eleverna i deras lärprocesser.

Syftet med denna studie var att undersöka och problematisera hur problemlösning i matematik kan kopplas till andraspråkselevers språkutveckling samt hur problemlösning i matematiken ska kunna utformas för att stötta andraspråkselever. Till denna studie användes en systematisk litteraturstudie där undersökningar gjordes av forskning under begränsat tidsintervall kring problemlösning och andraspråkstalande elever. Den systematiska litteraturstudien gjordes i databaserna ERIC, ERIC via EBSCO, SWEPUB, kursplan för ämnet matematik samt läroplanen för grundskolan Lgr 11. Resultat av studien visar på att elever som möter utmaningar i olika undervisningsmetoder lär sig matematik. Elever lär sig och utvecklar kunskaper när de tar hjälp av varandra och använder sig av tidigare kunskaper och när deras första språk kommer till användning. Resultat visar även på att kommunikation är en viktig del som elever bör ta del av för att vidareutveckla sina matematiska förmågor. Genom kommunikativ lärande kan elever ta till sig ny kunskap och bearbeta de kunskaper de redan har. Slutsatsen är att läraren bör se till så undervisningen anpassas efter elevgruppen och att varje enskild elev får chansen till kommunikation.

I samband med olika konflikter runt om världen så har många emigrerat till Sverige. Detta har även påverkat skolornas elevsammansättning då de svenska skolorna inte är lika heterogena som tidigare. Anledningen till det nämnda beror på att nyanlända flyttat till Sverige som skapar en skolmiljö där flertal elever tillhör en annan bakgrund. Dagens lärare ställs inför diverse utmaningar eftersom elevers skilda erfarenheter och förutsättningar ställer höga krav på aktiva lärare. Syftet med detta arbete är att undersöka vilka strategier lärare använder för att utveckla elevers kunskaper inom ämnet samhällskunskap i en mångkulturell skolkontext. Arbetet utgår från teoretiska perspektiv som utgör en grund inom strategier för språkutvecklande undervisning. Teorierna är translaguaging, sociokulturellt perspektiv och genrepedagogik. Empiriska materialet har samlats in via en kvalitativ metod i form av forskningsintervjuer med fem verksamma grundskollärare. Resultatet i studien belyser att lärarna använder olika språkliga metoder i sin undervisning med syfte till att stötta elevernas lärande i det komplexa ämnet samhällskunskap. Ämnet kräver en viss språklig förmåga där många svåra begrepp framkommer. De skilda förutsättningar som eleverna har visar sig vara en utmaning för lärarna i de mångkulturella skolorna, men de presenterade metoderna är ett sätt att förbättra de språkliga underskott som eleverna i dessa skolkontexter besitter. Denna studie förklarar vikten av att lärare använder sig av olika strategier för att uppnå den eftersträvade progressionen bland eleverna. En viktig aspekt kring detta är att språk och ämneskunskaper inte får uppfattas som olika företeelser utan att de snarare utgör en grund för varandra med hopp om en bra undervisning.

På grund av det stora antal människor som invandrat till Sverige på senare tid finns det idag ett stort antal människor i samhället som inte har svenska som sitt modersmål. Samtidigt har skolan ett ansvar att lära elever som har annat modersmål än svenska det svenska språket. Detta ska ske i kombination med att eleverna känner en gemenskap, delaktighet och inkludering (Chioma 2020; Rosén, Straszer ochWedin 2020, s. 31). Därav är det av stor vikt att finna metoder och strategier för att stötta eleverna i deras lärandeprocess. Studien har därför som syfte att undersöka om och hur digitala hjälpmedel tillsammans med elevernas modersmål används som en resurs i undervisningen för elever med annat modersmål än svenska. För att undersöka detta har jag valt att använda mig av en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer av sex lärare. Resultatet av dessa intervjuer visar att lärarna i stor utsträckning arbetar i enlighet med den sociokulturella teorin, då de använder sig mycket av stöttning och medierande tekniker för att eleverna i sitt lärande ska befinna sig i sin närmaste proximala utvecklingszonen, vilket är viktigt för att elever med ett annat modersmål än svenska ska få en bra språkutveckling.

Den här undersökningens syfte är att undersöka förskollärares uppfattningar av hur de stöttar barn i behov av stöd i de dagliga övergångarna eftersom de omfattar en stor del av dagen för barnen i förskolan. Vi har intervjuat 8 förskollärare som arbetar i förskolan med barn i åldern 1-6 år. Undersökningen har inspirerats av fenomenografisk forskningsansats vilket innebär att vi tittar på förskollärarnas olika uppfattningar om stöttning. Vi har använt den sociokulturella teorin för att analysera vårt resultat utifrån hur förskollärarnas uppfattningar av stöttning kan bidra till barnens utveckling av det sociala samspelet. Resultaten visar att det uppstår många dagliga övergångar i förskolan på grund av yttre faktorer såsom underbemanning, stora barngrupper och lokaler som inte är anpassade utefter barnantal. Vi har identifierat två teman; närhet och distans utifrån resultaten. Temat närhet handlar om att stötta barnen med sociala och relationella strategier utifrån ett socialt samspel. Temat distans handlar om stöttning utifrån strukturella och organisatoriska aspekter. Två olika uppfattningar framträdde under temat distans varav det ena avsåg hur strukturen uppfattas stötta barnen och den andra var uppfattningen om faktorer som försvårar möjligheterna till att ge barn den stöttning de behöver. Dock så uppgav samtliga förskollärare att den viktigaste faktorn för att de skulle kunna stötta barn i övergångar på bästa sätt var att de hade en nära relation till barnen, en verbal kommunikation inför och under övergången samt att förskollärarna är närvarande. Barnens delaktighet utgörs av att förskollärarna tolkar barnens vilja och intentioner ur ett barnperspektiv. Resultatet visar att barnens möjlighet till delaktighet är större utifrån aspekter inom temat närhet då vi tolkar att en flexibel lärmiljö ger barnen ökade möjligheter till att påverka och vara delaktiga än en lärmiljö som har en fast struktur.

Sammanfattning/AbstractTorbjörnsdottir, Amanda & Pettersson, Anna-Maria (2021). Språkstörning i mötet med skolans värld - en systematisk litteraturstudie. Specialpedagogprogrammet,  Institutionen  för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp Förväntat kunskapsbidragElever med språkstörning är särskilt sårbara och behöver möta lärare och annan personal som har förståelse för elevens behov. Det behövs också kunskap kring hur stödet i klassrummet ska organiseras för att gynna elevens lärande och språkutveckling. Vi vill i vårt examensarbete bidra till ökad kunskap om språkstörning, stöttning och språkutvecklande arbetssätt för elever i grundskolan.Syfte och frågeställningarSyftet i föreliggande systematiska översikt är att identifiera och beskriva arbetssätt i grundskolan som bidrar till språkutvecklingen hos elever med språkstörning i åldern fem till tolv år. För att möjliggöra detta behöver vi först identifiera och beskriva vilka hinder som finns i grundskolans pedagogiska miljö och vilken stöttning eller vilka anpassningar som behövs. Vi har preciserat vårt syfte i följande frågeställningar: Vilka svårigheter kan elever med språkstörning möta i skolan? Vad behöver elever med språkstörning för stöttning och anpassningar i skolan?  Vilka språkutvecklande arbetssätt gynnar elever med språkstörning? Teori Vi analyserar vårt resultat utifrån ett sociokulturellt perspektiv på språk och lärande, samt med hjälp av tre specialpedagogiska perspektiv: kompensatoriskt perspektiv, kritiskt perspektiv och dilemmaperspektivet. Vi använder även ett salutogent synsätt på utveckling och lärande och kopplar det till risk- och skyddsfaktorer.   Metod Vi har utfört en systematisk litteraturstudie. Nio artiklar valdes och har genomgått en induktiv tematisk innehållsanalys.Utifrån artiklarna hittade vi följande teman: svårigheter inom läs- och skrivutveckling och nödvändiga insatser, kommunikation och relationer ur ett elevperspektiv, organisatoriska faktorer som påverkar språkutvecklande arbetssätt samt stöttning och anpassningar i skolan. ResultatI vår litteraturgenomgång framkom att elever med språkstörning ofta möter svårigheter i läs-och skrivutvecklingen. Även svårigheter i andra skolämnen lyftes fram. Flera elever i de olika studierna upplevde svårigheter i kommunikation och relationer. Vi hittade flera exempel på språkutvecklande arbetssätt och stöttning, bl.a. språkutvecklande interventioner, explicit undervisning och visuellt stöd. Organisatoriska faktorer som hindrade ett språkutvecklande arbetssätt som gynnar elever med språkstörning synliggjordes av lärare i två av artiklarna.   Specialpedagogiska implikationer Specialpedagogen har ett viktigt uppdrag i att sprida kunskap om språkstörning och verkar även som en länk mellan lärare och andra instanser. Specialpedagogen har som uppgift att främja en tillgänglig lärmiljö för alla elever, och ett särskilt ansvar för de elever som möter svårigheter i skolan. Elever med språkstörning hamnar ofta i svårigheter i mötet med skolans värld och är en viktig grupp att tänka på i undervisningen och utvecklandet av skolans lärmiljö.

De flesta förskolor består idag av flerspråkiga barn. Syftet med denna studie har därför varit att undersöka hur förskollärare beskriver att de arbetar för att främja språkutvecklingen hos flerspråkiga barn i förskolans verksamhet. För att svara på vårt syfte valde vi att utgå från två forskningsfrågor, vilka är Vilka olika metoder och strategier beskriver förskollärare att de använder vid arbete med flerspråkiga barns språkutveckling? och Vilka möjligheter och utmaningar upplever förskollärare att de möter i arbetet med flerspråkighet i förskolan? Teoretiska begrepp som genomsyrar vår studie är den proximala utvecklingszonen, scaffolding och mediering, vilka alla kommer från det sociokulturella perspektivet. Vi har i vår kvalitativa studie genomfört semistrukturerade intervjuer med åtta stycken förskollärare från fem olika förskolor i mellansverige. Det insamlade datamaterialet har vi genom en tematisk analys kodat för att hitta olika teman anslutna till vårt syfte och våra forskningsfrågor. Resultatet har visat att förskollärare beskriver sig använda flera språkfrämjande verktyg som exempelvis bildstöd och TAKK. I resultatet av vår studie framkom ur förskollärarnas beskrivningar att språk och kommunikation kan vara en utmaning med de flerspråkiga barnen och deras vårdnadshavare. Ytterligare något vi har sett i vårt resultat är att förskollärare berättar att barnens modersmål har en stor betydelse för barnens språkutveckling, och att det enligt förskollärarna är viktigt att barnens vårdnadshavare håller modersmålet levande. En slutsats som vi dragit utifrån vår studies resultat är att redskap som bildstöd och TAKK kan hjälpa till att förstärka och främja kommunikationen med och av flerspråkiga barn. / <p>Betyg i Ladok 230619.</p>

Att utveckla sitt skriftspråk som vuxen och på ett andraspråk är en komplex situation som kräver mycket av den studerande, men också av läraren. Syftet med denna studie är att undersöka hur litteracitetsundervisning på Kommunal vuxenutbildning i svenska som andraspråk (SFI) inom den senare delen av studieväg 1 organiseras och kan förstås utifrån ett utvidgat perspektiv på litteracitet. Litteracitet innebär här läs- och skrivfärdigheter som inte går att frikoppla från sociala sammanhang. Det innebär att undervisningen måste koppla ihop de studerandes livserfarenheter, språkliga resurser och vardagsanvändning av skrift med de nya litteracitetsfärdigheterna (Franker, 2016, 2019). För att bli en kompetent läsare behöver fyra litteracitetspraktiker aktualiseras i undervisningen (Luke &amp; Freebody, 1990; Gibbons, 2016), och det krävs genomtänkt stöttning i klassrummet (Gibbons, 2010).Fyra halvstrukturerade intervjuer med SFI-lärare har genomförts och analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att den del av kursplanen som poängterar att grundläggande läs- och skrivinlärning kan fortgå genom hela SFI inte används av lärarna. Det finns en hög medvetenhet hos lärarna kring vikten av stöttande aktiviteter vid läsning. När det kommer till de fyra litteracitetspraktikerna är den kodknäckande, betydelseskapande och textanvändande praktiken väl synliga i undervisningen, medan den analyserande praktiken utgör en mindre del. Läs- och skrivundervisning på de studerandes förstaspråk tillhandahålls inte av skolorna, men lärarna använder sig av de studerandes språkliga resurser till viss del. Vardagskopplingar sker, men kan utvecklas. Vidare forskning behövs framför allt kring de studerandes upplevelser av möjligheterna att utveckla sin litteracitet. Framtida studier som inkluderar observationer kan teckna en utförligare bild av litteracitetsundervisningen.

I denna studie undersöks vilka aspekter lärare i årskurs F-3 beskriver som centrala för att skapa förutsättningar för eleverna att utveckla sina samtalsförmågor i svenskundervisningen, samt vad som är lärarnas syfte med samtal i svenskundervisningen. Syftet med studien är att ge lärarstudenter, verksamma lärare och oss själva en fördjupad förståelse av samtalets möjligheter i svenskundervisningen. Arbetet utgår från ett sociokulturellt perspektiv på samtal och Matres (2019) teorier om samtal som ett verktyg för lärande och utveckling. Studien är genomförd med kvalitativa undersökningsmetoder i form av semistrukturerade intervjuer och öppna observationer. Sju lärare i årskurs F-3 har intervjuats, och fyra av lärarna har även blivit observerade i sin svenskundervisning. Det insamlade materialet är analyserat utifrån tematisk analys för att identifiera, analysera och beskriva våra teman. Analysen av vårt resultat visar att lärarnas arbete med att utveckla elevernas samtalsförmågor främst bygger på fyra aspekter vilka är grupp, planering, tid och trygghet. Lärarnas syfte med samtal i svenskundervisningen varierar beroende på vad lektionens innehåll består av. Lärarna använder sig av samtal i svenskundervisningen i språk- och textutvecklande syfte, kunskapsutvecklande syfte och i identitetsutvecklande syfte.

Syftet med detta examensarbete var att undersöka hur skrivundervisning kan ske i förskoleklass och hur denna kan komma att påverka elevernas syn på sig själv som skrivande personer. Utifrån elevintervjuer och observationer i tre förskoleklasser besvarades de två frågeställningarna: Hur skiljer sig skrivundervisningen i förskoleklass åt beroende på de metoder som ligger till grund för elevers skrivutveckling? Vilka likheter och skillnader förekommer bland elevernas uppfattningar kring sitt skrivande?Studiens resultat visade att den skrivundervisning eleverna mötte i förskoleklassen skiljde sig markant åt beroende på metodval för skrivutveckling, vilket även kom att påverka elevernas inställning till sig själv som skrivande personer. Fyra stora skillnader framkom i elevernas uppfattningar kring skriftspråkshändelser, språkliga medvetenhet, samlärande och självförtroende. En likhet framkom kring elevernas önskemål av innehåll i deras texter. Min slutsats av detta examensarbete är dock att det inte är metodval och hjälpmedel som är främst avgörande för elevernas skrivutveckling utan att det snarare är den syn på lärande som undervisningen genomsyrar. De elever som ges möjlighet att i samlärande skriva och utvecklas i en textproducerande miljö fylld av meningsfulla och rika skriftspråkshändelser är de elever som också kommer längre i sin skrivutveckling i förskoleklassen.