This is an essay concerning the density of the city. An increasing amount of today’s cities have a shortage of space available for the erection of new buildings and settlements, especially in areas close to the city-centre. New buildings and settlements are therefore often found in the outskirts of the city, resulting in long distances between work and living for many people. These long distances are a waste of limited resources and are inconsistent with the vision of the sustainable city. The challenge for the future is to insert new buildings and settlements in the existing city-structure and in this way reduce the distances between different city-functions. The density of the city can be increased in two different ways; by inserting new buildings between existing ones or by extension existing buildings, for example by an additional floor. The subject of this essay is to examine the latter way of increasing the city’s density, that is through extensions of existing buildings by building on rooftops, so called “vertical concentration”. Vertical concentration lacks tradition in Sweden, but is quite common on the European continent, especially in the Netherlands. This essay therefore aims to examine the conditions for vertical concentration to be applied in the city-planning of Sweden, with the city of Norrköping as a case-study. A circumstance which has greatly simplified the implementation of vertical concentration in Sweden came with the introduction of a new regulation concerning “three-dimensional property formation” in 2004. For example, this regulation enables a floor in a building to become a property of its own, separated from the rest of the building. Vertical concentration gives new opportunities to obtain a mix between spaces for living and working in the same building. For instance it enables a floor of apartments to be put on top of a building consisting of offices. An important aspect to keep in mind when applying vertical concentration is to avoid an impoverishment of city-functions, for example by adding a floor of apartments on top of a dwelling complex. An analysis was carried out of Norrköping and its buildings in order to investigate the town’s suitability for vertical concentration. For a building to be used for vertical concentration it had to pass a number of restrictions formulated in different rules and regulations concerning city-planning. The analysis gave the answer that 137 hectare (approximately 191 football-fields) of rooftops in Norrköping could be used for vertical concentration, a result that exceeded the municipality’s expectations.

SymbioCity - Sustainability by Sweden är ett registrerat varumärke och en exportplattform för svenska miljöteknikföretag. SymbioCity har utvecklats av Exportrådet på uppdrag av regeringen. Konceptet och varumärket avser sammanfatta svensk tradition och erfarenhet inom miljöteknikområdet och därmed underlätta den internationella marknadsföringen för export av svensk miljöteknik med fokus på hållbar stadsutveckling. Konceptet har tillämpats i flera länder, bland annat i Kina och Indien, och i mars 2009 marknadsfördes konceptet i Brasilien och staden São Paulo. Genom insamling av primärdata i form av telefonintervjuer och enkäter med representanter för organisationer som medverkade under satsningen i São Paulo syftar uppsatsen till att genom utvärdering av SymbioCity São Paulo 2009 bidra till förståelse om statligt exportfrämjande insatser. Utifrån frågeställningen analyseras och diskuteras om satsningen i São Paulo och konceptet SymbioCity som helhet uppfyllde målen. De flesta representanter hade en positiv inställning och ansåg att satsningen var ett bra sätt för att lägga en grund till framtida samarbete och export. De svagheter som lyftes fram handlade om tydligheten över vad SymbioCity egentligen är och vad satsningen ska leda till. En del representanter tvivlade på att satsningen skulle kunna bidra till något på kort sikt men påpekade att svenska företag kan komma att ligga i spetsen när miljötänkandet ökar i Brasilien på längre sikt. Majoriteten av representanterna uppfattar inte SymbioCity som ett nätverk. Vidare är det svårt i dagsläget att uttala sig om SymbioCity kommer att placera Sverige på världskartan när det gäller miljöteknik och hållbart byggande samt om ett långsiktigt samarbete har uppnåtts mellan Sverige och Brasilien. Tidsaspekten sätter stopp för det.

En hållbar utveckling är ett stort begrepp och innefattar det mesta i samhället. Sveriges regering har som uttalat politiskt mål att samhällsplaneringen ska ske mot en hållbar utveckling, men det finns idag ingen allmänt känd metod för kommunerna att använda i planeringen mot ett hållbart samhälle. Syftet med denna fallstudie har varit att genomföra en deltagandebaserad backcasting för att undersöka dess potential som metod i planeringen av en legitim och hållbar stadsutveckling, vilka för- och nackdelar metoden har, samt att undersöka betydelsen av begreppet ”En hållbar stad”. Deltagandebaserad backcasting är en kombination av traditionell backcasting och stakeholder workshops, vilket innebär att en framtidsvision skapas i seminarieform med lokala aktörer, som sedan även diskuterar och tar fram möjliga sätt att uppnå visionen. Fallstudien har genomförts i Borlänge/Falun där backcastingen har använts för att ta reda på styrkor och svagheter i regionen samt för att skapa idéer och om vad som skulle kunna göras för att utveckla regionen mer hållbart. Undersökningen konstaterar att en beskrivning av vad som är viktig i en hållbar stad och hur en hållbar stad bör se ut måste klaras ut lokalt, och att det inte går att ge en generell beskrivning av detta eftersom det skiljer sig beroende på människors åsikter och synsätt. Resultatet visar att deltagande i planeringen för en hållbar stadsutveckling är av yttersta vikt, då den lokala situationen hamnar i fokus, engagemanget ökar och en spridning av kunskap sker. Deltagandebaserad backcasting är måluppfyllande och fungerar bra för att skapa visioner och framtidsbilder om en hållbar stad, vilket kan ge planerarna nya idéer att arbeta mot. Den stora nackdelen med metoden är svårigheterna att locka seminariedeltagare med olika bakgrunder och att få de deltagande att släppa sina redan förutfattade meningar. Eftersom alla metodens fördelar är beroende av att det finns ett brett deltagande kan hela processen riskeras om det inte finns ett tillräckligt intresse från omgivningen att delta.

<p>This is an essay concerning the density of the city. An increasing amount of today’s cities have a shortage of space available for the erection of new buildings and settlements, especially in areas close to the city-centre. New buildings and settlements are therefore often found in the outskirts of the city, resulting in long distances between work and living for many people. These long distances are a waste of limited resources and are inconsistent with the vision of the sustainable city.</p><p>The challenge for the future is to insert new buildings and settlements in the existing city-structure and in this way reduce the distances between different city-functions.</p><p>The density of the city can be increased in two different ways; by inserting new buildings between existing ones or by extension existing buildings, for example by an additional floor. The subject of this essay is to examine the latter way of increasing the city’s density, that is through extensions of existing buildings by building on rooftops, so called “vertical concentration”.</p><p>Vertical concentration lacks tradition in Sweden, but is quite common on the European continent, especially in the Netherlands. This essay therefore aims to examine the conditions for vertical concentration to be applied in the city-planning of Sweden, with the city of Norrköping as a case-study.</p><p>A circumstance which has greatly simplified the implementation of vertical concentration in Sweden came with the introduction of a new regulation concerning “three-dimensional property formation” in 2004. For example, this regulation enables a floor in a building to become a property of its own, separated from the rest of the building.</p><p>Vertical concentration gives new opportunities to obtain a mix between spaces for living and working in the same building. For instance it enables a floor of apartments to be put on top of a building consisting of offices.</p><p>An important aspect to keep in mind when applying vertical concentration is to avoid an impoverishment of city-functions, for example by adding a floor of apartments on top of a dwelling complex.</p><p>An analysis was carried out of Norrköping and its buildings in order to investigate the town’s suitability for vertical concentration. For a building to be used for vertical concentration it had to pass a number of restrictions formulated in different rules and regulations concerning city-planning.</p><p>The analysis gave the answer that 137 hectare (approximately 191 football-fields) of rooftops in Norrköping could be used for vertical concentration, a result that exceeded the municipality’s expectations.</p>

<p>En hållbar utveckling är ett stort begrepp och innefattar det mesta i samhället. Sveriges regering har som uttalat politiskt mål att samhällsplaneringen ska ske mot en hållbar utveckling, men det finns idag ingen allmänt känd metod för kommunerna att använda i planeringen mot ett hållbart samhälle. Syftet med denna fallstudie har varit att genomföra en deltagandebaserad backcasting för att undersöka dess potential som metod i planeringen av en legitim och hållbar stadsutveckling, vilka för- och nackdelar metoden har, samt att undersöka betydelsen av begreppet ”En hållbar stad”. Deltagandebaserad backcasting är en kombination av traditionell backcasting och stakeholder workshops, vilket innebär att en framtidsvision skapas i seminarieform med lokala aktörer, som sedan även diskuterar och tar fram möjliga sätt att uppnå visionen. Fallstudien har genomförts i Borlänge/Falun där backcastingen har använts för att ta reda på styrkor och svagheter i regionen samt för att skapa idéer och om vad som skulle kunna göras för att utveckla regionen mer hållbart.</p><p>Undersökningen konstaterar att en beskrivning av vad som är viktig i en hållbar stad och hur en hållbar stad bör se ut måste klaras ut lokalt, och att det inte går att ge en generell beskrivning av detta eftersom det skiljer sig beroende på människors åsikter och synsätt. Resultatet visar att deltagande i planeringen för en hållbar stadsutveckling är av yttersta vikt, då den lokala situationen hamnar i fokus, engagemanget ökar och en spridning av kunskap sker. Deltagandebaserad backcasting är måluppfyllande och fungerar bra för att skapa visioner och framtidsbilder om en hållbar stad, vilket kan ge planerarna nya idéer att arbeta mot. Den stora nackdelen med metoden är svårigheterna att locka seminariedeltagare med olika bakgrunder och att få de deltagande att släppa sina redan förutfattade meningar. Eftersom alla metodens fördelar är beroende av att det finns ett brett deltagande kan hela processen riskeras om det inte finns ett tillräckligt intresse från omgivningen att delta.</p>

Begreppet hållbar utveckling har de senaste årtiondena varit ett aktuellt ämne. En hållbar utveckling utgörs av ekologiska, ekonomiska, sociala och kulturella dimensioner. Länge har material och byggnader kunnat miljöcertifieras. Idag utvecklas certifieringssystem som gör att hela stadsdelar kan hållbarhetscertifieras, vilket kan vara ett led mot hållbara städer.  År 2010 startades utvecklingsprojektet HCS – Hållbarhetscertifiering av stadsdelar. Det har som syfte att utreda hur hållbarhetscertifieringssystem för stadsdelar kan användas i Sverige. Certifiering av stadsdelar hanterar ett bredare perspektiv och kompletterar miljöcertifieringen av byggnader. Istället för att enbart fokusera på miljömässiga förhållanden behandlas även sociala, ekonomiska och kulturella förhållanden. Examensarbetet syftar till att ur ett helhetsperspektiv bidra till ett mer hållbart stadsbyggande. Genom att besvara de tre frågeställningarna, • Vad innebär hållbar utveckling ur ett stadsplaneringsperspektiv? • Hur kan ett hållbarhetscertifieringssystem för stadsdelar tillämpas i arbetet för hållbara städer? • Hur kan en stadsdel utformas för att vara hållbar? är målet att visa förslag till hur en stadsdel kan utformas och planeras, utifrån ett hållbarhetscertifieringssystem, för att bidra till ett mer hållbart stadsbyggande. De metoder som använts i arbetet är litteraturstudie, dokumentanalys, fallstudie, intervjuer och skissarbete. Fallstudien är gjord i samarbete med Skövde kommun. Utgångspunkt för fallstudien har varit Arenaområdet i Skövde. Resultatet av arbetet visar på att en hållbar utveckling, ur ett stadsplaneringsperspektiv, innebär att arbeta tvärsektoriellt med hållbarhetsfrågor för en stad. Hållbarhetsdimensionerna måste behandlas likvärdigt och ges lika utrymme vid planering av städer och stadsdelar för att de ska bli hållbara. Egenskaper hos en hållbar stad har ofta sitt ursprung i ett lokalt sammanhang. Hänsyn behöver därför tas till den geografiska platsen och dess förutsättningar.  Rapporten visar även att om hållbarhetscertifieringssystem för stadsdelar ska tillämpas i arbetet för hållbara städer måste det göra skillnad, vara användbart, trovärdigt och anpassningsbart. Hållbarhetscertifieringssystemet fungerar vidare som riktlinjer vid utformning av stadsdelar. Grundprinciper vid utformning av hållbara stadsdelar är att de ska vara flexibla i tiden samt innehålla blandade mötesplatser och funktioner. / The concept of sustainable development has in recent decades been a topical subject. Sustainable development includes ecological, economic, social and cultural dimensions. Materials and buildings have for long been able to get environmentally certified. Today certification systems are developed that allows entire urban districts to get a sustainability certification. This could be a step towards sustainable cities.  In year 2010 the development project HCS - Sustainability Certification of urban districts was started. It aims to investigate how sustainability certification for urban districts can be used in Sweden. Certification of districts handles a broader perspective and complements the environmental certification of buildings. Instead of focusing solely on the environmental conditions the social, economic and cultural conditions are also managed. The thesis aims at a holistic approach to contribute to a more sustainable urban planning. By answering the three questions, • What does sustainable development from an urban planning perspective entail? • How can a sustainability certification system for urban districts be applied in the work towards sustainable cities? • How can an urban district be designed to be sustainable? the goal is to show proposals for how an urban district can be designed and planned, from a sustainability certification system, to contribute to a more sustainable urban planning. The methods used in this thesis are literature study, document analysis, a case study, interviews and illustration work. The case study is conducted in collaboration with the Municipality of Skövde. The basis for the case study has been the Arenaområdet in Skövde. The results of this thesis show that sustainable development from an urban planning perspective, involves working cross-sectionally with questions concerning sustainability of a city. Sustainability dimensions must be treated equally and given equal space in the planning of cities and urban districts. Characteristics of a sustainable city often have its origins in a local context. Consideration needs to be given to the geographical location and its prerequisites. The thesis also shows that to be applied in the work for sustainable cities the sustainability certification for urban districts must make a difference, be useful, reliable, and adaptable. Sustainability certification systems also work as guidelines for the design of urban districts. Basic principles in the design of sustainable urban districts are that they should be flexible in time and contain assorted places to meet and have mixed functions.

I en tid där hållbar utveckling nått stor genomslagskraft världen över samtidigt som en allt större kritik växt fram mot hållbarhetsbegreppets potential har syftet med den här uppsatsen varit att försöka utmana den kritiken. Forskare menar att begreppet är vagt och saknar innebörd (Davidson 2010), att de tre dimensionerna av hållbarhet tenderar att resultera i ekologi och miljötekniska lösningar (Vallance m fl. 2012), samt att begreppet gett upphov till en allmän definition som är svår att ifrågasätta (Swyngedouw 2010). För att besvara studiens syfte och frågeställningar har Norra Djurgårdsstaden valts som fall och kvalitativa intervjuer har genomförts med tjänstemän på Stockholms stad, byggherrar och boende i området. Undersökningen har kunnat konstatera att projektet Norra Djurgårdsstaden både kunnat bekräfta och utmana kritiken mot hållbarhetsbegreppet. Resultaten visar att det inte finns en enhetlig definition av hållbarhet i Norra Djurgårdstaden men att en samsyn kunnat skapas genom en särskild organisation och ett integrerat arbetssätt mellan medverkande aktörer. Trots att arbetet hittills handlat mycket om ekologi och teknik har de boende inte helt glömts bort. Slutligen har uppsatsen även visat på flera utmaningar med att arbeta för hållbarhet inom ramarna för dagens samhällsstruktur vilket de intervjuade är medvetna om men saknar rådighet över.

Sustainable urban development is a concept that has become increasingly important as the urbanization continues and more and more challenges are focused to the cities.  The Swedish government and authorities regulates and sets goals for how a sustainable urban development is to be achieved. These laws and goals are vaguely defined, which leads to disputes between the actors about how the term should be interpreted. By examining Västermalms Strand, an urban development project in Stockholm, this study strives to describe how involved actors interpret the concept of sustainable urban development and what the consequences of this are for urban development in Stockholm from an ecological, social and economic perspective. A case study has been carried out where a document study and interviews have been conducted. The interviews were conducted with four key actors from the private and public sector. The study shows that there exists no unified definition of what sustainable urban development is among the interviewees. Possible consequences of this are that the economic aspect can gain higher priority than the ecological and social, this because the economics of a project rarely can be compromised. However, there is a large common desire to develop a good city, which can be seen as a prerequisite for future sustainable urban development in Stockholm.

Idag är vår tid präglad av klimatförändringar, miljöproblem, naturkatastrofer, minskad natur och- ekologiskt mångfald. En stor orsak till dagens miljöproblem är utbredningen av städerna, vilket har lett till att städerna allt oftare utvecklas inom kontexten av ’hållbar utveckling’ för att minska påfrestningar på natur och miljö. Hållbar utveckling samt begreppet hållbarhet syns inom de flesta områden, nivåer och sammanhang i dagens samhälle. Naturen, klimatförändringar och miljöproblem är ständigt närvarande samtidigt som klyftan mellan människa och natur ökar. Uppsatsens syfte är att undersöka hur Norra Djurgårdsstaden konstruerar begreppet hållbarhet, hur detta begrepp illustreras och definieras samt vilken roll naturen spelar i förhållande till staden och människan utifrån programmet för hållbar stadsutveckling Norra Djurgårdsstaden visar vägen mot en hållbar framtid. Frågeställningar som behandlas är; Hur framställs begreppet hållbarhet i Norra Djurgårdsstadens program för hållbar stadsutveckling? Samt; Vilken roll spelar naturen i förhållande till staden och människan utifrån programmet? Det teoretiska ramverket består av teorier samt forskning som rör både hållbarhet som term och dess olika dimensioner. Ramverket rör även hållbarhet och stadsutveckling och som en följd av detta avsnitt, svårigheter med hållbar stadsutveckling. Eftersom hållbarhet inte endast definieras med språklig text utan även med visuell bild eller andra visuella inslag finns ett avsnitt som berör anspelandet på naturen och det naturliga. Den metod som används är multimodal analys eftersom det empiriska materialet innehåller ungefär lika mycket språklig text som visuella bilder eller andra visuella inslag. Valet av metod grundar sig även i det faktum att hållbarhet som begrepp utrycks både i språklig text samt i visuell bild och andra visuella inslag. Studien konstaterar slutligen att fokus ligger på lokala problem som ska lösas lokalt samt bidra till en bättre levnadsstandard för människorna och naturen i Norra Djurgårdsstaden. Vidare visar studien på att hållbarhet utifrån det empiriska materialet framställs i en kontext av teknik, utveckling och modernisering. Begreppet hållbarhet inom kontexten av Norra Djurgårdsstaden är ett otydligt, vagt och ’luddigt’ begrepp, som får olika betydelser beroende på dess sammanhang, avsändare samt mottagare. Även om naturen och det ekologiska perspektivet är i centrum är människan ständigt återkommande och ledande. ’Det hållbara’ är i grund och botten till för människan oavsett i vilken kontext som begreppet kommuniceras.

We depend on the ecosystem services that nature provides, such as water and air purification. In cities, ecosystem services are decreasing because of anthropogenic activities. To avoid a further reduction in ecosystem services, it is necessary to start mapping ecosystem services. The aim of this study is to develop a GIS-based mapping methodology for these services and to validate this methodology by applying it to two urban areas in Varberg, Sweden. The urban ecosystem services we selected to map in this study are habitats, biodiversity, food production, freshwater, noise reduction, climate regulation, air filtration, pollination, social interactions and health. This study includes a literature review, a field study and a GIS-based working process containing geographic data in ArcMap 10.5.1. Thirteen different policy options, which increase ecosystem services, are listed in the report. The developed five-step methodology include processing, mapping, visualization and analysis. The results show that being able to map urban ecosystem services is a prerequisite to incorporating ecosystem services into city planning. The developed method can also help to map and protect ecosystem services in cities when new urban areas are developed and to promote a sustainable development.