Den här uppsatsen belyser allas rätt till staden. Genom att fokusera på de sociala värdena anammas begreppet gränssnitt för att beskriva länken mellan människan och den byggda miljön. I arbetet lyfts detta relativt outforskade begrepp fram och utvecklas så att det kan inkludera olika kvaliteter och värden. Gränssnittet avser här zonen där byggnad möter gaturummet och där det privata övergår till publikt. Syftet med arbetet är att ta reda på vilken betydelse gränssnittet har i den byggda miljön och om begreppet kan vara behjälpligt i stadsutvecklingsprocesser. Arbetet fördjupar sig i den nya stadsdelen Västra Hamnen i Malmö. Frågorna som ställs är; Hur kan vår användning av begreppet gränssnitt vara till hjälp för att beskriva kopplingen mellan människan och den byggda miljön? och Vad har gränssnittet för roll i utvecklingen av en ny stadsdel som Västra Hamnen i Malmö? Metoderna för studien innefattade intervjuer med bland annat arkitekter och byggherrar, observationer av tre specifika byggnader i Västra Hamnen samt enkäter som skickades till de boende och arbetande för respektive byggnad. Resultaten av studien visade på hur gränssnittet användes, fungerade och resonerades kring. Slutsatsen som dras är att gränssnittszonen besitter stor potential. Begreppet kan hjälpa diskussionen kring den sociala stadsutvecklingen framåt, dock är det ännu inte vidare etablerat i nuläget. Ytterligare forskning bör därför bedrivas för att vidare sprida begreppet och dess vikt. / This essay highlights everyone’s right to the city. By focusing on the social values, the concept of interface as a link between man and the built environment is adapted. Interface, as a relatively unexplored concept, is in this thesis established and explored with its values and qualities. Here it refers to the zone where a building meets the streetspace and where private seeps into public. The aim of the study is to find out the significance of the interface and whether the concept can be helpful in urban development processes. It also takes a stance in a newly developed district called Western Harbour in Malmo, Sweden. The questions asked are; How can our use of the concept interface be helpful in describing the link between man and the built environment? and What role does the interface play in the development of a new district as the Western Harbour in Malmo? The approach of the study was through interviews with, amongst others, architects and developers; observations of three specific buildings in Western Harbour and surveys sent to the residents and employees of each building. Results showed how the interface was used, operated and further reasoned about. The conclusion made is that the interface concept has great potential. It can help the discussion of social urban development evolve, however, it is not yet established. More extensive research should therefore be conducted to further disseminate the concept and its importance.

Detta examensarbete undersöker vilka kvaliteter som ”temporär användning” skapar inom kommunal svensk stadsutveckling, men även hur temporär användning används. Idag finns det regelverk enligt reglering av Plan-och bygglagen (PBL) som styr hur offentliga miljöer på gator och torg får användas och går under begreppet "tillfällig användning" enligt anvisningar för bygglov och detaljplaner. En alternativ användning i staden är temporär användning som är ett nyare verktyg inom stadsutvecklingen, men som inte används mycket i Sverige, iallafall vad gäller begreppets användning. På senare år har kommunal stadsutveckling i Sverige vågat testa och göra om offentliga rum till olika alternativa sådana. Det handlar om att arbeta med stadsutvecklingen på en mer demokratisk nivå där invånarna är mer involverade i stadsutvecklingen och på en nivå för att kunna nå olika kommunala mål. Att använda temporär användning är ett demokratiskt verktyg för att invånarna själva ska kunna få möjligheten att vara med och påverka utvecklingen av vad som behövs och inte i den offentliga miljön. Detta för att spegla stadens behov och skapar underlag för kommunen att arbeta med stadens stadsutveckling. Genom temporär användning i den offentliga miljön sker stadsutvecklingen på ett friare sätt till skillnad från att bara förhålla sig till beständiga regelverk och traditionell stadsutveckling. Temporär användning är, till skillnad från en traditionell storskalig och långsam planeringsprocess, ett sätt för kommunen att stegvis bygga upp viktiga underlag tillsammans med människor i staden för kommande stadsutveckling. Att förändra offentliga miljöer genom aktivering på olika sätt, skapar förutsättningar för att generera nya tankesätt i stadsutvecklingen där invånare i en stad är mer involverade i hur staden används och utvecklas. Detta examensarbete beskriver att temporär användning kan ses som ett verktyg och ett test i kommunal stadsutvecklingen där ekonomiska investeringar för temporär användning kan gynna en eventuell ”permanent användning” eller återkommande användning vid senare utveckling i staden. I dagsläget arbetar kommuner med budgetar som är begränsade och skiljer sig mellan städer. Att använda temporär användning inom kommunal planering kan även skapa bättre förutsättningar för utökat förtroende mellan invånare och kommunen. Arbetet omfattas av fallstudier mellan Halmstads kommun och Malmös kommun med innehåll av enkätundersökning, teorier och intervjuer av tjänstemän från respektive kommun. Enkätundersökningen utgörs av ställda frågor till tio slumpvis olika kommuner runt om i landet om huruvida temporär användning och tillfällig användning ställer sig mot varandra och hur de används inom kommunal stadsutveckling. Fallstudierna består av ett fall i Halmstad och fyra fall i Malmö. De olika fallstudierna är exempel på temporära användningar som tillämpas i olika former. Båda städerna har långsiktiga mål som behöver uppnås enligt städernas översiktsplaner där det finns målsättningar och visioner om städernas framtid. Arbetet omfattas även av dokumentanalys med teorier från arkitekterna Jan Gehl, Bruno Latour, Malin Zimm, Peter Bishop och forskaren Lesley William. / This thesis examines the qualities that “temporary use” creates in municipal Swedish urban development, but also how temporary use is used. Today, there are regulations under the regulations of the Planning and Building Act (PBL) that govern how public environments on streets and squares can be used and goes under the concept of "temporary use" according to instructions for building permits and detailed plans. An alternative use in the city is temporary use, which is a newer tool in urban development, but which is not widely used in Sweden, at least in terms of the use of the concept. In recent years, municipal urban development in Sweden has dared to test and transform public spaces into various alternative ones. It is about working with urban development on a more democratic level, where residents are more involved in urban development and on a level to achieve different municipal goals. The use of temporary use is a democratic tool for the inhabitants themselves to have the opportunity to participate in and influence the development of what is needed and not the public environment. This is to reflect the city's needs, which creates the basis for the municipality to work with the city's urban development. Through temporary use in the public environment, urban development takes place in a freer way, as opposed to only relating to permanent regulations and traditional urban development. Temporary use, unlike a traditional large-scale and slow planning process, is a way for the municipality to gradually build up important substrates together with people in the city for future urban development. Changing public environments through activation in different ways creates the conditions for generating new ways of thinking in urban development where residents of a city are more involved in how the city is used and developed.This thesis describes that temporary use can be seen as a tool and test in municipal urban development where financial investments for temporary use can favor any "permanent use" or recurring use in later development. At present, municipalities work with budgets that are limited and differ between cities. Using temporary use in municipal planning can also create better conditions for increased trust between residents and the municipality.The work is covered by case studies between Halmstad municipality and Malmö municipality with content of a survey, theories and interviews of officials from each municipality. The survey consists of posed questions to ten randomly different municipalities around the country about whether temporary use and temporary use contrast with each other and how they are used in municipal urban development. The case studies consist of one in Halmstad and four in Malmö. The various case studies are examples of temporary use applied in different forms. Both cities have long-term goals that need to be achieved according to the cities 'overall plans, where there are goals and visions about the cities' future.

Till följd av covid-19 pandemin har många stadskärnor drabbats av stora omsättningsförluster inäringslivet. Kommunen och verksamheterna som utgör stadskärnan står idag inför stora utmaningar,men också inför eventuella möjligheter. Denna uppsats syftar till att belysa hur samverkansrelationer inomstadsutvecklingsarbetet kan agera som beredskap i kriser samt vilka utvecklingsmöjligheter som krisen gerupphov till. Studien görs på tre stadskärnor med varierande grad av samverkan: Kalmar, Ronneby och Visby.Resultaten visade överväldigande tydligt att samarbete mellan kommun, näringsliv samt fastighetsägare istaden upplevs som en form av beredskap. Det är därmed ytterst viktigt att satsa på att skapa godasamverkansrelationer inom staden i goda tider för att skapa förutsättningar för effektiv krishantering. Studien har funnit att det finns vissa framgångsfaktorer som är angelägna för en stadskärna att beakta i sinutveckling. Dessa är vikten av förtroende mellan aktörer och personer, etablerade kommunikationsvägarsamt långsiktig och strategisk planering för stärkt efterfrågan. Dessa element understödjer en florerandestadskärneutveckling men också god krishantering. / As a result of the covid-19 pandemic, many cities have been hit by large turnover losses in business. Themunicipality and the businesses that make up the city center today face major challenges, but alsopotential opportunities. This thesis aims to shed light on how collaborative relationships within urbandevelopment work can act as emergency preparedness in crises as well as what development opportunitiesthe crisis creates. The study is conducted at three city centers with varying degrees of collaboration: Kalmar, Ronneby andVisby. The results pointed overwhelmingly towards that collaboration between the municipality, businessand property owners in the city is perceived as a form of preparedness. It is therefore of utmostimportance to invest in creating good collaboration relationships within the city in good times to createthe conditions for effective crisis management. The study has found that there are certain success factors that are important for a city center to considerin its development. These are the importance of trust between functions and people, establishedcommunication paths and long-term strategic planning for increased demand. These elements support athriving urban development, but also good crisis management.

No description available.

In future development dealingwith ongoing global urbanisation and sustainability challenges,urban development is often seen asa key component. To support urban development, various certification systems that define 'sustainable'buildingsor urban areashave been developed world-wide.For a Swedishcontext, Sweden Green Building Council (SGBC) has developed Citylab as asupporttool forsustainable urban development. This tool contains several certification systems and a guiding document forthe planning and construction phasesof urban development. The intention from start has been to include also a certification systemfocusing on follow-up requirementspost-construction inurban development projects, butthe role and function of thiscertification system havenotbeenspecifiedby SGBC. Inthis licentiate thesis,Researchthrough Design (RtD) and a transdisciplinary approachwere appliedto contribute to thedevelopment ofa credibleandready-to-use certification system for sustainable urban areas in a post-construction phase, called Citylab Post-Construction.Through that process the thesis also identifieskey considerations when designing such a certification system.There is little information on how existingcertification systemsfor sustainable urban development were developed,andthere is no well-known and widely used framework for their development. To guide the development of Citylab Post-Construction,a framework of key considerations was formulated,based on a literature review. The framework defines(1) benefits a certification system should provide, (2) principles it needs to fulfil in order to provide those benefits and (3) how to handle the principlesin the developmentprocess. Using theframework in the research presentedinthis thesis madeit clearer what was at stake in each decision and thus the development process more transparent.To identify needs and ideas forCitylabPost-Construction, potential future users of the certification systemwere interviewed. No consensus was reached regarding the role and function the certification system should have,but fouralternatives wereformulated. By comparing thesealternatives with the principles in the framework, differences and shortcomingswere identified. Situationsin whichdifferent principles within the framework may conflict with each otherwere also identified, e.g.the most scientifically credible solution may not always be practically feasible. Thus,the principles cannot all be fulfilled simultaneouslyand mustbe prioritisedand balancedagainst each other. Overall, thisrevealed aneed for deliberativeand transparent decisions regardingthe role and functionofthecertification system,and which principles are prioritisedin decision-making. For the specific case of developing CitylabPost-Construction, it was decided that the system should assess how urban areasperform in terms of sustainability, i.e.assess whether implemented measures have sufficient impact in terms of sustainability. Measures implemented to achieve that performance were not to be included in the assessment.Citylab Post-Construction includes two types of indicatorsfor evaluatingthe sustainability performance of an urban area: First, general indicators that assess sustainability aspects of relevance to all urban areas,and for which the level of performance required forcertification is the same for all urban areas;second,site-specificindicatorsthatareformulatedfor each individual urban areato be certifiedandassesssustainability aspectsimportantin the local context thatare not covered by the general indicators. When choosinggeneral indicators to include in Citylab Post-Construction, indicators already used in different contextswere long-listed, including e.g. Agenda 2030, planetary boundariesand Sweden's Environmental Objectives. Thelist was then processedby working groups comprisingdifferentstakeholders and competencies. Theirsuggestionswerefurther processed by the project teamand discussedwith a reference group,resultingin15 indicators to be refinedtogetherwith experts in each subject area. The entire certification system wassent out for public consultationand underwent workshop testing,where the indicators were testedon two different urbanareas.Based on feedback fromthe public consultation and workshop testing, the certification system was finalised. The Citylab Post-Construction manual developed will be used by SGBC in future certification processes.Based on this work, some conclusions can be drawn regarding the development of certification systems. First, the workhighlighted the importance of using a design-driven and transdisciplinary way of working,starting with the needs of future users,to clarify needsthat the certification systemshould meet. This can help distinguish thetype of certification system that willbe developed from other potentialsystems.Second, the framework of important considerations helpsidentifydifferent principlesthat must be balanced, based on the type of certification system intended. The framework can also be used when analysingexisting systems,to reveal how different principles have been balanced and prioritised. This can lead toa deeper understanding of differences between certification systems,andto a discussion on what kind of assessment a certification system should implyand how they should be used in different contexts. Third,the work in this thesis indicated that development of certification systems in accordance with the framework should use a transdisciplinary approach. This helps tobalancetheprinciples in the framework and to definesustainability, as thatrequires a discussion between different actors and different competencies. To confirm whether the certification system balancesthe principlescorrectly, different types of tests can be used iteratively during the developmentprocess. In this thesis, the development ofCitylab Post-Constructionis discussed and justified in a more transparent way than for many other certification systems. Whileachievingsustainable development in society as a wholewill requiremore than certification of urban areas, Citylab Post-Construction can support urban development as a component in a sustainable society. / Med en pågående global urbanisering och växande hållbarhetsutmaningar lyfts ofta stadsutveckling fram som en nyckelfråga för att nå en hållbar utveckling. För att stötta ett sådant arbete har det under de senaste decennierna utvecklats olika certifieringssystem runt om i världen, som genom indikatorer och kriterier anger vad som kan anses vara en mer hållbar byggnad eller stadsdel. I Sverige har Sweden Green Building Council (SGBC) utvecklat Citylabsom stöd för hållbar stadsutveckling. Citylab innehåller flera certifieringssystem som fokuserar på planerings-och byggnationsfasen av stadsbyggnadsprocessen. Idén har också varit att Citylab ska innefatta en certifiering av uppföljningen efter genomfört stadsutvecklingsprojekt. Vad en sådan certifiering skulle innebära mer konkret har dock inte specificerats. Det är här denna licentiatavhandling tar sin utgångspunkt. Genom ett designdrivet ochtransdisciplinärt förhållningssätt syftar denna avhandling till att bidra i utvecklingen av Citylab –certifiering av en stadsdels hållbarhet(som den nya certifieringen inom Citylab heter), samt även öka förståelsen för hur utvecklingen av certifieringssystem kan gå till mer generellt. Även om det gjorts forskning på existerande certifieringssystem, saknas det idag ett etablerat ramverk för hur certifieringssystem bör tas fram. Det finns också få exempel på redovisningar av hur olika system tagits fram. För att bidra till utvecklingen inom detta område presenteras i denna avhandling ett ramverk över nyckelfaktorer att beakta i utvecklingen av ett certifieringssystem. Ramverket inkluderar (1) vilka värden ett certifieringssystem ska skapa, (2) vilka principer som måste följas för att nå värdena samt (3) hur utvecklingen bör ske för att hantera principerna på rätt sätt. Ramverket baseras på litteraturstudier av tidigare forskning inom certifieringssystem och indikatorer för hållbar stadsutveckling. Detta ramverk används sedan genom avhandlingen och dess artiklar för att tydliggöra hur Citylab –certifiering av en stadsdel hållbarhetutvecklats, inklusive motiven bakom de val som gjorts.För att skapa en större förståelse för vilka behov och idéer som fanns för Citylab –certifiering av en stadsdel hållbarhetgenomfördes intervjuer med framtida potentiella användare av certifieringssystemet, till exempel kommunala tjänstemän, fastighetsägare och byggföretag. Intervjuerna resulterade inte i någon samstämmighet för vilken typ av certifieringssystem som skulle utvecklas, utan det framkom flera alternativ som skiljde sig från varandra. Genom att jämföra alternativen med principerna i ramverket tydliggjordes skillnaderna mellan alternativen. Det tydliggjorde också hur olika principer inom ramverket kan hamna i konflikt med varandra, det är exempelvis svårt att skapa ett certifieringssystem som följer högt ställda vetenskapliga krav samtidigt som det är praktiskt enkelt att genomföra utan att vara kostnadsdrivande. Denna avhandling visar således på behovet av en prioritering och balansering mellan principerna i ramverket, så att det blir både tillräckligt vetenskapligt och praktiskt. Detta klargjorde i sin tur behovet av genomtänkta och transparenta beslut över vilken typ av certifieringssystem som skulle skapas, baserat på vilka principer som prioriterades för varje beslut. För utvecklingen av Citylab –certifiering av en stadsdels hållbarhetbeslutades det inom utvecklingsprojektet att systemets övergripande syfte skulle vara att bedöma hur stadsdelen presterade hållbarhetsmässigt, med andra ord, bedöma om genomförda åtgärder nått tillräcklig effekt vad gäller hållbarhet. Hur stadsdelen nått prestandan, inklusive vilka åtgärder som satts in, ingår inte i certifieringssystemets bedömning.För att utvärdera hållbarhetsprestandan hos en stadsdelinnehåller certifieringssystemet två typer av indikatorer. Den första typen är generella indikatorer som anger hållbarhetsaspekter som är relevanta för alla stadsdelar, och som harkravnivåer som alla stadsdelar ska uppnå. Den andra typen är platsspecifika indikatorer som tas fram för varje enskild stadsdel som ska certifieras, för att lyfta hållbarhetsfrågor som är viktiga i den lokala kontexten men som inte täcks in av de generella indikatorerna. För att välja vilka de generella indikatorerna ska vara i certifieringssystemet gjordes först en genomgång av indikatorer som redan används i olika sammanhang, till exempel Agenda 2030, planetära gränser och Sveriges miljömål. Denna lista bearbetades sedan av arbetsgrupper bestående av personer från olika aktörer inom samhällsbyggnadsbranschen och med olika kompetenser inom hållbarhet. Arbetsgruppernas arbete bearbetades ytterligare av projektgruppen för utvecklingen av certifieringssystemet och stämdes av med en referensgrupp kopplad till projektet. Detta ledde till en lista på 15 indikatorer som i nästa steg utvecklades tillsammans med experter inom respektive sakområde. Hela certifieringssystemet gick sedan ut på remiss, samt genomgick betatest där två olika stadsdelar testbedömdes övergripande i enlighet med certifieringssystemets krav. Utifrån synpunkterna som framkom i remiss och betatest slutfördes arbetet till en manual för certifiering, som SGBC kommer använda i framtida arbete med att certifiera stadsdelar.Utifrån detta arbete går det att dra flera slutsatser för utvecklingen av certifieringssystem mer allmänt. För det första visar denna avhandling på vikten av att använda ett designdrivet och transdisciplinärt arbetssätt genom att utgå från behoven hos kommande användare för att i nästa steg kunna tydliggöra vilket behov certifieringssystemet ska fylla för sina användare. Detta kan göras både för att tydliggöra vilken typ av certifieringssystem som ämnas utvecklas och vilket typ av system som det inteämnas vara. Vidare kan ramverket med dess principer vara ett bra stöd i att förstå vilka avvägningar som behöver göras mellan olika principer, baserat på vilken typ av certifieringssystem som ska skapas. Ramverket kan också användas vidanalys av redan existerande certifieringssystem utifrån hur olika principer har balanserats och prioriterats. Det kan ge intressanta analyser för en fortsatt diskussion om hur certifieringssystem skiljer sig från varandra och varför, samt hur certifieringssystem bör se ut och användas i olika sammanhang. En annan slutsats är att utvecklingen av certifieringssystem, i enlighet med ramverket, bör använda ett transdisciplinärt angreppssätt i linje med arbetet med denna avhandling. Detta då både balanseringen mellan principer i ramverket och definitionen av hållbarhet kräver en diskussion mellan olika aktörer och mellan olika kompetenser. Avhandlingen visar också på vikten av att testa idéer för utvecklingen iterativt under arbetet som en del i att möjliggöra transdisciplinärt samarbete. Utvecklingen av certifieringssystemet Citylab –certifiering av en stadsdels hållbarhet, får genom denna avhandling en tydligare redovisning än många andra certifieringssystem för vilka avvägningar och beslut som gjorts. Genom sina indikatorer definierar certifieringen stadsutvecklingens roll i ett hållbart samhälle, både generellt i hela Sverige och i den platsspecifika kontexten. / <p>QC 20191220</p>

Sustainability certifications are becoming a frequently used method to deal with problems associated with sustainability. Citylab is a Swedish system that has been developed to guide municipalities in their work with planning sustainable neighbourhoods. The purpose of this study is to examine how Citylab affects large urban development projects in relation to municipal urban planning. In order to examine the purpose, a case study has been conducted, where two study objects in Norrtälje municipality and Helsingborg municipality were examined. The former municipality did only follow the framework of the system, while the latter municipality did proceed with the whole certification process. Norrtälje Hamn and Östra Ramlösa are both unique in their contexts regarding their extent and can therefore be seen as flagship projects in their respective municipalities. The study indicates that Citylab is a method that facilitates the inclusion of sustainability aspects regarding urban planning, but problems linked to social sustainability and follow-up procedures exist. In both projects there is a lack of cultural aspects and therefore these problems had to be dealt with outside of the framework of the system. Another similarity is the difficulty regarding the involvement of the entire organisation, otherwise problems connected to transferring of information can arise. Cooperation is a central part of the Citylab process, which is considered as challenging but educative in both of the examined municipalities. The urban planning process is prolonged in regard to time when a certification according to Citylab is conducted, which creates opportunities for more rigorous examination in specific problems. This can result in higher quality in the urban planning process, in the same time as it leads to higher costs. Lastly it is discussed if sustainability certifications will be a useful tool in future urban planning projects or if existing certified urban planning projects will have the same influence in regard to urban planning. / Miljöcertifieringar blir ett allt vanligare angreppssätt för hantera problem kopplade till hållbarhet. Citylab är ett svenskt system som tagits fram för att vägleda kommuner i arbetet med att planera hållbara stadsdelar. Syftet med denna studie är att undersöka hur Citylab påverkar större stadsbyggnadsprojekt i relation till det kommunala planeringsarbetet. För att undersöka detta har en fallstudie gjorts, där två projekt undersökts i Norrtälje kommun och Helsingborgs stad. Den förstnämnda kommunen har enbart följt systemets ramverk, medan den sistnämnda har valt att genomföra hela certifieringsprocessen. Norrtälje Hamn och Östra Ramlösa är båda unika i sina kontexter mätt till dess omfattning och kan anses vara flaggskeppsprojekt i vardera kommun. Studien tyder på att Citylab är ett verktyg som underlättar inkluderingen av hållbarhetsaspekter i planeringsprocessen, men att problem kopplade till social hållbarhet och uppföljning finns. Gemensamt för projekten är avsaknaden av kulturella värden och att dessa behövde hanteras utanför certifieringens ramverk. Andra gemensamma beröringspunkter är svårigheten med att involvera hela organisationen i processen, annars kan problem kopplade till informationsöverföring uppstå. Samverkan är en central del av Citylab-processen, vilket ansetts som utmanade men lärorikt i de båda undersökta kommunerna. Planeringsprocessen förlängs tidsmässigt vid en certifiering enligt Citylab, vilket skapar förutsättningar för att djupare behandla specifika frågor. Detta kan medföra en högre kvalitet i planeringsarbetet, men samtidigt ökade kostnader. Avslutningsvis diskuteras om miljöcertifieringar kommer vara ett användbart verktyg även i framtida projekt eller om dagens certifierade projekt kommer ha samma verkan på planeringen.

Stigande havsnivåer är en global utmaning som hotar världens kustlandskap och byggd miljö. Stigande havsnivåer är den konsekvens av klimatförändringarna som beräknas drabba samhället hårdast ekonomiskt. I Sverige finns det inga nationella riktlinjer för hur stigande havsnivåer ska hanteras. Ansvaret att klimatanpassa kustlandskapet ligger på kommunerna samtidigt som den privata fastighetsägaren har det yttersta ansvaret att klimatsäkra sin egendom. Syftet med masterarbetet var att undersöka vilka verktyg i den fysiska planeringen som kan användas för skydd mot översvämningar till följd av stigande havsnivåer. En fallstudie genomfördes i Kristianstads kommun och Trelleborgs kommun som är två av Sveriges mest utsatta kommuner för stigande havsnivåer. Arbetets teoretiska del låg till grund för hur ett resilient kustlandskap som skyddar byggd miljö från stigande havsnivåer kan gestaltas i Kivik. Resiliens utgör arbetets teoretiska ramverk bestående av komponenterna holistiskt perspektiv, strategier, långsiktigt perspektiv och samverkan. Ramverket användes som ett analysverktyg och utgjorde en målsättning i arbetets gestaltningsförslag.  Arbetets empiri samlades in genom en kvalitativ innehållsanalys av kommunala planhandlingar i Kristianstads kommun och Trelleborgs kommun som kompletterades med intervjuer. Resultatet av analysen visade att Kristianstads kommun saknar strategier för hur kustlandskapet ska skyddas från stigande havsnivåer utanför tätortens vallsystem. Analysen från Trelleborgs kommun visade att kommunen har ett brett planeringsunderlag för hur stigande havsnivåer kan hanteras men samspelar inte med kommunens agerande i praktiken. Båda kommunerna förespråkar stadsutveckling i kustområden med strategier för hur ny bebyggelse ska uppföras klimatsäkert. Stadsutveckling vid kusten prioriteras före skydd för befintlig bebyggelse i Kristianstads kommun och Trelleborgs kommun.  I arbetets slutsats presenterades verktyg och principer som låg till grund för arbetets gestaltningsförslag i Kivik. Verktygen som låg till grund för gestaltningen var ett  helhetsperspektiv i planeringen, multifunktionella lösningar, integrera  havet, anpassningsbara kustskydd, säkerhetsmarginaler, hybridlösningar och försvarsstrategi. Gestaltningsförslaget visar hur byggd miljö kan skyddas från stigande havsnivåer och samtidigt bidra med stadsutveckling vid kusten i ett helhetsperspektiv. Målsättning var att visa hur byggd miljö i Kiviks kustområde kan skyddas från stigande havsnivåer och bidra till ett resilient kustlandskap. I arbetet användes strategierna försvara byggd miljö, integrera havet och multifunktionella lösningar med tillhörande designverktyg. Designverktygen var anpassning, flexibilitet, säkerhetsmarginal och hybridlösningar som har en förankring i resiliens. Gestaltningsförslaget bidrar till forskningen genom att visa hur målsättningen resiliens kan avspeglas i två perspektiv. Det ena perspektivet är att uppföra kustskydd anpassat efter designverktygen och det andra perspektivet är att visa hur den fysiska miljön kan anpassas till klimatförändringarna genom att integrera havet i planeringen. Arbetets avslutande diskussion belyser vikten av en genomförbar planering, tydlig ansvarsfördelning, handlingskraft och ett helhetsperspektiv i planeringen.

The aim of this study was to gain a deeper understanding over tourism contribute to a vibrant city. This will be explored based on a campsite located near Örnsköldsvik city center and how it affects the city retail. This campsite is under investigation by the municipality to be relocated, to make room for exclusive and attractive residences. This suggestion has been criticized by the residents in the municipality due to their thoughts that it will conduce to negative effects on the city retail. The study is based on a qualitative research method. Five interviews have been made to investigate the tourists meaning to retail and if distance has an effect. This study showed that the tourists at the city campsite are important for retail in the city center. It enables an increased movement of people in the city, which leads to a vibrant city center. It also contributes to promoting social sustainability, by enabling relatively cheap accommodation close to the city center. This in turn generates inclusion and access to service for a greater variety of social groups. However, it did not account for a large amount of consumption. The geographical distance proved to be important for the propensity to visit the restaurants, while accessibility was more important than the physical distance for the number of tourists who visited the shops.

Sustainable urban development is a frequently discussed topic today. The concept of sustainability mainly consists of three different dimensions of sustainability; the ecological, economic and social sustainability dimension. This study focuses more closely at the social sustainability dimension from an urban planning perspective and examines how Stockholm city aims to develop into a more socially sustainable city. The focus is on the urban development project Campus Albano, and the aim of the study is to investigate how well this project relates to Stockholm's urban development goals with regards to social sustainability. In this study, urban development goals are defined by Stockholm's urban development goals. The study is written on the basis of a qualitative method approach, which consist of a literature study and a case study in which a document study and an interview study were conducted. Interviews were held with three different actors, all of whom played a role in the development of the Campus Albano project. The result shows that the urban development project Campus Albano implements the development strategies of the city of Stockholm, which aims to meet the city's urban development goals and contribute to the creation of a socially sustainable Stockholm. In this way, it has been concluded that the urban development project Campus Albano is part of the joint venture towards achieving Stockholm's urban development goals, regarding a socially sustainable Stockholm / Hållbar stadsutveckling är idag ett flitigt diskuterat ämne. Hållbarhetsbegreppet består huvudsakligen utav tre olika hållbarhetsdimensioner; den ekologiska, ekonomiska samt sociala hållbarhetsdimensionen. Denna studien tittar närmare på den sociala hållbarhetsdimensionen utifrån ett stadsplaneringsperspektiv, och undersöker hur Stockholm stad önskar utvecklas till att bli en mer socialt hållbar stad. Fokus ligger på stadsutvecklingsprojektet Campus Albano, och studiens syfte att undersöka hur väl detta projekt förhåller sig till Stockholm stads mål för stadsutveckling, med avseende social hållbarhet. I denna studie representeras dessa mål för stadsutveckling av Stockholms stadsbyggnadsmål. Studien är skriven utifrån en kvalitativ metodansats, som har bestått utav en litteraturstudie samt en fallstudie inom vilken en dokumentstudie och en intervjustudie har genomförts. Intervjuer gjordes med tre olika aktörer som alla haft en roll i utvecklingen av Campus Albano-projektet. Resultatet visar att stadsutvecklingsprojektet Campus Albano förhåller sig till Stockholm stads samordnade utbyggnadsstrategier som ämnar att möta stadens stadsbyggnadsmål, som i sin tur bidrar till skapandet av ett socialt hållbart Stockholm. På så sätt har slutsatsen kunnat dras att stadsutvecklingsprojektet Campus Albano är en del av den gemensamma satsningen mot att nå Stockholm stads stadsbyggnadsmål som därmed bidrar till att skapa ett socialt hållbart Stockholm.

Konsekvenserna av de påfrestningar människan utsätter jorden för blir alltmer påtagliga. En av dessa påfrestningar är den enorma resursanvändning som de moderna konsumtionssamhällena kräver och bygger på. Överkonsumtionen i den (ekonomiskt) rika delen av världen blir alltmer ifrågasatt och alternativa sätt att hantera resurser har kommit at utvecklas, däribland den kollaborativa konsumtionen som bygger på delning och medskapande. Eftersom det redan konstaterats positiva miljöeffekter med ytor för delande syftar denna studie till att utforska vilka potentiella samhällsnyttor det finns med kollaborativa ytor i staden utifrån sociala och ekonomiska hållbarhetsperspektiv. Den studerar också vilka möjligheter och utmaningar det finns det för olika aktörer att driva och utveckla dessa ytor samt vilken roll medborgaren har i utvecklingen för mer hållbar konsumtion. Detta görs genom dels en litteraturstudie, dels en fallstudie i Göteborg. Resultaten visar att för att få en lyckad utveckling av kollaborativa ytor rekommenderas: att tydliga roller för varje aktör sätts från början; att policys som promotar denna typ av infrastruktur kan stöttas genom att exempelvis hitta sätt att mäta nyttorna med verksamheten; att ha ett brett samarbete mellan olika aktörer; samt att se över, tydliggöra och möjliggöra medborgarens roll och ansvar i att uppnå mål kring hållbar konsumtion. / The consequences of human activity on Earth becomes more and more obvious. One of these activities is the extreme extraction of resources, which is driven by the structures of the modern consumer societies. Hence, the over consumption in the (economically) richer parts of the world is becoming more questioned and alternative ways for use of resources are being tested and developed. Among these is the collaborative consumption, which is based on sharing and collaboration between people. Since beneficial effects on the environment from these spaces have already been identified, this study focuses on the potential social and economic benefits of these spaces. It also studies what possibilities and challenges there are in developing these spaces for different actors, as well as what role the citizen has for the development of sustainable consumption. This is carried out through a literature review and a case study focusing on fixoteken in Gothenburg in Sweden. The results show that to be able to develop these spaces successfully: the role of each actor must be clear from the start; policies that promotes this kind of infrastructure can be supported by tools that measure the benefits of these initiatives; a broad collaboration between actors is essential; and the role and responsibility of the citizen in sustainable consumption should be examined, clarified and supported.