Denna kvalitativa studie berör ett specialpedagogiskt område som handlar om möten och bemötanden utifrån förskollärares och specialpedagogers perspektiv. Undersökningsmetoden bestod av så kallad self report då ett fysiskt möte inte var möjligt på grund av Covid-19. I studien framkom det att förskollärarna eftersökte mer kunskaper och stöd inom det specialpedagogiska området för att alla barn ska ges rätt förutsättningar i förskoleundervisningen. Kunskaper inom lärande miljöer och tillgängliga miljöer var något som efterfrågades av förskollärarna. Specialpedagogerna i studien upplevde detsamma och berättade hur de ofta gav handledning kring olika strategier i möten med barn. Specialpedagogerna belyste även riskerna kring affektsituationer där stigmatisering blir en konsekvens när man inte utgår från bland annat det relationella perspektivet. Studien har tydliggjort delar av specialpedagogers yrkesroll likaså att utbildningen har betydelse för det pedagogiska och specialpedagogiska arbetet då utbildningen bidrar till mer kunskap hos de som är yrkesverksamma jämfört med de som saknar utbildning och är yrkesverksamma.

Syfte: Syftet med uppsatsen var att undersöka kvinnors uppbrottsprocesser ur ett beroende och missbruk. Våra frågeställningar: Vad är viktigt för kvinnor som vill lämna sitt alkohol-, drog- eller blandmissbruk och vad behöver de för att lyckas med det? Samt, varför väljer kvinnor att påbörja en uppbrottsprocess? Metod: Vi valde att göra en litteraturstudie. Genom elektroniska, systematiska databassökingar i Social Services Abstract och Onesearch samt genom kedjesökning valdes 12 artiklar ut. Teori: Stämplingsteorin samt begreppet stigmatisering har använts för tolkning av resultatet. Resultat: Utifrån artiklarna växte fem teman fram. Dessa var: socialt stöd, bostad och arbete, behandlings- och förändringsprocesser, hälsa och ohälsa samt vändpunkter. Missbruk och samhällets norm av hur en kvinna ska vara hänger inte samman, vilket framkallade skuld och skam hos kvinnorna. Studien visade att socialt stöd hade både för- och nackdelar samt att förvärvsarbete var viktigt i uppbrottsprocessen. Kvinnors tro på sig själva och behandlingen var betydelsefullt. Att leva med ett missbruk som kvinna innebar utsatthet inom flera områden, som prostitution och våld. Detta var orsaker till att kvinnor ville avsluta missbruket. Slutsats: Vår slutsats var att varje kvinnas uppbrottsprocess är individuell men att ovanstående teman kan vara viktiga för kvinnor som vill lämna sitt missbruk.

AbstractFor this study, Swedish law cases have been investigated that concern Muslim women with headscarf who experience discrimination based on religious symbols. The aim of the study has been to create understanding and develop knowledge about Muslim women with headscarves in Swedish society. The method used is qualitative content analysis of Swedish law cases.The results of the empirical analysis show that there are events in the legal cases that can give an indication of the occurrence, expression and effect of discrimination. The rationale of the employer or manager shows how Muslim women with headscarves can be discriminated against and stigmatized. The expressions that come up in the court cases and that have been analyzed show an effect of discrimination / exclusion of Muslim women with headscarves.The result of the empirical analysis shows how a workplace / organization that has a clothing policy that prohibits all types of headgear, in practice disadvantages Muslim women who wear religious symbols (headscarves).The result also shows how Muslim women with headscarves have been harassed in the workplace as well as had experiences of individual everyday racism. The effect of individual everyday racism shows how negative beliefs and prejudices are about Muslim women with headscarves. As a social identity, women become visible with their headscarves and, as a result, they live a kind of symbolic oppression on the part of the majority.Key words: discrimination, exclusion / stigmatization, individual everyday racism, headscarf

Syftet med denna uppsats har varit att undersöka hur ungdomar i förorten Navestad i Norrköping förhåller sig till den stigmatiserande diskursen som svensk media upprätthåller om dem. Genom kvalitativa enskilda intervjuer har sex ungdomar fått dela med sig av sina erfarenheter. Därefter tematiserades deras uttalanden och presenteras i analysen genom två huvudteman: “Reaktionen mot den stigmatiserande diskursen”, “Tillhörighet, identitet, gemenskap och transnationella relationer”. Det empiriska materialet analyserades med hjälp av Erving Goffmans teori om stigma kombinerat med begreppet kulturell rasism, Pierre Bourdieu (1986) och Robert Putnams (2000) teori om socialt kapital och slutligen med begreppet transnationalism. Studiens resultat visar att ungdomarnas faktiska förhållanden skilde sig drastiskt från den stigmatiserande diskursen som svensk media upprätthåller om dem. Navestad och ungdomarna som bor där framställs antingen som brottslingar eller så framställs Navestad som ett farligt område. Detta har en negativ påverkan på deras möjligheter i livet. De upplever alienation, diskriminering och rasism. Ungdomarna beskriver sin förort som lugn, trygg, kärleksfull, en familjär plats och ett hem med solidaritet. Resultatet indikerar också̊ att alla ungdomar i undersökningen är involverade i gränsöverskridande relationer och aktiviteter i många former som skapar sociala nätverk och därmed skapar socialt kapital i Sverige dit de kan vända sig för stöd, solidaritet eller för att motverka den stigmatiserande diskursen som svensk media upprätthåller dem och deras bostadsområde.

No description available.

Introduktion Ordet blodsmitta definieras av en smitta som överförs via blod, blodprodukter eller blodtillblandade kroppsvätskor. De huvudsakliga smittämnena är Hepatit B, Hepatit C och humant immunbristvirus (HIV). Många blodsmittade kan uppleva att de lever i ett stigmatiserat samhälle där de ses som smittsamma och sjuka. Samhällets stigmatisering speglas i sjukvården vilket gör att dessa patienter kan erfara särbehandling och diskriminering. Syfte Syftet var att beskriva hur patienter som bär på en blodsmitta upplever vårdpersonalens bemötande och omvårdnad. Metod För att nå fram till resultatet användes litteraturöversikt som design. 12 kvalitativa artiklar inkluderades. Resultat I resultatet framkom det att patienterna med blodsmitta upplevde sämre vårdmöten, svårighet att få rätt vård, en okunskap hos sjukvårdspersonalen och en bristande sekretess vid sjukhusbesöken. De positiva upplevelserna kunde ses vid specialistvård och när ett personcentrerat bemötande användes av sjukvårdspersonalen. Många patienter upplevde då en högre kunskap hos sjukvården vilket resulterade i mer tillit och ett bättre vårdmöte. Resultatet visade att det fanns en viss stigmatisering av blodsmittade patienter och att de var utsatta i samhället. Slutsats Studierna visade på att den vanliga hälso- och sjukvården i främst låg- och medelinkomstländer saknar tillräckligt med kunskap om blodsjukdomar vilket medför ökad stigmatisering. Ett ökat samarbete med specialistvården och en bredare kunskap om blodsmitta för professioner inom den vanliga hälso- och sjukvården skulle minska stigmatiseringen och ge en bättre vård för blodsmittade patienter.

Bakgrund  Personer med psykisk sjukdom har länge varit utsatta för fördomar och kategoriseringar av allmänheten men även av sjukvårdspersonalen. Studier visar att patienter bemötts av både positiva och negativa attityder i sin vårdmiljö, där de negativa dominerar. Studier visar även att personer med psykisk sjukdom blir bemötta annorlunda inom den somatiska vården i motsats till psykiatrin. Syfte Syftet var att beskriva vilka faktorer som påverkar bemötandet av personer med psykisk sjukdom utifrån patientens och sjuksköterskans perspektiv. Metod Litteraturöversikt valdes som metod och 12 artiklar med kvalitativ och kvantitativ ansats inkluderades. Databassökningar gjordes i Cinahl, PubMed och Psycinfo. Resultat I resultatet framkom sju teman: positiva och negativa attityder, den sociodemografiska faktorn, den psykiatriska diagnosen, utbildningsnivå och erfarenhet hos sjuksköterskan, skillnader i bemötandet vid olika vårdformer, social isolering och sjuksköterske- patient relationen. Resultatet behandlar olika faktorer som påverka bemötandet mot personer med psykisk sjukdom i sin vårdmiljö. Slutsats Bemötandet mot patienter med psykisk sjukdom innefattades av både positiva och negativa attityder där vissa psykiatriska diagnoser bemöttes av mer pessimism. Generellt var bemötandet bättre inom den psykiatriska vården jämfört med den somatiska våden men inom båda vårdformerna upplevdes negativa attityder och stigmatisering av patienter med psykisk sjukdom.

Bakgrund  Sedan första utbrottet av Humant immunbristvirus år 1981 har det skett en utveckling inom såväl kunskap kring diagnosen som behandlingsalternativ. Synen på diagnosen har utvecklats i samhället, dock existerar fortfarande inbitna fördomar som medför stigmatisering, diskriminering och isolering. Detta gör att personer med HIV-diagnos är en sårbar och utsatt patientgrupp, där sjuksköterskans kompetens och förmåga till att ge god omvårdnad är av betydelse.  Syfte Syftet med denna studie var att beskriva den upplevda sårbarheten hos patienter med HIVdiagnos och på vilket sätt sjuksköterskan bör tillhandahålla omvårdnad för denna patientgrupp.  Metod En litteraturöversikt gjordes baserad på 16 stycken originalartiklar hämtade från elektroniska databaser. Artiklarna berörde personer med HIV-diagnos och deras perspektiv, såväl som sjuksköterskors. De lästa artiklarnas innehåll analyserades där gemensamma teman identifierades, samt tolkades för att skapa en övergripande bild och ett resultat.  Resultat Flertalet artiklar visade på att kunskap kring HIV inte enbart minskade rädsla, oro och sårbarhet för personer med HIV-diagnos, utan även påverkade sjuksköterskan i sin yrkesroll. Det framgick att sjuksköterskans förmåga att visa engagemang, kunna ge rådgivning, stöd och information ansågs vara värdefullt av denna patientgrupp. Vidare lyftes att den rådande stigmatiseringen och diskrimineringen var relaterad till brist på kunskap och hade en direkt påverkan på den upplevda sårbarhetens omfattning.  Slutsats  Ett holistiskt- samt personcentrerat förhållningssätt från sjuksköterskan bidrog till att öka livskvaliteten och minska sårbarheten hos personer med HIV. Kunskap kring HIV, samt sjuksköterskans tidigare erfarenhet och tillräckligt med resurser var faktorer som ökade känslan av hanterbarhet och meningsfullhet hos denna patientgrupp.

SAMMANFATTNING Bakgrund Epilepsi är en sjukdom som orsakas av elektroniska urladdningar i hjärnan. I Sverige finns cirka 50 000 personer med epilepsi vilket gör den till en av de vanligaste neurologiska sjukdomarna. Epilepsianfall varierar i antal från person till person. De vanligaste orsakerna till epilepsi hos vuxna är stroke, hjärntumör, demenssjukdomar och skalltrauma. Att få epilepsi innebär en stor påfrestning för de flesta drabbade individer och kan påverka det psykosociala livet på flera olika sätt. Syfte Syftet med arbetet var att beskriva hur det är att leva med epilepsi utifrån ett psykosocialt perspektiv. Metod Metoden var en litteraturöversikt. Artiklar har sökts i databaserna PubMed, Cinahl och PsychINFO. 16 artiklar valdes ut, därefter sammanställdes materialet i en matris och presenteras i resultatet. Resultat Fyra teman framkom i studien: faktorer som påverkade individens uppfattning av sin sjukdom, anpassning och hantering, psykiska aspekter kring daignosen epilepsi och sociala aspekter kring diagnosen epilepsi. Slutsats Personer med epilepsi löper större risk att drabbas av psykisk ohälsa såsom depression och ångest, de upplever utanförskap vilket i sin tur kan leda till social isolering. Okunskap om sjukdomen, biverkningar av mediciner och restriktioner i det dagliga livet är bidragande faktorerna till detta. Det går dock att hitta anpassningsstrategier för att kunna hantera sin sjukdom på bästa sätt. En meningsfull tillvaro beskrevs i form av att ha kunskap om sin epilepsi, ha socialt stöd och ett arbetett in slutsatsen från själva arbetet istället

In today's society, in-betweenness is a term that describes a position that individuals may experience when they are between different cultural groups. This can be a result of the globalized world we live in and it can also be the outcome of diversity and inclusion where people with different backgrounds and experiences strive to find their own place and voice in society. This study aims to examine young adults with non-European background experiences of in-betweenness and its influence on their identity formation. By exploring their experiences of in-betweenness, the study seeks to gain a deeper understanding of the defining characteristics of these experiences and how individuals cope with them. The study follows a qualitative approach where we have conducted six semi-structured interviews. The results show that all informants perceive themselves as living in a state of in-betweenness and experiencing a lack of belonging to both cultures. However, they feel that both are equally important to them, as both have shaped their personality and identity. The results also show that they feel most at home with others who share similar experiences of living with two cultures. Discrimination, stigmatization and categorization of Swedish society as "the other" reinforces their feeling of exclusion and in betweenness. The results also show some positive aspects, such as that the informants feel that they have developed a deeper understanding and awareness of other cultures' values, traditions and norms, which facilitates the creation of wider networks. Furthermore, they express that it fosters creativity as it enables the exchange of experiences and knowledge that lead to new solutions and insights into problems.