Den här uppsatsen behandlar svensk väpnad styrka som säkerhetspolitiskt instrument.Trots ett säkerhetspolitiskt alltmer gynnsamt läge syns Sveriges vilja, förmåga och beredskap att använda de resurserFM förfogar över att öka. Vilka är de miljöer och yttre omständigheter där FM: s resurser är avsedda att utnyttjasoch hur?Syftet med uppsatsen är att finna ett mönster som gör det möjligt att formulera stöd för en tänkbar doktrin förinsats med svensk väpnad styrka i internationella insatser. Metoden för detta är att genom en kvalitativ textanalysgranska samtliga insatser som påbörjats efter det kalla krigets slut och fram till idag. Analysverktyget som användshar tagits fram för att granska utrikes- och försvarspolitiska doktriner och tjänar därför uppsatsen syfte väl.Internationella insatser är ett bra uttryck för en praktisk politik. En heltäckande och objektiv bild av en svensksäkerhetspolitisk doktrin kräver analys även av annat underlag.Undersökningen visar att det finns ett mönster i svenskt agerande. Kriser och konflikter i Europa är av strategisktintresse för Sverige medan kriser och konflikter bortom Europas gränser är av moraliskt/ideologiskt intresse förSverige. Ett grundläggande svenskt intresse är respekten för folkrätten och insatser där militärt våld krävs måstebeslutas av FN:s säkerhetsråd. Fredsframtvingande insatser skall ske i specialförband med anställda som står i högberedskap. Insatser med större förband skall ske i ett fredsbevarande syfte med frivilligt rekryterade i lägre beredskapsgradmen med längre uthållighet.En doktrin eller en policy behövs för att ta fram nödvändiga medel. Ad hoc som politisk strategi kräver outtömligaresurser för att kunna skapa många alternativa handlingsmöjligheter. / This thesis deals with using armed forces as an instrument for Swedish security policy. Participationin Peace Support Operations (PSO) under the framework of The United Nations(UN) has been a part of Swedish Foreign Affairs and Security policy since 1948. In 1993, inthe beginning of the post cold-war period, Sweden sent armed forces to a somehow differentPSO in Bosnia-Herzegovina. This was in many ways a new kind of PSO acting under chapterVII of the UN Charter using all necessary means to enforce compliance with The UN SecurityCouncil Resolution. Swedish participation in a European crisis was possible due to the newpost cold-war security policy environment. Since 1993, Sweden has participated in PSO underthe command of THE UN, North Atlantic Treaty Organisation (NATO) and European Union(EU).Post cold war security environment with no foreseeable military threat towards Sweden, hascaused a transformation of the Swedish armed forces. Today, new tasks put an emphasis onparticipation in PSO in close cooperation with other countries and organisations. Sweden hasarmed units on seven days alert to join a multinational PSO within 30 days. This means thatthe preparedness and willingness to use armed forces as an instrument for security policy hasincreased since the cold war ended. Under what conditions should this instrument be used andhow? Is it possible to track a Swedish doctrine for international operations? This inquiryanalyses the use of Swedish armed units in PSO between 1993 and 2004 on a politicalstrategiclevel.The Swedish constitution requires a decision from the parliament when Swedish armed unitsare sent abroad for more then Peace Keeping operations. Due to this fact, the use of armedforces as an instrument is subject to a parliamentary process that gives a lot of paper to analyse.The use of armed units in PSO is a good expression for practical security policy. Eventhough it is not possible to formulate a doctrine only by this inquiry it can be a building blocktogether with other inquiries. It is also worth mentioning that a doctrine like all other analysingtools is a simplification of the reality. The real use of armed forces is influenced by a lotof reasons. It is however useful to know the conditions for using armed forces in order to developthe right means to a certain policy.The tool for this inquiry has been developed by analysing foreign affairs policies and securitypolicies. A doctrine, in short, consists of three parts.The first thing is a description of what values or interests the doctrine is supposed to protect.The willingness of using armed forces needs certain interests to be at stake. What are theSwedish interests and do they have a national or an international dimension?Secondly there needs to be a description of the threats against those values and interests. Thedefinition of security and the threats to this security is in many ways contested. What is theSwedish point of view for using armed forces?Lastly a doctrine should deal with strategies for how to encounter those threats. How shouldthe use of armed units in multinational PSO be used to fulfil political and military objectiveswill therefore be the question in this inquiry?Analysing the use of armed units in PSO gives some guidelines to support the formulation ofa doctrine. The description of threats is the weakest link. This is possibly because of the difficultiesto define security and the threats to this security within the widened security agenda oftoday. This inquiry shows in a way that security and the use of armed forces to support thatsecurity is more than lack of military threats. The prevention of conflicts and crises on the European mainland is of strategic interest forSweden. Even the international law and the respect for The UN are strategic interests. Conflictsand crises in Africa and other places are to be looked upon as of moral/ideological interest.The use of armed forces implies certain risks. If the interests at stake are weak or are not sufficientto take the risk, some decision are strengthened with more or less practical interestssuch as experience for The Armed Forces or the need to show political will. Even an argumenton the need for The UN and The EU to cooperate in PSO is used as a reason for participatingin multinational operations. If Strategic interests are at stake Sweden is willing to usearmed forces for a long duration.Even if all operations have been working under the auspices of chapter VII of the UN charter,not all of them have included Peace Enforcement (PE). This is typical for what is called SecondGeneration Peace Keeping (SGPK). Although PE has been a part of the operation thetasks for Swedish units have been mostly SGPK. There are two major deviations from thispicture. In ISAF in Afghanistan, Swedish units were tasked to strengthen the security aroundKabul. This was more PE than something else. In Operation Artemis in Democratic Republicof Congo (DR Congo) Swedish units were tasked to facilitate the establishment of a UN missionin the eastern part of DR Congo. Also this operation was more PE than something else.The last one was also a EU-led operation. This could be a watershed that points out a newdirection for the use of armed forces in the framework of European Security and Defence Policy(ESDP).The use of armed forces could also be divided in Deterrence, Compellence and Brute Force.Brute Force aims at taking total control of a defined enemy and is not very common in PSO.Deterrence is supposed to prevent crises to arise or arise anew. This could be used as a meanSof prevention or in a peacekeeping situation. PE situation might need strategies for use of violence.Compellence aims to initiate target action or stop target action. The opposing actor canstop the violence by full compliance with the condition that gives the operation legitimacy.For Sweden, this condition must be a UN Security Council Resolution. Even if Swedish unitsonly in Operation Artemis and ISAF have used PE means, this tool is not abandoned. It ishowever significant that those operations were carried out by professional officers withinunits highly specialised.There is in many ways a need for clear policy lines and corresponding necessary means includingmilitary means. This is, if nothing else, the lessons learned of the Balkan crises. TheSwedish participation in PSO since the cold war could very well be the reason for EU expectingSweden to put up a Battle Group. Such a policy needs to be followed by some kind ofdoctrine. Ad hoc as policy strategy is only possible if the means to fulfil that policy allowsalmost endless amount of courses of action. This Inquiry could be a building block for such adoctrine.To conclude, this inquiry shows that small units specialised with high readiness should bedeveloped for use on the European mainland and has PE capabilities. Larger units could beput together for use in SGPK operation globally. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 02-04

Uppsatsens syfte har varit att, ur ett systemperspektiv, kartlägga dels vilka problem som funnits inomavhjälpande underhåll för amfibiebåtsystemet fram till idag, dels att kartlägga vilka framtida möjligheter som finnsför att förbättra detsamma. Två frågor har besvarats i uppsatsen: Vilka problem finns inom avhjälpande underhållför amfibiebåtsystemet fram till idag? Vilka framtida möjligheter finns för att förbättra det avhjälpande underhålletför amfibiebåtsystemet?Frågeställningarna har besvarats med hjälp av systemteori och metoden kvalitativ fallstudie. Tekniken somanvänds för att samla in det empiriska materialet har varit intervjuer i form av frågeundersökning.Uppsatsens svar på den första frågan kan sammanfattas till:Det har varit problem i och med att det inte genomförts någon underhållsberedning. Detta har fått till följd att detär brister i uppläggningen av verktyg och reservmateriel på olika resursnivåer samt brister i utbildning av tekniker.Vidare är det brister i samband och informationsflöde. Dessa begränsar möjligheterna att snabbt få beslutsstödoch tekniskt systemstöd. Dokumentation och s.k. expertstöd uppvisar också brister. Dessa innebär problem vidutbildning och vid genomförande av åtgärder. Slutligen upplevs också brister i rutiner och avseende hjälpmedelför sökning, inventering och återfyllnad av reservmateriel. Följden blir att det uppstår tidsfördröjningar och att detsker återfyllnad med fel reservmateriel.Uppsatsens svar på den andra frågan kan sammanfattas till:Det framtida försvaret tros ge möjlighet till förbättrat informationsflöde. Följden blir att tekniker får en bättretillgång till beslutsstöd och tekniskt systemstöd. Detta reducerar bl.a. de begränsningar som upplevts vid val avreparationsmetoder och beställning av resurser. I framtiden ses en möjlighet till att nyttja centrala databaser vilketfår till följd att det blir bättre tillgång till, och utnyttjande av, uppdaterad dokumentation samt en överblick och ettbättre utnyttjande av verktyg och reservmateriel. Det kommer att finnas en bättre möjlighet att nyttjakombinationen av databaser och nätverk. Detta kan leda till en bättre drifts- och statusuppföljning. Slutligen trosdet finnas en möjlighet till inbyggda test-, referens- och kontrollsystem i båtarna. Denna möjlighet kan då geförbättrade fellarmsfunktioner, möjlighet till fjärrdiagnostik samt möjlighet till självreparationer. / The purpose of this essay has been on the one hand, to identify what problemsthere have been within corrective maintenance for amphibious vessel systemsup till now. The second purpose has been to identify the possibilities availablefor improving the corrective maintenance. The essay has answered thefollowing two questions at issue:1. What problems have there been within corrective maintenance foramphibious vessel systems up till now?2. What future possibilities are available for improving the correctivemaintenance?The questions at issue in this essay have been answered by using a systemstheoreticaland qualitative case study as a method. The technique of gatheringempirical material has been in the way of survey interviews.The first question at issue in the essay can be summarised as follows:There have been problems, in as much as; there has never been a study into therequirements of maintenance. Consequently, this has resulted in scarcity oftools and spare parts at various resource levels and also insufficient training fortechnicians. Furthermore, there is a deficiency within the flow ofcommunication and information. These constrain the possibility of quicklyobtaining decision support and technical systems support. Documentation andso called expert support systems also show deficiencies. Subsequently, theseimply difficulties when training and when implementing repair measures.Finally, deficiencies are apparent in routines, searching, inventory andreplenishment of spare parts. The consequences are time-delays and that thewrong types of spare parts are replaced.The second question at issue in the essay can be summarised as follows:The defence of the future will provide opportunities for an improved flow ofinformation. This will result in technicians receiving decision support andtechnical support systems easier. This will reduce the constraints, among otherthings, which were experienced when choosing methods of repair and orderingof resources. In the future, there will be an opportunity to utilise centraldatabases, which will result in an improved accessibility and use of updateddocumentation. Moreover, an overview and more efficient use of tools andspare parts will be possible. Combining databases and networks will also beenhanced in the future. This can then lead to better surveillance of the runningof the vessel and its state of condition.FÖRSVARSHÖGSKOLAN C-UPPSATS Beteckning 19100:2007Mj Peter Fagrell, ChP 01- 03 2003-07-21 sida 2(50)Finally, there is believed to be the possibility of built- in tests, reference andcontrol systems in the vessels. This possibility can in turn provide improvedfaulty alarm functions, opportunities for remote diagnostics and self-reparation. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 01-03

Uppsatsen syftar till att analysera marinens övningsverksamhet inom ramen för en marin insatsstyrka i enlighet med Försvarsmaktens målbild 2010. Den övergripande frågeställningen är om dagens marina nationella övningar helt eller delvis kan ersättas av internationella övningar. Tre förband som kan tänkas ingå i en marin insatsstyrka, ytstridsförband, minröjningsförband och amfibieförband, analyseras utifrån kraven på förmåga till väpnad strid, i enlighet med förbandens TOEM, dvs Taktisk, Organisatorisk och Ekonomisk Målsättning. Väpnad strid är ett omfattande begrepp och i uppsatsen diskuteras endast stridens tre klassiska grundelement; eld, rörelse och skydd. Uppsatsen består av tre huvuddelar, varav den första delen beskriver förbanden och miljön de skall verka i samt en redogörelse av de krav på förmågor som ställs i TOEM. I den andra delen beskrivs och analyseras ett urval av nationella och internationella övningar, i syfte att påvisa i vilken omfattning väpnad strid övas. Tredje delen utgörs av författarens slutsatser. Uppsatsen visar att tonvikten, i princip i samtliga övningar, inte ligger på väpnad strid utan på interoperabilitet och förmågan att kunna agera i ett internationellt sammanhang, t ex vid Peace Support Operations. Väpnad strid i sammansatta förband övas i huvudsak vid taktiska tillämpade- och momentövningar, vilket i stort sätt endast genomförs nationellt. Denna uppsats ger belägg för att våra nationella sammansatta övningar, vare sig delvis eller helt, kan ersättas av internationella övningar. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 99-01

Extreme programming (XP) är en av flera lättrörliga utvecklingsmetoder. Detta innebär att arbetssättet är strukturerat på ett sätt som gör att systemets innehåll enkelt kan omformas efter uppkomna önskemål under projektets gång. Dessa metoder är alltså anpassade för att hantera förändrade kravbilder under pågående projekt. Principen är att framtiden är föränderlig, varför det behövs utveckling som stöder föränderlighet. Kunden ges en betydelsefull roll i lättrörliga utvecklingsprojekt. XP består av ett antal praxis (practices) som tillsammans syftar uttryckligen till att utveckla enastående (outstanding) programvara. Vi har dock funnit att XP inte kan sägas utgöra en metod i bemärkelsen som Goldkuhl (1992) definierar en metod. Vår huvudsakliga fråga som besvaras i uppsatsen är hur XP kan användas. Vi har genomfört tvåfallstudier. Vi var nyfikna på att förstå hur företagen löser problematiken att XP inte har en väl beskriven arbetsföljd. Vårt syfte med denna uppsats har varit att genomföra en metodvärdering av XP för att visa hur XP kan användas och vilka styrkor och svagheter som finns i XP. Genom detta vill vi försöka ge råd tillföretag och organisationer som funderar på att införa XP som systemutvecklingsmetod. Analysarbetet har vi genomfört med hjälp av Multi-grounded theory. Metodvärderingen har vi gjort enligt MA/SIMM. Vi har i vår undersökning bland annat kommit fram till att bägge företagen som vi undersökt lyckas få till fungerande metoder med hjälp av XP. Vidare har vi funnit att XP innehåller styrkor som gör att projektgruppen utvecklar system med rätt sorts funktionalitet och system med kodrelaterat få fel,samtidigt som kunden får snabb kundnytta och projektgruppenen kompetensspridning. Vi har också kommit fram till att XP innefattar svagheter som leder till att XP upplevs kaotiskt. Vi tycker bland annat att XP kräver att flertalet av projektdeltagarna är erfarna utvecklare.

Business Intelligence (BI) möjliggör bättre och effektivare beslutsfattande genom att förse beslutsfattare med relevant information vid rätt tillfälle, plats och format och har därmed möjligheten att stärka verksamheter. Idag är det svårt att hitta en framgångsrik verksamhet som inte tillämpar BI. Implementeringen och underhållningen av BI är dock kopplad till några förebyggande faktorer. Cloud Computing (CC) är en ny typ av lösning som har potentialen att åtgärda de förebyggande faktorerna som brukar hindra verksamheter från att utnyttja fördelarna hos BI. Kombinationen av BI och CC brukar kallas för Cloud BI, vilket är området som denna undersökningen berör. Styrkor och svagheter hos CC blir ärvda till Cloud BI i samband med kombinationen. Precis som BI har sina förebyggande faktorer har även Cloud BI förebyggande faktorer i form av svagheter. Verksamheter måste överväga styrkor mot svagheter innan de väljer att tillämpa Cloud BI. Under denna undersökningen genomförde författaren en litteraturgranskning och upptäckte både inkonsekvens och motsägelser angående styrkor och svagheter hos Cloud BI samt en brist på empiriska och kvalitativa studier. Författaren valde därmed att undersöka styrkor och svagheter hos Cloud BI i praktiken, genom att ta reda på hur praktiska användare i Sverige upplever Cloud BI. Användarnas upplevelser samlades in genom semi-strukturerade intervjuer och analyserades genom tematisk analys. Totalt deltog sex respondenter från fyra olika verksamheter. Resultatet visar att styrkorna som användarna upplever är (1) skalbarhet, (2) tidsbesparingar, (3) mobilitet, (4) potentiella kostnadsbesparingar, (5) inbyggd säkerhetskopiering, (6) effektivitet samt (7) tillgång till de senaste versionerna medan svagheterna som användarna upplever är (1) svårt att estimera kostnader, (2) lagstiftningsproblem, (3) leverantörsberoende, (4) kompatibilitetsproblem, (5) mognad samt (6) valmöjligheter.

Utgångspunkten för den här kunskapsöversikten har varit frågan om vilka kunskaper vi får i skolan som är hållbara över tid så till vida att vi får nytta av dem även senare i livet. Förmågan att samarbeta är exempel på en sådan kunskap. När vi i skolan tränar på att samarbeta kallar vi metoderna för detta exempelvis EPA (enskild, par, alla), kamrat respons och Karusellen. Gemensamt för dessa metoder är de används för att lära ut bådeämnesinnehåll och sociala förmågor och att eleverna aktiveras som läranderesurser förvarandra. Strategin att aktivera elever som läranderesurser för varandra är något som John Hattie och Dylan Wiliams förespråkar. Deras forskning har trots kritik, de senast åren fått stort genomslag såväl när det gäller direktiv från Skolverket som för lärarutbildningarnas innehåll samt i skolans vardag. Just därför är det extra intressant att söka evidens i fler källorför hur framgångsrikt det egentligen är att involvera elever som läranderesurser för varandra. Den här kunskapsöversikten syftar till att ta reda på vad som kännetecknar forskningen kring att elever aktiveras som läranderesurser för varandra inom ämnet svenska (eller elevernas förstaspråk). I översikten undersöks utifrån forskningsområdet särskilt effekten av kooperativt lärande. I en fördjupad analys fokuseras på metaanalyser och då primärt metaanalysernas resultat för att på så vis identifiera styrkor och svagheter inom forskningsfältet. Fokus har varit att ta del av metaanalyser då de beskriver de stora dragen som kännetecknar forskningsfältet. Effekterna av de kooperativta metoderna har initialt kartlagts mer allmänt och därefter har särskild uppmärksamhet riktats mot det som är relevant för effekterna gällande svenska eller motsvarande, alltså elevers första språk. I en fördjupad analysfokuserar översikten på metastudiernas resultat för att identifiera styrkor och svagheter som finns inom forskningsfältet. Skälet för detta är att metaanalyser syftar just till att uppmärksamma styrkor och svagheter vilket ger en samlad bild som blir relevant för såväl praktik som framtida forskning. Utifrån den sammantagna forskningen som kartlagts kan konstateras att kooperativt lärandeser ut att ha positiva effekter på lärandet men eftersom vi har med människor att göra är det svårt att hävda att metoderna fungerar på samtliga elever. Utifrån kunskapsöversikten går det att urskilja ett par områden där det skulle vara intressant att ta reda på mer gällandekooperativt lärande och dess effekter. Ett sådant område är elevernas attityd till kooperativt lärande samt elevernas uthållighet i samband med kooperativa lärmetoder. Vidare skiljer sig det svenska skolsystemet från andra länders och därför är studier som tar hänsyn till de förhållanden som råder i den svenska skolan intressant. Nyare studier gällande kooperativt lärande kopplat till språk, i synnerhet till svenskämnet saknas också inom forskningsfältet.

Utvecklingssamtal – syftet ur lärare och elevperspektiv / Discussion on progress – the aim from a teacher and student view

Bakgrunnen for innføringen av CJTF-konseptet, og dermed innslag av multinasjonale enheter, varreduksjoner i de alliertes nasjonale styrkestrukturer. Dessuten er flernasjonale styrker blitt mer vanlige bådei internasjonale fredsstøtteoperasjoner og for å løse mer tradisjonelle allierte oppgaver.Det er viktig å kunne se sammenhengen mellom NATOs nye deployeringskonsepter. Tidligere hadde ikkeNATO et system som ivaretok de prosesser og aktiviteter som var nødvendige i perioden fra krisen var etfaktum til en CJTF var operativ. NRF er ment å skulle fylle dette tomrommet.Den forsvars- og sikkerhetspolitiske utviklingen er, og har vært, preget av mange begivenheter. NATOstilnærming til Europa, European Security and Defence Identity, og EUs militære fokusering, EuropeanSecurity and Defence Policy, er begge viktige milepæler for ulike nasjoners militære fokusering.Sammen med nye operasjonsområder og tilhørende konfliktskala, ulike konfliktløsere og nasjonersalliansetilhørighet, vil jeg belyse tre valgte lands maritime evne og villighet til å delta internasjonalt iNATOs nye konsepter.Sverige – på tross av sitt medlemskap i EU, en stadig tilnærming til NATO samt satsning på kystnæreoperasjonskonsepter – har tydelige begrensninger. Den politiske viljen er ikke alltid like presis og dethersker en for stor diskrepans mellom mål og midler. Norge har med sitt NATO medlemskap opparbeidetseg verdifull erfaring, de har en velutviklet konseptuel basis, men må være observant sin marginale flåtepark.Storbritannia – som en europeisk stormakt og foregangsland på mange områder – har gjentatte gangerdemonstrert evne, politisk vilje og handlekraft. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-uppsHylla: Upps. ChP 02-04

Sverige har en lång tradition i att utbilda soldater och förband för försvar av det egna landet. Dettahar varit i fokus för de svenska förbanden under kalla kriget. Idag ställs svenska förband inför nyauppgifter och i andra miljöer än de traditionella, men framförallt möter de svenska förbanden enmotståndare som har andra drivkrafter, medel och metoder än vad motståndaren hade under detkalla kriget.Uppsatsen syfte är att diskutera huruvida den svenska soldat- och förbandsutbildningen äranpassad för denna motståndare. D.v.s. erhåller de svenska förbanden en relevant utbildning?Denna studie genomförs som en fallstudie av FS 15. Studien leds fram av ett antal studiefrågorsom utgör grunden för de variabler som utgör analysverktyget och som sedan nyttjas för attanalysera utbildningen av soldater och förband.Studien visar att de svenska förbanden erhåller en ändamålsenlig utbildning avseende hur upprorbekämpas med direkta och indirekta metoder. Analysen visar också på en utvecklingspotentialavseende lessons learned processen och i utbildningen avseende fenomenet uppror. / Sweden has a long tradition in training soldiers and units for the defense of their ownterritory. This has been the main effort of the Swedish units during the cold war. TheSwedish units of today have to deal with tasks and environments other than thetraditional ones. Moreover, the Swedish units face a belligerent force that has differentmotives, ways and means than the enemy during the cold war.The aim of the thesis is to discuss whether the Swedish soldier and unit training aresuited for this new enemy. Do the Swedish units receive a relevant and proper training?The thesis is accomplished in the form of a case study. The thesis is implementedthrough questions which are the base for the analytical tool. This tool will be used foranalyzing the training of soldiers and units.The thesis shows that the Swedish units receive a relevant training concerningcounterinsurgency with a direct and indirect approach. The analysis also shows apotential for development concerning lessons learned and training in the phenomenainsurgency. / Avdelning: ALB – Slutet Mag. 3 C-upps. Hylla: Upps. ChP 07-09

Sammanfattning    Elever med dyslexi finns i alla klassrum. Ibland har de en dyslexidiagnos så vi vet att det är just dyslexi, ibland anar lärare bara att det är så. Det är inte alltid en lätt uppgift att bemöta dessa elever och ta sig tiden för att anpassa undervisningen efter dem. Inspirationen till studien kommer från Susanna Cederquists bok Dyslexi + styrkor = sant (2015) där Cederquist beskriver att dyslektiker har ett kreativt tänkande och är innovativa. En del av den forskning som tagits fram i denna studie visar dock att det kreativa och innovativa tänkandet utvecklats först i vuxen ålder. Syftet med studien är att lyfta fram vilka styrkor och svårigheter elever med dyslexi uppvisar i klassrummet och hur vi som lärare kan hjälpa dem till en så lyckad skolgång som möjligt.   Resultatet tolkas från två teoretiska utgångspunkter, det sociokulturella perspektivet på lärande och ur ett inkluderingsperspektiv. Det sociokulturella perspektivet på lärande ska genomsyra den svenska skolan. Den talar om för oss att lärande är situerat i sociala miljöer där vi skapar erfarenheter (lärande) tillsammans med varandra. Inkluderingsperspektivet som tas fram i den här studien utgår från idén om en skola för alla. Alla elever ska ha en plats i klassrummet och undervisningen ska genomföras på ett sådant sätt att alla elever kan tillgodose sig den.   I resultatet kommer olika styrkor och svårigheter fram hos dyslektiker. Styrkor är bland annat att dyslektiker är verbala, auditiva och diskussionsbenägna. De flesta respondenter menar att dyslektiker har ett bra minne och att de är snabba på att tillgodose sig olika tekniska hjälpmedel. Svårigheterna utgörs framförallt av ett dåligt/raserat självförtroende, koncentrationssvårigheter och att de är inte så bra att fokusera. För en lyckad skolgång kommer det fram att det är viktigt att diskutera med den enskilda eleven om dennes behov och förutsättningar, alla dyslektiker har inte samma svårigheter något som många lärare tror. Det kommer också fram att respondenterna upplever att flera kollegor inte arbetar med inkludering av dyslektiker. / Abstract    In every classroom there are students with dyslexia. Sometimes it is confirmed with a diagnosis but sometimes it is only something that the teacher suspects. It is not an easy task to teach these students nor to have the time to adjust the teaching to fit them. The study is inspired by Susanna Cederquist´s book Dyslexi + styrkor = sant (2015). Cederquist describes that people with dyslexia are creative thinkers and that they are innovative. However, research shown in this paper says that this might not apply to children with dyslexia. The purpose of this study was to show which strengths and difficulties children with dyslexia display in the classroom and how to best give them a successful education.    The results are interpreted both from the sociocultural perspective and from an inclusion perspective. The Swedish school system is based on the sociocultural perspective of learning. Learning is something that is situated in a social environment where we create experiences (learning) together. The inclusion perspective is based on the idea of “en skola för alla” (a school for everyone). Every student should have a place in the classroom and the teaching is supposed to be built to fit each student.    The results show different strengths and weaknesses that teachers see in dyslexic students. Strengths include that dyslexic students are verbal, auditive and like to discuss. They have a good memory and are fast in learning how to use technical aids. Weaknesses are that they have a low/razed self-esteem, concentration difficulties and problems in keeping focus. In giving dyslexic students a successful education, the respondents says that discussions with each individual student is a must. They are all different and have different needs and difficulties, but a lot of teacher may think that dyslexic students are all the same. Several of the respondents feel that colleagues do not include these students in a way that is necessary.