Urban densification is claimed to enhance sustainability of cities, with the primary aim of centralizing services and reducing urban land take. Hence, urban densification is expected to reduce car dependencies, facilitate walking, biking and public transport; and protect rural green spaces. However, densification can pose threats to the green spaces and green qualities within urban areas, which is often overlooked in planning. A significant challenge for planners is implementing densification projects while also providing sufficient urban green spaces with green qualities. This paper examines three cases in the Stockholm region, wherein the Stockholm Regional Planning Office has plans to densify, so to reduce social and environmental pressures from the inner Stockholm region. A case study research was conducted with semi-structured interviews, field visits, and literature reviews as the primary means of data collection. This study identified the challenges confronted by municipal planners when incorporating sustainability in planning by enhancing, preserving, or integrating green qualities in the urban densification plans. A few challenges included lack of collaboration, professional barriers, and lack of knowledge on green qualities amongst others. The interviews revealed the use of impact assessment (IA) tools such as EIA and SEA were not being used to their fullest potential when planning for green qualities in the densification plans. This thesis analyzes the findings from the interviews and identifies opportunities to improve IA tools for sustainable planning; thereby developing a framework for using these tools in order to integrate green qualities in the municipal densification projects as well as address the identified challenges.

Sustainable urban planning is becoming more and more important. Ecological sustainability holds greats opportunities for urban areas in order to avoid some of the consequences climate change might cause. In sustainable planning Grönytefaktorn (The Biotope Area Factor) is one important tool and one which Malmö Stad has used in order to increase sustainable planning in the city. Since the beginning of 2015, municipalities in Sweden are no longer required to use The Biotope Area Factor, which might threaten the development of e.g. green roofs. The aim of this study is to investigate how real estate companies experience their role as investors in sustainable planning. Planning is a political activity with multiple stakeholders and in order to try to understand the difficulties sustainable solutions face in this context, Planning theory and Theory of Planned Behavior have been used. The results show that the companies are not willing to invest in sustainable solutions like green roofs, unless the market demands it.

Implementing urban development projects in planning practice while simultaneously providing sufficient green spaces has proven to be challenging. As a result, there is a growing need for practical approaches and tools for the integration of urban green qualities in the on-going densification of cities. Environmental assessment, as a proactive decision aiding tool, can hold an important role in integrating green qualities in urban development plans and projects. However, in recent years environmental assessment has only added moderate value to planning issues regarding green space. Therefore, this thesis was designed to contribute to the knowledge and understanding on the role environmental assessment can have in the integration of green qualities in future urban development plans and projects in efforts to aid practitioners. This aim was achieved through examination of existing urban green space planning practice in the Stockholm region (Paper I) and the practice of environmental assessment in a selection of European countries in relation to the following factors identified to be important for practice: timing, quality control, alternatives, monitoring and public participation (Paper II). The findings from both studies were then analysed to identify possibilities of green space planning within the framework of these factors. A qualitative research was employed for this study including: semi-structured interviews with municipal planners in the Stockholm region and environmental assessment experts for the European Commission, literature review, document analysis and case study analysis. The case studies analyzed in Paper I were located in municipalities of Haninge and Huddinge, suburban areas located to the south of Stockholm. In Paper II, the experts interviewed were environmental assessment experts from the European Commission from: Austria, Denmark, Finland, Greece, Luxembourg, the Netherlands, Norway and Slovenia. Through analysis of the results from both studies, the potential role of environmental assessment in integrating green qualities in urban development plans and projects are explored and discussed in relation to the factors. The potential of environmental assessment to enhance public participation and dialogues amongst actors, or bring forth green space issues within alternatives are a few of the roles discussed. Furthermore, a selection of pathways is suggested for the integration of green qualities in future urban development through the application of environmental assessment. For example, the implementation of developer dialogues in the environmental assessment process and the development of knowledge exchange platforms for sharing experiences in relation to green space planning and environmental assessment. / <p>QC 20171122</p>

Under 1950- och 1960-talet byggdes det många stadsdelstorg och centrum i Sverige tack vare den växande ekonomin som rådde i landet. Ett flertal av dessa platser är idag folktomma och ödsliga. Agö torg som ligger i Brynäs centrum är ett exempel på ett stadsdelstorg och centrum som byggdes under denna perioden och har sedan dess i stort sett förblivit oförändrat. Torget är ingen naturlig mötesplats i Gävle och det utnyttjas idag dåligt. Torget fungerar till största del som transportsträcka för de boende i stadsdelen för att komma till den service som finns i direkt anslutning till torget. Ett bra utformat torg är en plats där möjligheten för möten mellan människor är god och där det finns en attraktion och en funktion som inspirerar till att besöka och vistas på platsen. Torg är en del av det offentliga stadsrummet och är viktiga ingredienser i en stad för att öka livskvalitén. Syftet med denna studie är därför att ta reda på hur torget och centrumet kan utvecklas till en levande och användbar plats för de boende i stadsdelen och besökare. Två gestaltningsförslag har tagits fram. Ett gestaltningsförslag är baserat på mina egna kunskaper och ett gestaltningsförslag togs fram med hjälp av litteratur inom ämnet samt en inventering, enkät och observationer. Observationerna utfördes enligt Gehl och Svarres metoder. Förslagen jämfördes sedan mot nollalternativet, d.v.s. hur torget ser ut idag och hur det används idag. Detta gjordes med hjälp av multikriterieanalys (MKA) i form av analytisk hierarkisk process (AHP), observationer och en enkät som delades ut till besökare till torget. Resultatet efter AHP visar att både mitt förslag och förslaget som bygger på teori och metodik är en klar förbättring mot hur platsen är idag. Viktiga faktorer för att göra torget till en attraktiv mötesplats är tillgänglighet, trygghet, grönska, attraktioner samt kontemplation. Med den teoretiska bakgrunden och den insamlade empirin som underlag till ett gestalningsförslag som enligt den gällande landskapskonvetionen tar vara på natur och kulturvärden förefaller det finnas goda möjligheter att genomföra en förändring av Agö torg till en attraktiv mötesplats med gestaltningsförslagen som utgångspunkt. En förutsättning för att lyckas är att medborgarna fortsätter att engageras i utforming och framtida användning av Agö torg. / During the 1950s and 1960s, many urban squares and centers in Sweden were built thanks to the growing economy prevailing in the country. A number of these places are today desolate. Agö Square, located in Brynäs, is an example of a district square and center built during this period and has since then largely remained unchanged. The square is not a natural meeting place in Gävle and is currently being poorly used. The square works largely as the distance of transport for the residents of the district to get to the service that is directly adjacent to the square. A well-designed square is a place where the opportunity for meetings between people is good and where there is an attraction and a function that inspires to visit and stay on site. Squares are part of the public realm and are important ingredients in a city to enhance the quality of life. The purpose of this study is, therefore, to find out how the square and the center can be developed into a vivid and useful meeting place for residents of the district and visitors. Two proposals have been produced. The first proposal is based on my own knowledge and the second proposal were made using literature and an inventory, survey and observations. Observations were conducted according to Gehl and Svarre’s methods. The proposals were compared with the zero alternative, i.e. what the square looks like today and how it is used today. This was done using the multicriteria decision analysis (MCDA) through analytic hierarchy process (AHP), observations and a questionnaire that were distributed to visitors to the square. The result of the AHP shows that both my proposal and the proposal based on theory and methodology are a clear improvement in the way the site is today. Important factors for making the square an attractive meeting place are accessibility, security, greenery, attractions and contemplation. With the theoretical background and the collected empirics as the basis for a proposal which, according to the current landscape convention, takes on nature and cultural values, there seems to be good opportunities for implementing a change of Agö square into an attractive meeting place with the design proposals as a starting point. One prerequisite for success is that citizens continue to be engaged in the design and future use of Agö Square.

Made available in DSpace on 2016-06-02T20:00:54Z (GMT). No. of bitstreams: 1 5722.pdf: 3802267 bytes, checksum: c68f25c6df0fefc931eb032114f0b554 (MD5) Previous issue date: 2013-11-29 / The spatial structure which configures the university campi, its social function and the impact generated in urban space and in the environment, present relevant issues worthy of special attention regarding new constructions as well as the rennovation and addition of the preexisting. In consequence of the national context of increasing expansion and restructuring of public campi, and the current debate on construction of a society and sustainable cities, the research´s objective seeked to verify how the guidelines and parameters of planning and sustainable projects of university campi are being approached. Therefore, the planning apparatus belonging to the Federal University of São Carlos UFSCar have been selected as the object of this study, expressed in the Institutional Development Plan and Environmental Zoning documents. For the purpose of a conceptual-theoretical foundation, a historical survey was performed for the better understanding of the institutional and spatial configuration of universities in the campi form, from their foundation to their contemporary conformation. For the verification of this work´s proposed planning, the qualitative research method used defined categories and analyses variables compiled from the conceptual-theoretical study and practical experiences regarding planning and sustainable projects of university campi. The analysis carried out in a comparative and relational manner between the categories and the documents, pointed out pertinent environmental sustainability issues such as Sustainable Urban Project, Ecology and Environment, and Education and Culture. The analysis result also identified relevant points that were not approached, for a reflection and incorporation in the planning of UFSCar. / A estrutura espacial que se configuram os campi universitários, sua função social e o impacto gerado no espaço urbano e no meio ambiente apresentam questões relevantes merecedoras de atenção especial tanto para construção de novos como para reforma e ampliação dos existentes. Em consequência do contexto nacional da crescente expansão e reestruturação dos campi públicos e o debate atual acerca da construção de uma sociedade e cidades sustentáveis o objetivo da pesquisa buscou verificar como vem sendo abordadas as diretrizes e parâmetros de planejamento e projeto sustentável de campi universitários. Para tanto, selecionou-se como objeto de estudo os instrumentos de planejamento da Universidade Federal de São Carlos UFSCar, expressos nos documentos do Plano de Desenvolvimento Institucional PDI e Zoneamento Ambiental Urbano ZAU. Como embasamento teórico-conceitual foi realizado um levantamento histórico para compreensão da configuração institucional e espacial das universidades em forma de campi, desde a sua fundação até a sua conformação contemporânea. Para a verificação do planejamento proposto no trabalho, o método de pesquisa qualitativa usado definiu categorias e variáveis de análises que foram compiladas do estudo teóricoconceitual e de experiências práticas a respeito de planejamento e projeto sustentável de campi universitários. A análise realizada de modo comparativo e relacional entre as categorias e os documentos, apontou questões pertinentes de sustentabilidade ambiental como Projeto Urbano Sustentável, Ecologia e Meio Ambiente, Educação e Cultura. O resultado da análise também identificou pontos relevantes não abordados para uma reflexão e incorporação no planejamento da UFSCar.

Bygg- och anläggningssektorn utgör cirka en femtedel av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser, och står därför för en betydande andel utav Sveriges bidrag till den globala uppvärmningen och klimatförändringar. För att nå de många miljömål som idag finns implementerade, bland annat att Sveriges nettoutsläpp av växthusgaser senast år 2045 ska ha reducerats till noll, krävs omfattande och bestående åtgärder. Planering av bebyggelse och exploatering av mark i Sverige, kallat fysisk planering, måste därmed i allt högre utsträckning ta hänsyn till den klimatpåverkan som utformningen medför. Utöver kartläggning av klimatpåverkan, måste följaktligen åtgärder också tas, vilka kan bidra till en reducerad klimatpåverkan.   I denna studie har en verklig detaljplan över planerad utformning använts för att undersöka vilken klimatpåverkan utformningen bidrar med, utifrån ett livscykelperspektiv. Studien begränsades till områdets allmänna platsmark. Allmän platsmark är de markområden som ska vara tillgänglig för allmänheten, och kan exempelvis utgöras av gator, torg, parker samt gång- och cykelbanor. Med hjälp av Trafikverkets beräkningsverktyg Klimatkalkyl 7.0 kartlades klimatpåverkan, uttryckt i koldioxidekvivalenter (CO2-e), för den planerade utformningen av detaljplanens allmänna platsmark. Vidare undersöktes även hur klimatpåverkan från allmän platsmark kunde reduceras. Dels genom tekniska åtgärder, i form av alternativa utformningar, och dels genom icke-tekniska åtgärder, i form av åtgärder rörande kommuners planeringsarbete av allmän platsmark. Klimatpåverkan var 852 ton CO2-e när ingen hänsyn togs till komponenternas livslängder. Med hänsyn till beräknade livslängder för de olika byggdelarna, fördelat över en 40-årsperiod, bidrog utformningen med 488 ton CO2-e, varav 56 ton CO2-e utgjordes av drift och underhåll för planerad asfalt i området. Stål, asfalt, marktegel och diselanvändning utgjorde stora källor av växthusgasutsläpp.  Alternativa utformningar med mindre klimatbelastning identifierades till grön asfalt, granitmarkplattor samt att befintliga schaktmassor återanvändes på plats inom anläggningsområdet. Det främsta icke-tekniska verktyget för att minska klimatpåverkan från allmän platsmark identifierades som lokaliseringsverktyget, där lokalisering av kollektivtrafik och gång- och cykelbanor ansågs utgöra en stor potentiell möjlighet till att reducera klimatbelastningen. Detaljplanen som planeringsverktyg ansågs dock vara begränsad, och goda förutsättningar för minskad klimatpåverkan måste fastställas vid mer översiktlig planering i ett tidigt skede. När en detaljplan ska antas och planerad utformnings ska fastställas finns risken att klimataspekten nedprioriteras när många olika lagar och intressen ska vägas samman. För att övergripande politiska strategier och riktlinjer ska genomsyras ned till fysiskt verkställande, krävs ytterligare styrning för att uppfylla de miljömål som finns. I synnerhet för utformning av allmän platsmark, eftersom bebyggelse för att främja hållbara resor och transport (i form av till exempel gång- och cykelbanor) inte kan antas minska i framtiden. / The building and construction sector makes up for about a fifth of Sweden’s total greenhouse gas emissions, and therefor makes up an important part of Sweden’s contribution to global warming and climate change. In order to reach the many environmental goals existing today, including reducing Sweden’s net emissions of greenhouse gases in 2045 to zero, comprehensive and permanent measures are required. Planning of buildings and exploitation of land in Sweden, called physical planning, therefore needs to a greater extend take into account the climate impact that the planned design results in. In addition to mapping the climate impact, measures must also be taken to reduce climate impact.  In this study, a real detailed development plan of the planned design has been used to investigate the climate impact the design contributes to, from a life cycle perspective. The study was limited to the area’s public space land, which are areas that must be accessible to the public, and can consist of streets, squares, footpaths and bike lanes. Using Trafikverket’s calculation tool Klimatkalkyl 7.0, the climate impact, expressed as CO2-e, was mapped for the planned design of the public space land. Furthermore, the study also investigated how the climate impact from public space land could be reduced. Partly through technical solutions, in the form of alternative designs, and partly through non-technical measures, in the form of measures concerning municipalities’ planning process. The results showed that the given design of public space land implementation, without regard to estimated life span, would result in a climate impact of 852 tons of CO2-e. When the estimated lifespans of the building components were taken into account, distributed over a 40-year period, the design's climate impact was 488 tons of CO2-e. Steel, asphalt, ground bricks and use of diesel were major source of greenhouse gas emissions.  Alternative designs that could reduce the total climate impact were identified as green asphalt, granite ground slabs and the reusing of existing excavated materials within the construction area. The main non-technical tool to reduce the climate impact from public land was identified as the localization tool, where the location of public transport and footpaths and bike lanes was considered a great potential opportunity to reduce the climate impact. However, the detailed development plan as a planning instrument was considered as limited, and good conditions for reduced climate impact must be established in more comprehensive planning at an early stage. When a detailed development plan is to be adopted, there is a risk that the climate aspect will be de-prioritized against other laws and interests. In order for overarching political strategies and guidelines to permeate down to physical implementation, additional governance is required to fulfill environmental goals. In particular for the design of public space land, as development to promote sustainable travel and transport (in the form of e.g. footpaths and bike lanes) cannot be assumed to decrease in the future.

No description available.

Denna studie har gjorts i syfte att få en överblick av var det svenska livsmedelssystemet befinner sig i förhållande till de fem strategier som tagits fram och föreslås av The EAT-Lancet Commission för en global och nationell omställning av våra livsmedelssystem, och uppfyllelse av nationella och globala hållbarhetsmål. Studiens utgångspunkt startar i det lokala med anledning av jordbrukets enorma miljöpåverkan, kommunernas planmonopol över markanvändningen, och av det faktum att det är i det lokala vi lever och verkar. Resultatet visar att de utmaningar som i nuläget hindrar utvecklingen av en lokal livsmedelsproduktion framför allt är ett kunskaps-/medvetandeglapp, centraliserade strukturer och system, jordbruksmarkens nedläggning och igenväxning, kommunala prioriteringar av infrastruktur och bostäder samt slutligen bristande samverkan mellan flertalet samhällssektorer och även inom kommunerna, möjligheter och stödsystem för nyetablering och omställning till hållbara cirkulära metoder. Ett återkommande tema under webinarier och intervjuer har varit sårbarheten i importberoendet och behovet av en högre beredskap för oväntade och plötsliga händelser. Dessutom har ett människo-decentrerat perspektiv uttryckts i vikten och värdet av att återskapa en ömsesidig relation till ekosystemen. Resultatet visar att kunskap (vetenskaplig och erfarenhetsbaserad) och kulturella värden som gemenskap och livskvalitet ger ökade förutsättningar för utveckling av lokalt jordbruk, och därmed en ökad livsmedelsförsörjning. Lokalt hållbart jordbruk är rättskaligt, giftfritt och diverst. Utvecklat, har det möjligheten att skapa beredskap inför oväntade händelser och plötsliga kriser, samt gynna hållbarhet genom samtliga dimensioner. Lokal livsmedelsproduktion är ett potent verktyg för en ökad grad av nationell självförsörjning samt som betydelsefull drivkraft i en hållbar samhällsbyggnad. / This paper was made with the purpose of reaching a broad perspective of where the Swedish food system is in relation to the five strategies that were brought threw and proposed by The EAT-Lancet Commission for a global transformation of our food systems, and to reach the national and global sustainable development goals. The base for the paper takes off in the local because of the enormous environmental impact caused by agriculture, the monopoly of land use within municipalities, and by the fact that we live and act from the local context. The result shows the challenges that today are blocking the development of a local food production is first and foremost a gap of knowledge and awareness, centralized structures and systems, shutdowns and overgrowth of agricultural land, municipalities prioritizing infrastructure and habitations, and lacking co-operation within and between civil sectors, possibilities and support systems for new establishments and transformation to sustainable circular agricultural methods. A reoccurring theme during webinars and interviews have shown the vulnerability in the import dependency and the need to raise preparedness for unexpected and sudden changes. In addition, the need for a human-de-centred perspective expressing the importance and value of re-connecting a mutual relationship to the ecosystems. The result shows that knowledge (scientific and experience-based) and cultural values of community and quality of life increase the conditions of developing local agriculture, and thereby increased self-sufficiency. Local sustainable agriculture is right-scaled, toxin-free and diverse. Developed, it has the capability to create preparedness for unexpected sudden changes, and promote sustainability threw all dimensions of sustainability. Local food production is a potent tool to increase national self-sufficiency and a significant driver towards building sustainable societies.

Det mänskliga samhället är beroende av de ekosystemtjänster som naturen förser oss med. Trots det finns det mycket som visar att ekosystemtjänster minskar i mängd och funktion. Det största hotet mot ekosystemtjänsterna är en förändrad markanvändning där naturområden exploateras eller förändras i hög grad. För att uppnå en mer hållbar markanvändning ska ekosystemtjänster integreras i fysisk planering. Den metod som vunnit mest slagkraft i det är värdering av ekosystemtjänster. Ekosystemtjänster kan värderas på fyra olika sätt där den monetära värderingen varit enklast att applicera på nuvarande fysisk planering och därför blivit det mest använda. Det finns dock en problematik med att den monetära värderingen av ekosystemtjänster blivit den mest använda. Problemet existerar i att vissa former av ekosystemtjänster inte går att värdera monetärt. Något som skapar en obalans i vilka ekosystemtjänster som framgångsrikt integreras i den fysiska planeringen. Den här studien har utförts för att undersöka vilken roll den kvalitativa värderingen av ekosystemtjänster kan spela i fysisk planering. För att undersöka det utfördes en fallstudie på orten Grönby i Trelleborgs Kommun. Först utfördes en dokumentanalys för att undersöka hur Trelleborgs kommun arbetat med ekosystemtjänster i styrdokument. Sedan utfördes en go-alongintervjustudie där informanter fick värdera de naturområden och ekosystemtjänster som fanns i närområdet. Rollen som den kvalitativa värderingen av ekosystemtjänster kan bidra med är att den har möjligheten att integrera medborgare i den fysiska planeringen för ekosystemtjänster. Resultatet korrelerade genom det med tidigare studier om att kvalitativ värdering bidrar med andra lager, dimensioner, kunskaper och beskrivningar av känslor som andra värderingar av ekosystemtjänster exkluderar. Det belyste även faktorer som bidrar till värderingen. Några av dem faktorerna var: den visuella upplevelsen, möjligheten till aktiviteter, möten med vilda arter och chansen till återhämtning. / The human society is to a great extent dependent on the ecosystem services that nature provides for us. Despite this, there is a lot of evidence showing that ecosystem services decrease both in amount and in function. The greatest threat to ecosystem services is a changein land use. Where natural areas are being exploited or changed in a large scale. To achieve a more sustainable usage of land, ecosystem services is going to be integrated in the planning of land usage. The best available method for integrating ecosystem services is evaluation of ecosystem services. There are four different methods for evaluating ecosystem services wherethe monetary evaluation has gained the greatest breakthrough. The problem however is that some ecosystem services cannot be evaluated in monetary values. Something that cases an imbalance in which types of ecosystem services that is successfully integrated in the planning of land usage. This study aimed to analyze what role that qualitative evaluation of ecosystem services can fulfill in the planning of land usage. To investigate that, a case study was conducted about the area of Grönby in Trelleborgs municipality. Firstly, an analysis over policy documents from Trelleborgs municipality were analyzed to gain an understanding of the municipality’s work with ecosystem services. A qualitative evaluation of the surrounding ecosystem services was conducted by interviewing local residents in a go-along interview. The role that qualitative evaluation of ecosystem services can provide is that it offers local residents to participate in the planning of land use. The result of the study correlated with former studies that qualitative evaluation of ecosystem services can highlight other types of layers, dimensions, knowledge, and description of emission that other method of evaluation of ecosystem services excludes. In the study there was also some findings about which types of factors that affect the qualitative evaluation of ecosystem services. Some of the factors were: the visual experience, the possibility to participate in activities in the natural areas, the encounter with wildlife and the opportunity for recovery.