Enligt teorin för den så kallade miljökuznetskurvan är samband mellan inkomst per person och mängden föroreningar till en början positiv. Efter att inkomsten per person nått en viss nivå minskar istället föroreningsnivån med ökad inkomst per person. En tänkbar orsak är att individerna efterfrågar en bättre miljö när inkomsten ökar. Enligt politiska modeller, till exempel medianväljarmodellen, är det inte medelinkomsten som är relevant för politiska beslut utan snarare medianinkomsten. Denna studie testar en medianväljarmodell på svaveldioxidmängden i luften genom att ta hänsyn till inkomstfördelningen som mäts med ginikoefficienten. Paneldata från 25 länder för perioden 1971-1992 har använts. Studien finner inte något empiriskt stöd för hypotesen att inkomstfördelningen påverkar svaveldioxidmängden i luften. / According to the theory of the Environmental Kuznets Curve there is a correlation between income per person and how much pollution there is. First, the pollution increases as the income increases and after a certain level of income, the pollution decreases when income increases. One possible reason is increased demand for a better environment when income increases. According to political economy models, such as the median voter model, it is not the average income that is relevant for policy decisions but the median income per person. This study tests a median voter model on the amount of sulfur dioxide in the air by taking the income distribution, which is measured by the gini coefficient, into account. Panel data from 25 countries for the period 1971-1992 were used. The study finds no empirical support for the hypothesis that income distribution affects the amount of sulfur dioxide in the air.

No description available.

Syftet med denna uppsats är att utröna om risken att avlida i förtid var större i Falun än på tre andra jämnstora orter i Mellansverige med i övrigt likartade miljömässiga förutsättningar, mellan åren 1750 till 1770. Det använda källmaterialet är Tabellverkets folkbokförings- och mortalitetstabeller för åren 1750 till 1770. Dödsfall i miljörelaterade sjukdomar för Falun har jämförts med orterna Mora, Gefle och Hedemora. Miljön i Falun skiljde sig från de andra orterna främst på grund av den massiva exponeringen av svaveldioxid och metallhaltiga partiklar, som förekom som ett resultat av gruvverksamheten och den efterföljande kopparframställningen. Gefle var en tätort med stadens problem medan Mora var ett agrart samhälle och Hedemora var både och. Resultatet visar, att risken att avlida i bröst- och lungrelaterade sjukdomar var signifikant högre i Falun än i Mora och Hedemora. Även i Gävle var risken mindre än i Falun, dock ej lika tydligt, vilket sannolikt är en följd av att Gävle var en tätort, som allmänt gav en högre dödlighet. Även den allmänna risken att avlida i förtid var högre i Falun än för de andra orterna. Undersökningen visar också på den risk, som fanns, att avlida i förtid, som de olika epidemierna gav upphov till och den stora inverkan det får. Medelåldern var högre i Falun än för de andra undersökta orterna men detta förklaras främst och rimligast av demografiska skillnader

Flue gas purification within energy intense sectors and process industries is a crucial measure to ensure reduced emissions. Industrial processes change over time according to emission requirements and for the improvement of internal profitability. To increase the internal use of chemicals, paper mills have constructed a chemical recycling process where also internal energy for the plant is conducted. Non-condensable gases are ventilated from the recycling process and consist of volatile sulfur compounds which are highly corrosive and obtain a very unpleasant odor. The gases are combusted in a Low-nox-burner to be destroyed. Flue gas genererated from the burner is purified together with the flue gases from the recovery boiler, and represent 4% of total. The work aims to investigate a separate purification process for desulfurization in the flue gases from the burner, in order to achieve reduced emission levels of sulfur dioxide. Multicriteria analysis is used as a structured approach to identifying alternatives within flue gas purification of sulfur oxides and adaptation to the area of use. Together with theoretical calculations of flows in the system and relation to implementation aspects, the work has compiled proposals and information on how the flue gas treatment process after the burner can be carried out. Concentration levels of sulfur dioxide found in the flue gas have been determined by indentifying two operating cases. The concentration of sulfur dioxide reaches ~30000 mg/Nm3 which represents 1-1.4wt% and 362-493 kg SO2/h. A reduction rate of 98% should be achieved to keep emissions below the permissible emission limit of 25 mg/Nm3, where the flue gases must leave the plant together with the flue gases from the recovery boiler. Three flue gas desulphurization systems are analyzed in the work, two adsorption systems with sorbent activated carbon and sodium bicarbonate and one absorption system. The absorption system by wet flue gas purification with neutralizing sodium hydroxide as sorbent should be used where recycling of secondary products to other processes are easily performed. For the separation of sulfur, used liquid should undergo regeneration according to the Wellman Lord process. The flow of liquid to ensure solubility of SO2 and mass transport in the  system reaches 167-249 m3/h where additional 50 m3/h should be added to achieve profitability across the system with absorption factor 1.47. How the liquid can be circulated in the system is regulated by the input concentration of NaOH where 0.4% is the lowest concentration for one circulation with 98% of reduction. Identified precipitation of Na2SO4 in the liquid is expected to reach ~0.4 kg/m3 which needs to be compensated by increased supply of NaOH in the liquid. During regeneration, 60 kW of energy per cubic meter of liquid is expected to be added to the system where concentrated gas of SO2 is released and can be condensed to sulfuric acid for further use within the plant. Released amount of SO2 is represented by the relationship of circulation and regeneration, and need to be kept within the critical level of profitability. Emission levels of sulfur dioxide are expected to be reduced by a separate purification system as higher concentrations indicate better reduction conditions. The exact amount of emissions varies with the sulfidity of the plant and the amount of non-condensable gases added to the burner. Based on identified operating cases, emission amounts of 16-22 mg/Nm3 can be expected.

Förhöjda halter av luftföroreningar är sedan flera decennier tillbaka ett samhällsproblem. Höga koncentrationer i atmosfären orsakar skada på miljön, byggnader och människors hälsa, samt har en inverkan på klimat och vattenkvalitet. Landbaserade emissioner har minskat sedan två decennier tillbaka medan utsläppen från sjöfarten i Östersjön och Nordsjön har ökat, med undantag för en minskning av svaveldioxidutsläpp sedan en tid tillbaka. SHIpH är ett forskningsprojekt som initierades med syftet att förbättra kunskapsläget om sjöfartens påverkan på Östersjön. Examensarbetets syfte är att bidra med ny kunskap till SHIpH gällande spridning av svaveldioxid, kväveoxider och partiklar samt deponering av oxiderat svavel och kväve från internationell sjöfart i Östersjön och Nordsjön. Koncentration och deposition av de undersökta föroreningarna uppskattades med The European Monitoring and Evaluation Programme (EMEP) för 2011, 2012 och 2013. Som en del av validering av EMEP-modellen har överensstämmelsen med observerad koncentrationsdata från Vavihill i Skåne samt Utö i finska skärgården undersökts för 2013. Den internationella sjöfarten i Östersjön och Nordsjön var år 2011, 2012 och 2013 en viktig källa till luftföroreningarna kväveoxid, kvävedioxid, svaveldioxid och partiklar samt till deponeringen av oxiderat kväve och svavel i Östersjöområdet. Det procentuella bidraget av totala koncentrationer i Östersjöområdet var år 2013 över 80 % i vissa gridrutor för kväveoxid, kvävedioxid samt svaveldioxid. För PM2,5 uppnåddes högsta procentuella andel runt 20 % och för PM10 13 %. Andelen av torrdeposition var som störst 48 % för oxiderat kväve och 84 % för oxiderat svavel år 2013. För våtdeposition modellerades ett maximum på 28 % för oxiderat kväve och 29 % för oxiderat svavel. Sjöfartens emissioner bidrog med höga koncentrationer främst vid farleder och vid kustområden men även över större områden till havs och över land där många människor exponeras. Vid sammanvägning av den statistiska analysen drogs slutsatsen att modellen representerade verkligheten tillräckligt bra för att ge en översiktlig bild av spridning av luftföroreningar från sjöfarten i Östersjön och Nordsjön år 2013. För att bästa möjliga teknik skall kunna tas fram och den mest hållbara regleringen skall införas behövs mer kunskap inom ämnet vilket motiverar fortsatta studier. / Increasing emissions of air pollutants is an ongoing global problem. Air pollutants have harmful effects on human health, the environment and buildings. It also has an impact on climate and water quality. There has been a significant decrease in land based emissions in Europe ever since the risks associated with high levels of air pollutants were brought into light two decades ago. During the same time, however, emissions from shipping in the Baltic Sea and the North Sea have increased, with the exception of a recent decrease in sulfur emissions. In order to achieve sustainable shipping, primarily through new regulations and techniques, greater knowledge of dispersion and deposition of air pollutants is required. SHIpH is a research project that examines the consequences of emissions from shipping in the Baltic Sea region. To contribute with knowledge to SHIpH, regional model calculations with the European Monitoring and Evaluation Programme (EMEP) of the dispersion and deposition of SOx and NOx from the international maritime sector in the Baltic Sea and the North Sea have been made for 2011, 2012 and 2013. Calculation with the model has also been made for particles. Validation of the model has been made for 2013 with measured data from Vavihill in the South of Sweden and from Utö, a Finnish island in the Archipelago Sea. International shipping in the Baltic Sea and the North Sea was in 2011, 2012 and 2013 an important source of nitrogen oxides, sulfur dioxide and particular matter in the atmosphere. In some areas in the Baltic Sea region the contribution of sulfur dioxide, nitrogen oxide and nitrogen dioxide from international shipping represented more than 80% of total concentration of the pollutants. Contributions of PM2,5 and PM10 was calculated to a maximum of 21% and 13% in some parts of the Baltic Sea region. The percentage contribution to the total cumulative wet deposition of sulphur from all sources of emissions reached 29% in some areas and the contributions of dry deposition of sulphur was calculated to a maximum of 84% of total dry deposition of sulphur. The percentage contribution of wet deposition of nitrogen reached 28% and the contributions of dry deposition of nitrogen reached a maximum of 47%. The highest concentrations of the pollutants and deposition were found near big ports and shipping lanes. High concentrations were also found over larger areas at sea and over land where many people are exposed. The validation of the EMEP-model showed that the model was overall consistent with the measured values from Utö and Vavihill in 2013.

Processindustrin är den största källan för utsläpp av svaveldioxid (SO2) i Sverige, vilket även inkluderar icke­järnmetallindustrin. Kopparsmältverket Boliden Rönnskär har ett miljötillstånd som tillåter SO2­-utsläpp på maximalt 3500 ton/år, en gräns som Rönnskär har legat nära under de senaste åren. För att minska svaveldioxidutsläppen på Rönnskär så har våtskrubbning (tillsammans med ett bagfilter för stoftrening) föreslagits som en metod för att rena de SO2-­bärande och intermittenta tappgaserna från flashugnen. För att göra ett optimalt val av våtskrubberteknik för ändamålet, undersöktes, utvärderas och jämfördes våtskrubbningstekniker baserade på de följande kemikalierna i denna rapport: lut, soda, peroxid, kalk and zinkoxid. Mätningar gjordes också på sekundärhuvsgaserna från konvertrarna, som också kan användas i skrubbern då flashugnens tappgaser har ett fluktuerande flöde. Vidare gjordes tester på olika processvatten på Rönnskär, som skulle kunna återanvändas i skrubbern. Skrubbrarna utvärderades sedan baserat på indata och olika systemkrav med hjälp av simulerings­ och designprogram samt teoretiska beräkningar. Resultaten visade att det är rimligt att rena sekundärhuvsgaser i skrubbern, då de innehöll ca 280 ton SO2/år. Detta kan jämföras med flashugnens tappgaser som innehöll ca 445 ton SO2/år. Bland skrubbrarna, så utvecklade peroxidskrubbern sig till att vara den mest attraktiva tekniken på grund av dess relativt låga livscykelkostnader och dess lämplighet med både lakverket och flashkyltornsprocessvattnet. De andra teknikerna med packade torn, lut­ och sodaskrubbern, hade högst livscykelkostnader, huvudsakligen på grund av deras höga kemikaliekostnader. Sodaskrubbern, som var den billigare av de två natriumbaserade skrubbarna, skulle kunna vara lämplig ändå på grund av teknikens enkelhet. De öppna tornen hade lägre livscykelkostnader jämfört med de packade tornen. Dock så hade kalkskrubbern flera nackdelar som gör att den inte är ett lämpligt alternativ. Zinkoxidskrubbning har i sin tur inte studerats tillräckligt och är en relativt oprövad teknik, men den bör studeras vidare då den skulle kunna integreras med zinksmältningsprocessen på Rönnskär. Användningen av processvatten i skrubbern skulle leda till en nettominskning av processvatten till reningsverket. Det skulle även leda till minskade reagentkostnader ifall en stripper installeras för att ta bort SO2 från processvattnen innan de går in i skrubbern. / The processing industry is the largest source of sulfur dioxide (SO2) emissions in Sweden, which includes the non­ferrous metals industry. The copper smelter Boliden Rönnskär has an environmental permit to emit a maximum of 3500 tonnes of SO2/year, a limit that the smelter has been close to in recent years. To reduce the SO2 emissions at Rönnskär, wet scrubbing (together with a bag filter for dust cleaning) has been proposed as a method for cleaning the SO2­-bearing, intermittent tapping gases from the flash furnace. To find the optimal wet scrubbing technique for the purpose, wet scrubbing techniques based on the following reagents were investigated, evaluated and compared in this report: caustic soda, soda ash, peroxide, lime and zinc oxide. Measurements were also done on the secondary hood gases from the converters, which could make use of the remaining capacity in the scrubber. Further, tests were conducted on various process waters from other processes at Rönnskär, waters that could be reused in the scrubber. The scrubber techniques were then evaluated based on the input data and system requirements using simulation and design software as well as theoretical calculations. The results suggested that it is reasonable to clean secondary hood gases in the scrubber, as they contained approximately 280 tonnes of SO2/year. This could be compared to the flash tapping gases that contained approximately 445 tonnes of SO2/year. Among the scrubbers, the peroxide scrubber evolved as the most attractive technique due to its relatively low life cycle cost and due to its suitability with the leaching plant and the flash cooling tower process water. The other packed tower techniques, caustic soda and soda ash had the highest life cycle costs, mainly due to their high reagent costs. The soda ash scrubber, which was the cheaper of the two sodium­-based scrubbers, could still be a suitable alternative due to its simplicity. The open spray towers had lower life cycle costs than the packed towers. However, the lime scrubber had several disadvantages that makes it an unsuitable alternative. In turn, the zinc oxide scrubber is a relatively under­researched and unproven technique, but should still be studied further as it could be integrated with the zinc smelting process at Rönnskär. The use of process waters in the scrubber would lead to a net reduction of process water to the process water treatment plant and would lead to reduced reagent costs if a stripper is installed to remove the SO2 from the process waters before entering the scrubber.

One of the most common ways to produce heat and electricity in Europe today is by the incineration of waste or combustion of coal. These materials can be very sulfurous and during combustion sulfur dioxide is produced. This is an environmental and health related toxic substance which is why power plants have strict regulations on removing it from the flue gas. Sulfur dioxide is removed from the flue gas by adding a limestone reagent. The sulfur dioxide reacts with the limestone and the synthetic product obtained is “Flue Gas Desulfurization gypsum”. This byproduct, from combustion, provides an environmentally friendly solution when used in building material such as plasterboards. The FGD gypsum that is being used in different types of building materials does not derive from waste incinerated power plants. We have more than 30 of these in Sweden and some of them get FGD gypsum as a byproduct. The purpose of this thesis was to find out whether a particular waste incineration plant in Sweden can reuse their gypsum waste instead of disposing it at landfill.

En nedgång har setts i Sverige och Europa när det gäller luftföroreningar de senast årtiondena. Nedgången beror bland annat på minskade emissioner från industrier, övergång från uppvärmning med olje- och kolpannor till fjärrvärme och förbättrad bränslekvalitet. Denna studie utvärderar lufthalts- och nedfallsmätningar gjorda i närheten av pappers- och massaindustrin Korsnäs i Gävle. Mätserierna startar vid sent 1970-tal och går fram till årsskiftet 2009/2010. Nedfall av stoft, sulfat, natrium, kalcium och lufthalter av svaveldioxid samt sot studerades. Jämförelser gjordes med Korsnäs miljöförbättrande åtgärder och emissioner under tidsperioden och med andra mätningar gjorda i Sverige och Gävleborgs län. Studien visade en nedgång av svaveldioxidhalterna i luften. Detta stämmer bra med en kraftig reduktion av svavelemissionerna från fabriksområdet under tidigt 1990-tal då installationer av reningsanläggningar skedde på de största emissionskällorna av svaveldioxid. En minskning av svavelhalten i eldningsoljan från Karskär Energi AB, ett energikombinat ägt av Korsnäs på samma fabriksområde, bidrog under samma tidperiod även till emissionsminskningen. Sothalten visade ingen nedåtgående trend under perioden men var säsongsberoende med i genomsnitt högre halter på vinterhalvåret. Troligtvis berodde detta på förbränningsanläggningar i närområdet, så som enskild förbränning och Karskär Energi AB. Fördelning av de högsta lufthalterna visade inte högre halter av svaveldioxid och sot när medelvindriktningen var ostlig och därmed blåste från fabriksområdet mot mätstationen utan när vindriktningen var sydvästlig och blåste från inlandet. Det totala stoft- och kalciumnedfallet visade ingen nedgång men hade i genomsnitt högre uppmätta halter på sommarhalvåret. Sulfatnedfallet visade högre halter under sent 1980-tal för att därefter minska och natriumnedfallet minskade något under perioden. Inga tydliga kopplingar kunde ses mellan lufthalter respektive nedfall och emissionerna från fabriksområdet när dataserierna sorterades efter vindriktning, vindhastighet och efter sommar- respektive vinterhalvår. Nedfall och lufthalter var inte högre, förutom för svaveldioxid, när jämförelser gjordes med andra mätningar i Sverige och Gävleborgs län och samtliga mätningar låg under periodens gällande nationella gränsvärden. / A decline has been seen in Sweden and Europe when it comes to air pollution the last decades. The decline is partly due to reduced emissions from industries, switching from heating using oil and coal boilers to district heating and better fuel quality. This study evaluates deposition and air concentration measurements made in the vicinity of the pulp and paper industry Korsnäs in Gävle. The measurement series starts at the late 1970s and goes up to year-end 2009/2010. Deposition of dust, sulphate, sodium, calcium and air concentrations of sulphur dioxide and soot were studied. Comparisons were made with Korsnäs environmental measures and emissions during the same time period and with other measurements made in Sweden and Gävleborgs County. The study showed a decrease in sulphur dioxide concentrations in the air. This fits well with a major reduction of sulphur emissions from the factory area in the early 1990s when installations of treatment plants were made at the largest emission sources of sulphur dioxide. Reducing the sulphur content of fuel oil from Karskär Energi AB, an energy combine owned by Korsnäs in the same factory area, contributed to the decrease during the same time period. Air concentrations of soot showed no downward trend over the years, but were seasonal, with higher average soot concentrations in the winter. This was most likely caused by the burning of fuel oil from both the private sector and Karskär Energi AB. The largest air concentrations did not show higher levels of sulphur dioxide and soot when the mean wind direction was easterly and thus blew from factory area toward the monitoring station but when the wind direction was southwesterly and blew from inland. The total dust and calcium deposition showed no decline but had higher average measured levels in the summer. Sulphate deposition showed high levels during the late 1980s but has thereafter decreased. The sodium deposition decreased a little during the time period. No clear connection was found between deposition/air concentrations and emissions from the factory area when the data series were sorted by wind direction, wind speed and after the summer and winter months. Depositions and air concentrations were not higher except for sulphur dioxide when the comparison was made with other measurements in Sweden and Gävleborg County. All measurements were below the then current national limits.

Acidification of precipitation is an important environmental problem that emerged during the past century, especially after the Second World War. Acidification was primarily caused by human-made emissions of SOx (mostly SO2) and NOx, which are oxidized sulfur and nitrogen gases. The main sources of anthropogenic SOx emissions are non-ferrous ore refining, and the burning of fossil fuels and biofuels. SO2 emitted to the atmosphere combines with water vapor to produce sulfuric acid, which is one of the main compounds responsible for acid precipitation. In the 1970s and 1980s, more strict regulations regarding emissions of air pollutants such as SOx were established in Western Europe and North America, which led to declining levels of SO2 emissions and by this, declining levels of acidification in surface waters. This project was preformed by assembling and analyzing existing, publicly- available datasets of anthropogenic SO2 emissions for the period 1970 to 2010 from ten different regions in the Northern Hemisphere, and compare them with SO42- concentrations in precipitation and river chemistry in Sweden and Norway for the same period. It was discovered that it is the SO2 emissions from Northwestern Europe, the UK & Ireland and from the USA that have the greatest influence over the SO42- concentration in Scandinavian rivers. The SO42- concentration in stream water is also declining faster than the concentration in precipitation, with a faster decline in the southern parts of Scandinavia. / Försurning av nederbörd är ett miljöproblem som uppstod under det senaste århundradet, särskilt efter andra världskriget. Försurningen orsakades främst av mänskliga utsläpp av SOx (mestadels SO2) och NOx, vilka är oxiderade svavel- och kvävgaser. Huvudkällorna för dessa antropogena SOx-utsläpp är malmförädling samt förbränning av fossila bränslen och biobränslen. SO2 som släpps ut i atmosfären reagerar med vattenånga och bildar svavelsyra, vilket är en av huvudföreningarna ansvarig för sur nederbörd. På 1970- och 1980-talet fastställdes strängare bestämmelser beträffande utsläpp av luftföroreningar (som SOx) i Västra Europa och i Nordamerika. Detta ledde till minskande nivåer av SO2-utsläpp och genom denna sänkning även en minskning av försurning av ytvatten. Det här arbetet utfördes genom att befintlig, offentligt tillgänglig data samlades in och analyserades. Antropogena SO2-utsläpp för perioden 1970-2010 från tio olika regioner på norra halvklotet jämfördes med koncentrationer av SO42- i nederbörd och i vattendrag i Sverige och Norge för samma period. Genom detta fastslogs att de regioner som har störst inflytande över koncentrationen i skandinaviska vattendrag är SO2-utsläpp från nordvästra Europa, Storbritannien och Irland samt från USA. SO42- koncentrationen i vattendragen sjunker också snabbare än koncentrationen i nederbörden, med en snabbare nedgång i de södra delarna av Skandinavien.