Bakgrund: Depressiva symtom är den mest förekommande formen av psykisk ohälsahos äldre personer i dagsläget. Gruppen av äldre människor ökar vilket gör att denpsykiska ohälsan också ökar. Depressiva symtom kan visa sig på flera sätt, några avdessa kan vara minnesstörningar, nedstämdhet, ledsamhet och oro. Depressiva symtomkan uppstå av flera anledningar, det kan vara ensamhet, läkemedelsbiverkningar ellersmärta.Syfte: Syftet med studien var att beskriva äldre personers erfarenheter av ensamhet ochdepressiva symtom.Metod: Samtliga artiklar kommer från PubMeds databas. Studien är en beskrivandelitteraturstudie där åtta kvalitativa artiklar och tre artiklar med mixad metod hargenomgått en innehållsanalys samt granskats i relevans- och kvalitetsmallar. Dessa harsedan sammanställts för att besvara studiens syfte och frågeställning.Huvudresultat: I många fall upplevs depressiva symtom och ensamhet samtidigt hosäldre personer. I några situationer är ensamhet relaterat till förändrade livssituationersom förluster av nära relationer, begränsad autonomi, kroppsliga hinder och förändradeboendesituationer. Depressiva symtom kan uppkomma till följd av ensamhet, vilket görde äldre personerna nedstämda, känner meningslöshet och tappar framtidstro.Slutsats: Många äldre upplever ensamhet och depressiva symtom, men det finns enstigmatisering kring att prata om sitt psykiska mående. Ensamhet och depressivasymtom förekommer ofta i relation till varandra hos äldre personer.Nyckelord: Depressiva symtom, ensamhet, förlust, erfarenheter, upplevelser, äldrepersoner

En litteraturstudie om hur män och kvinnor beskriver sina symtom vid hjärtinfarkt.

Beckman, J & Nilsson, M. Symtom och hälsorelaterad livskvalitet med anginapectoris kopplat till kropp-själ, ur ett genusperspektiv. En litteraturstudie.Examensarbete i Omvårdnad. 15 högskolepoäng .Malmö högskola: Hälsa ochSamhälle, Utbildningsområde omvårdnad, 2009.Syftet med denna litteraturstudie är att beskriva symtom och hälsorelateradlivskvalitet med angina pectoris ur ett genusperspektiv kopplat tillmänniskodimensionerna, kropp-själ. Metoden som används är sökning av relevantlitteratur databas Pubmed och Cinahl, vilket resuterar i ett urval av kvantitativaartiklar som granskas enligt Polit & Beck (2001). Resultatet i litteraturstudienvisar att män och kvinnor lokaliserar smärta vid angina pectoris oftast på centraltbröstparti men också att det finns skillnader i beskrivningarna av smärtan.Kvinnor beskriver smärtan med känslor så som varm-brännande, orolig mage elleråtstramning i hals nacke. Män beskriver sin smärta som värk ellergenomträngande. Kvinnor upplever att de har mer smärta än männen. När kvinnoroch män får självskatta sin livskvalitet så visar det sig att kvinnor har sämrelivskvalitet jämfört med männen. Resultatet tas upp för diskussion och jämförelsemed sjuksköterskans omvårdnadsarbete, omvårdnadsteorier om lidande ochgenus. / Beckman, J & Nilsson, M. Symtom and health related quality of life with anginapectoris related to body-spirit, from a gender perspective. A litteratur review.Degree Project, 15 Credit Points. Nursing Programme, Malmö University: Healthand Society, Department of Nursing, 2009.The aim of this study is to describe symptoms and health related quality of life ofangina pectoris from a gender perspective - related to the dimensions of human,body-spirit. The applied methodology is search for relevant articles in databasesPubmed and Cinahl. The search gives a selection of quantitative articles that arereviewed according to Polit & Beck (2001). The result of this study shows thatmen and women locate pain from angina often in the central abdominal but alsothat there is a gender oriented difference. Women describe pain with feelings suchas hot-burning, upset stomach or tightness in neck/throat. Men describe their painas ache or throbbing. Women experience that they have more pain than men.When women and men have to estimate their quality of life the study shows thatwomen had lower quality of life compared to men. The results are finallycompared and discussed with nurse caring, theories of care and suffering andgender differences.

Bakgrund: Främre korsbandsrupturer är en av de vanligaste skadorna inom idrott, framför allt hos kvinnor. Tidigare studier har visat att det finns samband mellan sportrelaterade skador, såsom ACL-skada, och de hormonella variationerna under menstruationscykelns olika faser samt att p-piller kan ha en skyddande effekt mot detta.  Syfte: Studiens syfte var att göra en litteraturöversikt för att kartlägga hur risken för ACL- ruptur hos kvinnor påverkas av menstruationscykeln och orala preventivmedel. Material och metod: En litteraturstudie genomfördes för att få en uppdaterad bild över kunskapsläget. Sökningar genomfördes i fem olika databaser och resulterade i 297 träffar, av dessa inkluderades totalt 12 artiklar i översikten. Artiklarna kvalitetsbedömdes med hjälp av fribergs mall och 11 av 12 hade hög kvalitet, och en artikel hade måttlig kvalitet.  Resultat: Flest ACL-skador verkar ske i ovulationfasen och minst i lutealfasen. P-piller förefaller ha en skyddande effekt mot ACL-skada, framför allt i åldersgruppen 15–19 år. Konklusion: Denna översikt visar att det verkar vara störst risk att skada ACL i ovalutionsfasen och minst risk att skada sig i lutealfasen. P-piller förefaller ha en skyddande effekt mot ACL-skada, och framför allt då kvinnor är yngre än 20 år.

Bakgrund: Hjärtsjukdomar är ett omfattande folkhälsoproblem i dagens samhälle. Det akuta sjukdomstillståndet hjärtinfarkt kräver snabb behandling eftersom tiden är en avgörande faktor för utfallet. Till följd av kvinnans diffusa symtombild föreligger könsskillnader i tiden för ett akut omhändertagande. Syfte: Syftet med studien var att belysa kvinnors upplevelse och hantering av symtom vid insjuknandet i hjärtinfarkt. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ design och induktiv ansats. I litteraturöversikten inkluderades 11 artiklar som hämtades från databaserna CINAHL och PubMed. Resultat: I litteraturöversikten uppenbaras det att kvinnor vanligen upplever icke karaktäristiska symtom samt att de är omedvetna om den diffusa symtombilden vid insjuknandet i hjärtinfarkt. Kvinnorna hanterar symtomen genom att söka efter logiska förklaringar och självmedicinera. Kvinnans unika upplevelser och hantering medför att mötet med vården blir försenat. Slutsats: Kvinnorna upplevde att samhället och vården hade bristande kunskaper om den icke karaktäristiska symtombilden. För att öka informationen till kvinnorna krävs det att sjuksköterskan är medveten om kvinnors upplevelse vid insjuknandet i hjärtinfarkt. Detta för att möjliggöra en hälsofrämjande vård som förser kvinnorna med information om den diffusa symtombilden. Sjuksköterskans kunskap om kvinnans upplevelser minskar även risken för att kvinnans akuta omhändertagande uteblir. Således kan en vård som minskar lidande och främjar hälsa utformas.

I den här litteraturöversikten är syftet att undersöka hur organisationer inom sociala barnavård arbetar för att identifiera, hantera och förebygga sekundär traumatisk stress bland sina medarbetare. Sekundär traumatisk stress är ett begrepp som i denna studie ingår i begreppet traumarelaterade symtom, och som kan användas när personer i sin yrkesroll utsätts för upprepande exponering för sina klienters trauman. Andra närliggande begrepp som ofta diskuteras i samband med traumarelaterat arbete är sekundär traumatisering, PTSD och utbrändhet. Litteraturöversikten utgår från två frågeställningar, 1) Hur kan organisationer inom social barnavård utveckla traumamedvetenhet? 2) Vilka insatser kan finnas för att förebygga traumarelaterade symtom inom organisationer i socialt arbete?  Översikten är en systematisk litteraturöversikt där artiklarna har blivit kvalitetsgranskade. Sökningen har bestått av sökorden "secondary traumatic stress OR compassion fatigue OR vicarious trauma OR burnout OR indirect trauma AND child welfare AND "organization" och sökningen har gjorts utifrån fyra olika databaser. Utifrån valda inkluderings- och exkluderingskriterier mellan årtalen 2019–2023 fann vi tio forskningsartiklar. De tio granskade artiklarna består av fem kvantitativa studier, två multimetodstudier och tre litteraturöversikter. Därefter gjordes en tematisk innehållsanalys där det identifierades två huvudteman, individuella och organisatoriska, som består av sex underteman. De individuella faktorerna sammanfattas av eget välmående samt anknytning och egen traumahistorik och de organisatoriska faktorerna sammanfattas av traumamedvetenhet inom organisationen, handledning och utbildning, arbetsbelastning och organisationskultur samt stanna på arbetsplatsen. Sedan analyseras resultatet utifrån den teoretiska utgångspunkten copingstrategier och traumarelaterade begrepp. Förståelse för de individuella faktorerna visade sig kunna vara behövliga för att organisationen ska fungera samt för att organisationer i slutändan ska kunna minimera de traumarelaterade symtomen hos de anställda.  Studiens slutsats kan visa på att de organisatoriska och individuella faktorerna kan samspela med varandra. Det innebär ett behov av organisatoriska resurser som kan skapa ett skyddsnät i kombination med upparbetade individuella strategier som sedan kan förebygga risken att drabbas av traumarelaterade symtom.

Bakgrund: Diabetes typ 2 har stor global spridning som beräknas öka ytterligare kommande år. I ett stort antal studier har det framkommit att personer med diabetes typ 2 även drabbas av depression. Depressionen riskerar att resultera i en sämre livskvalitet och i att försvårapersoners egenvårdskapacitet vilket ökar risken för allvarliga komplikationer. Forskning visar också att hälso- och sjukvård saknar verktyg för hantering av samsjuklighet mellan diabetes typ 2 och depression. Sjuksköterskan har en viktig roll i att förebygga och tidigt upptäcka depression hos denna patientgrupp. Det är därför viktigt att ta del av upplevelsen hos dessa patienter för att kunna identifiera specifika omvårdnadsbehov för sjuksköterskan att beakta, vilket i sin tur främjar en personcentrerad vård. Syfte: Beskriva patientens upplevelse av att leva med diabetes typ 2 och samtidig depressioneller depressiva symtom. Metod: Denna studie genomfördes som en integrerande sammanställning av kvalitativ forskning inspirerad av metasyntes. Studien baseras på elva vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod som analyserades med hjälp av Fribergs analysmodell. Resultat: I studien framkom fyra huvudteman och två subteman som beskrev patientens upplevelse av att leva med diabetes typ 2 och samtidig depression. Huvudteman var Känslor vid insjuknandet, Skam, Mötet med hälso-och sjukvården med tillhörande två subteman; Brister i vården och Behovet av att uppmärksamma depressionen. Sista huvudtemat var Inverkan på egenvården. Slutsats: Det framkom att personer drabbats av depression och depressiva symtom till följd av diagnostiseringen av diabetes typ 2. Skam visades vara en orsak till att depression sällan diskuteras med hälso- och sjukvård. Samtidigt framkom att störst fokus riktas till den fysiska hälsan och sällan till den psykiska hälsan i mötet med vårdgivaren. Patienterna såg positivt på att uppmärksamma depressionen och det underlättade att prata om den när sjuksköterskan var medveten om deras mående. Depression och depressiva symtom påverkar egenvården, främst genom minskad motivation till att värna om den egna hälsan.

Background: Persons with dementia diseases are today a large group that will increase significantly over the next few years. Behavioral and Psychological Symptoms of Dementia (BPSD) are very common and can cause major suffering. For dementia care professionals, persons with dementia suffering from BPSD may induce stress in the caregiving situation. With proper training and support, this stress may be reduced. In the BPSD register, the dementia care professionals may get information, advice and help suggesting non-pharmacological interventions that can help the person with dementia. Aim: The aim of the study was to investigate caregivers opportunities and experiences in implementing BPSD registration and follow up of non-pharmacological interventions in the caregiving situation within residential care for dementia. Furthermore, the aim was to compare if the dementia caregivers experience had significance for the experienced value of BPSD registration in Behavioral and Psychological Symptoms of Dementia. Method: A quantitative survey was conducted on residential care for dementia, N=5. The study- specific questionnaire covered possibility for BPSD- registration and interventions, considered value of BPSD estimation, and if non-pharmacological interventions are performed followed up, and considered to reduce BPSD. The results are presented using tables and diagrams. Kruskal Wallis test was used to compare variables between subgroups with varying working experience. Result: Most dementia caregivers considered that they had possibility to conduct BPSD registration 50% (n=28). They expressed 88% (n=49) that the non-pharmacological interventions that were initiated and performed decreased BPSD. Further they experienced BPSD follows up being important, 100% (n=56). There were no statistically significant differences between number of professional years and the compared variables (p-values ranged 0,266-0,981). Conclusion:The study found that dementia care professionals considered having possibilities to perform BPSD estimation, non-pharmacological interventions and follow- up. BPSD registration was experienced to be a helping tool for the dementia providers; and the length of the working experience had no significant relation to how they graded the value of the BPSD estimation.

Background and Objective: Comorbidity and especially cardiovascular diseases are common among patients with chronic obstructive pulmonary disease (COPD). The primary purpose of this study was to identify drugs for the treatment of cardiovascular diseases in COPD patients. The secondary purpose was to analyze whether the use of cardiovascular drugs differs between patients with mild and severe COPD symptoms.     Method: The study was a retrospective cross-sectional study of 421 COPD patients whose drug lists were analyzed and cardiovascular drugs were identified. These drugs were then divided into eight drug groups, based on the drug's ATC (Anatomic Therapeutic Chemical classification system) codes. Only patients with reported cardiovascular diseases were included in the analysis. Patients with mild and severe COPD symptoms were identified. Thereafter, the patients were divided into two groups based on the COPD symptoms. Chi-squared test was performed to see if the use of cardiovascular drugs differs between patients with mild and severe COPD symptoms.  Setting: Primary and secondary care patients with COPD in Gävle and Dalarna.  Main outcome measures: Identify and analyze the use of cardiovascular drugs in COPD patients with mild and severe symptoms.  Results: The results of the survey showed that cardiovascular drugs were used by 274 (65%) of the COPD patients. Among them, 66 % with severe COPD symptoms and 34 % with mild symptoms. The use of the eight cardiovascular drug groups were similar between patients with mild and severe COPD symptoms. There wasn’t any statistically significant difference in the use of cardiovascular drugs between patients with mild and severe COPD symptoms (p= 0,893).   Conclusions: There wasn’t any difference in the use of cardiovascular drugs among patients with mild and severe COPD symptoms. However, this result needs to be substantiated with a follow-up study with a larger study population and longer study time to be generalizable.

The current study objective was to investigate the interrelationship between five attachment styles (need for approval, preoccupation, discomfort with closeness, relationship as secondary, and confidence), perceived social support from family and friends, and symptoms of anxiety and depression. A total of 133 university students at the Department of Psychology in Umeå University filled out a form with a perceived social support from family and friends questionnaire, a scale on symptoms of anxiety and depression, and an attachment style questionnaire. Correlational analysis revealed a significant relationship between (avoidant) attachment style, discomfort with closeness, and low perception of social support from family and friends, and a significant relationship between (secure) attachment style, confidence, and high perception of social support from family. Furthermore, all five attachment styles were significantly related to symptoms of anxiety and depression, e.g., attachment style confidence was related to low reports of symptoms of anxiety and depression, and attachment style preoccupation was related to higher reports of symptoms of anxiety and depression. Results also showed that the relationship between symptoms of anxiety and depression and perceived social support was not significant. Additionally, no mediation of perceived social support from family and friends was found between attachment styles and symptoms of anxiety and depression. It was concluded that individuals with high levels of secure attachment perceive more social support from family and friends than individuals with avoidant attachment style. Moreover, individuals with high levels of insecure and/or avoidant attachment have an increased symptoms of anxiety related to social connection than individuals with high levels of secure attachment. No conclusions could be drawn from no mediation of perceived social support from family and friends on the relationship between attachment style and symptom of anxiety from the current population. Several limitations were discussed. / Syftet med den aktuella studien var att undersöka relationen mellan fem anknytningsmönster (bifallsbehov, relationsfixering, distans, sakorientering, och tillit), uppfattat socialt stöd från familj och vänner, och symtom på ångest och depression. Totalt 133 universitetsstudenter från institutionen för psykologi på Umeå universitet fyllde i ett formulär med en enkät om uppfattat socialt stöd från familj och vänner, en enkät för symtom på ångest och depression, samt en enkät om anknytningsmönster. Korrelationsanalys visade en signifikant relation mellan (undvikande) anknytningsmönster, distans, och låg uppfattning om socialt stöd från familj och vänner, och ett signifikant samband mellan (trygg) anknytningsmönster, tillit, och hög uppfattning om socialt stöd från familj. Dessutom var alla fem anknytningsmönstren relaterade till symtom på ångest och depression, t.ex., anknytningsmönstret, tillit, relaterad   till lägre symtom på ångest och depression, och anknytningsmönstret relationsfixering var relaterade till ökade symtom på ångest och depression. Resultaten visade också att relationen mellan symtom på ångest och depression och uppfattat socialt stöd inte var signifikant. Dessutom fanns ingen mediering genom uppfattat socialt stöd från familj och vänner på relationen mellan anknytningsmönster och symtom på ångest och depression. Slutsatsen var att individer med hög grad av trygg anknytning uppfattar mer socialt stöd från familj och vänner än individer med hög grad av undvikande anknytning. Dessutom att individer med höga nivåer av otrygg och/eller undvikande anknytningsmönster har ökade symtom på ångest relaterade till social förbindelse än individer med hög nivå av trygg anknytningsmönster. Inga slutsatser kunde dras från bristen på mediering genom uppfattat socialt stöd från familj och vänner på relationen mellan anknytningsmönster och symptom på ångest från den nuvarande befolkningen. Flera begränsningar diskuterades.