Varje dag använder vi människor vårt språk, i former som är både auditiva och visuella. Många av dessa situationer och scenarion som uppstår i dagens samhälle kan försämra dessa förhållanden av språket och vår förståelse för det. I följande studie undersöks en frågeställning som angriper uppfattat talspråk i försämrade förhållande i form av noise vocoding (NV) vilket är en form av ljudkodning och huruvida dessa påverkas av semantik, fonologi och modersmål. Stödet från semantik i studien representeras med meningar som antingen har hög eller låg koherens medan stödet från fonologin kommer från koppling mellan visuell och auditiv form. Studien består av 13 barn i åldern 10–13 år och ämnar undersöka om stöd av fonologi och semantik kan påverka en människas förståelse av språk riktat mot barn i årskurs 4 och 6 med svenska eller annat modersmål. Dataanalysen av statistiken görs med en three way ANOVA. Studiens resultat indikerade på att deltagarna återgav fler korrekta ord från meningar med hög koherens än med låg koherens vilket innebär en positiv påverkan av det semantiska stödet. Deltagarna visade även på en förbättring som innebär att det fonologiska stödet fungerade. Slutligen visades de deltagarna med svenskt modersmål ha större hjälp av det fonologiska och semantiska stödet än de deltagarna med annat modersmål.

I den här undersökningen studeras hur den tjeckiska partikeln vůbec används i kollokationer där den ursprungliga absoluta betydelsen begränsas. De ord som undersökts i kombination med vůbec är skoro, téměř, málem, takřka och bezmála, som alla kan översättas med ’nästan’. Studien har gjorts i två subkorpusar till den tjeckiska nationalkorpusen, SYN 2015 och ORAL v1, och har inom tidsramen 1990–2014 undersökt frekvensen av de angivna kollokationerna och eventuella tendenser till ökning eller minskning i användningen. Den första korpusen, SYN, omfattar skriven tjeckiska och den andra, ORAL, tjeckiskt talspråk. Undersökningen bygger på relativa frekvenser av förekomster vilket möjliggjort jämförelser mellan de båda korpusarna, och därmed mellan skriven och talad tjeckiska.   Studien visar att vůbec är ett vanligt förekommande ord i tjeckiskt språkbruk och i synnerhet i det talade språket. Den totala användningen av vůbec separat är ungefär tre gånger större i talspråket än i skriftspråket. Det omvända gäller för de ordkombinationer som har betydelsen ’nästan inte alls’. De är i stället mer frekventa i skriftspråket. Tendenser till ökning eller minskning har med det valda underlaget inte kunnat påvisas.

This study is based on the spoken and written dialectal expressions which I encountered  among students during my practical period in school. The aim of this study is to investigate how many spoken and written dialectal expressions are used by students and, at the same time, if these dialectal expressions may influence Swedish teachers in the assessment process. This study has three research questions: the first is about teachers’ interpretation of the spoken and written dialectal expressions used by students. The second concerns the strategy which teachers use in order to identify the  difference between the Swedish dialects and the Swedish standard language. The third question regards teachers' perceptions about a possible connection between students’ use of dialectal expressions and their grade. Qualitative interviews with teachers from junior-high school and gymnasium are the chosen method for this study in order to answer the research questions. The result of this study shows that students do not tend to write in dialect and also that dialectal expressions occur in varying amounts in their speech. Teachers focus on giving both written and spoken feedback to the students in order to increase their linguistic consciousness, but spelling exercises rarely occur in this field. The result shows that there is no connection between students’ use of dialectal expressions and their grade. However, teachers’ assessment is significantly harder when it comes to students’ language in written tasks compared to that in speeches.

Spoken dialogue systems are application interfaces that enable humans to interact with computers using spoken natural language. A major challenge for these systems is dealing with the ubiquity of variability—in user behavior, in the performance of the various speech and language processing sub-components, and in the dynamics of the task domain. However, as the predominant methodology for dialogue system development is to handcraft the sub-components, these systems typically lack robustness in user interactions. Data-driven methods, on the other hand, have been shown to offer robustness to variability in various domains of computer science and are increasingly being used in dialogue systems research.     This thesis makes four novel contributions to the data-driven methods for spoken dialogue system development. First, a method for interpreting the meaning contained in spoken utterances is presented. Second, an approach for determining when in a user’s speech it is appropriate for the system to give a response is presented. Third, an approach for error detection and analysis in dialogue system interactions is reported. Finally, an implicitly supervised learning approach for knowledge acquisition through the interactive setting of spoken dialogue is presented.      The general approach taken in this thesis is to model dialogue system tasks as a classification problem and investigate features (e.g., lexical, syntactic, semantic, prosodic, and contextual) to train various classifiers on interaction data. The central hypothesis of this thesis is that the models for the aforementioned dialogue system tasks trained using the features proposed here perform better than their corresponding baseline models. The empirical validity of this claim has been assessed through both quantitative and qualitative evaluations, using both objective and subjective measures. / Den här avhandlingen utforskar datadrivna metoder för utveckling av talande dialogsystem. Motivet bakom sådana metoder är att dialogsystem måste kunna hantera en stor variation, i såväl användarnas beteende, som i prestandan hos olika tal- och språkteknologiska delkomponenter. Traditionella tillvägagångssätt, som baseras på handskrivna komponenter i dialogsystem, har ofta svårt att uppvisa robusthet i hanteringen av sådan variation. Datadrivna metoder har visat sig vara robusta mot variation i olika problem inom datavetenskap och artificiell intelligens, och har på senare tid blivit populära även inom forskning kring talande dialogsystem. Den här avhandlingen presenterar fyra nya bidrag till datadrivna metoder för utveckling av talande dialogsystem. Det första bidraget är en datadriven metod för semantisk tolkning av talspråk. Den föreslagna metoden har två viktiga egenskaper: robust hantering av ”ogrammatisk” indata (på grund av talets spontana natur samt fel i taligenkänning), samt bevarande av strukturella relationer mellan koncept i den semantiska representationen. Tidigare metoder för semantisk tolkning av talspråk har typiskt sett endast hanterat den ena av dessa två utmaningar. Det andra bidraget i avhandlingen är en datadriven metod för turtagning i dialogsystem. Den föreslagna modellen utnyttjar prosodi, syntax, semantik samt dialogkontext för att avgöra när i användarens tal som det är lämpligt för systemet att ge respons. Det tredje bidraget är en data-driven metod för detektering av fel och missförstånd i dialogsystem. Där tidigare arbeten har fokuserat på detektering av fel on-line och endast testats i enskilda domäner, presenterats här modeller för analys av fel såväl off-line som on-line, och som tränats samt utvärderats på tre skilda dialogsystemkorpusar. Slutligen presenteras en metod för hur dialogsystem ska kunna tillägna sig ny kunskap genom interaktion med användaren. Metoden är utvärderad i ett scenario där systemet ska bygga upp en kunskapsbas i en geografisk domän genom så kallad "crowdsourcing". Systemet börjar med minimal kunskap och använder den talade dialogen för att både samla ny information och verifiera den kunskap som inhämtats. Den generella ansatsen i den här avhandlingen är att modellera olika uppgifter för dialogsystem som  klassificeringsproblem, och undersöka särdrag i diskursens kontext som kan användas för att träna klassificerare. Under arbetets gång har olika slags lexikala, syntaktiska, prosodiska samt kontextuella särdrag undersökts. En allmän diskussion om dessa särdrags bidrag till modellering av ovannämnda uppgifter utgör ett av avhandlingens huvudsakliga bidrag. En annan central del i avhandlingen är att träna modeller som kan användas direkt i dialogsystem, varför endast automatiskt extraherbara särdrag (som inte kräver manuell uppmärkning) används för att träna modellerna. Vidare utvärderas modellernas prestanda på såväl taligenkänningsresultat som transkriptioner för att undersöka hur robusta de föreslagna metoderna är. Den centrala hypotesen i denna avhandling är att modeller som tränas med de föreslagna kontextuella särdragen presterar bättre än en referensmodell. Giltigheten hos denna hypotes har bedömts med såväl kvalitativa som kvantitativa utvärderingar, som nyttjar både objektiva och subjektiva mått. / <p>QC 20160225</p>

Syftet med denna uppsats är att spegla skillnaderna mellan norsk och svensk dialektkultur genom att undersöka översättningar av dialektala inslag i skönlitteratur. I Norge är dialekterna inte lika utjämnade som i Sverige. Dessutom har de hög status och används både i vardagslivet och i offentliga sammanhang. I studien undersöks huruvida norska översättningar av romaner som innehåller dialektala inslag är mer dialektala än svenska översättningar på grund av dialekternas särskilda ställning i Norge. Undersökningen består för det första av en kvalitativ och en kvantitativ analys av ett urval dialektala repliker, samt deras översättningar till norska och svenska. För det andra analyseras intervjuer med två av översättarna som utförde översättningarna ifråga. Analysen tar även hänsyn till talspråk, som ligger mellan dialekt och standardspråk i ett tänkt kontinuum och som kan användas för att översätta dialekt. Uppsatsen undersöker dessutom ifall översättningar mellan grannspråk är mer dialektala än översättningar från ett främmande språk på grund av deras språkliga och kulturella närhet. Därför excerperas de dialektala replikerna ur en norsk och en svensk översättning från italienska, en svensk översättning från svenska samt en norsk översättning från svenska. Analysen visar att de två översättningarna mellan grannspråk innehåller dialekt, medan de två översättningarna från ett främmande språk inte innehåller någon dialekt. Trots detta visar båda de norska översättningarna en större medvetenhet om dialekternas identitetsbärande roll. Den norska översättningen av den svenska boken innehåller ett stort antal dialektala markörer, än mer än den originella källtexten. Detta tyder på att texten anpassas till den norska dialektkulturen, som värdesätter användning av dialekt i alla sammanhang, och att läsaren förväntas förstå ett stort och varierat antal dialektala markörer.

Denna uppsats redogör för en studie med syftet att undersöka dialektbruk, dialektattityder samt vilken betydelse dialekten har för identiteten hos gymnasieelever.  Undersökning baseras på två informantgrupper från Gotland och Stockholm som dels genomfört en enkätundersökning, dels deltagit i gruppintervjuer. Resultatet visar att en majoritet av eleverna anser att de talar dialekt och är positiva till dialekternas existens och det är fler flickor som anser sig tala dialekt än pojkar. Det egna sättet att tala har en stark koppling till identiteten framför allt för ungdomarna på Gotland. Dock visar studien att standardspråkets prestige är betydande för båda informantgrupperna. Ur ett didaktiskt perspektiv är studien intressant eftersom eleverna från det mer utpräglade dialektområdet Gotland är mer medvetna om sitt sätt att tala, vilket går att koppla till det faktum att de har haft mer undervisning i skolan om de svenska dialekterna i allmänhet samt den egna dialekten.

<p>Språket är i ständig förändring vilket innebär att språkligt material med tiden föråldras och blir inaktuellt. Vid talaudiometrisk testning av barn är det viktigt att testmaterialet innefattar ord som är välkända för barn eftersom förståelsen för materialet kan inverka på mätresultatet. Det talaudiometriska test som idag används för barn bygger på ordmaterial som ursprungligen insamlats under 1930-talet. Föreliggande studie är en del av ett större projekt och inleder arbetet med att utarbeta ett nytt talaudiometriskt material för barn.</p><p>Syftet med föreliggande studie var att beräkna och jämföra ordfrekvens och antal ordformer utifrån inspelade samtal mellan de deltagande barnen i åldersgrupperna 5-8 år (Grupp 1) respektive 9-12 år (Grupp 2). Totalt 79 barn mellan 5 och 12 år deltog i studien. Inspelningar av barns samtal med varandra gjordes på förskolor och fritidshem i Linköpings tätort och cirka 300 minuter inspelat material analyserades. Barnens yttranden transkriberades ortografiskt och de ord som användes i samtalen grupperades för att därefter delas in i sex olika kategorier. Frekvensberäkning av ord per åldersgrupp utfördes och de båda åldersgruppernas totala volym av ordformer räknades ut.</p><p>Resultaten visade att ordfrekvensen var högre i Grupp 2 än i Grupp 1. I Grupp 2 förekom också ett större antal ordformer än i Grupp 1. Hos båda åldersgrupperna var Substantiv den mest använda kategorin avseende antal ordformer, dock var det stor skillnad mellan Grupp 1 och Grupp 2 gällande vilka ordformer som användes.</p><p>Resultaten diskuteras utifrån de åldersrelaterade skillnaderna mellan grupperna, olika sätt att beräkna ordfrekvens samt i relation till förändringar i svenska språket över tid.</p>

<p>I denna uppsats studeras det ungdomliga talspråket i romanrepliker  genom stiljämförelse av dessa i tre ungdomsromaner, utgivna resp. 1911, 1967 och 2008. Syftet är att undersöka vad som är typiskt för ungdomsspråk, se i vilken mån dessa typiska drag finns i de tre romanerna, och hur detta har ändrat sig under loppet av hundra år. Det studerade materialet består av 100 repliker ur var och en av de tre romanerna, och dessa har undersökts med avseende på antal ord per replik, satsstruktur, sägeverb, slang och svordomar, "onödiga" småord, stilmarkerande ord och typografiska markeringar av prosodin. Som jämförelsematerial har använts flera olika tidigare undersökningar av ungdomsspråk, i första hand Klingberg (1970), Labov (1972) och Kotsinas (1994). Resultatet redovisas i form av tabeller över de underökta variblerna. Resultatet visar att författarna till de tre romanerna har strävat efter att efterlikna ungdomligt talspråk, i förstahand med hjälp av svordomar, slang, "onödiga" småord och enkel satsstruktur.</p>

Språket är i ständig förändring vilket innebär att språkligt material med tiden föråldras och blir inaktuellt. Vid talaudiometrisk testning av barn är det viktigt att testmaterialet innefattar ord som är välkända för barn eftersom förståelsen för materialet kan inverka på mätresultatet. Det talaudiometriska test som idag används för barn bygger på ordmaterial som ursprungligen insamlats under 1930-talet. Föreliggande studie är en del av ett större projekt och inleder arbetet med att utarbeta ett nytt talaudiometriskt material för barn. Syftet med föreliggande studie var att beräkna och jämföra ordfrekvens och antal ordformer utifrån inspelade samtal mellan de deltagande barnen i åldersgrupperna 5-8 år (Grupp 1) respektive 9-12 år (Grupp 2). Totalt 79 barn mellan 5 och 12 år deltog i studien. Inspelningar av barns samtal med varandra gjordes på förskolor och fritidshem i Linköpings tätort och cirka 300 minuter inspelat material analyserades. Barnens yttranden transkriberades ortografiskt och de ord som användes i samtalen grupperades för att därefter delas in i sex olika kategorier. Frekvensberäkning av ord per åldersgrupp utfördes och de båda åldersgruppernas totala volym av ordformer räknades ut. Resultaten visade att ordfrekvensen var högre i Grupp 2 än i Grupp 1. I Grupp 2 förekom också ett större antal ordformer än i Grupp 1. Hos båda åldersgrupperna var Substantiv den mest använda kategorin avseende antal ordformer, dock var det stor skillnad mellan Grupp 1 och Grupp 2 gällande vilka ordformer som användes. Resultaten diskuteras utifrån de åldersrelaterade skillnaderna mellan grupperna, olika sätt att beräkna ordfrekvens samt i relation till förändringar i svenska språket över tid.

Jag undersöker chattmeddelandet i forumet Facebook Messenger för att se om jag kan finna mönster i de språkliga egenskaper som återfinns. Jag undersöker om egenskaperna innehar mest talspråkliga eller mest skriftspråkliga egenskaper, alternativt om egenskaperna kan anses vara unika för internetchatt. Syftet är att betrakta om chattspråk kan anses vara en självständig varietet i svenska språket.   Materialet består av chattkonversationer från tio informanter födda på 1990-talet samt sju informanter födda på 1960-talet. Genom att söka språkliga mönster hos två olika åldersgrupper går det att belysa huruvida konventionella språkegenskaper i chatt kan vara en generationsfråga. Jag använder en kvantitativ innehållsanalys för att analysera mitt material då jag har valt att kvantifiera de chattspråksegenskaper som jag har funnit. Jag har kvalitativa inslag i min analys för att ha möjlighet att tolka mitt resultat.   Det går att finna mönster i informanternas chattspråk. Det är vanligt att informanter brukar två utropstecken på rad, ”!!”, när de vill betona något i sitt meddelande. Det är också vanligt att utelämna information från chattmeddelanden: framförallt subjektspronomen eller prepositioner.   Det finns skillnader åldersgrupperna emellan. De yngre informanterna brukar många emoticoner medan de äldre gör det vid enstaka tillfällen. De yngre informanterna brukar emoticoner som satsavdelare – i stället för punkt och kommatecken – medan de äldre skriver enligt mer formella skriftspråksnormer. De äldre informanterna skriver ofta inledningar och avslutningar på sina meddelanden vilket de yngre inte gör.   Chattspråk, eller internetspråk, kan sägas vara en självständig språkvarietet även om de flesta språkliga egenskaperna inte är genuint nya. Verksamheten för kommunikation styr språket. Syftet med var och varför människor skriver till varandra har förändrats på grund av internet, vilket påverkar språket.