This dissertation explores the emergence of the linguistic use of pointing as first- and non-first-person pronoun in Greek Sign Language. Despite the similarity in form between the pointing gesture and pronominal pointing signs, children acquiring sign language pass through the same stages and acquire personal pronouns at about the same age as children acquiring spoken language. According to Petitto (1984, 1987, 1994), the transition to pronominal pointing in American Sign Language is characterised by: (a) a period of discontinuity in which children avoid using pointing directed towards persons, and (b) the occurrence of reversal errors before the acquisition of first and second-person pronouns. The present study offers additional evidence on the acquisition of personal pronouns through the investigation of: (a) the manner and the age at which pronominal pointing signs are acquired by a child exposed to Greek Sign Language, (b) the use of other signs for reference to persons and self, and (c) the existence of reversal errors in the child’s early use of pointing. Data consist of video-recorded spontaneous interaction between a deaf boy and his family every fortnight from the age of 12 to 36 months. Thirty hours of the child’s communicative behaviour have been transcribed and all sequences that included pointing were analysed in terms of reference and function. This study confirms that language modality plays a restricted role in language acquisition. The time and the frequency of occurrence of pronominal pointing signs correspond to the general developmental pattern observed in the acquisition of ASL. However, there are also important differences: (a) common nouns and proper names are used for reference to others before the acquisition of pronominal pointing, but to a limited extent (b) the existence of only one erroneous pointing sign indicates that the deaf child, from the beginning, uses pronominal signs correctly, and (c) there is no evidence of discontinuity in the transition from the early communicative pointing gesture to pronominal pointing signs. / <p>För att köpa boken skicka en beställning till exp@ling.su.se/ To order the book send an e-mail to exp@ling.su.se</p>

Det övergripande syftet i denna studie är att belysa hur lärare upplever den språkutvecklande undervisningen av teckenspråkiga elever i specialskolan. Studien belyser den utmaning lärare möter då de undervisar flerspråkiga elever med dövhet eller hörselnedsättning där språkutveckling och kunskapsutveckling sker parallellt. Språk är grunden för all kunskapsinhämtning och elever med dövhet eller hörselnedsättning har en språklig nivå som är lägre än jämnåriga hörande barns. Lärarna i specialskolan behöver ge eleverna rika möjligheter i undervisningen att utveckla språk. De behöver också ha en undervisning som är meningsfull för eleverna och där eleverna får tänka och reflektera över hur språk är konstruerade och hänger ihop. För att besvara syfte och frågeställningar i denna kvalitativa studie har åtta lärare intervjuats. Insamlat material har bearbetats och analyserats utifrån ett hermeneutiskt perspektiv samt med hjälp av Easterbrooks och Beal-Alvarez (2013) HOTS &amp; CoVES modell. Resultaten visar att lärarna i vår studie är överens om att språkutvecklande undervisning är något som genomsyrar hela verksamheten. Dock visar deras utsagor att de arbetar på olika sätt med språkutvecklande undervisning och att de använder sig av mer eller mindre planerade metoder. Utifrån vårt analysverktyg HOTS &amp; CoVES (Easterbrooks och Beal-Alvarez, 2013) ser vi att samtliga framgångsfaktorer (metakognitivt tänkande, tillgänglig kommunikation, visuell support, explicit instruktion och stöttning och mediering) finns representerade i lärarnas utsagor. Lärarens breda kompetens, speciellt inom lingvistik, upplevs som en central faktor för att eleven ska utvecklas optimalt utifrån sina förmågor.

Det finns endast ett fåtal dokumenterade förekomster av temabojen i svenskt teckenspråk. Dessa förekomster har observerats i deskriptiva texter av monologtyp med en och samma informant. Målet med studien är att, för det första, undersöka om det tecken som kallas temaboj förekommer mer utbrett i svenskt teckenspråk. För det andra, i så fall beskriva temabojens form och användning i dessa förekomster och jämföra dessa med de tidigare beskrivningar som finns gällande temabojen i amerikanskt, norskt och svenskt teckenspråk. Bojar är tecken som utförs med den icke-dominanta handen och hålls kvar medan den dominanta handen samtidigt fortsätter att producera tecken. Bojarnas funktion är att vägleda lyssnaren i texten, att lyfta fram det centrala, att ge struktur och stöd i förståelsen av texten. Det finns ett antal olika bojtyper beskrivna, med olika egenskaper och användningssätt. Temabojen är ett tecken som markerar ett viktigt tema i texten. Det kan till exempel vara en händelse, företeelse eller person som är central i sammanhanget. Temabojen är self-blending vilket innebär att när den utförs blir den en fysisk representation av det som den samtidigt markerar i texten. Pekboj och punktboj beskrivs också eftersom formlikheten ibland kan göra att det svårt att avgöra vilken bojtyp som utförs. Svensk teckenspråkskorpus används som material för studien. I sju av de fyrtiotre publicerade texterna förekommer tecken som efter analys bedöms vara exempel på temabojen. Dessa sju texter är dialoger. Av de tio informanter som deltar i dialogerna är det sex stycken som vid ett eller flera tillfällen, i en eller flera texter, använder temabojen. Detta resulterar i totalt tretton förekomster som dokumenteras och beskrivs i studien. Slutsatsen är att temabojen används i svenskt teckenspråk på ett sätt som överensstämmer med tidigare beskrivningar. Vissa användningssätt som tidigare inte dokumenterats i svenskt teckenspråk har identifierats här.  Gällande blickriktningens betydelse och gränsdragning mellan olika bojtyper skulle fördjupade studier behövas.

Language processing is underpinned by working memory and while working memory for signed languages has been shown to display some of the characteristics of working memory for speech-based languages, there are a range of anomalous effects related to the inherently visuospatial modality of signed languages. On the basis of these effects, four research questions were addressed in a series of studies: 1. Are differences in working memory storage for sign and speech reflected in neural representation? 2. Do the neural networks supporting speech-sign switching during a working memory task reflect executive or semantic processes? 3. Is working memory for sign language enhanced by a spatial style of information presentation? 4. Do the neural networks supporting word reversal indicate tongue-twisting or mind-twisting? The results of the studies showed that: 1. Working memory for sign and speech is supported by a combination of modality-specific and nonmodality-specific neural networks. 2. Switching between sign and speech during a working memory task is supported by semantic rather than executive processes. 3. Working memory performance in educationally promoted native deaf signers is enhanced by a spatial style of presentation. 4. Word reversal is a matter of mind-twisting, rather than tongue-twisting. These findings indicate that working memory for sign and speech has modality-specific components as well as nonmodality-specific components. Modality-specific aspects can be explained in terms of Wilson’s (2001) sensorimotor account, which is based on the component model (Baddeley, 2000), given that the functionality of the visuospatial sketchpad is extended to include language processing. Nonmodality-specific working memory processing is predicted by Rönnberg’s (2003) model of cognitive involvement in language processing. However, the modality-free, cross-modal and extra-modal aspects of working memory processing revealed in the present work can be explained in terms of the central executive and the episodic buffer, providing the functionality and neural representation of the episodic buffer are extended. A functional ontology is presented which ties cognitive processes to their neural representation, along with a model explaining modality-specific findings relating to sign language cognition. Predictions of the ontology and the model are discussed in relation to future work.

The purpose of this master’s thesis was to study literacy practices in a reading group of nine women discussing fiction in Swedish sign language. The following research questions were examined: What patterns of action have taken form in this practice and what meaning is attributed to these patterns? How can this reading group be understood in the light of Päivi Fredäng’s research on identity and cultural changes in the Swedish Deaf world? How do the participants handle using two different languages and modalities during the discussions, and to what extent can this be understood using Mary Louise Pratts concept contact zone? Finally, the last question aims to explore the reasons behind the very scarce number of reading groups in Sweden discussing fiction in sign language. An ethnographic study was conducted through one participant observation and three semi-structured interviews face to face recorded on camera, one email interview and one recorded phone interview. The interviews in sign language were translated into written Swedish. What Peplow terms a ‘mimetic’ reading practice was the most dominant way of discussing literature, whereas thematic or synthetic reading practices were less frequent.  The participants found that the reading group broadened their reading habits and that the discussions sometimes had bibliotherapeutic elements. They often discussed issues related to the oppression of women whereas questions related to Deaf people and sign language were not often discussed. The reading group could be understood in the light of the changes that the Swedish Deaf world, and society at large have gone through over the last decades. The collective Deaf identity is more frequently based on shared values concerning sign language rather than ideological standpoints. More individualized perspectives and interest-based networks based on sign language become more common. This falls under what Fredäng describes as co-culture where deafness loses its superior position in the identity. The participants’ audiological and linguistic backgrounds were diverse, only around half of them had Swedish sign language as their first language. The literacy practices were to a great extent influenced by the diversity concerning the participants’ backgrounds. Some of the informants said that one main reason for joining was to improve their skills in sign language. To others, the reading group seemed to strengthen their skills in written Swedish. One aspect of the literacy practices of this reading group was language preservation, where the participants helped each other to a more ‘pure’ sign language. Using the theoretical framework developed in New Literacy Studies, the lack of reading groups discussing fiction in sign language could be understood as a result of the literacy practices used in the Swedish Deaf education system that followed the Milan Conference that took place in 1880. The conference led to the banning of sign language in favour of oral methods. Contemporary literacy practices in the Swedish Deaf world can be traced back to these practices in the education system. Further research is needed to study literacy practices among Deaf people in Sweden, for example among younger generations that have taken part of a bi-lingual education. This is a two years master’s thesis in Library and Information Science.

I den här studien har den syntaktiska strukturen hos två grupper L2-inlärare med olika teckenspråkskunskaper undersökts. Deras resultat har jämförts med en kontrollgrupp döva förstamålstalare. Resultatet visar att L2-grupperna i stort sett använder samma ordföljd (SVO) som kontrollgruppen vilket kan bero på facilitering (positiv transfer) från svenskan som också är ett SVO-språk. Vidare verkar L2-grupperna vilja uttrycka ett verb två gånger i en sats – en så kallad verb-sandwich. Användningen av verb-sandwich minskar med tiden, och istället ökar de seriella verben – flera semantiska verb efter varandra. Resultatet visar också att ju större teckenspråkskunskaper man har, desto fler subjektlösa satser uttrycks. Med tiden blir många av referenterna i återberättelserna implicita i takt med att L2-deltagarna lär sig behärska constructed action. Vad gäller bisatserna tycks de adverbiella bisatserna utvecklas först hos L2-inlärarna, men användningen av dem minskar efterhand. Med tiden utvecklas även objektsbisatserna. Till sist utvecklas de relativa satserna som är svåra för L2-gruppen att lära sig eftersom man måste behärska de icke-manuella signalerna. Gruppernas bisatsutveckling jämfördes slutligen med en annan undersökning som studerade L2-inlärare av talad modalitet. Även här var ordningen av bisatsutvecklingen adverbiella bisatser&gt;objektsbisatser&gt;relativa satser.

No description available.

The purpose of the thesis was to create a data glove that can translate ASL by reading the finger- and hand movements. Furthermore, the applicability of conductive fabric as stretch sensors was explored. To read the hand gestures stretch sensors constructed from conductive fabric were attached to each finger of the glove to distinguish how much they were bent. The hand movements were registered using a 3-axis accelerometer which was mounted on the glove. The sensor values were read by an Arduino Nano 33 IoT mounted to the wrist of the glove which processed the readings and translated them into the corresponding sign. The microcontroller would then wirelessly transmit the result to another device through Bluetooth Low Energy. The glove was able to correctly translate all the signs of the ASL alphabet with an average accuracy of 93%. It was found that signs with small differences in hand gestures such as S and T were harder to distinguish between which would result in an accuracy of 70% for these specific signs. / Syftet med uppsatsen var att skapa en datahandske som kan översätta ASL genom att läsa av finger- och handrörelser. Vidare undersöktes om ledande tyg kan användas som sträcksensorer. För att läsa av handgesterna fästes ledande tyg på varje finger på handsken för att urskilja hur mycket de böjdes. Handrörelserna registrerades med en 3-axlig accelerometer som var monterad på handsken. Sensorvärdena lästes av en Arduino Nano 33 IoT monterad på handleden som översatte till de motsvarande tecknen. Mikrokontrollern överförde sedan resultatet trådlöst till en annan enhet via Bluetooth Low Energy. Handsken kunde korrekt översätta alla tecken på ASL-alfabetet med en genomsnittlig exakthet på 93%. Det visade sig att tecken med små skillnader i handgester som S och T var svårare att skilja mellan vilket resulterade i en noggrannhet på 70% för dessa specifika tecken.

<p>Denna uppsats behandlar läsförståelse i svenskundervisningen för döva. Syftet har varit att få en uppfattning om lärares syn på läsförståelse, deras erfarenheter kring döva läsare och deras arbete med läsförståelse i svenskundervisningen för döva. Mina informanter är lärare och de undervisar på riksgymnasiet för döva. Metoden har varit kvalitativa intervjuer. Jag har varit intresserad av lärarnas kunskaper och erfarenheter samt åsikter och därför har jag valt denna metod.</p><p>Läsförståelse innebär enligt informanterna utvunna upplevelser utifrån texten kopplade till läsarens tidigare erfarenheter. Enligt merparten av informanterna är det inte så stora skillnader mellan vana döva läsare och vana hörande läsare. När det gäller ovana döva läsare kan element i texten som fraser, homonymer, synonymer, referensbindningar och verbpartiklar vålla problem. De har ofta svårt att uppfatta kontexten i texten. I fråga om undervisningen handlar mycket om elevernas redan förvärvade kunskaper och erfarenheter samt intressen, enligt informanterna. Det gäller för läraren att börja där eleven befinner sig. Informanterna betonar bland annat texter med rimlig nivå. En stor del av texten skall eleverna kunna känna till och resten skall vara nytt. På så sätt blir läsningen träning. Annat som informanterna betonar är samtal mellan lärare och elev kring texten. Sålunda kan mycket bli klargörande för eleven. Högläsning, vilken sker på svenskt teckenspråk, kan ge förståelse av textens innebörd men fungerar framförallt som ett redskap för att framkalla läsintresse och nyfikenhet hos eleverna.</p><p>När det gäller lärarens förkunskaper betonar informanterna kunskaper i och om svenskt teckenspråk och svenska språket. Kunskaper om andraspråksinlärning och om svenskundervisningen för hörande kan vara viktiga.</p><p>Nyckelord: Läsning, Läsförståelse, Svenskt teckenspråk, Svenska som andraspråk, Döva</p>

Ett gemensamt meningsskapande i skolans naturvetenskapliga klassrum förutsätter en interaktion som i allt högre grad kommer att präglas av ett naturvetenskapligt språkbruk. Utvecklingen av ett naturvetenskapligt ämnesspråk innebär ofta en stor utmaning för flerspråkiga elever som lär sig naturvetenskap på sitt andraspråk och vars behov av stöttning därför är särskilt stort. Denna studie utforskar döva och hörselskadade elevers lärande naturvetenskap i ett tvåspråkigt NO-klassrum där meningsskapandet sker genom svenskt teckenspråk och skriven svenska. Avhandlingens övergripande frågor är hur svenskt teckenspråk och svenska används i dialogen och hur dessa språk, i interaktion med andra modaliteter, bidrar till meningsskapandet i naturvetenskap. En grupp på två lärare och åtta elever, alla döva och teckenspråkig tvåspråkiga, filmades i totalt sjutton NO-lektioner. Klassrumskommunikation i denna teckenspråkigt tvåspråkiga miljö med naturvetenskapliga artefakter som modeller, tabeller och övrig naturvetenskaplig utrustning analyseras sedan från ett multimodalt socialsemiotiskt perspektiv där språk och modaliteter diskuteras som potentiella resurser i meningsskapandet. Resultaten visar en komplex dialog där språk och modaliteter hela tiden växlar på ett sätt som starkt bidrar till att driva dialogen framåt. Vidare framstår det visuella-gestuella teckenspråket som en kraftfull modalitet. I synnerhet spelar avbildande tecken en framträdande roll i dialogen och i det naturvetenskapliga meningsskapandet. Språkväxlingar i den teckenspråkiga dialogen sker dynamiskt i form av sömlösa och spontana växlingar men utnyttjas även som pedagogiskt verktyg. Teckenspråkets kontextbundenhet kräver dessutom ibland tvärspråkliga resonemang på metanivå där oklarheter såväl som likheter och skillnader mellan olika språkliga uttryck kan redas ut. Resultaten uppmärksammar också lärarnas viktiga roll för att stötta eleverna i det naturvetenskapliga meningsskapandet liksom för utvecklingen av ett naturvetenskapligt språk. I diskussionen lyfts behovet av pedagogiska strategier som stärker stöttningen av döva och hörselskadade elevers teckenspråkiga tvåspråkiga meningsskapande i naturvetenskap. / A collaborative meaning-making process in the natural science classroom presupposes an interaction that to an increasing extent is characterised by scientific language usage. Developing a scientific subject-oriented language is often a great challenge for multilingual pupils learning natural science in their second language and whose consequent need of scaffolding is especially great. This study examines how natural science is learned amongst deaf and hard-of-hearing students in a bilingual science classroom where the meaning-making is conveyed through sign language and written Swedish. The primary questions of the thesis are how Swedish Sign Language and Swedish are used in dialogue and how these languages, in interplay with other modalities, contribute to the meaning-making process in the teaching of natural science. A group consisting of two teachers and eight pupils, all deaf or hard-of-hearing and sign bilingual, were filmed during a total of seventeen science lessons. Communication within the classroom, consisting of a sign bilingual environment with natural science artefacts, such as models, tables and other science equipment, is then analysed from a multimodal social semiotic perspective, where language and modalities are discussed as potential resources in the meaning-making process. The results depict a complex dialogue where languages and modalities are shifted between in a manner highly conductive to the further progress of dialogue. In addition, the visual-gestured aspects of the sign language appear as a potent modality. Especially depicting signs play a prominent role in the dialogue and the scientific meaning-making process. Dynamic language shifting occurring in the signed dialogue in the form of seamless and spontaneous transitions and used actively as a pedagogical tool is analysed and discussed within a framework of translanguaging. The contextual restrictions of sign language also require cross-linguistic discussions on a meta-level in instances where uncertainties as well as differences and similarities between various linguistic expressions are sorted out. The results also emphasise the important role of teachers in supporting pupils in the scientific meaning-making process as well as in the development of a scientific language. In the discussion, the need for pedagogical strategies is stressed in order to strengthen support for the sign bilingual scientific meaning-making process of deaf and hard-of-hearing pupils.