<p>C-uppsatsen behandlar ämnet Animal Assisted Therapy (AAT). Författarens Syfte är att ge en översikt av Arbetsformen AAT samt teoretisk och vetenskaplig bakgrund. Övergripande frågeställning är: Kan husdjur/hundar användas som medhjälpare i terapeutiskt arbete? Underliggande frågeställningar är: Vilka för- och nackdelar kan finnas med att använda husdjur/hundar som medhjälpare i terapeutiskt arbete?, Finns det vetenskaplig grund för att använda husdjur/hundar som medhjälpare i terapeutiskt arbete?, Vilka teorier ligger till grund för att använda husdjur/hundar som medhjälpare i terapeutiskt arbete?</p><p>Metoden är en kvalitativ, explorativ och kombinatorisk översikt av material om AAT, bandet mellan djur och människa samt vetenskapliga resultat om detta.</p><p>Teoretiskt anknyter uppsatsen till etologi. Författaren tar upp Darwins teori om det naturliga urvalet tillsammans med Lorenz teorier om instinkter och prägling, Bowlbys bindningsteori och Ainsworths teori om modern som barnets trygga bas.</p><p>Uppsatsen behandlar hundens kvaliteter och fördelar som therapet (medhjälpare i terapi), nackdelar och fördelar med AAT som behandlingsform samt metoder för testning och träning av therapets.</p><p>Mina slutsatser pekar på att AAT är ett bra alternativ och/eller komplement till andra terapeutiska behandlingsformer. De visar också att arbetsformen är i behov av fler vetenskapliga undersökningar och en mer tydlig teoretisk grund.</p>

<p>Människan har funnits i nästan två hundra tusen år, och hunden har varit ett husdjur hälften så länge. Evolutionen har format människan till en nyfiken, social varelse med starka emotionella band och goda kommunikationsegenskaper. Människans avancerade perceptionsförmåga kräver en komplicerad neurologisk struktur som lätt störs eller skadas av till exempel stress. Bandet mellan människan och hennes husdjur kan vara mycket starkt och fylla många mänskliga behov. Animal-Assisted Activity är målinriktade aktiviteter för att öka människans livskvalitet genom att utnyttja det band som finns till djuren. Syftet är att beskriva funktion hos och effekten av Animal-Assisted Activity och umgänge med djur i allmänhet. Metoden är en deduktiv tematisk deskription och materialet redovisas under tre teman: social, psykologisk och fysiologisk funktion och effekt. Resultaten pekar mot att AAA och umgänge med djur har en positiv funktion för människors hälsa, men det är svårt att precisera vad det är som ger effekt.</p> / Denna översiktsartikel är en påbyggnad av en C-uppsats om nyttan med Animal-Assisted Therapy, "Therapets", skriven under handledning av Ojan Olsson som en examensuppsats vid Socionomlinjen på Socialhögskolan i Stockholm år 2000

<p>Många undersökningar styrker att yrkesval och yrkesintresse är ett uttryck för personligheten samt att personer med en viss yrkestillhörighet har många personlighetsdrag gemensamt med denna grupp och att olika yrkesgrupper skiljer sig från varandra beträffande personlighetsdrag. Då psykologyrket blivit alltmer breddat och differentierat väcktes intresset att undersöka om det också inom gruppen psykologstudenter fanns skillnader i personlighetsdrag. Studien syftade till att med hjälp av personlighetstestet 16 PF (16 Personality Factor Questionnaire) undersöka och försöka kartlägga psykologstudenters personlighetsdrag på gruppnivå med avseende på olika faktorer såsom val av terapiinriktning (kognitiv beteendeterapi, KBT, kontra psykodynamisk terapi, PDT) samt yrkesintresse (organisatoriskt / konsultativt kontra psykiatriskt / kliniskt). Resultaten analyserades statistiskt med hjälp av variansanalys där variabeln kön konstanthölls (ANCOVA). Resultaten visade på signifikanta skillnader för sex av sexton personlighetsvariabler i terapiinriktningsgruppen (n = 52) samt för tre av sexton personlighetsvariabler i yrkesintressegruppen (n = 57). Utifrån bland annat Hollands resonemang om att individer söker sig till miljöer som är kongruenta med deras personlighetstyp så diskuterades resultaten i relation till de olika arbetssätt och metoder som kan knytas till respektive inriktning / grupp.</p>

<p>Studiens syfte är att belysa vad det kan innebära att arbeta efter en behandlingsmetod som är utarbetad i ett annat land och överföringen av MST från USA till Sverige exemplifierar detta. Frågeställningarna är: Vilka, för MST-arbetet, betydelsefulla skillnader finns det mellan USA och Sverige?, Hur har man löst de dilemman som uppstått på grund av skillnaderna?, Vad återstår att lösa?</p><p>Forskning som gjorts i USA och Norge visar på goda resultat, en studie i Kanada visar ingen skillnad mellan MST och andra insatser och en pågående studie finns i Sverige. Tidigare studier på MST har främst perspektiv på dess effektivitet, dels vad gäller förändrade beteenden, dels de samhällsekonomiska följderna. Någon större studie med fokus på kontextuella dilemman vid överföring av MST har inte hittats.</p><p>Denna studie har ett socialkonstruktivistiskt perspektiv och bygger på intervjuer med fyra MST-teamledare i Stockholm. Resultaten visar att MST arbetet i Sverige innebär vissa kontextuella dilemman, som oftast är möjliga att lösa på ett tillfredsställande sätt. De dilemman som är svårlösta är främst av samhällsstrukturell karaktär.</p>

<p>Syftet med denna kvalitativa intervjustudie var att få kunskap om hur psykologer som jobbar terapeutiskt uppfattar och talar om när ämnet sexualitet kommer upp i terapeutiska samtal. Den valda metoden var diskursanalys som bygger på ett socialkonstruktionistiskt synsätt. Det innebär ett fokus på det talade ordet i interaktion och kunskap ses som socialt konstruerad och kontextbunden. Åtta psykologer intervjuades i vardera en timme och inspelningarna transkriberades för analys. Resultaten visar att psykologerna hade svårt att definiera sexualitet och uttryckte en vaghet i formuleringar kring begreppet. Även om sexualitetens betydelse för människans psykiska hälsa ansågs vara stor framträdde svårigheter att uttrycka på vilket sätt i mer konkreta och specifika termer. Vidare beskrev psykologerna att de inte aktivt tar upp sexualitet som ämne i terapi och att de undvek hellre än inbjöd till att prata om det. De konsekvenser som kan uppkomma är att viktiga områden riskerar att förbli outtalade i det terapeutiska samtalet.</p>

<p>Seksuelle overgrep er en type handlinger som skaper uro, ubehag og smerte – ikke bare hos de utsatte, men også hos de som står de utsatte nær, og i samfunnet som helhet. I møte med overgrepshandlinger oppstår derfor ofte et behov for å gjøre noe, slik at smerten kan lindres eller problemet løses. Spørsmålet er bare hva, og ikke minst: Hvilken type kunnskap trengs for å sette i verk de rette tiltak? Innenfor rammen av en vestlig, liberal og humanistisk menneskeforståelse har utfordringene fra den virkeligheten seksuelle overgrep representerer, ført til at det de siste 35 år er lagt ned et stort arbeid i å utvikle tilpassede behandlingstilbud for overgripere, særlig gjelder dette i USA, Canada og Europa. Men etter hvert har det også vokst frem krav om at straffene i overgrepssaker må bli strengere, og at det i tillegg blir satt i verk holdningsskapende tiltak. </p><p>Det foreliggende avhandlingsarbeidet er blitt til på bakgrunn av den aktualitet temaet seksuelle overgrep har fått, behovet for relevant kunnskap innen området, og den kliniske erfaring jeg har fra terapi med overgripere gjennom flere år. Det er et flerfaglig forskningsprosjekt om menn som er dømt til ett års fengsel eller mer for ulike typer overgrepshandlinger: Voldtekt, incest og overgrep mot barn. </p><p>Bare en liten del av overgrepssakene blir behandlet av rettsvesenet, en enda mindre del ender med fellende dom1. Gjennomgående ser det ut til at overgripere har en tendens til å benekte skyld og ansvar, og at de har fordel av dette under rettsbehandlingen2. Men vi mangler kunnskap om hvordan de som er blitt dømt ser på seg selv, sine handlinger og sine erfaringer fra møtet med rettsvesenet. Dette er bakgrunnen for avhandlingens problemstilling:</p><p>Forståelse og erkjennelse hos menn som er dømt for seksuelle overgrep. Problemstillingen har følgende tolkning og avgrensning: </p><p>I begrepet <b>forståelse</b> ligger både den bevisste tenkning, tolkning og overveielse, men også holdninger som ikke alltid er så lett å begrunne. Den forståelsen jeg vil ha tak i er for det første mennenes forståelse av selve overgrepshandlingene: hva tenker de om disse handlingene, hva tror de fikk dem til å handle som de gjorde, hva tenker de om dem som er rammet av deres handlinger? Og for det andre er jeg opptatt av deres selvforståelse: hvordan ser de på seg selv – hva er deres selvbilde, og på hvilke områder føler de seg sårbare? </p><p>Til forskjell fra forståelse, er <b>erkjennelse</b> uttrykk for en innsikt som i større grad bygger på moralske og etiske forutsetninger. Først og fremst vil jeg her forsøke å gi et bilde av mennenes bedømmelse av det ansvar og den skyld de mener å ha for overgrepshandlingene. Temaet oppgjør og straff hører med: deres tanker om behovet for et oppgjør, og på hvilken måte det eventuelt kan skje. </p><p>Resten av problemstillingen er en beskrivelse av hvem fokus er rettet mot: Menn dømt til fengsel for seksuelle overgrep – og som det senere vil fremgå; ett års fengsel eller mer. Det er altså disse mennenes forståelse og erkjennelse jeg skal gjøre til gjenstand for fremstilling, analyse og tolkning.</p> / Den elektroniske versjonen er noe endret i forhold til trykt versjon. Endringer omfatter omrokkering på rekkefølgen intervjuene er presentert. Disse endringene er gjort for å ytterligere sikre anonymiteten til intervjuobjektene.

<p>Syftet med denna studie är att beskriva mental träning som rehabiliteringsmetod för personer som drabbats av stroke med hemipares av övre extremitet. Metoden som har använts är litteraturstudie med deskriptiv ansats. Tolv vetenskapliga artiklar ligger till grund för resultatet. Resultatet i alla granskade studier visar att mental träning ger positiva motoriska förändringar och att patienterna upplever ett ökat användande av armen i ADL. Mental träning är en kostnadseffektiv metod som patienterna lätt tar till sig och som i kombination med fysisk träning ökar resultaten av rehabilitering. Mental träning är en metod som kan användas i både tidig och sen rehabilitering och som kan tränas självständigt i den egna bostaden. Det krävs dock mer forskning för att fastställa riktlinjer och användbara bedömningsinstrument för att mental träning ska kunna användas i rehabiliteringen efter stroke.</p>

<p>Syftet med denna studie var att utvärdera CI-terapi för strokedrabbade. Metoden som användes var att analysera redan insamlad data från journaler. Bedömningsinstrumenten som användes i studien var självskattningsinstrumentet UE/MAL, handfunktionstestet GAT samt den klientcentrerade intervjun COPM. Undersökningsgruppen bestod av 23 personer. Data behandlades med statistiska metoder.</p>

No description available.

Seksuelle overgrep er en type handlinger som skaper uro, ubehag og smerte – ikke bare hos de utsatte, men også hos de som står de utsatte nær, og i samfunnet som helhet. I møte med overgrepshandlinger oppstår derfor ofte et behov for å gjøre noe, slik at smerten kan lindres eller problemet løses. Spørsmålet er bare hva, og ikke minst: Hvilken type kunnskap trengs for å sette i verk de rette tiltak? Innenfor rammen av en vestlig, liberal og humanistisk menneskeforståelse har utfordringene fra den virkeligheten seksuelle overgrep representerer, ført til at det de siste 35 år er lagt ned et stort arbeid i å utvikle tilpassede behandlingstilbud for overgripere, særlig gjelder dette i USA, Canada og Europa. Men etter hvert har det også vokst frem krav om at straffene i overgrepssaker må bli strengere, og at det i tillegg blir satt i verk holdningsskapende tiltak. Det foreliggende avhandlingsarbeidet er blitt til på bakgrunn av den aktualitet temaet seksuelle overgrep har fått, behovet for relevant kunnskap innen området, og den kliniske erfaring jeg har fra terapi med overgripere gjennom flere år. Det er et flerfaglig forskningsprosjekt om menn som er dømt til ett års fengsel eller mer for ulike typer overgrepshandlinger: Voldtekt, incest og overgrep mot barn. Bare en liten del av overgrepssakene blir behandlet av rettsvesenet, en enda mindre del ender med fellende dom1. Gjennomgående ser det ut til at overgripere har en tendens til å benekte skyld og ansvar, og at de har fordel av dette under rettsbehandlingen2. Men vi mangler kunnskap om hvordan de som er blitt dømt ser på seg selv, sine handlinger og sine erfaringer fra møtet med rettsvesenet. Dette er bakgrunnen for avhandlingens problemstilling: Forståelse og erkjennelse hos menn som er dømt for seksuelle overgrep. Problemstillingen har følgende tolkning og avgrensning: I begrepet <b>forståelse</b> ligger både den bevisste tenkning, tolkning og overveielse, men også holdninger som ikke alltid er så lett å begrunne. Den forståelsen jeg vil ha tak i er for det første mennenes forståelse av selve overgrepshandlingene: hva tenker de om disse handlingene, hva tror de fikk dem til å handle som de gjorde, hva tenker de om dem som er rammet av deres handlinger? Og for det andre er jeg opptatt av deres selvforståelse: hvordan ser de på seg selv – hva er deres selvbilde, og på hvilke områder føler de seg sårbare? Til forskjell fra forståelse, er <b>erkjennelse</b> uttrykk for en innsikt som i større grad bygger på moralske og etiske forutsetninger. Først og fremst vil jeg her forsøke å gi et bilde av mennenes bedømmelse av det ansvar og den skyld de mener å ha for overgrepshandlingene. Temaet oppgjør og straff hører med: deres tanker om behovet for et oppgjør, og på hvilken måte det eventuelt kan skje. Resten av problemstillingen er en beskrivelse av hvem fokus er rettet mot: Menn dømt til fengsel for seksuelle overgrep – og som det senere vil fremgå; ett års fengsel eller mer. Det er altså disse mennenes forståelse og erkjennelse jeg skal gjøre til gjenstand for fremstilling, analyse og tolkning. / Den elektroniske versjonen er noe endret i forhold til trykt versjon. Endringer omfatter omrokkering på rekkefølgen intervjuene er presentert. Disse endringene er gjort for å ytterligere sikre anonymiteten til intervjuobjektene.