Bakgrund: Att använda sig av vårdhund blir allt mer vanligt i dagens vård, framförallt vid rehabilitering av patienter. Hundar har fysiologisk och psykologisk effekt på människor och förskrivning av vårdhund är något all legitimerad vårdpersonal kan göra. Trots de positiva effekterna som vårdhunden ger så finns ett visst motstånd att införa hund i vården. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva upplevelser och effekter hos patienter av att använda vårdhund i sin rehabilitering. Metod: En litteraturstudie gjordes utifrån tio vetenskapliga artiklar, med både kvalitativ och kvantitativ metod. Resultat: Fyra domäner kunde identifieras: vårdhundens fysiska hälsoeffekter, vårdhundens effekter på psykisk hälsa och humör, vårdhundens effekter på kommunikation samt upplevelser av vårdhund. Dessa domäner består av flera kategorier. De flesta artiklar som sammanställdes visade positiva resultat vid användandet av vårdhund medan två studier inte beskrev någon skillnad mellan behandling med vårdhund eller traditionell rehabilitering. Inga studier visade någon negativ effekt eller upplevelse. Diskussion: Patienterna fick bland annat förändrat humör, minskad aggression, de blev mer avslappnade och deras kommunikation ökade generellt, vilket är viktiga aspekter vid införandet av vårdhund i rehabilitering som ett arbetsterapeutiskt verktyg. Vårdhunden kunde få patienterna att byta fokus från det negativa till något positivt när de umgicks med vårdhunden. Slutsats: Vårdhunden kan underlätta i vården på olika sätt, både för personal och patienter. Detta gör att vårdhunden kan vara värdefull vid rehabilitering av patienter i olika kontexter.

Många undersökningar styrker att yrkesval och yrkesintresse är ett uttryck för personligheten samt att personer med en viss yrkestillhörighet har många personlighetsdrag gemensamt med denna grupp och att olika yrkesgrupper skiljer sig från varandra beträffande personlighetsdrag. Då psykologyrket blivit alltmer breddat och differentierat väcktes intresset att undersöka om det också inom gruppen psykologstudenter fanns skillnader i personlighetsdrag. Studien syftade till att med hjälp av personlighetstestet 16 PF (16 Personality Factor Questionnaire) undersöka och försöka kartlägga psykologstudenters personlighetsdrag på gruppnivå med avseende på olika faktorer såsom val av terapiinriktning (kognitiv beteendeterapi, KBT, kontra psykodynamisk terapi, PDT) samt yrkesintresse (organisatoriskt / konsultativt kontra psykiatriskt / kliniskt). Resultaten analyserades statistiskt med hjälp av variansanalys där variabeln kön konstanthölls (ANCOVA). Resultaten visade på signifikanta skillnader för sex av sexton personlighetsvariabler i terapiinriktningsgruppen (n = 52) samt för tre av sexton personlighetsvariabler i yrkesintressegruppen (n = 57). Utifrån bland annat Hollands resonemang om att individer söker sig till miljöer som är kongruenta med deras personlighetstyp så diskuterades resultaten i relation till de olika arbetssätt och metoder som kan knytas till respektive inriktning / grupp.

Studiens syfte är att belysa vad det kan innebära att arbeta efter en behandlingsmetod som är utarbetad i ett annat land och överföringen av MST från USA till Sverige exemplifierar detta. Frågeställningarna är: Vilka, för MST-arbetet, betydelsefulla skillnader finns det mellan USA och Sverige?, Hur har man löst de dilemman som uppstått på grund av skillnaderna?, Vad återstår att lösa? Forskning som gjorts i USA och Norge visar på goda resultat, en studie i Kanada visar ingen skillnad mellan MST och andra insatser och en pågående studie finns i Sverige. Tidigare studier på MST har främst perspektiv på dess effektivitet, dels vad gäller förändrade beteenden, dels de samhällsekonomiska följderna. Någon större studie med fokus på kontextuella dilemman vid överföring av MST har inte hittats. Denna studie har ett socialkonstruktivistiskt perspektiv och bygger på intervjuer med fyra MST-teamledare i Stockholm. Resultaten visar att MST arbetet i Sverige innebär vissa kontextuella dilemman, som oftast är möjliga att lösa på ett tillfredsställande sätt. De dilemman som är svårlösta är främst av samhällsstrukturell karaktär.

No description available.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karolinska institutet, 2005. / Härtill 4 uppsatser.

The purpose of the study was to investigate the clinical reasoning of occupational therapists in the use of therapy dogs. The authors conducted a qualitative study. The participants were eight occupational therapists who worked in different areas of activity. Data was collected through semi-structured interviews and analyzed by qualitative content analysis. The analysis resulted in three categories: the occupational therapist's reasoning on which clients had a need to meet a therapy dog, the occupational therapist's reasoning regarding the planning of the client's therapy with therapy dog ​​and the occupational therapist's reasoning regarding the therapy dog's impact on clients. The result showed that occupational therapists often resonated similarly to those who had a need to meet a therapy dog. One common denominator was that everyone had to prioritize among the clients. Furthermore, occupational therapists described how they reasoned about planning the client's treatment, for example how often clients should meet therapy dogs. Resources were a common factor that determined this but also the clients and the institution. Several occupational therapists described that the therapy dog ​​facilitated their work because it was seen as a motivator to the clients. The result of this study can be used by occupational therapists who want to work or works with therapy dogs and gain an understanding of the clinical reasoning in the use of therapy dogs. / Syftet med studien var att undersöka arbetsterapeuters kliniska resonemang vid användandet av terapihund. Författarna genomförde en kvalitativ studie. Deltagarna var åtta stycken arbetsterapeuter som arbetade inom olika verksamhetsområden. Data insamlades genom semistrukturerade intervjuer och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Analysen resulterade i tre kategorier: Arbetsterapeutens resonemang om vilka klienter som hade ett behov att träffa terapihund, Arbetsterapeutens resonemang kring planering av klientens behandling med terapihund och Arbetsterapeutens resonemang kring terapihundens inverkan på klienter. Resultatet visade att arbetsterapeuterna ofta resonerade lika kring vilka som hade ett behov att träffa terapihund. En gemensam nämnare var att alla var tvungna att prioritera bland klienterna. Vidare beskrev arbetsterapeuterna hur de resonerade kring planering av klientens behandling, exempelvis hur ofta klienterna skulle får träffa terapihund. Resurser var en vanlig faktor som avgjorde detta men även klienterna och institutionen. Flera arbetsterapeuter beskrev att terapihunden underlättade arbetet för dem eftersom den sågs som en motivator till klienterna. Resultatet av denna studien kan användas av arbetsterapeuter som vill arbeta eller arbetar med terapihundar samt få förståelse kring det kliniska resonemanget vid användandet av terapihund.

Bakgrund: Depression drabbar 25 procent av kvinnorna i Sverige. Det kan behandlas på olika vis. Elektrokonvulsiv terapi är en behandlingsform som används när symtomen är svåra. Sjuksköterskans roll är att se patientens behov och utifrån dem ge god omvårdnad där patienten kan känna sig förstådd.  Syfte: Syftet var att belysa hur kvinnor med depressiva symtom upplevt behandling med elektrokonvulsiv terapi. Metod: En kvalitativ litteraturstudie baserad på sex bloggar gjordes. Materialet har analyserats med en kvalitativ innehållsanalys som utmynnade i tre kategorier och nio underkategorier. Resultat: Elektrokonvulsiv terapi beskrivs som en väg ut ur depressionen, det fanns ett hopp om att behandlingen skulle hjälpa. Olika farhågor infann sig inför behandlingen, liksom olika reaktioner efteråt där minnespåverkan var framträdande. Effekten av ECT kunde både ses vara positiv och utebliven. Resultatet bildade kategorierna ’Vilja må bättre’, ’Slitas mellan upplevelse av befrielse och obehag’ och ’Att påverkas av behandlingen’. Slutsats: Studien visar att behandlingen framkallar olika sorters känslor och upplevelser. Ett förbättrat omhändertagande kan utföras och lidande minskas när sjuksköterskor tar del av patientens upplevelser.

Bakgrund: Demenssjukdomar drabbar människor över hela värden och har stor påverkan på de drabbades liv. Demenssjukdomar påverkar deras närstående, aktivitet, omgivning och erfarenhet av utevistelse. Personer med demenssjukdom vill ha möjligheten att vistas ute och påpekar att det ger hälsa, men att utevistelse för dem blir svårt utan rätt stöd och en säker omgivning. Syfte: Att beskriva utevistelsens betydelse för personer med demenssjukdom sett ur vårdarnas perspektiv Metod: Allmän litteraturöversikt beskriven av Friberg (2017) har använts. Tio vårdvetenskapliga artiklar har använts, studier med kvalitativ och kvantitativ metod har inkluderats.  Resultat: I resultatets första del presenteras likheter och skillnader i karaktär. Efter detta presenteras resultatet i följande tre teman; Utevistelse främjar känslor av välbefinnande och livskvalitet, Utevistelse främjar fysisk aktivitet och förbättrar psykisk status samt Utevistelsens främjar social interaktion. Slutsats: Utevistelse uppfattas som någonting bra för personer med demenssjukdom, det kan främja välbefinnande och livskvalitet. Det är betydelsefullt för att minska agitation, främja fysiska och kognitiva funktioner och det ger stöd åt social interaktion.

Syftet med denna studie är att beskriva mental träning som rehabiliteringsmetod för personer som drabbats av stroke med hemipares av övre extremitet. Metoden som har använts är litteraturstudie med deskriptiv ansats. Tolv vetenskapliga artiklar ligger till grund för resultatet. Resultatet i alla granskade studier visar att mental träning ger positiva motoriska förändringar och att patienterna upplever ett ökat användande av armen i ADL. Mental träning är en kostnadseffektiv metod som patienterna lätt tar till sig och som i kombination med fysisk träning ökar resultaten av rehabilitering. Mental träning är en metod som kan användas i både tidig och sen rehabilitering och som kan tränas självständigt i den egna bostaden. Det krävs dock mer forskning för att fastställa riktlinjer och användbara bedömningsinstrument för att mental träning ska kunna användas i rehabiliteringen efter stroke.

Hög självkritik har en negativ effekt på psykiskt mående och självkritiska personer har svårare att ta till sig traditionell behandling som kognitiv beteendeterapi (KBT). Compassionfokuserad terapi (CFT) har visat lovande resultat för personer med hög självkritik. Denna studies syfte var att undersöka huruvida CFT i grupp var en effektiv metod för primärvårdsklienter med självkritik. En interventionsgrupp erhöll sex veckors CFT. Gruppens resultat jämfördes med en aktiv kontrollgrupp, som fick åtta veckors KBT, och två passiva kontrollgrupper utan behandling. Resultatet visade på en signifikant minskning av självkritik och en ökning i livskvalitet samt compassion för de deltagare som fått CFT. KBT-gruppen hade en signifikant ökning i livskvalitet men ingen förändring i självkritik eller compassion. Trots små urval och metodologiska brister så stärker studiens resultat den tidigare forskning som ger stöd för att CFT har en positiv effekt för individer med självkritik. / High self-criticism has a negative effect on psychological health and people who are self-critic have more difficulties benefitting from traditional treatment such as cognitive behavioural therapy (CBT). Compassion focused therapy (CFT) has shown promising results for people with high self-criticism. The aim of this study was to see if CFT as group therapy was an effective method in primary healthcare for people with self-criticism. An intervention group received six weeks CFT. The results from the intervention group was compared with an active control group, which received eight weeks CBT, and two passive control groups with no treatment. The results showed that the participants that received CFT had a significant reduction in self-criticism and improvement in life quality as well as an improvement in compassion. Participants that received CBT had a significant improvement in life quality but no change in self-criticism or compassion. Despite small group sizes and methodological shortcomings these results strengthen earlier research that support that CFT has a positive effect for individuals with self-criticism.