Forskning på seksuelt misbrukte menn er mangelfull både i Norge og på internasjonalt plan. Opplevelsen av det profesjonelle hjelpeapparatet sett igjennom øynene til seksuelt misbrukte menn er en ny vinkling på det som er gjort tidligere. Hensikten med denne masteroppgaven er å få en bedre forståelse for hvordan det er å være seksuelt misbrukt som mann. Fokuset har vært på å gi informantenes subjektive opplevelser en stemme. Deres opplevelser har kommet i form av 5 skriftlige historier hvor det har vært et mellomledd mellom meg og dem. Informantene ble rekruttert gjennom ulike støttesentre og en internettside. Disse historiene har hatt forskjellig lengde fra 3 til 20 sider og derfor har noen informanter blitt trukket mer frem i resultatene. Historiene har blitt analysert ved hjelp av analysemetoden tekstkondensering. Resultatene forteller oss at det er relasjonen mellom den seksuelt misbrukte og den profesjonelle hjelper som står høyest. Informantene har vært på søken etter å finne den riktige personen som kan hjelpe og ikke det riktige hjelpeapparatet. / Research on sexually abused men is deficient both in Norway and internationally. The experience of the professional care system seen through the eyes of sexually abused men is a new angle contrary to what's been done before. The purpose of this thesis is to gain a better understanding of how it is to be a sexually abused man. The focus has been to give the informants' subjective experiences a voice. Their experiences have come in the form of five written stories where there has been an intermediary between me and them. The informants were recruited through various support centers and a website. These stories have had a different length from 3 to 20 pages and therefore, some informants were drawn more pronounced in the results. The stories have been analyzed using the analysis method systematic text condensation. The results tell us that it is the relationship between the sexually abused and the professional help that is the most prominent. Informants have been on the quest to find the right person who can help and not the right support system.

Bakgrund: Tidigare forskning visar på att det relationella perspektivet i mötet med terapeuterna har stor betydelse för utfallet i terapierna oavsett metod eller modell. Att forska tillsammans med de som efterfrågar och behöver vår hjälp känns angeläget då det är de som kanske mest av alla kan bidra med värdefulla kunskaper utifrån deras egna upplevelser.  Syfte: Syftet med studien är att beskriva vad patienter upplevt vara verksamt i mötet med terapeuter i ett kris och konsultationsteam. Metod: Studien har en kvalitativ induktiv ansats. Data insamlades genom intervjuer och analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier som framstod som viktiga faktorer för en hjälpsam terapeutisk kontakt; att känna tillit, att vara tillgänglig samt att se det som fungerar. Slutsats: Att det är många faktorer som påverkar utfallet i terapierna bekräftas även i denna studie. En röd tråd har varit vikten av relationen till terapeuten. Däremot har det varit svårt att mer specifikt få fram terapeutfaktorer som egenskaper och kvalitéer. Beskrivningar handlar om känslan i mötet och hur det upplevts. Hur man som terapeut är mot de som söker vår hjälp kan ha större betydelse än vad man gör i det terapeutiska sammanhanget belyses. Att möta upp snabbt minskar lidandet, får människor att känna sig tagna på allvar och har dessutom ekonomiska fördelar.

Syfte: Syftet var att undersöka vilken effekt styrketräning, rörlighetsträning, stretching och manuell terapi i form av ledmobilisering och mjukdelsmobilisering har på smärta, funktion och rörlighet i skulderleden hos patienter med subakromiellt impingementsyndrom samt att granska graden av evidens för dessa behandlingsmetoder. Metod: Litteratursökning utfördes i databaserna PubMed, SportDiscus och PEDro. Detta resulterade i 156 publikationer, varav 15 granskades enligt PEDro-metoden.Resultat: Styrketräning av rotatorcuffen och scapulastabilisatorer utfördes i dragapparat, med elastiskt band och hantlar. Evidensen för styrketräning var stark för att lindra vilovärk och förbättra skulderfunktionen. Stretching var en behandling som gjordes avseende bakre ledkapseln, främre ledkapseln, rotatorcuffmusklerna, pectoralis minor, sternocleidomastoideus samt övre delen av trapezius. Måttligt stark evidens fanns för styrketräning kombinerad med stretching av bakre ledkapseln för att lindra nattlig värk och förbättra skulderfunktionen. Manuell terapi användes enligt Kaltenborn med glidmobiliseringar för cervikalcolumna, övre thorakalcolumna och skulderleden. Postero-anteroglidning och behandling i kopplat rörelsemönster i cervikalcolumna enligt Ortopedisk Manuell Terapi rapporteras också som behandlingsmetod. Manuell terapi enligt Maitland användes för att öka rörligheten i skulderleden, cervikalcolumna och costotransversalalederna. Måttligt stark evidens förelåg vad gäller att styrketräning i kombination med manuell terapi och stretching kan leda till förbättrad skulderfunktion. Slutsats: Styrketräning såväl utan som i kombination med stretching har goda effekter på smärta, skulderfunktion och rörlighet med stark till måttligt stark evidensstyrka. Otillräcklig till måttligt stark evidensstyrka påvisades gällande att kombinationen träning och manuell terapi i form av ledmobilisering och mjukdelsmobilisering är effektivt för att lindra smärta, öka rörligheten och därmed resultera i förbättrad skulderfunktion. Det finns ingen evidens att manuell terapi, stretching och rörlighetsträning utan styrketräning kan minska smärta, förbättra rörlighet eller skulderfunktion. / Aim: The purpose of the present investigation was to study the effects of strength training, mobility training, stretching and manual therapy on pain, ROM and function of the shoulder joint in patients with subacromial impingement syndrome. Another purpose was to study the level of evidence for these treatments. Method: A literature review was performed in the databases PubMed, Sport Discus and PEDro. The amount of articles that were found was 156, out of which 15 were reviewed according to the PEDro-method. Results: Strength training of the rotatorcuff muscles and scapula stabilizers was carried out in a pulley machine, with elastic bands and dumbbells. Strong evidence in terms of strength training was found in order to relieve pain at rest and to improve shoulder function. Stretching for the posterior capsule, anterior capsule, rotator cuff muscles, pectoralis minor, sternocleidomastoideus and the upper portion of trapezius was used in the studied articles. Moderate strong evidence in terms of strength training combined with stretching of the posterior capsule was found for relieving pain at night and improve shoulder function. Manual therapy was used according to the concept of Kaltenborn with glide mobilizations for the cervical spine, the upper thoracic spine and the shoulder joint. Postero-anterior glide and treatment in coupled movement pattern were used as well. Manual therapy according to Maitland was used in order to improve ROM of the shoulder joint, cervical spine and costotranversal joints. A moderate strong evidence in terms of strength training combined with stretching and manual therapy was found in order to improve ROM of the shoulder joint. Conclusions: A strong to moderate strong evidence was found in terms of strength training with or without stretching for relieving pain, increase ROM of the shoulder joint and improve shoulder function. An insufficient to moderate strong evidence in terms of strength training combined with manual therapy including joint mobilizations and soft tissue mobilizations was

Bakgrund: Animal-assisted therapy (AAT) är då djur ingår i behandlingsprogram med mål att förbättra fysisk och psykisk hälsa hos patienter med till exempel demens. Vård vid demenssjukdom skall bygga på ett personcentrerat förhållningssätt för att främja välmående eller livskvalitet hos den som blir vårdad. Verksam personal kan i viss utsträckning göra en bedömning av patientens observerade livskvalitet genom exempelvis bedöma smärtuttryck, eller tecken på oro. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att undersöka om djurassisterad terapi med hund hade en påverkan i den observerade livskvaliteten hos personer med demenssjukdom. Metod: Litteraturstudie valdes för att skapa en övergripande inblick i det nuvarande forskningsområdet gällande hur personer med demenssjukdom påverkas av AAT i vissa avseenden. Databaser för artikelsökning som användes var CINAHL och PubMed. Nio kvantitativa artiklar valdes ut efter genomförd kvalitetsgranskning där de bedömdes ha antingen medel eller hög kvalitet. De valdes ut på kriterierna att de var skrivna på engelska, kvantitativa, var tillgängliga via Uppsala universitets sökmotor, kostnadsfria samt publicerade efter 1990. Efter granskning av artikelresultatet skapades relevanta teman. Resultat: Majoriteten av de för studien inkluderade artiklarna visade att AAT minskade aggressivt och agiterat beteenden hos personer med demenssjukdom. Även gällande ökning i socialt deltagande samt att lindring av oro kunde positivt resultat ses. Flertalet av studierna i artiklarna kunde påvisa signifikanta resultat, men det finns avvikelser. Slutsats: AAT har generellt visat en positiv påverkan hos personer med demenssjukdom, både gällande sinnestämningar och sociala beteenden. För att ytterligare säkerställa kvalitén i en litteraturstudie är det en fördel att använda ytterligare artikeldatabaser för att inte exkludera relevant forskning. Mer forskning behövs för att vidare understryka effekter av hundassisterad terapi. / Background: Animal-assisted therapy (AAT) is when animals are involved in treatment programs with the goal to improve physical and mental health in patients with for example dementia. Care in dementia should be based on a patient-centered approach to promote the well-being or quality of life of the person being cared for. Healthcare personal can to some extent make an assessment of the patient's observed quality of life through for example, assessing pain expressions or signs of anxiety. Objective: A literature study was chosen to create a comprehensive insight into the current field of research regarding how dementia patients affected by AAT in some respects. Databases for articles used were CINAHL and PubMed. Nine quantitative articles were selected after completing the performance review in which they were assessed as medium or high. They were selected on the criteria that they were written in English, Quantitative, were available through Uppsala University's search engine, free and published after 1990. After a review of the articles relevant themes where created. Results: The majority of the articles included showed that AAT reduced aggressive and agitated behaviors in dementia patients. An increase in social participation and a relief of anxiety could be seen as a positive result. Most of the studies where able to demonstrate significant results, but there are deviations. Conclusion: To further ensure the quality of a literature review it is advantageous to use additional databases to not exclude relevant research. More research is needed to further underline dog assisted therapy.

Background: Dementia is an umbrella term for a group of diseases that affects the brain and causes cognitive impairment. Animal-assisted Therapy's goal is to meet patients' physical, psychological and social dimensions within the current health care field. To avoid problems like infections and allergy, robotic animals has been developed. The purpose of robotic animals is to induce relaxation and well-being of persons with cognitive impairment for example.Purpose: To compile scientific articles on which effects care dog and robotic animals have on mental and physical health in patients with dementia. Method: A literature review consisting of nine quantitative research articles. The databases used were PubMed and CINAHL.Results: Several of the studies shows positive effects on quality of life, increased social behavior, increased sense of satisfaction and a decreased sense of loneliness. Results of the interventions effect on agitation and anxiety varies, one study shows unchanged behavior in the intervention group while the control group's agitation behavior increased during the same period. Effect on depressive symptoms was only assessed after the intervention with care dog and none of the studies were able to show any significant effect of treatment. The results show no effect on physical well-being.Conclusion: The results of this study show that intervention with care dog or robotic animals might have positive effect on the wellbeing of older people with dementia. The results are not generalizable. More controlled studies need to be done with clear descriptions of the intervention approach and the participants' status to assure the evidence of the interventions. / Bakgrund: Demens är ett samlingsnamn för en grupp olika sjukdomar som drabbar hjärnan och därmed orsakar kognitiv svikt. Djurassisterad terapi har som mål att tillgodose patienternas fysiska, psykiska och sociala dimensioner inom aktuellt vårdområde. För att undvika problem som infektioner och allergi, samt för att effektivisera vården har robotdjur utvecklats. Robotdjurs syfte är att framkalla välbehag och avslappning hos personer med exempelvis kognitiv nedsättning. Syfte: Att sammanställa vetenskapliga artiklar om vilka effekter vårdhund och robotdjur har på psykisk och fysisk hälsa hos patienter med demenssjukdom.   Metod: En litteraturstudie bestående av totalt nio kvantitativa vetenskapliga artiklar. Databaser som användes var PubMed och CINAHL. Resultat: Flera av de granskade studierna visar på positiva effekter på livskvalitet, ökning av socialt beteende, ökad känsla av tillfredställelse och en minskad känsla av ensamhet. Resultat av interventionens påverkan på agitation och ängslan varierar, en studie visar på oförändrat beteende hos interventionsgruppen medan kontrollgruppens agitationsbeteende ökade under samma period. Påverkan på depressionssymtom var endast utvärderat efter intervention med vårdhund och ingen av studierna kunde visa någon säkerställd effekt efter behandling.  Resultatet visar ingen påverkan på fysiskt välbefinnande. Slutsats: Resultatet av denna studie visar att intervention med vårdhund eller robotdjur kan ha positiv effekt på välbefinnande hos äldre personer med demens. Resultatet är inte generaliserbart då studierna varit små och upplägget varierat. Fler kontrollerade studier behöver göras med tydliga beskrivningar av interventionens upplägg och deltagarnas status för att säkerställa interventionens evidens.

Co-terapi innebär att två terapeuter arbetar tillsammans i terapi med en eller flera patienter och uppstod inom ramen för familjeterapi. Syftet med denna uppsats var att belysa om det finns forskningsstöd för att co-terapi fungerar, såväl för familjer och par i behandling, som för nya terapeuter som ska skolas in i yrket, samt vilken inverkan co-terapiskapet kan ha på terapeuternas utveckling. Vår frågeställning var om det är möjligt att utfärda rekommendationer om när co-terapi är att föredra i behandlingen utifrån den forskning som finns om co-terapi. Metoden i denna litteraturstudie blev en systematisk litteraturgenomgång av vetenskapliga artiklar som avhandlade dessa ämnen. Tio relevanta artiklar valdes och analyserades och presenteras utifrån olika teman. Resultaten var mångfasetterade och gav inga entydiga svar angående om och när co-terapi bör användas. Det betonades att ett gott behandlingsresultat vid co-terapi förutsatte en hög grad av samarbete mellan terapeuterna. Det fanns fördelar med co-terapi: det var värdefullt vid byte av terapeut då utgående och ingående terapeut kunde samverka; en stark allians mellan terapeuterna kunde utgöra en förebild av en relation med fungerande kommunikation; i en utbildningssituation fann oerfarna terapeuter det utvecklande med co-terapi med erfaren terapeut. Slutsatsen är att av de artiklar som analyserades går det inte att rekommendera co-terapi inom några specifika sammanhang men heller inte att avfärda i något sammanhang. Co-terapi är vad co-terapeuterna gör det till och för att göra bra co-terapi krävs kännedom om varandra, en allians och en vilja och tro på att arbeta co-terapeutiskt.

Introduktion/bakgrund: Det fysioterapeutiska och naprapatiska arbetet går främst ut på att undersöka och fastställa anledning till rörelserelaterad problematik i kroppens leder, muskler och nervsystem, för att sedan förebygga och behandla fynden med manuella tekniker och träningsprogram. Det har även visat sig att förekomsten av handproblematik hos fysioterapeuter är förhållandevis hög, där problematiken verkar vara korrelerat till manuella tekniker, som är den anda mest vanliga arbetsrelaterade skadan inom professionen tillsammans med andra professioner som använder sig av manuella behandlingstekniker. Syfte: Syftet med studien är att kartlägga ett samband mellan handproblematik och manuellt yrkesutövande av leg. fysioterapeuter och leg. naprapater. Metod: Rekryteringen av deltagare har skett genom kontakt via två privata yrkesforum på sociala medier. Insamlingen av data genomfördes med hjälp av en webbaserad enkät via Google formulär, där deltagarna besvarade 14 frågor med kryssalternativ som svar. De individer som valde att delta i studien gav sina svar konfidentiellt. Svarsresultaten sammanställdes och jämfördes sedan i korstabeller och cirkeldiagram. Resultat: Sammanställningen av insamlad data indikerar på en korrelation mellan manuellt arbete och yrkesrelaterad handproblematik hos de båda yrkesgrupperna. Konklusion: Slutsatsen som drogs från denna studie var att en hög procent deltagare med upplevd handproblematik relaterat till yrket kan korreleras med hur och hur mycket de arbetar med sina händer.

Shopping har genom tiderna alltid varit en kvinnlig syssla. Det var shoppingen som fick hemmafrun ut ur hemmet. Men tiderna förändras och i dag används shopping som en social aktivitet människor emellan. Dagens utbuds och informationsöverskott har lett till större förvirring bland konsumenterna. Ingen behöver själv längre söka upp informationen, den kommer till dig. Vilket har lett till att konsumenter idag ställer högre krav på de produkter de köper och är inte lika trogna varumärkena som förr. Det leder i sin tur till att butikerna för en allt hårdare kamp om kunderna.Faktorerna som påverkar en kvinna vid köpbeslut är många; vänner, idoler, tankar, känslor, butikslayout, reklam och säljare. Alla har de en betydande roll under den kvinnliga shoppingprocessen.Syftet med uppsatsen är att undersöka, beskriva och analysera hur en kvinna tänker under shoppingprocessen och om butikspersonal är medvetna om önskemålen.Undersökningen bygger dels på en enkät som, via det sociala nätverket Facebook, skickats ut till en grupp utvalda kvinnor i 18 till 50 års ålder, dels på intervjuer bland butikspersonal i Borås centrum.Slutsatsen vi kom fram till var, att en kvinnas egna tankar och drömbilden påverkar henne mest i shoppingprocessen. Vänner, butiksmiljö och säljare har inte lika stor inverkan som vi först trodde. Vänners och säljares hjälp ses mest som smakråd och avråd från dåliga impulsköp, men det ses alltid som just råd eftersom det ändå i slutändan är kvinnans egna tankar som leder till köpbeslutet.Butikerna är medvetna om att de bör tänka ur ett kundpersektiv, men det verkar inte som om alla verkligen kan eller gör det. Det kan röra sig om att plagg är svåra att nå och gångarna är för trånga. Vilket har en direkt påverkan på kunderna då ingen trivs med att känna sig instängd eller besvärad vid shopping / Program: Butikschefsutbildningen

<p>Det fanns många studier avseende attityder och kunskaper gentemot ECT bland både läkare och patienter. Däremot fanns ett fåtal studier ur sjuksköterskor och sjuksköterskestudenters perspektiv gällande attityd, kunskap och omvårdnad vid ECT behandlingen. Syftet var att ur ett omvårdnadsperspektiv beskriva ECT behandlingen avseende attityd, kunskap och omvårdnadshandling. Studien genomfördes som en litteraturöversikt baserad på tio vetenskapliga artiklar, nio kvantitativa och en kvalitativ, funna genom litteratursökning i databaserna Academic Search Elite, Cinahl, CSA Psychology, PsycInfo, PubMed, SweMed+, Scopus och Web of Science. Resultatet visade motsägelsefulla fynd angående attityderna. Bland sjuksköterskor och sjuksköterskestudenter fanns både positiva och negativa attityder till behandlingen. Kunskaperna var övervägande goda hos de båda grupperna. Omvårdnadshandlingarna, stöd och information anpassades individuellt efter patienternas situation och visade brister som förbättrades genom utbildningar. Sjuksköterskestudenter och sjuksköterskor bör ha en professionell attityd oavsett vårdsituationer. Möjligheten till vidareutbildning var en viktig del för bibehållen kompetens och utveckling. Omvårdnad är vår profession och omvårdnadshandlingar får aldrig brista. Slutsatsen var att vidare forskning angående sambandet mellan de tre fokusområden bör bedrivas.</p><p><strong> </strong></p>

<p>Introduktion: Tandvårdsrädsla är ett problem som inte verkar avta trots modernare behandlingsmetoder. Mellan 4-20% av världens befolkning lider av tandvårdsrädsla. Tandvårdsrädslan har en multifaktoriell bakgrund, vanligast anges smärtsamma minnen från barndomen och traumatiska tandvårdsupplevelser senare i livet. Hur de tandvårdsrädda hanterar sin situation beror på ett antal psykosociala faktorer i samverkan. Syfte: Att beskriva vilka kliniskt prövade metoder som finns för att få patienter med tandvårdsrädsla att acceptera och fullfölja tandvårdsbehandling. Frågeställningar: 1) Vilka olika behandlingsmetoder förekommer för att underlätta behandling av tandvårdsrädda patienter inom tandvården? 2) Hur skiljer sig behandlingsmetoderna för tandvårdsrädda barn respektive vuxna? Metod: Systematisk litteraturstudie. Resultat: De granskade artiklarna visar att de flesta barn som fick beteendevetenskaplig terapi klarade att genomgå tandvårdsbehandling. Den vanligaste behandlingsstrategin var "tell-show-do". Även hos vuxna fungerade beteendevetenskapliga metoder bäst. Kognitiv terapi gav bra resultat på sikt. Sedering eller behandling under narkos är vanligt vid tandvårdsrädsla hos barn. Även för vuxna kan sedering användas i exempelvis akuttandvård. Enbart sedering med farmaka ger dock ingen bestående förbättring av tandvårdsrädsla, varken hos barn eller vuxna. Slutsats: De psykologiska metoderna ensamma eller i kombination med sedering ger på sikt den bästa effekten när det gäller att minska tandvårdsrädslan.</p>