<p>Syftet med denna studie var att belysa NO/teknik, gruppuppgifters - samt den laborativa NO/teknikundervisningens möjligheter och svårigheter. För att uppnå detta lät jag genomföra ett temaarbete på två olika skolor, i två olika klasser. Temaarbetet innehöll fyra NO/tekniklektioner och förespråkade ett laborativt, problembaserat arbetssätt. Undervisningen grundade sig på tidigare forskning och på styrdokumenten. Efter genomförandet intervjuades 34 av eleverna och 2 lärare kvalitativt. Bland annat visade det sig att NO-ämnena och tekniken inte hade en given plats på schemat, en svårighet i sig medan den laborativa NO/teknikundervisningen pekade på stora möjligheter (lustfylldhet och intresse), likväl som på en del svårigheter (tid, material, gruppstorlekar). Vad gäller gruppuppgifter visade resultatet att värdegrundsförankring var en möjlighet samtidigt som svårigheter (arbetsformen passade inte alla etc.) gav sig till känna. Man måste synliggöra de hinder som finns för att kunna bemästra dem. När hindren är bemästrade kan man blicka framåt och se möjligheterna, förbättringarna och utvecklingen istället, något som denna studie hjälpt mig med.</p>

Undersökningsgruppen består av fem patienter som behandlas för bipolära tillstånd. Syftet med studien är att kartlägga konceptualiseringens betydelse för att förhindra återfall i depressiva och maniska episoder utifrån följande begrepp: tidiga symtom, olika sårbarhets- och stressfaktorer, tanke- och beteendemönster samt copingstrategier. Undersökningen har skett vid två tillfällen med två till tre veckors mellanrum. Som stöd vid den första intervjun användes semistrukturerat frågebatteri med avsikt att kartlägga patientens livshistoria, symtombild, stressfyllda livshändelser och om det finns särskilda sådana som har haft en direkt betydelse för försämring, antingen åt det depressiva eller maniska hållet, och om återkommande händelser inverkar negativt på patientens sätt att hantera sin sjukdom. Vid den andra intervjun har individuella frågor ställts för att be om förtydliganden och kompletterande uppgifter.   Av resultatet framgår att avsaknad av konceptualisering ökar risken för återfall vid bipolär sjukdom. Det finns ett positivt samband mellan en individualiserad kartläggning av symtom, utlösande händelser inklusive stress och övertygelser och möjligheten att som patient själv kunna kontrollera och hantera sin sjukdom. Det finns också ett positivt samband mellan god insikt om hur symtom och utlösande händelser samverkar med de tanke- och beteendemönster som patienten har utvecklat och användande av bra strategier i syfte att lindra, hämma eller skjuta upp depressiva och maniska perioder. Ett negativt samband redovisas mellan begränsad insikt om hur symtom och utlösande händelser samverkar med tanke- och beteendemönster som hon utvecklat och användande av dåliga strategier.   Vidare framgår att patienterna genom erfarenhet har lärt sig att identifiera tidiga tecken på depression och mani. De har också god insikt om hur negativa livshändelser och inte sällan samtidigt förekommande stress på arbetet och privat är utlösande faktorer vid episoderna. Däremot saknas en motsvarande insikt om hur även positiva händelser med eller utan avbrott i den dagliga rytmen och personliga ageranden också kan vara den utlösande orsaken till insjuknanden. Av den modell för konceptualisering som redovisas i denna studie framkommer att för att kunna förebygga återfall bör den innefatta en förklaring av vilken form av stress som patienten är särskild sårbar för genom att klargöra sambandet mellan a) tidiga symtom särskiljt från senare depressiva och maniska symtom, b) livshändelser och olika former av stress som är utlösande orsaker till de affektiva episoderna, c) dysfunktionella tanke- och beteendemönster vars teman är ständigt närvarande i de stressfyllda livshändelserna och vid olika former av stress samt d) strategier med vilka man kan förebygga återfall.   Nyckelbegrepp: bipolära tillstånd, depressiva och maniska perioder, kognitiv konceptualisering, tidiga symtom, sårbarhets- och stressfaktorer, dysfunktionella tanke- och beteendemönster samt copingstrategier.

Studiens syfte är att undersöka vilka möjligheter och hinder som förskollärare upplever i det tidiga, förebyggande arbetet med fokus på barn som riskerar att utveckla ett problemskapande beteende. Syftet är också att belysa när pedagoger i förskolan upplever att barn är problemskapande. Studien är kvalitativ och grundar sig i en hermeneutisk-fenomenologisk forskningsansats vilket i denna studie innebär att tolka och sätta sig in i ett antal pedagogers upplevelser. Metoden som har använts är semistrukturerade intervjuer vilka har utförts med åtta förskollärare på fyra förskolor i tre olika kommuner i Mellansverige. För att tolka det empiriska materialet har von Wrights tolkning av Meads intersubjektivitetsteori använts i första hand. von Wright beskriver synen på barnet som avgörande för hur ett barn bemöts och för vilka insatser som görs och hon beskriver två möjliga perspektiv, punktuellt och relationellt.  I resultatet finns exempel på både relationella och punktuella perspektiv när det handlar om att förklara, förstå och arbeta med problemskapande beteende. Det framkommer i mångt och mycket att pedagogerna har en relationell grundsyn och det framgår också att pedagogernas intentioner är att leva upp till ett relationellt förhållningssätt, men det visar sig också att det finns omständigheter som styr pedagogerna mot ett punktuellt perspektiv.

Denna uppsats har som syfte att ta reda på om den undervisning som lärare som arbetar i grundskolans tidiga år bedriver påverkats till form och innehåll av de nationella proven i skolår 3. Undersökningen bygger på sex intervjuer gjorda med lärare som arbetar i skolåren 1-3. Det som framkommit vid intervjutillfällena är att lärarna är övervägande positiva till de nationella proven i kärnämnena svenska och matematik men att deras planering och organisering inte påverkats särskilt mycket av proven. Däremot visar resultatet att samtliga lärare ser avdramatisering av proven som en viktig del i deras arbete.

Syftet med studien har varit att exemplifiera faktorer som kan påverka hur lärare ser på programmering. För att få en djupare förståelse samt bidra med egna förförståelser har jag använt mig av kvalitativa intervjuer från ett hermeneutiskt perspektiv. Tätt ihop har jag även utgått från fenomenografin som ämnar att tolka olika människors uppfattning kring ett och samma objekt för att kunna belysa faktorer från olika synsätt. Under analysen stod det klart att samtliga deltagare anser att elever bör lära sig programmering för kunna bidra och samverka i samhället. Det fanns även ett samband mellan inställningen till programmering och hur lärarna tycks betrakta sin egna kompetens och undervisningen i sig, där de som är mer positiva till programmering är benägna att prata i positiva termer om sin egna kompetens samt att utforska olika sätt att lära ut programmering. Avslutningsvis visar även studien på att oavsett inställning eller hur de ser på sin egna kompetens så anser samtliga att de programmeringsverktyg som används är roliga att använda och alla elever ges chansen att lära sig.

Tidiga skeden är avgörande för huruvida ett byggprojekt blir framgångsrikt eller inte. Brister i kommunikation och samverkan har flaggats som några av de problem som förekommer inom branschen och forskningen slår fast att förhållningsregler för dessa två faktorer bör fastställas i ett tidigt skede. Trots att tidiga skeden har stor inverkan på byggprocessen är denna i mindre omfattning utforskad än senare skeden. Denna forskningslucka motiverar att undersöka även detidiga skedena. Syftet med denna studie är att undersöka projektledares upplevelser av startskedet i byggprojekt och specifikt avseende kommunikation och samarbete och även fastställa vilka metoder för möten och riskanalyser i tidigt skede som kan leda till ökad måluppfyllnad. Vidare har användametoder för samarbete och kommunikationer observerats och analyserats. Studien genomfördes på en mindre projektledningsfirma i Mellansverige där fem projektledare intervjuades enligt semistruktureradmodell. Resultatet visar att den befintliga forskning och litteratur om tidiga skeden som finns stämmer överens med den bild som speglas av intervjuerna. Projektledarna anser att brist på tid i tidiga skeden är en vanlig orsak till fel tillsammans med frånvaron av mål alternativt otydligt formulerade mål. Användandet av en kommunikatör eller facilitator ansågs kunna ha positiv inverkan på projekt men används i dagsläget sparsamt och lokalisering av intressenter i byggprojektses som en stor utmaning i stora organisationer. Vidare upplevs det föreligga frustration över svårigheten att ordentligt fastställa behovet och lokalisera alla som kan tänkas påverkas av intressenter i byggprojektet. Studien har gett en fördjupad bild av några projektledares syn på tidiga skeden. Slutsatsen av studien visar på vikten av att arbeta mer omfattande med de tidiga skeden, i synnerhet med mål, för att byggprojektet skall bli mer framgångsrikt och effektivt samt och även minimera felaktigheter. Kommunikation och samarbete spelar en viktig roll i detta arbete och i förlängningen på slutprodukten.

Sammanfattning Från höstterminen 2018 är förskoleklass en obligatorisk skolform i Sverige. Den 1 juli 2018 tillgängliggörs ett kartläggningsmaterial i matematik för förskoleklass. Redan idag innefattar uppdraget att uppmärksamma elever i behov av extra anpassningar eller särskilt stöd tidigt, samt göra de insatser som behövs. Elevernas grundläggande aritmetiska kunskaper kartläggs idag i olika stor utsträckning som ett första steg i att anpassa undervisningen utifrån elevernas förutsättningar och behov. Denna studie syftade till att undersöka hur förskoleklasslärare använde kartläggningsmaterial i matematik, vad som gjordes för de elever som riskerade att inte utvecklas mot skolans kunskapskrav samt vilka förutsättningar, möjligheter och hinder lärarna såg i arbetet med tidiga insatser. Studien hade en kvalitativ ansats, där datainsamlingen skedde genom halvstrukturerade intervjuer med nio undervisande lärare i förskoleklass i en kommun där ett kartläggningsmaterial i grundläggande aritmetik tagits fram och implementerats på kommunnivå. Utifrån ett sociokulturellt och relationellt perspektiv med systemteorin som utgångspunkt lyftes likheter och skillnader fram mellan de nio lärarnas upplevelser av arbetet med kartläggning och tidiga insatser. Resultatet visade att samtliga lärare i studien såg vikten av att kartlägga elevers förkunskaper och gjorde det, samtidigt som studien visade tydliga brister i hur insatser sedan införlivades och hur kartläggningen låg till grund för den fortsatta undervisningen. Arbetet behövde tydliggöras och stärkas genom samverkan mellan olika professioner i skolsystemet där specialläraren har en viktig funktion och tid måste avsättas för att klara uppdraget, något som också efterfrågades av informanterna.

Syftet med studien är att undersöka hur de verksamma lärarna arbetar i sin läs- och skrivundervisning för att anpassa och skapa förutsättningar för alla elever att utvecklas utifrån sin förmåga. Vi vill dessutom undersöka hur några lärare bedömer hur och när en individanpassad undervisning i den tidiga läs- och skrivinlärningen praktiseras. För att ta reda på detta har enkäter och intervjuer gjorts med lärare som undervisar i den tidiga läs- och skrivinlärningen. Resultatet visar att majoriteten anser att individanpassning är en viktig aspekt för alla elever i den tidiga läs- och skrivundervisningen men det finns vissa utmaningar med den. Individanpassningarna varierar något men den mest tydliga och framträdande individanpassningen tycks vara att arbeta med varierade arbetssätt och metoder. En slutsats utifrån studien är att alla elever gynnas av en individanpassad läs- och skrivundervisning.

Syftet med arbetet var att få fördjupad förståelse av speciallärares erfarenheter av specialpedagogiskt arbete för att tidigt förebygga och möta hinder i elevers läsutveckling. Vi ville undersöka speciallärares arbete med att främja god läsutveckling i skolans tidigare år. Frågeställningarna som vi valde att utgå ifrån handlar om hur speciallärare beskriver sitt arbete med att tidigt förebygga och möta hinder i elevers läsutveckling samt vilka framgångar och utmaningar som framkommer i arbetet med tidiga insatser för att främja god läsutveckling i skolans verksamhet. Detta undersökte vi genom en kvalitativ intervjustudie. Som datainsamlingsmetod använde vi oss av intervjuer av tolv speciallärare kring deras erfarenheter och arbetssätt med tidiga insatser och förebyggande arbete i skolans tidigare år. Resultatet visade att alla speciallärare i studien ansåg att det var mycket viktigt att tidigt upptäcka elever som riskerar att misslyckas med den inledande läsinlärningen. Flera av speciallärarna nämnde också att de arbetade enskilt med elever i intensiva perioder redan i början av år 1. Speciallärarna redogjorde för olika utmaningar i speciallärarrollen, där tiden och otillräckligheten var de största utmaningarna. Framgångsfaktorerna enligt speciallärarna var att ge eleverna tidigt stöd, att arbeta i intensiva perioder, ha ett bra samarbete med hemmet och klassläraren samt att lärare och speciallärare har hög kompetens inom språk- och läsutveckling.

The purpose of this case study is to examine how pupils in Elementary School (ages 8-9) use critical reflection to solve a technical problem in a technology lesson. Our theory is based on Rodgers’ (2002) interpretation of John Dewey’s thoughts about reflective thinking, as expressed in his books How We Think (1910/1933a) and Experience &amp; Education (1938). We used a method-combination to collect data by audio recording, and by observation with note taking during a technology class where six groups each solved a technical problem. The results show that all groups used critical reflection to solve a technological problem, but further research is required to confirm that critical reflection is generally used by elementary school pupils in technology class to help solve technology problems.