Syftet med den här studien var att fördjupa kunskapen och förståelsen kring fyra rektorers erfarenheter av att öka måluppfyllelsen i förskoleklass och i årskurs 1, gällande språk-, läs- och skrivutveckling. Rektorerna arbetar på fyra olika skolenheter. Det är en kvalitativ studie och metoden som användes för att samla in empirin var semi-strukturerade intervjuer. Det teoretiska ramverket har varit det Sociokulturella perspektivet och den teoretiska modellen av läsning, The simple view of reading (Gough & Tunmer, 1986). Den sistnämnda för att tydliggöra samspelet mellan avkodning och läsförståelse, tillsammans med Matteuseffektens påverkan på den tidiga läsutvecklingen. Resultatet i denna studie visade att rektorers arbete för att öka måluppfyllelsen är införlivat i skolenhetens kultur och elevernas socioekonomiska förutsättningar. Rektorerna använder ett distribuerat ledarskap i det systematiska kvalitetsarbetet för att säkerställa måluppfyllelsen, gällande läsa- och skriva - garantin för tidiga stödinsatser.

AbstractBergqvist, Jenny och Reuterhäll, Malin, (2020). Kartläggning ”Hitta språket”. Vad händer sen? Speciallärarprogrammet, språk-, läs- och skrivutveckling, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.Förväntat kunskapsbidragVår ambition med vårt examensarbete är att få fram uppfattningar om hur arbetet med det obligatoriska kartläggningsmaterialet “Hitta språket” (Skolverket, 2019) kan bidra till att elever i riskzonen för att utveckla läs- och skrivsvårigheter får stöd och insatser i tid för att främja den kommande läsutvecklingen. Att vara fonologiskt medveten som barn är av största betydelse för att kunna utveckla ett rikt och flytande språk.Syfte och frågeställningarSyftet är att skapa kunskap om elever som befinner sig i riskzonen hittas med hjälp av kartläggningen och i så fall hur. Vidare avser vi att öka kunskapen om vad ett urval lärare i förskoleklass och lärare med specialpedagogisk kompetens anser vara adekvata insatser för dessa elever och om dessa insatser sätts in.•Hur beskriver ett urval av lärare i förskoleklass att resultatet av kartläggningen används för vidare undervisning?•Upplever dessa lärare att elever i riskzonen upptäcks med hjälp av kartläggningsmaterialet och i så fall hur?•Vilka insatser ges på de undersökta skolorna, för elever i riskzonen för läs-och skrivsvårigheter och av vem?•Vilken roll har läraren med specialpedagogisk kompetens på de undersökta skolorna, i samband med kartläggning?TeoriVår studie belyses utifrån ett sociokulturellt perspektiv där Vygotskij (2001) har inspirerat oss i att lärande sker i samspel mellan människor i olika kontexter. Den proximala utvecklingszonen med hjälp av scaffolding, artefakter och medierande redskap medför elevernas möjligheter till att lyckas (Säljö, 2014). Vi har även i vår studie knutit an till teorier kring läsforskning, där Lundberg, Rydqvist och Strid (2018) belyser vikten av fonologisk medvetenhet och tidiga insatser för att förhindra läs- och skrivsvårigheter.MetodVårt insamlade material bygger på semistrukturerade intervjuer av lärare i förskoleklass samt lärare med specialpedagogisk kompetens. För att stärka tillförlitligheten i vårt arbete och att vår frågeguide stämde väl överens med undersökningens syfte genomförde vi först en pilotundersökning. Intervjuerna vi gjorde på de olika skolorna transkriberades och lyssnades noggrant igenom av oss båda. Därefter bröt vi ner och bearbetade respondenternas svar till mindre enheter och satte in dem i en innehållsanalys.ResultatLärarna uttrycker att kartläggningsmaterialet ”Hitta språket” är tidskrävande men är ändå ett bra underlag för vidare undervisning. Trots att kartläggningsmaterialet ”Hitta språket” anses vara översiktligt kan det ändå visa indikationer på var individuella djupdykningar och insatser behöver göras. Lärarna anser att elever i riskzonen för läs- och skrivsvårigheter identifieras även utan kartläggningsmaterialet ”Hitta språket”. Insatserna som huvudsakligen görs för elever i riskzonen för att utveckla läs- och skrivsvårigheter på skolorna är främst inom den ordinarie undervisningen med ledning och stimulans. Det förekommer även några få individuella insatser med stöd av lärare med specialpedagogisk kompetens. Nivågrupperingar är vanligt förekommande på skolorna för att möta eleverna där de är i sin utveckling, det vill säga, i deras proximala utvecklingszon. Lärarna med specialpedagogisk kompetens finns framför allt med som en handledande funktion i arbetet och deras koppling till förskoleklassen har blivit tydligare sedan både förskoleklassen och kartläggningsmaterialet ”Hitta språket” blivit obligatoriskt. Specialpedagogiska implikationerDet visar sig att det inte tillhör självklarheten att förskoleklassen har lärare med specialpedagogisk kompetens knuten till sig. Vi som speciallärare inom språk-, läs- och skrivutveckling kommer att ha en viktig och betydande roll för att följa eleverna efter vad deras resultat i kartläggningsmaterialet ”Hitta språket” visar. Det är viktigt att sätta in åtgärder tidigt för att stötta elever som befinner sig i riskzonen för läs- och skrivsvårigheter. Vi tror att lärarna ute på skolorna vill att alla elever ska få samma chans att lyckas i skolan men vi vet samtidigt att elever har väldigt olika förutsättningar. Då är det alla lärare men särskilt lärare med specialpedagogisk kompetens som ska stödja dessa elever ur ett relationellt perspektiv (Ahlberg, 2016). Samtidigt finns det de som menar att man inte ska kartlägga och stämpla eleverna för tidigt utan låta dem växa i sin egen takt. Svenska skolans undervisning ska dessutom vara inkluderande och här kan det bli motsättningar om vi ser hur Finland gör, som tidigt ger stödinsatser exkluderande för att de ska få bättre förutsättningar i sin vidare utbildning (Takala, 2009).

Sammanfattning/Abstract Artberger, Ulrika (2018). Förebyggande och främjande – om tidiga insatser i förskolan. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö Universitet, 90 hp.Förväntat kunskapsbidrag Denna studie har som förväntning att kunna öka förståelsen och kunskapen om förskolepersonals arbete med tidiga insatser, och vilka förutsättningar som krävs för att dessa insatser ska bli lyckosamma.Syfte och frågeställningarIntuitivt sett är tidiga insatser inom förskoleverksamheten något som i de allra flesta fall bör ses som en positiv åtgärd. Å andra sidan är kostnaden för sådana insatser (räknat i penningvärde) betydande, vilket är en uppenbar barriär för att senarelägga en potentiell insats. Det övergripande syftet med denna studie är att komplettera och framför allt konkretisera den nuvarande kunskapsmassan/forskningen kring tidiga insatser i förskoleverksamheten. TeoriDenna studien utgår ifrån en systemteori för att kunna förstå och analysera det resultat som framkommit. Det används även ett sociokulturellt perspektiv för att förstå hur förskolepersonalen tänker och skildrar sitt agerande i relation med barnen. I studien används systemteori och det sociokulturella perspektivet som komplement till varandra för att förstå helheten av förskolepersonals relationer och tankar. Metod Utifrån syftet valdes en kvalitativ undersökning till denna studie. För att informanterna skulle kunna berätta fritt användes semistrukturerade intervjuer med fem förskollärare och en förskolechef där det var öppna frågor. Med frågeställningar som handlar om hur förskolepersonal arbetar på förskolan valdes en fenomenologisk forskningsmetod där den som undersöker försöker förstå mänskliga beteende och vad det är som gör att människor beter sig som de gör, i detta fall ett förskolepersonalsperspektiv. Efteråt har jag sedan analyserat och tolkat informanternas resultat genom att titta på varje förskola var för sig ur ett systemteoretiskt perspektiv som har lett till att resultatet sen delats in i olika tema där relationer mellan kolleger, barn, föräldrar, avdelningar, förskolechef och specialpedagoger har synlig gjorts. Genom det sociokulturella perspektivet har språk och bemötande som sker mellan de olika systemen på förskolorna blivit tydligare.Resultat Resultatet har visat att förskolechefen med en specialpedagoutbildning i botten har en påverkan i verksamheten. Förskolechefens bakgrund har gjort att hon har anställt en specialpedagog på förskolan för att tidigt kunna bidra till att tidiga insatser setts in och likt det Lutz (2013) menar gör att förskolepersonal inte väntar och ser om barnet mognar eller inte. Specialpedagogen skulle vara en drivkraft för att bidra till att öka förskolepersonalens samarbete och kompetens något som även EU-kommissionen (2011) och Åberg och Lenz Taguchi (2018) pekar på där det behövs en kompetens för att bidra till en god kvalité i stödinsatser. I resultatet har det framkommit att det en del pedagoger betonar deras egen okunskap om tidiga insatser som något som ställer till det i verksamheten då de inte har de redskap som behövs och att det tar tid innan personalen kan få handledning från specialpedagogen i kommunen. Förskolorna beskriver att nyanställda eller vikarier inte fått någon information vid anställning om på vilket sätt de arbetar på de olika förskolorna som gör att helheten av verksamheten inte kan förstås av de som är nya och därigenom påverkar alla i verksamheten likt de sociala system som Gjems (2017) pekar på. Förskolechefen menar att det krävs en gemensam syn på vilket förhållningssätt som ska vara på förskolan och att det blir svårt när inte alla har samma information. Specialpedagogiska implikationer I resultatet framkommer specialpedagogen roll som två perspektiv, en på förskolan och en som specialpedagog i kommunen. För specialpedagogen på förskolan fanns ett uttalat mandat från förskolechefen att specialpedagogen själv kunde påverka på vilket sätt arbetet med specialpedagogik skulle användas på förskolan och där en av utgångspunkterna var att förskolepersonalen skulle kunna få den stöttning de behövde så fort som möjligt något som till skillnad mot specialpedagogen i kommunen inte kunde göras lika fort. Resultatet visar även att specialpedagoger hade olika roller där de kompletterade varandra genom att de specialpedagoger i kommunen mer arbetade med fortbildning och endast kommer ut när det uppstått svårigheter i verksamheten medan specialpedagogen på förskolan kunde arbeta mer nära och ge tips och råd redan innan svårigheter uppstått och där den fortbildning förskolepersonal hade fått kunde hållas kvar genom handledning. NyckelordFörebyggande arbete, förskolan, pedagogisk dokumentation, specialpedagogens roll, tidiga insatser

Sammanfattning/AbstractLedel, Eva och Åkesson, Malin (2019). Garanterat läskunnig, eller? - Påverkar läsa-, skriva-, räknagarantin pedagogers tankar om tidig identifiering och tidiga insatser gällande elevers läsning? Speciallärarprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.Förväntat kunskapsbidragVårt kunskapsbidrag blir att genom lärares, speciallärares/specialpedagogers och rektorers egna berättelser få syn på om garantin påverkar identifieringen av och synen på tidiga insatser kring elever i lässvårigheter. Syfte och frågeställningarSyftet med studien är att skapa kunskap om och i så fall på vilket sätt den nya läsgarantin har förändrat hur rektorer, speciallärare/specialpedagoger och lärare tänker kring kartläggning av elever i lässvårigheter och tidiga insatser samt hur de i samband med det ser på samverkan med personal med specialpedagogisk kompetens.●Har garantin förändrat rektorernas, speciallärarnas/specialpedagogernas och lärarnas sätt att tänka kring kartläggning och tidiga insatser för elever i lässvårigheter och i så fall på vilket sätt?●Hur ser rektorerna och lärarna på samverkan med personal med specialpedagogisk kompetens relaterat till garantin? •Vilken betydelse har informanternas kunskap om läsutveckling och läsinlärning för arbetet med tidig identifiering och tidiga insatser? TeoriI arbetet stödjer vi oss på kognitiva och sociokulturella teorier och ser dem som komplement till varandra när det gäller läsutveckling. Den kognitiva teorin fokuserar på individens inre process medan den sociokulturella teorin tar sin utgångspunkt i att språkets utveckling hänger ihop med den sociala och kulturella kontexten. Språkutvecklingen sker i ett sammanhang som formar individen vilken även kan påverka sammanhanget.MetodStudien bygger på en fenomenologisk ansats där vi vill ta del av informanternas upplevelser och erfarenheter. Vi har samlat in empirin genom semistrukturerade intervjuer. Eftersom vi ville få del av olika perspektiv utifrån våra frågeställningar intervjuades både lärare, speciallärare/specialpedagoger och rektorer, totalt 10 stycken. För att analysera resultatet har vi använt oss av kvalitativ innehållsanalys.ResultatResultatet visar att läsgarantins införande inte direkt har påverkat informanternas arbetssätt vad det gäller identifiering och tidiga insatser. De förändringar som lyfts, och som informanterna är positiva till, är att fokus riktas mot förskoleklassen, att samråd ska ske med specialpedagogisk kompetens samt att det blir nationellt likvärdiga bedömningar.Hos informanterna finns både behov av och önskemål om mer samråd med specialpedagogisk kompetens. Det som begränsar möjligheterna till samverkan är brist på tid. Specialpedagogiska implikationerI vår studie ser organisationen kring speciallärarens/specialpedagogens samverkan med lärarna olika ut. En mer strukturerad organisation där kontinuerlig samverkan med lärarna ingår skulle gynna arbetet utifrån läsgarantin med kartläggningar, särskilda bedömningar av elevers kunskapsutveckling samt tidiga insatser. Vi ser ökade möjligheter att tidigt få in det relationella perspektivet i undervisningen då den specialpedagogiska kompetensen kommer in redan i förskoleklassen med läsgarantin.

SammanfattningRengsvik, Jessica och Wahldén, Anna-Lena (2019), ”Hitta språket” i förskoleklass - Lärares erfarenheter av Skolverkets kartläggningsmaterial i språklig medvetenhet. Speciallärarprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö Universitet, 90 hp.Förväntat kunskapsbidrag”Hitta språket” (Skolverket, 2018c) är ett kartläggningsmaterial i språklig medvetenhet i förskoleklass, som nationellt blir obligatoriskt att använda i juli 2019 (Skolförordningen, SFS 2011:185, 8 kap. 2§). Syftet med studien är att öka kunskapen om användningen av ”Hitta språket” (Skolverket, 2018c). Lärares olika erfarenheter av användningen av ”Hitta språket”, samt erfarenheter av samverkan mellan lärare och personal med specialpedagogisk kompetens kring kartläggningsmaterialet belyses i studien. Erfarenheterna anses kunna vara betydelsefulla för både lärare och personal med specialpedagogisk kompetens, då det kan bidra till ökad kunskap inför fortsatt användning av kartläggningsmaterialet. Syfte och frågeställningarStudien syftar till att belysa lärares användning av ”Hitta språket” (Skolverket, 2018c), samt samverkan mellan lärare och personal med specialpedagogisk kompetens kring detta kartläggningsmaterial, genom följande frågeställningar: 1.Hur beskriver lärarna sina erfarenheter av arbetet med kartläggningsmaterialet ”Hitta språket”? 2.Hur ser lärarna på samverkan med personal med specialpedagogisk kompetens kopplat till ”Hitta språket”?Studien innefattar enbart erfarenheter av lärare som använt kartläggningsmaterialet under prövoåret 2018/2019, då det nationellt blir obligatoriskt att använda materialet först i juli 2019 (Skolförordningen, SFS 2011:185, 8 kap. 2§). TeoriStudien belyses ur ett sociokulturellt perspektiv på lärande, med språk och läsning i fokus. Ur ett sociokulturellt perspektiv betraktas lärande ske i samspel mellan människor. Språk ses som ett socialt och kulturellt fenomen, som individen socialiseras in i och själv påverkar genom användningen av språket (Säljö, 2017). Läsning betraktas som en social aktivitet där läsare, text och kontext samspelar (Mossige, Skaathun och Røskeland (2008). MetodStudien bygger på empiri som samlats in genom metoderna frågeformulär och semistrukturerade intervjuer. Frågeformuläret har besvarats av 21 lärare och intervjuer har genomförts med åtta lärare. Studien tar sin utgångspunkt i en fenomenologisk forskningsansats. Insamlat material har bearbetats och analyserats genom en innehållsanalys.ResultatI resultaten framkommer att lärarna anser att ”Hitta språket” (Skolverket, 2018c) är ett användbart verktyg för kartläggning i språklig medvetenhet i förskoleklass. Lärarna är över lag positiva till att kartläggningsmaterialet publicerats då det kan bidra till ökad likvärdighet mellan förskoleklasser. Vikten av kartläggning av elevers språkliga medvetenhet framkommer i lärarnas beskrivningar och kartläggningsaktiviteterna beskrivs som relevanta. Det framkommer att lärarna ser kartläggningsresultaten som användbara på ett flertal sätt. En del svårigheter i genomförandet lyfts fram av lärarna. Resultaten visar att det förekommit samverkan mellan lärare och personal med specialpedagogisk kompetens kring ”Hitta språket” vid enstaka tillfällen.Specialpedagogiska implikationerVi ser fördelar med en kontinuerlig samverkan kopplat till ”Hitta språket” (Skolverket, 2018c), dels när det gäller genomförandet av kartläggningen, dels när det gäller särskilda bedömningarna av elevers kunskapsutveckling. En ökad samverkan anses kunna bidra till att tidig identifiering av elever i riskzonen för språk-, läs- och skrivsvårigheter säkerställs och att tidiga insatser kan genomföras. Sammantaget skulle detta kunna leda till en ökad samverkan och ett ökat specialpedagogiskt fokus i förskoleklass.NyckelordFörskoleklass, ”Hitta språket”, tidiga insatser, kartläggningsmaterial, språklig medvetenhet.

Syftet med detta arbete var att undersöka Skolverkets kartläggningsmaterial “Hitta språket” som från och med höstterminen 2019 är obligatoriskt i förskoleklassen. Vi ville undersöka hur materialet var uppbyggt och vilka skriftspråkliga aktiviteter som var synliga, hur lärare beskrev sitt arbete med kartläggningsmaterialet, på vilket sätt kartläggningen bidrog till tidiga insatser, samt vilka för- respektive nackdelar lärare upplevde med kartläggningsmaterialet i relation till elevernas läs- och skrivutveckling.I vårt arbete har vi utgått från de två olika synsätten på språkutveckling, syntetisk samt analytiskt synsätt. Det syntetiska synsättet, även kallat phonics, innebär att gå från del till helhet, med fokus på bokstavskännedom och den fonologiska medvetenheten. I språkutveckling, utifrån analytiskt synsätt, utgår man istället från helhet till del, i ett meningsfullt sammanhang. I vår undersökning ville vi dels analysera kartläggningsmaterialet utifrån det analytiska och syntetiska synsättet, dels belysa lärares åsikter, tankar och funderingar kring materialet. Vi genomförde kvalitativa intervjuer, med sex olika lärare. Våra intervjuer var semistrukturerade, då frågorna var förutbestämda och möjliggjorde för öppna svar. Intervjuerna mynnade ut i en tematisk analys som gav tre teman. Analysen av den insamlade datan visar att pedagogerna uppmärksammar både de syntetiska och de analytiska delarna i materialet och uttryckte att de största svårigheterna syntes i de analytiska delarna. Våra intervjuer visar även på bristperspektivet i form av både utbildning kring materialet, tidsaspekten samt förutsättningarna innan, under och efter kartläggningen. Samtliga pedagoger uttryckte att svårigheter finns på olika nivåer men att de största anpassningarna efter kartläggningen gjordes på gruppnivå.

The aim of this master thesis was to explore what learning students developed in mathematics when using an interactive digital tool. The issue the study focused was what cardinality skills five-year-old students established when playing Fingu by investigating how they handled the critical aspects of cardinality. Research agrees that the ability to compose and decompose numbers in a flexible way is a basic mathematical competence and an important prerequisite for developing arithmetic skills (Anghileri, 2006; Locuniak & Jordan, 2008; Neuman, 1987; Nunes & Bryant, 2007). Another basic competence in developing counting skills is the ability to rapidly perceive the exact number of objects in a group instead of counting one-by-one (Clements & Sarama, 2014).Fingu, is a game where to two different sets of fruits are visable on a screen and the player are supposed to represent the total amount of fruits with an equal number of fingers by touching the screen. In total there are 60 different tasks with different configurations, combinations and different sums up to ten. In a research project between the university of Gothenburg and the University of Kristianstad, called Conditions and tools for development of arithmetic competencies (CoDAC), 112 students between five to eight years old participated in an intervention where they played Fingu regularly over an eight-week period. The results from the CoDAC-project showed that there was a small positive effect for all ages on a standardized test. Data base for this follow-up study was derived from the CoDAC project. The method used was mainly video-observations and the results were presented as case studies where students' changed ways of representing and transforming numbers were qualitatively analysed. Variation theory and Nunes & Bryants (2007) further development of Piagets theory of how children develop an understanding of cardinality was used for interpreting what learning in mathematics Fingu support and what cardinality skills five-year-old students established when playing Fingu. The results of the study showed that all students increased their understanding of the cardinal aspect of numbers but also that there was a variation in the skills that the students developed. Furthermore, it can be noted that the students' subitize competence were developed. The implication of this study is that it seems promising to use Fingu as an early intervention in pre- and primary school. The results are also consistent with previous findings that digital tools can have a positive effect even though the intervention is limited in time.

Studien undersökte hur flerspråkiga elever med läs- och skrivsvårigheter upptäcks och vilken kunskap pedagogerna har för att tidigt upptäcka och stödja dem på högstadiet. En jämförelse gjordes även av hur flerspråkiga och enspråkiga elever upplever stödet i undervisningen de får och om det var någon skillnad. Vi använde kvalitativa intervjuer och intervjuade 16 pedagoger, samt 8 flerspråkiga elever och 7 enspråkiga elever. Teorin som använts för att tolka resultaten är det socialkonstruktivistiska perspektivet och påverkan på elevers språk enligt Vygotskij. Resultatet visade att identifieringen av läs- och skrivsvårigheter hos flerspråkiga elever ofta missas då lärare kan vänta på att de ska lära sig svenska språket bättre och inte alltid prioriterar dem. Det finns ingen större skillnad emellan de flerspråkiga och de enspråkiga eleverna då båda grupperna upplever att de inte riktigt får det stöd de behöver i undervisningen. Kommunikationen och samarbetet visade sig vara bristfälligt mellan de olika pedagogiska professionerna på skolorna. Resultaten ger en indikation på att eleverna kan tappa motivation beroende på stödet de får och att det sociala samspelet, tidiga insatser och samsynen mellan pedagogisk personal kräver mer kunskap. Tidiga specialpedagogiska insatser är gynnsamt för elever i läs- och skrivsvårigheter visar forskning.

Kravet på skrivförmåga har ökat och förändrats successivt under åren, både i skola och samhälle, med en risk för fler elever i skrivsvårigheter. Detta tillsammans med sviktande resultat i olika mätningar har i förlängningen gjort att skrivningen fått mer uppmärksamhet, där även bedömningsmaterial och tidiga insatser initierats. Skolans och lärares uppdrag att möta alla elevers behov i skrivutvecklingen har i sammanhanget blivit ännu viktigare. I studien undersöktes skrivundervisning och specialpedagogiska insatser för elever i skrivsvårigheter i årskurs 1-6, vilket utfördes genom e-postenkäter och intervjuer med verksamma lärare, speciallärare och specialpedagoger. Resultatet visade vikten av kartläggning för att följa upp elevers skrivutveckling över tid. Även lärares, speciallärares och specialpedagogers kunskaper och erfarenheter om skrivsvårigheter och vad pedagogerna ansåg att svårigheterna berodde på, uppmärksammades som grund för utformningen av elevers stöd i skrivutvecklingen. Studien visade att stödet till största del var förebyggande undervisning eller särskilt stöd inom klassens ram, men att det även gavs i mindre grupp och enskilt. Explicit tydliggörande undervisning inom skrivning och skrivprocess visade sig i resultatet som stöttande, färdighetstränande och kompenserande undervisning, vilket skedde i interaktion och samspel med klasslärare, övriga elever och ibland speciallärare. I studien blev det tydligt att kompenserande assisterande teknik kunde hjälpa elever, men att det förutsatte tillgång till tekniken och utbildning att hantera den. Slutligen framkom att utökad tid till skrivning och skrivprocessen sågs som en viktig aspekt och innefattade både tillräckligt med tid för att slutföra uppgifter samt till time on task.

Dagens samhälle och moderna tekniska möjligheter har utvecklats enormt sedan rättegångsbalkens införande år 1948. Processordningen i svensk rätt reformeras ständigt, men de grundläggande processuella principerna om muntlighet, omedelbarhet och koncentration består. Dessa principer infördes i samband med rättegångsbalkens ikraftträdande för att åtgärda bristerna i den äldre rättegångsbalken i 1734 års lag, vars förfarande var skriftligt, ineffektivt och försvårade den fria bevisprövningen. Sedan dess har muntligheten och omedelbarheten successivt mjukats upp genom reformer med syfte att stärka rättegångsförfarandets effektivitet och minska processekonomiska kostnader. Den 1 januari år 2022 trädde nya bevisregler i brottmål i kraft. Lagändringarna är resultatet av den utredning som tillsattes år 2017, vilken ämnade effektivisera den straffrättsliga processen i stora brottmål. Förhör och vittnesattester som tagits upp med ljud och bild under förundersökningen ska således kunna tas upp som bevis och åberopas genom hänvisning under huvudförhandlingen. Även skriftliga vittnesattester från förundersökningen ska kunna åberopas som bevis på liknande sätt som i tvistemål. Motiveringen centreras kring att rättegångsförfarandet behöver effektiviseras samt att lagstiftningen måste följa samhällsutvecklingen och utnyttja de möjligheter som är för handen genom modern teknikanvändning i domstol.   För att lagändringarna ska kunna tillämpas i enlighet med gällande rätt krävs det att principerna om muntlighet, omedelbarhet och koncentration revideras. Även den grundläggande bevisrätten kommer att påverkas, då det i skrivande stund råder ett förbud mot att använda dokumenterade förhör från förundersökningen som bevisning efter HD:s prejudikat i NJA 2015 s. 702. Denna uppsats syftar till att analysera vad konsekvenserna av lagändringarna innebär för den straffrättsliga processens grundläggande syften. Rättssäkerheten i brottmål har länge upprätthållits av principerna om muntlighet, omedelbarhet och koncentration samt principerna om bevisomedelbarhet och det bästa bevismedlet. Lagstiftaren instämmer med att dessa principer fortsatt ska gälla, men anför att de behöver modifieras för att effektivisera den straffrättsliga processen. Uppsatsen ämnar utreda vad detta medför i förhållande till principernas innebörd, rättssäkerheten och förfarandet i sig.   Den rättsdogmatiska metoden tillämpas genomgående i uppsatsen, i samband med historisk-komparativ metodik för att tydliggöra principernas utveckling genom ett urval av rättegångsbalkens reformer och deras förarbeten. Den problematik som kan antas bli aktuell vid rättens bedömning av tidig bevisupptagning analyseras, med fokus på domstolens bevisvärdering samt hur rättskipningens tyngdpunkt kan påverkas genom att hänvisningsreglerna utökas. I uppsatsen diskuteras och analyseras således eventuella konsekvenser med lagändringarna samt vilken problematik detta kan innebära för domstolens samlade bedömning och bevisvärdering.   Sammanfattningsvis kan det konstateras att principerna om muntlighet och omedelbarhet inte bara mjukats upp, utan de har fått en helt annan innebörd än vid införandet till följd av lagändringarna och tidigare reformer. Hänvisningsinstitutets tillämpningsområde har successivt utvidgats, vilket förändrar betydelsen av principen om muntlighet, omedelbarhet, bevisomedelbarhet och principen om det bästa bevismedlet. Koncentrationsprincipen består i högre grad än principerna om muntlighet och omedelbarhet, men riskerar att urholkas och förlora sin betydelse beroende av hur lagändringarna tillämpas. Rättskipningen riskerar att förskjutas i viss mån från huvudförhandlingen till förundersökningen, vilket medför att det ackusatoriska brottmålsförfarandet eventuellt blir av mer inkvisitorisk karaktär. Detta påverkar i sin tur rättssäkerheten, förutsebarheten och den misstänktes rätt till en rättvis rättegång.   Domstolens lämplighetsbedömning rörande tidig bevisupptagning samt bevisvärderingen av tidiga förhör och vittnesattester kommer troligen vara avgörande för huruvida de åsyftade effektivitetsvinsterna kan uppnås. Det svenska rättegångsförfarandet var tidigare muntligt-protokollariskt, sedan strikt muntligt, omedelbart och koncentrerat, för att nu utvecklas till en slags kombination av tidigare förfaranden. I min slutsats kommer jag fram till att rättegångsförfarandet numer snarare är att betrakta som ett muntligt-tekniskt system, eftersom principerna om muntlighet, omedelbarhet och koncentration modifierats så pass att de mer eller mindre förlorat sin självständiga innebörd. De definieras mer efter den hårda gräns för rättssäkerheten som dras genom rätten till en rättvis rättegång, snarare än att självständigt säkerställa den fria bevisprövningen och ett rättssäkert förfarande vilket åsyftades vid införandet. Här instämmer jag med Lindell att grundprinciperna för rättegångsbalken kan omformuleras som flexibilitet, effektivitet och tillgänglighet i och med att förfarandet successivt frångått muntlighet och omedelbarhet. Läsaren erinras reflektera över huruvida ett annorlunda fungerande samhälle och modernare teknik automatiskt behöver innebära förändrade grundläggande principer i den straffrättsliga processen.