Lärare och annan skolpersonal möter dagligen elever med psykisk ohälsa eller svårigheter i skolan och det landar ofta på skolan att hantera det. Detta är ett viktigt ämne att få mer kunskap om för att kunna utveckla det förebyggande arbetet i skolan. Syftet är att införskaffa en fördjupad förståelse för  skolpersonalens upplevelser och erfarenheter av det  förebyggande arbetet med psykisk ohälsa och skolmisslyckande hos elever. I denna studie användes Richard Jessor’s problem behaviour theory för att få en  djupare förståelse av sambandet mellan risker och  problematiska beteenden. Studien präglas av en kvalitativ ansats och hermeneutisk samt interpretivistisk utgångspunkt. Sex intervjuer gjordes med tre lärare och tre rektorer. Resultatet visade att skolan använder sig av en rad olika förebyggande insatser såsom värdegrundsarbete samt att de har aktiva insatser såsom extra anpassningar  och särskilt stöd   som de kan använda sig av om elever visar psykisk ohälsa eller riskerar att missa kunskapsmålen. Risken att inte klara kunskapsmålen kan bero på frånvaro eller andra  svårigheter i skolan vilket också sågs som varningstecken. Skolpersonalen upplever ofta att samverkan mellan skolan och andra aktörer blir bristfälligt och detta upplever personalen också som svårt. Mobbning har enligt respondenterna förändrats från fysisk form till psykisk mobbning och utanförskap, vilket motstrider tidigare forskning. Svårigheten enligt respondenterna är att upptäcka mobbning.

denna antologi belyses sociala möten, sociala gemenskaper, sociala processer ur olika perspektiv. I de olika kapitlen behandlas barn på förskolor, familjer, livsval, ungdomar, vardagskultur samt intressegemenskaper. Vi menar att livet kan ses som en resa i en social samvaro där sociala möten formar individen samtidigt som individen formar de sociala mötena. Varje dag innebär att individen utvecklas, formas och stöper sig själv samt andra individer. I livet knyts det hela tiden nya sociala band och en individ formar därigenom ett socialt nätverk av relationer. Med sociala möten menas alla former av mellanmänskliga relationer som en individ upplever genom livet vilka sker i olika sociala former av gemenskaper. Individen bygger upp en identitet utifrån kunskap om andra personer, sociala uttryck, normer och social interaktion. Sociala uttryck syftar till de uttryck individer använder sig av i samspelet mellan individerna i de mellanmänskliga relationerna och kunskap om språk, förmåga att tolka kroppsspråk, att kunna tolka olika tings symboliska innebörder är exempel på olika referensramar genom vilka en individ tolkar den sociala samvaron. Genom skapandet och utvecklingen av referensramar lär sig individen hur den kan förhålla sig till andra, de olika sociala uttrycken samt den sociala samvaron.

Föreliggande uppsats undersöker manliga afghanska ensamkommande ungdomars erfarenheter av fenomenet papperslöshet i Sverige inom årsspannet 2013–2017. Transkriptioner av nio semistrukturerade intervjuer med fem ungdomar utgör studiens empiri och har tolkats enligt den kvalitativa metodansatsen IPA. I övergången från asylprocess till att leva i papperslöshet upplever ungdomarna att de utestängs från såväl trygghet och gemenskap som rättigheter. Övergången innefattar upplevelser av total hopplöshet och självskadebeteende. Ungdomarna erfar en mängd destruktiva känslor och utvecklar strategier för att bemöta dessa. Såväl deras självbild, identitet, utvecklingsmöjligheter som framtidsvisioner påverkas negativt i och med att leva i papperslöshet. Ungdomarnas fokus på överlevnad genomsyrar studiens resultat, återvändande till Afghanistan är inte en möjlighet. Att leva i papperslöshet påverkar och definierar deras livsvärld. Ungdomarna tar stort ansvar och fattar ödesdigra beslut för att överleva. De drömmer om uppehållstillstånd och därmed om möjligheter till liv.

Att vid 18 års ålder tvingas ansvara för sina handlingar är för många ett stort steg, inte minst då en del av ansvaret är ekonomi. Ungdomarna vänder sig ofta till föräldrarna med frågor, men var ska de vända sig när föräldrarna inte har svaret? Bankerna har börjat söka sig lägre ner i åldrarna med sin marknadsföring för att fånga kunden innan denne blir myndig, men fortfarande är det många frågetecken kring informationen ungdomarna behöver. Uppdraget var att undersöka vad ungdomar behöver för information i en webbplats riktad mot ungdomar från banken. En undersökning genomfördes med en enkätundersökning med 100respondenter och tre olika fokusgrupper som genererade att ungdomarna känner att banker är alldeles för avlägsna. En minskad distans skulle medföra att ungdomarna lättare vänder sig till banken vid frågor kring sin ekonomi vilket i sin tur medför att deras intresse kring privatekonomiska frågor ökar. Designförslaget som presenteras fokuserar mycket på en funktion med textbaserad personlig service med co-browsingfunktioner som tillåter en bankman guida den unga kunden genom webbplatsen. Strävan är att ungdomarna ska känna en samhörighet till banken och lättare kan få alla typer av frågor besvarade då de var osäkra på vilken information de behöver. Om man inför en sådan tjänst bör användbarhetstest och utvärderingar på designförslaget genomföras för att kontrollera om distansen mellan bank och ungdom minskar.

Denna kvalitativa studie syftar till att ge en ökad förståelse och kunskap kring kuratorers uppfattning om ungdomars psykiska hälsa, samt kuratorers upplevelser av möten med ungdomar. Semistrukturerade intervjuer har genomförts med kuratorer inom olika verksamheter som vänder sig till ungdomar. Resultatet visar att kuratorer upplever att ungdomar mår både psykisk bra och psykisk dåligt. När ungdomar mår psykiskt dåligt visas det bland annat genom stress och ångest. Vilket sätt ungdomar hanterar psykisk ohälsa på tenderar att variera, en del ungdomar söker hjälp själva, en del utvecklar negativa beteenden och en del behöver stöd från andra för att söka hjälp. Resultatet visar vidare att kuratorer kan ge stöd till ungdomar med psykisk ohälsa genom samtal, i samverkan med andra instanser samt genom preventivt arbete. Kuratorer upplever att psykisk ohälsa inte yttrar sig annorlunda hos pojkar och flickor, däremot är det fler flickor än pojkar som söker hjälp. Studiens resultat tyder på att kuratorers arbete med ungdomars psykiska hälsa behöver utvecklas och det preventiva arbetet behöver få större utrymme i deras yrkesutövande. / This qualitative study aims to broaden the understanding of, and knowledge about, the way youth-counsellors interpret and apprehend mental health of adolescents and their experiences of meeting with adolescents. Semi structured interviews with youth-counsellors of different occupations, dealing with adolescents, were carried out. The results show that youth-counsellors encounter both poor and good mental health among the adolescents they meet. When young people suffer from poor mental health it shows in a multitude of ways, for example; stress and anxiety. Ways of coping vary between individuals. Some seek out help on their own, some need the support of others and some develop negative behavioural patterns. Results show that youth-counsellors can support adolescents with poor mental health by having open dialogs, taking preventive actions and cooperating with other authorities. Youth-counsellors observe that poor mental health does not protrude in different ways regardless of sex but that girls tend to seek out help more often than boys. According to the results of this study, the work done by youth counsellors overall still needs development. Also, the pre-emptive work with reducing mental health problems of adolescents needs to be developed within their profession.

Background:To be struck down with anorexia nervosa as an adolescent means that their everyday life is all about avoiding meals in order to starve themselves and often do long sessions of physical activity. The illness can quickly develop into an identity in the adolescent's life. Anorexia nervosa is a serious illness that can become life-threatening. An ambivalence to receive care often arises related to, among other things, the difficulty to break the compulsive behavior. To involve the adolescents in their own care poses a challenge for health care providers.  Aim:To describe nurses' experiences with supporting adolescents with anorexia nervosa to be involved in their own care within the Department of Child and Adolescent Psychiatry.  Method:A descriptive design with a qualitative inductive approach. Five nurses have been interviewed, these have been analyzed with a qualitative content analysis.  Results:The nurses support the adolescents to involvement in their own care by being together with them in a two-sided alliance. This is described as: The nurses support the adolescent to involvement in their own care by aiming for an alliance. This is described as to use information as a tool to get the adolescent to dare change, to bring attention to the adolescent's individual needs and motivation, and to make their own commitment possible and encouraged.   Conclusion: In order for nurses to support patients to participate, information about how the illness works has to be given, and they have to clearify which model of treatment is used, and bring attention to and encourage the adolescent's former interests and life story and part of their own treatment. To, as a nurse, get support from the undertakings and skills that are described in the Tidal Model can make starting from the adolescents' needs and wishes easier and consequently also the possibility of supporting them to involvement. Keywords: Adolescents, Anorexia nervosa, Participation, Nurses, Qualitative content analysis

Utifrån beskrivningar av behandlarens självupplevda erfarenheter i arbetet med suicidriskbedömningar vid Barn- och ungdomspsykiatrin, har tidigare forskning samt teori analyserats för att kunna främja arbetet med suicidala ungdomar. Denna kvalitativa studie baseras på empiriska studier från sjukvårdspersonal inom Barn- och ungdomspsykiatrin. Studien påvisar hur behandlare använder sig av suicidriskbedömning som metod för att förebygga suicidalitet bland ungdomar. Studien belyser även svårigheten med att arbeta med dessa ungdomar samt vilka risk- och skyddsfaktorer som är väsentliga för en ungdom som går i tankar om att vilja ta sitt liv.

Vår rapport bygger på ungdomar bosatta i ett socioekonomiskt utsatt område och deras tankar kring framtiden, deras bostadsområde och andra faktorer som spelar in. Vår förförståelse kring det valda ämnet grundar sig på vår egen uppväxt samt erfarenheter då vi själva är bosatta i ett socioekonomiskt utsatt område. Syftet med studien har varit att få en ökad förståelse samt belysa några ungdomars uppfattningar och tankar om sin framtid samt hur olika faktorer har en påverkan på deras framtidsmöjligheter. Denna studie har utförts med en kvalitativ metod, genom semistrukturerade intervjuer och gruppintervjuer. Deltagarna i denna studie är ungdomar i åldern 18–27 år. Studiens resultat visar att ungdomarna upplever att deras bostadsområde är segregerat och avskilt från samhället. De uppger även att det råder kriminalitet och oroligheter i området. Men trots problematiken trivs de i sitt bostadsområde. Stämpling av samhället, etnicitet och religion är faktorer som ungdomarna uppger kan komma att vara ett hinder för deras framtid. / Our report is based on young people living in a socioeconomically exposed area and their thoughts about the future, their residential area and other factors that matters. Our pre-understanding of the chosen subject is based on our own upbringing and experiences as we live in a socio-economically vulnerable area. The purpose of the study has been to gain a better understanding and to highlight some young people's perceptions and thoughts about their future and how different factors influence their future opportunities. This study has been conducted with a qualitative method, through semi-structured interviews and group interviews. The participants in this study are young people aged 18-27 years. The study's results show that the young people find that their residential area is segregated and separated from the rest of the society. They also state that their residential area facing problems with criminality and riots. But despite the problems they see their residential area as their home and they feel secure there. Society labeling, ethnicity and religion are factors that the youths feel may be an obstacle to their future.

I undersökningar som handlar om alkoholkonsumtion bland ungdomar genomförs det regelbundet studier som mäter hur skillnader i alkoholkonsumtion ser ut över tid hos ungdomar. De flesta studier visar hur ungdomar konsumerar alkohol, inte varför de konsumerar alkohol. Vår studie undersöker vad ungdomar har för uppfattningar om varför resultatet ser ut som det gör i en kvantitativ rapport, som redogör för ungdomars alkoholvanor i Västerviks kommun. Studiens syfte är att undersöka alkoholkonsumtionens betydelse för ungdomar och hur ungdomar själva uppfattar att det sker en ökning av årskonsumtion av alkohol från årskurs 9 till år 2 på gymnasiet samt vilka risk- och skyddsfaktorer ungdomarna själva anser påverkar ungdomars alkoholkonsumtion. Utifrån vårt syfte formulerades tre forskningsfrågor som vi sökt svar på i studien. Svaren söktes med hjälp av en kvalitativ ansats som innebar att vi genomförde tre semistrukturerade fokusgruppsintervjuer med ungdomar på en gymnasieskola i Västerviks kommun. Vid analys av resultatet valde vi att använda symbolisk interaktionism. Genom symbolisk interaktionism undersöktes hur ungdomar definierar situationer, hur de i interaktionen är aktivt handlande ungdomar som omger sig med symboler i nuet som beskriver hur hen vill vara eller inte vara. I resultatet framkommer det att ungdomar tycks ha en liberal syn till att konsumera alkohol. Framförallt lyfter ungdomar fram de positiva effekterna med att konsumera alkohol. Vidare ger ungdomar beskrivningar där de menar att ökningen av årskonsumtion av alkohol sker med anledning av att det finns traditioner som är befästa och som förknippas med att konsumera alkohol på gymnasieskolorna i Västerviks kommun. Även att vuxna i skolvärlden inte tycks ta ansvar till att lyfta diskussionen med ungdomar om vad alkoholkonsumtionen står för. Att vuxna inte tar ansvar för att lyfta diskussionen tycks vara en riskfaktor. Slutsatsen är att vuxna behöver ta ett större ansvar till att prata med ungdomar om alkohol och vad deras syfte med att konsumera alkohol är.

Bakgrund: Diabetes Mellitus typ 1 debuterar under barn- och ungdomsåren. Behandlingen är egenvård som innebär blodglukoskontroller, läkemedelsbehandling och att följa rekommendationer om kost och motion. Sjuksköterskans yrkesområde innefattar barn- och ungdomar. Avvikande från egenvårdsaktiviteter och hemlighetsmakeri kring sjukdomen påverkar vårdkvaliteten för ungdomar. Syfte: Att beskriva ungdomars upplevelse av att leva med Diabetes Mellitus typ 1 samt att beskriva de granskade studiernas undersökningsgrupper. Metod: Deskriptiv litteraturstudie med tolv vetenskapliga artiklar med kvalitativ samt kvalitativ- och kvantitativ ansats. Samstämmigheter och olikheter i artiklarnas resultat har kategoriserats och teman och subteman har identifierats. Huvudresultat: En del ungdomar upplevde svårigheter att acceptera sin sjukdom och önskade ha kontroll över och ta eget ansvar för sin sjukdom och öka oberoendet. Ungdomar upplevde känslan av att vara annorlunda och undvek att utföra egenvård i sociala sammanhang. Svårigheter att följa kostrekommendationer varierade och att utföra blodglukoskontroller upplevdes ansträngande. Stöd från vänner och jämnåriga underlättade utförandet av egenvård. Det upplevdes positivt att sjuksköterskor visade intresse för ungdomarnas liv utöver deras DMT1. Sjuksköterskor upplevdes brista i att kunna sätta sig in i ungdomarnas situation och vara ett känslomässigt stöd. Slutsats: Det finns ett behov av ökat stöd och förståelse från sjuksköterskor. Genom ökad förståelse kan sjuksköterskan bidra med stöd för att underlätta överföringen av ansvar. Detta kan leda till en ökad trygghet och känsla av kontroll hos ungdomarna, vilket kan bidra till att de vågar dela med sig av sin sjukdom till omgivningen. / Background: Diabetes Mellitus Type 1 debuts in childhood and adolescence. The treatment is self-care that involves blood glucose control, drug treatment and following recommendations on diet and exercise. Nursing's professional area includes children and adolescents. Deviating from self-care activities and secrecy around the disease affects the quality of care for young people. Purpose: To describe the young people's experience of living with Diabetes Mellitus type 1 as well as describing the study groups of the studies examined. Method: Descriptive literature study with twelve scientific articles with qualitative as well as qualitative and quantitative approach. Consequences and differences in the results of the articles have been categorized and themes and subthemes have been identified. Results: Young people experienced difficulties in accepting their illness and wanted to have control over and take responsibility for their illness and increase independence. Young people experienced the feeling of being different and avoiding self-care in social contexts. Difficulties to follow dietary recommendations varied and blood glucose controls were exerted. Support from friends and peers facilitated the performance of self-care. It was positive that nurses showed interest in the lives of adolescents in addition to their DMT1. Nurses were found to fail to get into the situation of young people and to be an emotional support. Conclusion: There is a need for increased support and understanding from nurses. Through increased understanding, the nurse can help to facilitate the transfer of responsibility. This can lead to increased safety and sense of control among adolescents, which may help them dare to share their illness with the environment.