Eftersom svenska Försvarsmakten sedan slutet av Kalla kriget genomgått flera genomgående förändringar, som bland annat inneburit förändrade uppgifter, och ett närmande till Nato, finns anledning att fundera över hur det påverkat organisationskulturen. Denna uppsats tar sin utgångspunkt i kulturella faktorer som har inverkan på uppdragstaktikens genomförande. Uppdragstaktik är den ledningsfilosofi som utvecklats i Preussen och som svenska Försvarsmakten under förra århundradet utvecklat utefter sina förutsättningar. Uppsatsen är en jämförande studie av svenska armén i slutet av Kalla kriget respektive under inledningen av det nya milleniet, avseende kulturella faktorer som påverkar uppdragstaktik. Mot bakgrund av teorier kring militär organisationskultur i förändring, kan skillnader och likheter bättre förstås. Detta är relevant att undersöka i ljuset av pågående återgång mot ett mer nationellt inriktat försvar,där rådande organisationskultur påverkar förändringsarbete. Resultatet av undersökningen visar att flera kulturella faktorer som påverkar genomförandetav uppdragstaktik som ledningsfilosofi har förändrats. Svenska arméns syn på att använda sig av uppdragstaktik har däremot inte förändrats i samma omfattning, vilket leder till slutsatsen att den är en starkt rotad norm i den svenska arméns organisationskultur.

Försvarsmaktens ledningsfilosofi uppdragstaktik uttrycks av Försvarsmaktens chefer och doktriner som avgörande för det svenska militärstrategiska konceptet och som synnerligen viktig för förmågan att lösa uppgifter under mycket svåra förhållanden. Uppdragstaktiken är därför enligt Försvarsmakten avgörande för svensk krigföring. Uppdragstaktikens efterlevnad har dock ifrågasatts under senare år, har förändringar i omgivningen haft negativ påverkan på förutsättningarna för uppdragstaktik? Viss forskning pekar på det och den svenska armén har uppmärksammat problemet. Arméchefen har påbörjat ett projekt som adresserar detta inom armén. Flygvapnet utgör en stor del av den avhållande tröskeleffekt som Sverige söker uppnå för att inte hamna i krig. Denna undersökning syftar därför till att söka förekomsten av uppdragstaktik och en eventuell för-ändring i flygvapnet. Undersökningen studerar Försvarsmaktens teoretiska syn på vad uppdragstaktik är, och undersöker kunskap och förståelse om, och utövandet av uppdragstaktik vid en av landets flygflottiljer. Empirin samlas i huvudsak in genom intervjuer med stridspiloter och flygunderhållspersonal. Analysen av empirin stödjer sig på Argyris och Schöns Theory-in-practice, en teori som kan påvisa ett agerandes påver-kan på sin omgivning och vice versa. Resultatet visar små tendenser till omgivningens negativa påverkan på uppdragstaktiken vid flottiljen. Undersökningen kan dock inte dra slutsatsen om denna förändring är under framväxt eller har avstannat. Flottiljen upplever å andra sidan en uppdragstaktisk vardag och visar att det finns kulturella förutsättningar för att leva och lära uppdragstaktik. Detta trots en verksamhet som i många avseenden präglas av direkta styrningar och hög grad av regleringar, och trots att flottiljen inte reflekterat särskilt mycket kring upp-dragstaktik. Befintligheten av uppdragstaktikens förutsättningar (förståelse och tillit, initiativ och ansvar, ett tillåtande och lärande klimat samt en gemensam bas) vid flottiljen härleds därför minst lika mycket till verksamhetens andra behov av dessa förutsättningar, till exempel på grund av flygsäkerhet och krav på hög utbildningsnivå och förmåga.

In 2020, the Swedish Armed Forces will issue the publication that will operationalize the Military Strategic Doctrine of 2016. This new doctrine, named Doctrine for Joint Operations, is planned to cover all the Armed Forces' operational activities at peace time, crisis and war in the execution of Joint Operations. This study clarifies the underlying reasoning and motives behind the introduction of the four concepts: maneuver thinking, mission tactics, flexibility and integration thinking as building blocks in the collective name Swedish operational art in Doctrine for Joint Operations 2020. The study is based on a number of interviews with the authors of the doctrine development group. The study shows that the basic foundation of Swedish operational art is based on the idea of ​​the flexible, creative and enterprising officer and an organization that encourages and gives room for innovative actions. The building blocks of the Swedish operational art are clearly inspired by the experiences of other countries armed forces. Relevant elements that fit the conditions of the Swedish Armed Forces have been selected to be included in the doctrine. The study shows that the doctrine developers attach great importance to the concepts of initiative and flexibility. These permeate all other building blocks and acts as facilitators. The practical application of the Swedish operational art can possibly be a challenge for many of the employees whose daily tasks often involves cases of administrative nature, where possibilities for own creative solutions are limited. Here, a challenging dynamic arises as we see that the Doctrine for Joint Operations is more clearly directed at the Armed Forces as a war fighting organization and not the more mundane peace administrative activities. It is probably not enough with well-worded messages and guidelines in a book to introduce a new way of thinking in the organization. A structured implementation will require a longer period of time in order for the theoretical approaches to be transformed into practical actions. An absolute application of Swedish operational art is likely to challenge and test the Armed Forces' innovation propensity and acceptance for new ways of thinking. / Under 2020 ger Försvarsmakten ut den publikation som ska operationalisera Militärstrategisk doktrin från 2016 i operativa utgångspunkter. Denna nya doktrin, med namnet Doktrin för gemensamma operationer är planerad att täcka all Försvarsmaktens operativa verksamhet i såväl fred, kris och krig vid genomförandet av gemensamma operationer. Denna uppsats klargör vilka bakomliggande resonemang och motiv som ligger bakom införandet av de fyra begreppen: manövertänkande, uppdragstaktik, flexibilitet och integrationstänkande som byggstenar i samlingsnamnet svensk operationskonst i Doktrin för gemensamma operationer. Studien bygger på ett antal intervjuer med författarna i doktrinutvecklingsgruppen. Studien visar att det grundläggande fundamentet för den svenska operationskonsten bygger på tanken om den flexibla, kreativa och initiativtagande officeren och en organisation som uppmuntrar till och ger utrymme för detta. Det framgår att svensk operationskonst är tydligt inspirerad av andra länders erfarenheter då man valt att välja ut delar som man ansett vara mest relevanta för Försvarsmaktens förutsättningar, där de olika byggstenarna kompletterar varandra. Begreppen initiativ och flexibilitet ges stort utrymme och genomsyrar samtliga byggstenar då de möjliggör tillämpningen av de övriga fullt ut. Den praktiska tillämpningen av den svenska operationskonsten kan möjligen bli en utmaning för många av de anställda vars vardag ofta handlar om handläggning av ärenden med administrativ karaktär, där möjligheterna för egna kreativa lösningar är begränsade. Här uppstår det en utmanande dynamik då vi anser att Doktrin för gemensamma operationer riktar sig mer tydligt mot Försvarsmakten som krigsorganisation och inte den mer vardagliga fredsadministrativa verksamheten. Det räcker sannolikt inte med välformulerade budskap och riktlinjer i en bok för att introducera ett nytt tankessätt i organisationen. Det kommer krävas en strukturerad implementering under längre tid för att det teoretiska förhållningssättet ska omvandlas till praktiska handlingar. En absolut tillämpning av den svenska operationskonsten kommer sannolikt utmana och pröva Försvarsmaktens innovationsbenägenhet och acceptans för nyskapande.

Med utgångspunkt i fransk organisationsstruktur och allmänna ideal om planmässighet försöker västerländska staber tillämpa uppdragstaktik som har sitt ursprung i tysk Auftragstaktik. Därför slits militära organisationer i teorin mellan två ideal, å ena sidan självständiga och initiativrika underställda som leds med uppdragstaktik, å andra sidan centralstyrning och planmässighet. Kombinationen kanske är naturlig och ett krav för att leda väpnade styrkor idag. Men huruvida stabens organisationsstruktur verkligen inverkar på uppdragstaktiken som tillämpas är relativt outforskat inom krigsvetenskapen. Studien utforskar hur organisationsstruktur och ledningsmetod inverkar på uppdragstaktik med hjälp av organisationsteori. Forskningsdesignen är en teorikonsumerande explorativ enfallstudie där fallet utgörs av svenska brigadstabens organisationsstruktur och ledningsmetod. Brigadstabens organisation är relevant som studieobjekt eftersom den är uppbyggd utifrån olika organisationsstrukturer som bedöms ha varierande förutsättningar att tillämpa uppdragstaktik. Resultatet visar att organisationsstruktur och ledningsmetod inverkar på möjligheten att tillämpa uppdragstaktik. Denna observation är relevant att reflektera över vid militär ledning och organisering av staber.

Operationskonst är av central betydelse för att nå strategisk målsättning. Trots det har operationskonstens roll i fredstid och ur ett småstatsperspektiv överlag kommit i skymundan i rådande forskning. Syftet är att undersöka operationskonstens betydelse för småstatens planering och förberedelse för att möta överraskande väpnat angrepp.   Studien besvarar frågeställningen om hur svenska Försvarsmaktens planering och förberedelser för att möta överraskande väpnat angrepp präglas av operationskonst.  Studien presenterar forskningsöversikt över begreppet avskräckning och operationskonst för att därefter redogöra för teoretiskt ramverk omfattande manövertänkande, uppdragstaktik och flexibilitet. Studien är baserat på en teorikonsumerande intervjustudie med explorativ och beskrivande ansats. Intervjuer genomförs med respondenter ur Insatsstab, Arméstab och Regionala Staber som genomför planering och som i olika grad påverkar förberedelser.   Studien menar att småstaten strävar efter att identifiera militärt problem och sedan genom defensivt manövertänkande påverka motståndarens planering och genomförande. Tillsammans med gemensam nationell ansträngning avskräcks eller möts överraskande angrepp. Genom att tillämpa operationskonst med defensivt manövertänkande och genom att visa att försvaret är en gemensam nationell angelägenhet kommunicerar småstaten såväl vilja som förmåga och är därmed avskräckande. Sammantaget präglar operationskonst planering och förberedelser genom strävan att utifrån förståelse för sammanhang identifiera det militära problemet och därigenom förekomma motståndaren.

Militärstrategisk doktrin 2016 fastställer att svensk militär ledningsfilosofi baseras på uppdragstaktik. Den operativa ansatsen är manöverkrigföring, där avsikten ställs i centrum. Kärnan i förståelsen för uppdragstaktik ligger i erkännandet av den ovisshet som tvekampen mot en motståndare medför och vad detta innebär för militär ledning.  Denna kvalitativa textanalys syftar till att studera om de ideal som ligger till grund för uppdragstaktik och icke-linjär krigföring används konsekvent i nu gällande svenska doktriner och armépublikationer. Resultatet visar att den svenska militärstrategiska doktrinen, MSD 16, är konsekvent i sitt uttryck och konsekvent mot uppsatsens indikatorer på uppdragstaktik, icke-linjär krigföring och manöverkrigföring. Analysen visar på en inkonsekvens mot MSD 16 både inom underliggande doktrin (Doktrin för gemensamma operationer 2020, DGO 20) och undersökta arméreglementen och handböcker. Inkonsekvensen leder till att den militärstrategiska inriktningen av svensk ledningsfilosofi försvagas, dess budskap förvrängs och en risk för att framtagna ledningsmetoder inte stödjer utövandet av uppdragstaktik på ett effektivt sätt. Det leder även till en risk att framtida utveckling inom svensk doktrin och handböcker ytterligare försvagar den militärstrategiska inriktningen, då dessa kommer byggas på existerande inkonsekventa publikationer.

Varje organisation gör sin egen tolkning av uppdragstaktik utifrån dess kontextuella förutsättningar. Uppdragstaktik, som är föreskriven ledningsfilosofi i Försvarsmakten beskrivs i Militärstrategisk doktrin 2016. Armén och flygvapnet har sedan gjort egna tolkningar vilka återfinns i deras respektive taktikreglementen. Mitt emellan dessa två återfinns luftvärnet, en förbandstyp som verkar från marken mot mål i luften. Genom att tillhöra armén, men strida i luftförsvaret försätts luftvärnet i en situation där de behöver hantera två chefer med olika syn på ledning. Därutöver tolkas uppdragstaktik även i luftvärnet utifrån förbandets egen kontext och dess unika förutsättningar. Hur dessa faktorer påverkar luftvärnets syn på ledning är relativt outforskat. Studien utforskar utmaningarna med uppdragstaktik i luftvärnet genom att intervjua svenska luftvärnsofficerare. Undersökningen genomförs som en teorikonsumerande enfallsstudie där fallet utgörs av de svenska luftvärnsbataljonerna. Empirin tematiseras för överblickbarhet och analyseras därefter med hjälp av forskning om ledning och uppdragstaktik, samt av en organisationsteori utvecklad av Charles Perrow. Studiens slutsats är att luftvärnet är en organisation med oförenliga ledningsideal. Detta innebär att organisationen på grund av dess täta kopplingar och komplexa interaktioner, varken bör ledas centraliserat eller decentraliserat.

Uppsatsen syftar till att öka kunskapen angående arméns uppdragstaktik, understödja dennes doktrinutveckling och utforska om teoretiska verktyg kan underlätta förståelsen för uppdragstaktiska problem och finna åtgärder för dessa. Detta har gjorts genom att svara på frågan: Hur beskriver armén sin uppdragstaktik och vad kan dess eventuella problem innebära, betraktade genom Argyris & Schöns teorier om organisatoriskt lärande? Undersökningen visar att arméns beskrivna, uttryckta uppdragstaktik främjar en kultur med förmåga till beslutsamhet och initiativ. Däremot ses arméns beskrivna använda uppdragstaktik som problematisk då den främjar obeslutsamhet och uraktlåtenhet att handla. Undersökningens analysverktyg baserades på Argyris & Schöns teorier om organisatoriskt lärande och bidrog till både arbetets struktur och analys. Analysen ger vid handen att armén troligen skulle tjäna på att omforma sina styrande värden mot sina uttryckta. På så sätt kan de skapa ett lärande bortom sin använda, problematiska uppdragstaktik, bortom sin använda teori. / This work aims to increase the knowledge regarding the Swedish army´s mission command and support its doctrine development. It also examines if a theory can enhance the understanding of problems regarding mission command and aid in finding solutions to these problems. This has been done by answering the following question: How does the Swedish army describe its mission command and if there are problems with it what could the implications be, considered Argyris & Schöns theories regarding organizational learning? This work shows that the army´s described espoused mission command promotes a culture of initiative and decisiveness. Contrary, the army´s described theory in use is problematic since it promotes indecisiveness and negligence to act. The analysis based on Argyris & Schöns theories about organizational learning shows that the army should transform its governing values toward its espoused ones. In doing so the army should be able to devise learning beyond its problematic mission command, beyond its theory in use.

Chefer i den svenska Försvarsmakten ställs oftare än man kan tro inför situationer där ledning och ledarskap ställs på prov. Situationerna kan innefatta komplicerade eller komplexa problem och utmaningar. Dessa beslut kan i sin tur få allvarliga konsekvenser och kan behöva fattas i en situation där högre chef inte har möjlighet att stödja fullt ut.  Enligt Försvarsmaktens militärstrategiska doktrin leds svenska förband med uppdragstaktik. Filosofin är väl utvecklad och undersökt inom markdomänen men mindre studerad vid ledningen av flygförband. Syftet med den här studien är att skapa förståelse för ledning av flygförband genom att undersöka ledningssituationen vid det taktiska transportflyget, med evakueringen från Kabul som ett fall och tillika avgränsning.  I verksamheten som fallstudien bygger på, finns ett stort mått av kollektivt beslutsfattande och grupptänkande i den dagliga verksamheten. Ledaren och följaren kommer varandra nära och relationen präglas av kännedom om värderingar och förtroende. Verksamhetens natur skapar en situation där författaren anar att ledarskapet bygger på andra faktorer än de som Försvarsmaktens ledningsfilosofi beskriver, personalen är i stor utsträckning självtänkande och kreativa med stor erfarenhet. Situationen ställer stora krav på ledarskapet, men kanske ännu större krav på följarskapet.

Inom ledningsteorin och ledarskap diskuteras effekterna av en decentraliserad ledning. Vilka fördelar och nackdelar påvisar ett distribuerat ansvar i förhållande till en centraliserad ledningsprocess? Forskningsfältet har tidigare varit delat mellan två paradigm, ledarskapsteorins humanistiska och organisationsteorins strukturella perspektiv. Nutida forskning påvisar att en balans med förmågan till perspektivering mellan forskningsidealen skapar en konstruktiv ledningsprocess som kan hantera dagens militära komplexa problem. För att balans skall uppnås behöver den professionella expertisen öka förståelsen för hur handlingsutrymmet inom en decentraliserad organisation påverkar verksamheten och ledningsprocessen. Hur handlingsutrymmet som fenomen förstås beskrivs av forskningen som relativt outvecklat vilket skapar denna uppsats induktiva syfte.  Studiens teoretiska bidrag är en normativ modell som konceptuellt beskriver faktorer som påverkar handlingsutrymmet inom en militär beslutsprocess, faktorer som både begränsar och möjliggör ett avdelat ansvar. Resultatet visar att Försvarsmakten som organisation behöver öka förståelsen för det strukturella perspektivet för att uppnå en balans inom ledningssystemet. Genom kommunikation och relationsskapande processer skapas ett situationsanpassat dynamiskt förhållningsätt till kontroll som möjliggör en decentraliserad ledningsfilosofi. Studiens resultat erbjuder Försvarsmakten en militär nytta som på kort sikt kan bidra till en ökad operativ effekt.