Mission command is broadly known and used in military organisations all over the world, and a lot of research has been done about its practical use in different nations armed forces. Although mission command is widely used and well-spoken for, its usage in a naval context is practically unresearched.This despite the difference in the environment between the armed forces that situate on land, and the navy that operate at sea. A ship must always adapt to the ever-changing environment that is the sea. Furthermore, the sea poses a series of threats that the navy must manage in peacetime as well as wartime. These threat scan be fires and water breakage which puts a lot of pressure on the crew that needs to handle these by themselves without being able to rely on any other support. This paper examines how and when mission command is used onboard the Swedish navy’s vessels and if there is a discrepancy of using mission command between leaders and type of activities. This is examined by a questionnaire study that has been answered by 44 officers and junior NCO’s thatserve in the Swedish navy. The result shows that mission command is practised to different extents and differentiate between officers, senior NCO’s and junior NCO’s. It was also shown that mission command is practised depending on type of military activity.

I Försvarsmaktens doktriner uttrycks manöverkrigföring och uppdragstaktik som teori och lednings­filosofi. I de taktiska reglementena beskrivs hur uppdragstaktik och manöverkrigföring tillämpas som metod i händelse av fred, kris eller krig. Vidare syftar taktikreglementena till att vara en utgångspunkt för hur våra marina krigsförband utbildas, organiseras och utrustas.   Syftet med undersökningen är att utreda inverkan av införandet av Taktikreglemente för Marinen TRM 1(A) avseende uppdragstaktik och manöverkrigföring. hur uppdragstaktik och manöverkrigföring som metod, inom den svenska Marinen, kan ha påverkats vid införandet av Taktikreglemente för Marinen, TRM 1(A). Undersökningen gjordes genomfördes som en kvalitativ jäm­förande fallstudie där Taktikreglemete för Flottan, TRFL, och Taktikreglemente för Kustartilleriet, TRKA jämfördes med TRM 1(A). Vid textanalysen nyttjades en analysmodell som påvisar uppdrags­taktik och resultaten analyserades därefter mot militär­teoretiker så som Clausewitz, Corbett och Mahan utifrån perspektivet uppdragstaktik och manöver­krig­föring.   Resultatet av undersökningen visar att TRFL och TRKA är att se mer som läroböcker vilka, utan att i detalj beskriva taktiska lösningar, beskriver hur officerare ska tänka i fråga om taktik. Nuvarande regle­mente, TRM 1(A), presenterar i första hand vad Marinen är och upplevs därför mer som en handbok över Marinen snarare än ett taktiskt reglemente. Detta med anledning av att kapitel som om­fattar militär­teori, sjökrigets natur, syfte och metoder utelämnats, vilket gör att den svenska taktiska särarten saknas i TRM 1(A). Övriga slutsatser är att TRM 1(A) exkluderat hur amfibiestridskrafterna taktiskt ska nyttjas samt att reglementet inte harmonierar med Försvarsmaktens doktriner avseende uppdragstaktik och man­överkrigföring. / Manoeuvre warfare and mission-type orders are expressed as theory and philosophy in the Swedish military doctrine. The tactical doctrines describe how manoeuvre warfare and mission-type orders is implemented in case of peace, crisis’s or war. Furthermore, tactical doc­trines provide a starting point in the development of new units and equipment. They are also used in the education of officers and they constitute a foundation in planning and imple­men­tation of operations both at home and abroad.   The aim of the thesis project is to analyse if the implementation of Taktikreglemente för Marinen, TRM 1(A) has affected the way the Swedish Navy and Marines approach manoeuvre war­fare and mission-type orders. The project is a qualitative comparative case study where Taktikreglemete för Flottan, TRFL, and Taktikreglemente för Kustartilleriet, TRKA are com­pared to TRM 1(A). During the project we used a theory on mission-type orders and then com­pared with military theorists such as Clausewitz, Corbett and Mahan from the perceptive of man­oeuvre warfare and mission-type orders. The result of the study shows that TRFL and TRKA are textbooks explaining how a commander should think without in detail describing tactical solutions. TRM 1(A) presents a blueprint of what the Swedish Navy and Marines are, rather than to be considered as a guiding tactical doctrine. Hence, it lacks the founding principles of military theory of land and sea warfare trans­lated to Swedish circumstances.  Other conclusions of the study show that the tactical use of marine units is excluded, and the tactical doctrine do not harmonise with the view on man­oeuvre warfare and mission-type orders with in Swedish military doctrine.   Apart from the abstract, the study is written in Swedish.

<p>Orsaken till att jag har valt just detta anfall som Rommel genomförde i det tolfte slaget är att det är fascinerande och banbrytande hur löjtnanten Rommel med sin lilla enhet utmanövrerar stora delar ur den italienska armén.  Metoderna jag har valt är deskription och fallstudie då jag anser att just dessa två lämpar sig väl då en mindre del ur något stort ska återberättas. Det jag vill ta reda på är om Rommel användes sig av det vi idag kallar för manöverkrigföring eller om det är något nytt vi har skapat för att ha ett namn. För att få kunskap om slaget och fördjupad kunskap kring de olika teorierna har jag läst in mig på de olika doktrinerna som svenska försvarsmakten har och även litterära verk kring Rommels deltagande i slaget. Slutligen har jag analyserat de olika fakta och dragit slutsatser kring Rommel och huruvida Rommel använde sig av dem eller inte. Det jag har kommit fram till är att Rommel användes sig av manöverkrigsföring under slaget vid Kobarid.</p> / <p>The purpose with this essay is to find out if Rommel used what we today call manoeuvre warfare? I choose this subject because I’m interested in infantry tactics and the breakthrough Rommel did during the twelfth battle of Kobarid. A much smaller unit made a large unit surrender. The two methods I will use are description and case study because those two methods are good to work with when to describe what happen during a battle on a specific place on the battlefield. I’ve reed different books about the twelfth battle in Kobarid and doctrines about manoeuvre warfare in the Swedish armed forces. Finally I’ve analysed the facts and drawn conclusions however Rommel used manoeuvre warfare during the battle or not.</p><p>The result is that Rommel used manoeuvre warfare at the battle of Kobarid but I don’t that think Rommel knew the words like we knew them today. Words like mission tactics or manoeuvre warfare.</p>

<p>Uppdragstaktik får stort utrymme inom manövertänkande, där uppdragstaktik tillämpas för att på bästa sätt ta initiativet i striden vilket är en förutsättning för en fungerande manöverkrigföring. Ett problem uppstår när uppdragstaktik idag beskrivs på olika sätt inom svenska Försvarsmaktens doktriner. Det gör att det blir svårt att få en tydlig bild av vad uppdragstaktik innebär och förvirring uppstår då olika begrepp används i de olika doktrinerna för att förklara uppdragstaktik. Ett exempel som skapar förvirring är att uppdragstaktik i vissa fall beskrivs som en ledningsfilosofi och i andra som en ledningsmetod med olika underbegrepp till respektive synsätt.</p><p>Syftet med uppsatsen är att framföra ett förslag på hur uppdragstaktik kan förklaras mer lättförståeligt främst genom att minska antalet underbegrepp men också genom att skapa klarhet kring huruvida uppdragstaktik bör ses som en ledningsfilosofi eller en ledningsmetod.</p><p>De viktigaste slutsatserna är att uppdragstaktik bör tydliggöras i våra doktriner för att skapa en ensad bild av vad uppdragstaktik innebär. Inom uppdragstaktik må en mer detaljerad styrform förekomma. En chef skall anpassa sin ledningsmetod efter situationen och därigenom kunna tillämpa både styrformen uppdragsstyrning och detaljstyrning.</p> / <p>Mission type tactics (“Auftragstaktik”) is a big part of Manoeuvre Warfare. Mission type tactics is used in order to achieve the initiative which is a supposition in order to have a functional Manoeuvre Warfare. Mission type tactics is described in different ways within the Swedish Army which causes a problem. It makes it hard to get a clear picture of mission type tactics and leaves room for miss interpreting. One example where confusion may occur is when mission type tactics in some cases is described as a managing philosophy and in other cases as a managing approach.</p><p>The purpose of this essay is to generate a proposal on how mission type tactics can be explained in an easier way by using lesser concepts and explaining if mission type tactics should be recognized as a managing philosophy or as a managing approach.</p><p>The most important conclusion is that mission type tactics needs to be clearer in its description, in order to create a unified vision of its meaning. In mission type tactics commission guidance and detail guidance is two different forms of guidance. The management has to adapt its usage of these guidance forms to the situation.</p>

<p>De senaste åren har Försvarsmakten genomgått en stor förändring från invasionsförsvar till ett flexibelt insatsförsvar. I takt med denna förändring har även karaktären på de uppgifter som insatsförsvaret ställs inför ändrats. Ett exempel på detta är insatsen i Adenviken där hotet är i form av små snabba fartyg med mål och medel som sträcker sig utanför en reguljär styrkas. En av Sjökrigets grundregler är förmågan till taktikanpassning. Detta innebär att man drar erfarenheter från de attacker eller anfall som genomförs, tar lärdom av dessa och utefter denna lärdom tänker nytt för att nå framgång i nästa drabbning. Denna förmåga ses som extra eftersträvansvärd i dagens försvar då tempot i krigföringen och förvirringen ökat i samband med att hotet tenderar att bete sig asymmetriskt. Syftet med denna uppsats är att på ett övergripande plan undersöka förhållandet mellan den ledningsmetod och den ledarskapsmodell Försvarsmakten antagit och de koncept för krigföring försvaret förfogar över, dvs. ledningen och ledarskapets förhållande till taktiken. Det undergripande målet har varit att undersöka vad som förutsätter effektiv taktikanpassning och om de ledar- och ledarskapsmetoder Försvarsmakten antagit bidrar till en effektivare taktikanpassning. Detta är gjort utifrån två fallstudier från det andra slaget om Syrtenbukten 1942 och slaget om Latakia 1973.</p> / <p>In the recent years, the Swedish Armed Forces have undergone a great change from the invasion oriented defence to a flexible operational defence. This change has also meant that the character of the missions given to the Navy has changed. One example is the effort in the Gulf of Aden where the threat is in the form of small fast ships with means and ends that extend beyond a regular part. One of the basic rules of naval warfare is the ability to adapt tactics. This means that you draw experience from the attack carried out, learn from these lessons, and along this new thinking to achieve success in the next battle. This ability is seen as additional desirable in contemporary warfare when the tempo and the confusion are increased when the threat tends to behave asymmetrically. The purpose of this paper is to globally examine the relationship between the management approachand the leadership model adopted by the Swedish Armed Forces and the concept of warfare that the Swedish Armed Forces possess, i.e. management and leadership relative to the tactics. The arrest in the case has been to explore what requires adaptation and effective tactics of the leadership and management practices adopted by the Swedish Armed Forces contribute to more effective tactics adjustment. This is done based on two case studies from the Second Battle of Sirte in 1942 and the Battle of Latakia in 1973.</p>

<p>Syftet med uppsatsen är att analysera luftvärnsbataljonen och undersöka om de tillämpar manövertänkande, dels i teorin men även i praktiken.</p><p>Kärnfrågan i uppsatsen blir således:</p><p> Tillämpas manövertänkande i teorin och praktiken inom luftvärnsbataljonen?</p><p> Uppsatsen utgår från en definition av manövertänkande enligt den svenska Försvarsmakten där fyra indikatorer togs fram i syfte att kunna analysera och spåra om manövertänkande tillämpas inom luftvärnsbataljonen.</p><p> Resultatet visar att det är ett tudelat svar, å ena sidan är luftvärnsbataljonen långt framme i de teoretiska delarna. I styrdokumenten och i ett utgrupperingsskede finns det tydliga spår av hur manövertänkande skall nyttjas. Å andra sidan kan det påstås att indikatorerna överraskning, vilseledning och kraftsamling ofta används som uttryck istället för att dra dem riktigt i botten. Med det menas att indikatorerna inte alltid används för att utnyttja motståndarens svagheter utan används snarare för att parera dennes troliga attack.</p><p> Slutsatserna som dragits är att luftvärnsbataljonen har kommit en bit på vägen för att kunna tillämpa manövertänkande. En viktig punkt är att få med all personal inom bataljonen till att arbeta utifrån ett manövertänkande sätt. För att manövertänkande skall utvecklas och bli tillämpbart inom bataljonen måste praktisk övning ske. Övning ger färdighet.</p>

De senaste åren har Försvarsmakten genomgått en stor förändring från invasionsförsvar till ett flexibelt insatsförsvar. I takt med denna förändring har även karaktären på de uppgifter som insatsförsvaret ställs inför ändrats. Ett exempel på detta är insatsen i Adenviken där hotet är i form av små snabba fartyg med mål och medel som sträcker sig utanför en reguljär styrkas. En av Sjökrigets grundregler är förmågan till taktikanpassning. Detta innebär att man drar erfarenheter från de attacker eller anfall som genomförs, tar lärdom av dessa och utefter denna lärdom tänker nytt för att nå framgång i nästa drabbning. Denna förmåga ses som extra eftersträvansvärd i dagens försvar då tempot i krigföringen och förvirringen ökat i samband med att hotet tenderar att bete sig asymmetriskt. Syftet med denna uppsats är att på ett övergripande plan undersöka förhållandet mellan den ledningsmetod och den ledarskapsmodell Försvarsmakten antagit och de koncept för krigföring försvaret förfogar över, dvs. ledningen och ledarskapets förhållande till taktiken. Det undergripande målet har varit att undersöka vad som förutsätter effektiv taktikanpassning och om de ledar- och ledarskapsmetoder Försvarsmakten antagit bidrar till en effektivare taktikanpassning. Detta är gjort utifrån två fallstudier från det andra slaget om Syrtenbukten 1942 och slaget om Latakia 1973. / In the recent years, the Swedish Armed Forces have undergone a great change from the invasion oriented defence to a flexible operational defence. This change has also meant that the character of the missions given to the Navy has changed. One example is the effort in the Gulf of Aden where the threat is in the form of small fast ships with means and ends that extend beyond a regular part. One of the basic rules of naval warfare is the ability to adapt tactics. This means that you draw experience from the attack carried out, learn from these lessons, and along this new thinking to achieve success in the next battle. This ability is seen as additional desirable in contemporary warfare when the tempo and the confusion are increased when the threat tends to behave asymmetrically. The purpose of this paper is to globally examine the relationship between the management approachand the leadership model adopted by the Swedish Armed Forces and the concept of warfare that the Swedish Armed Forces possess, i.e. management and leadership relative to the tactics. The arrest in the case has been to explore what requires adaptation and effective tactics of the leadership and management practices adopted by the Swedish Armed Forces contribute to more effective tactics adjustment. This is done based on two case studies from the Second Battle of Sirte in 1942 and the Battle of Latakia in 1973.

Syftet med uppsatsen är att analysera luftvärnsbataljonen och undersöka om de tillämpar manövertänkande, dels i teorin men även i praktiken. Kärnfrågan i uppsatsen blir således:  Tillämpas manövertänkande i teorin och praktiken inom luftvärnsbataljonen?  Uppsatsen utgår från en definition av manövertänkande enligt den svenska Försvarsmakten där fyra indikatorer togs fram i syfte att kunna analysera och spåra om manövertänkande tillämpas inom luftvärnsbataljonen.  Resultatet visar att det är ett tudelat svar, å ena sidan är luftvärnsbataljonen långt framme i de teoretiska delarna. I styrdokumenten och i ett utgrupperingsskede finns det tydliga spår av hur manövertänkande skall nyttjas. Å andra sidan kan det påstås att indikatorerna överraskning, vilseledning och kraftsamling ofta används som uttryck istället för att dra dem riktigt i botten. Med det menas att indikatorerna inte alltid används för att utnyttja motståndarens svagheter utan används snarare för att parera dennes troliga attack.  Slutsatserna som dragits är att luftvärnsbataljonen har kommit en bit på vägen för att kunna tillämpa manövertänkande. En viktig punkt är att få med all personal inom bataljonen till att arbeta utifrån ett manövertänkande sätt. För att manövertänkande skall utvecklas och bli tillämpbart inom bataljonen måste praktisk övning ske. Övning ger färdighet.

Orsaken till att jag har valt just detta anfall som Rommel genomförde i det tolfte slaget är att det är fascinerande och banbrytande hur löjtnanten Rommel med sin lilla enhet utmanövrerar stora delar ur den italienska armén.  Metoderna jag har valt är deskription och fallstudie då jag anser att just dessa två lämpar sig väl då en mindre del ur något stort ska återberättas. Det jag vill ta reda på är om Rommel användes sig av det vi idag kallar för manöverkrigföring eller om det är något nytt vi har skapat för att ha ett namn. För att få kunskap om slaget och fördjupad kunskap kring de olika teorierna har jag läst in mig på de olika doktrinerna som svenska försvarsmakten har och även litterära verk kring Rommels deltagande i slaget. Slutligen har jag analyserat de olika fakta och dragit slutsatser kring Rommel och huruvida Rommel använde sig av dem eller inte. Det jag har kommit fram till är att Rommel användes sig av manöverkrigsföring under slaget vid Kobarid. / The purpose with this essay is to find out if Rommel used what we today call manoeuvre warfare? I choose this subject because I’m interested in infantry tactics and the breakthrough Rommel did during the twelfth battle of Kobarid. A much smaller unit made a large unit surrender. The two methods I will use are description and case study because those two methods are good to work with when to describe what happen during a battle on a specific place on the battlefield. I’ve reed different books about the twelfth battle in Kobarid and doctrines about manoeuvre warfare in the Swedish armed forces. Finally I’ve analysed the facts and drawn conclusions however Rommel used manoeuvre warfare during the battle or not. The result is that Rommel used manoeuvre warfare at the battle of Kobarid but I don’t that think Rommel knew the words like we knew them today. Words like mission tactics or manoeuvre warfare.

Uppdragstaktik får stort utrymme inom manövertänkande, där uppdragstaktik tillämpas för att på bästa sätt ta initiativet i striden vilket är en förutsättning för en fungerande manöverkrigföring. Ett problem uppstår när uppdragstaktik idag beskrivs på olika sätt inom svenska Försvarsmaktens doktriner. Det gör att det blir svårt att få en tydlig bild av vad uppdragstaktik innebär och förvirring uppstår då olika begrepp används i de olika doktrinerna för att förklara uppdragstaktik. Ett exempel som skapar förvirring är att uppdragstaktik i vissa fall beskrivs som en ledningsfilosofi och i andra som en ledningsmetod med olika underbegrepp till respektive synsätt. Syftet med uppsatsen är att framföra ett förslag på hur uppdragstaktik kan förklaras mer lättförståeligt främst genom att minska antalet underbegrepp men också genom att skapa klarhet kring huruvida uppdragstaktik bör ses som en ledningsfilosofi eller en ledningsmetod. De viktigaste slutsatserna är att uppdragstaktik bör tydliggöras i våra doktriner för att skapa en ensad bild av vad uppdragstaktik innebär. Inom uppdragstaktik må en mer detaljerad styrform förekomma. En chef skall anpassa sin ledningsmetod efter situationen och därigenom kunna tillämpa både styrformen uppdragsstyrning och detaljstyrning. / Mission type tactics (“Auftragstaktik”) is a big part of Manoeuvre Warfare. Mission type tactics is used in order to achieve the initiative which is a supposition in order to have a functional Manoeuvre Warfare. Mission type tactics is described in different ways within the Swedish Army which causes a problem. It makes it hard to get a clear picture of mission type tactics and leaves room for miss interpreting. One example where confusion may occur is when mission type tactics in some cases is described as a managing philosophy and in other cases as a managing approach. The purpose of this essay is to generate a proposal on how mission type tactics can be explained in an easier way by using lesser concepts and explaining if mission type tactics should be recognized as a managing philosophy or as a managing approach. The most important conclusion is that mission type tactics needs to be clearer in its description, in order to create a unified vision of its meaning. In mission type tactics commission guidance and detail guidance is two different forms of guidance. The management has to adapt its usage of these guidance forms to the situation.