The Battle of Breitenfeld took place in 1631, during the 30-year war. It was the biggest battle the Swedish army has participated in. The essay analyses the battle from a Swedish-Saxon perspective, using the basic skills, ground tactical principles and management philosophy of decentralized command. The essay is based on a case study stemming from a qualitative text analysis, and is as such divided into three parts. The first part of the essay describes my theory, and explains what the different terms stand for. The second part narrates the battle and the participating armies. Finally, in the third part, I analyze the Battle of Breitenfeld with the theories. The main question the essay aims to answer is: How can the Battle of Breitenfeld be explained with the help of the basic skills, ground tactical principles and decentralized command? To answer that question two research questions were used:Which of the basic skills and ground tactical principles were crucial for the Swedish-Saxon side to achieve victory? Can traces of decentralized command in the Swedish army be found? The essay concludes that Gustavus Adolphus built the Swedish armed forces with a sharp increase in the number of self-thinking officers and non commissioned officers which indicates that decentralized command, to some extent, was used.The also derives at the conclusion that effective use of a combination between firepower, maneuver and concentration of mass were crucial to the Swedish-Saxon victory. / Slaget vid Breitenfeld utspelades under 30-åriga kriget, år 1631, och var det största slag som en svensk armé har deltagit i. I detta arbete analyseras slaget ur ett svensksachsiskt perspektiv medhjälp av de grundläggande förmågorna, marktaktiska grundprinciperna och ledningsfilosofin uppdragstaktik. Arbetet bygger på en fallstudie baserad på en kvalitativ textanalys och är i stort uppdelat i tre delar. I den första delen beskriver jag min teori och redogör för vad de olika begreppen står för. I andra delen återberättar jag kortfattat slaget och hur de deltagande arméerna såg ut. Slutligen i tredje delen analyserar jag slaget vid Breitenfeld utifrån mina teorier. Mina forskningsfrågor är: Hur kan utgången av slaget vid Breitenfeld förklaras med hjälp av de grundläggande förmågorna, de marktaktiska grundprinciperna och uppdragstaktik? Var några av de grundläggande förmågorna eller marktaktiska grundprinciperna avgörande för den svensk-sachsiska sidans seger? Kan man se spår av uppdragstaktik hos den svenska armén? Gustav II Adolfs uppbyggnad av den svenska krigsmakten med det kraftiga ökandet av antalet självtänkande officerare och underbefäl påvisar att uppdragstaktik till viss del användes. Det effektiva användandet av en kombination mellan verkan, rörelse och kraftsamling av eld var de förmågor och principer som jag anser var avgörande för den svensk-sachsiska sidans seger.

Kriget är ingenting annat än en utvidgad tvekamp, en våldsakt för att påtvinga motståndaren vår vilja. Målet är att göra motståndaren värnlös. Om motståndaren skall uppfylla vår vilja, måste vi försätta honom i ett läge, som är ogynnsammare än det offer vi kräver av honom. Varje förändring i läget, som kan åstadkommas genom fortsatta krigshandlingar måste alltså leda till något än ogynnsammare. Med denna sanning tar många teorier och doktriner sina avstamp. För att lyckas med att försätta vår motståndare i ett ogynnsamt läge gäller det att föra striden och att göra det snabbare än motståndaren. Detta kunde Överste Boyd se i sina studier om luftstriderna under Koreakriget. OODA loopen eller "Boyds cykel" ligger numera till grund för manöverkrigföringen. William S. Lind skriver i handbok manöverkrigföring att själva syftet med manöverkrigföringen är att ta sig genom beslutscykeln, OODA loopen, snabbare än fienden. Som punkt 1 i handledningen för att lyckas med detta anger Lind att enbart en decentraliserad ledd styrka kan gå genom beslutscykeln snabbt. Denna slutsats går idag att finna i alla doktriner och metodhandböcker i Försvarsmakten. Uppdragstaktik med decentraliserad ledning förordas och beskrivs i samtliga nivåer och skall utgöra grunden för all ledning i Försvarsmakten. I samtliga doktriner och reglementen benämns dock undantag då uppdragstaktik med kommandostyrning är att föredra eller tvingas användas. Vid närmare efterforskningar så märks att uppdragstaktik används lite slarvigt både som filosofi och ledningsmetod. Efter ett antal års tjänstgöring vid luftvärnet har jag upplevt att metoden med uppdragsledning får stå tillbaka för en centraliserad ledningsmetod. Detta medför mycket lite utrymme för underställda att ta initiativ när det kommer till strid i luftarenan. Är detta önskvärt, ofrånkomligt och överhuvudtaget förenligt med uppdragstaktik. Är det möjligt att luftvärnet med sin särställning i både flygstridskrafterna och markstridskrafterna kan gå genom OODA loopen snabbare än motståndaren utan att vara decentraliserad ledd såsom Lind anger som grundregel nummer ett? Genom att klarlägga uppdragstaktiken som både filosofi och metod, jämföra med hur manöverteori och luftmaktsteori behandlar uppdragsstyrning samt se till luftvärnets förutsättningar för strid i luftarenan kan svaret på hur uppdragstaktiken kan tillämpas inom luftvärnet besvaras. Uppdragsstyrningen blir i luftvärnet en förutsättning för att kunna detaljstyra och leda genom kommando. Detaljstyrningen är just nu med de förutsättningar som finns ofrånkomlig och nödvändig. Samtidigt är uppdragsstyrningen grunden för att luftvärnet som markförband skall utveckla effekt från marken mot luften. / War is nothing but a duel on an extensive scale, an act of violence to compel our opponent to fulfil our will. The aim of the action in war is to disarm the enemy. If our opponent is to be made to comply with our will, we must place him in a situation which is more oppressive to him than the sacrifice which we demand. Every change in this position which is produced by a continuation of the war, should therefore be a change for the worse. Many theories and doctrines are based on this truth. To succeed to place our opponent in an adverse situation one must lead the battle and do it faster than the opponent. This is also what Colonel Boyd saw in his studies of the air fights during the war in Korea. The OODA loop or Boyd’s cycle is now a basic theory of maneuver warfare. William S. Lind writes in his handbook in maneuver warfare that the purpose itself of maneuver warfare is to go through the OODA loop faster than your enemy. As remark number 1 in the guidance for succeeding with that task, Lind state that only a decentralized force can go through the cycle of decision fast. This conclusion can be found in all doctrines and handbooks in the Swedish Armed Forces (SAF). Mission type tactics with decentralized control is ordered, or recommended and described in all service doctrines. It is the base for command and control within the whole organization. In all doctrines and regulations in the SAF there are exceptions when mission type tactics with direct control is preferred or an imperative necessity. After closer inquiries one can see that sometimes mission type tactics are carelessly used to describe both a philosophy and a method. After several years of service within the Ground Based Air Defense troops, my experience is that mission type control is not used as much as centralized control. This entails very little space for subordinated to take any initiative in the air war. Is that desirable, inevitable or on the whole consistent with mission type tactics? Is it possible that the GBAD with its unique position in both the ground- and air troops can go through the OODA loop faster than its opponents without decentralized control, as Lind alleged as rule number 1? Through a elucidation of mission type tactics as both philosophy and as a method, a comparison between how airpower and maneuver theory treat mission type tactics and together with the conditions for GBAD the answer to how the GBAD can apply mission type tactics will be found. Mission type tactics is a sine qua non for the GBAD in order to be able to use centralized control and to lead through command. Detailed guidance is right now inevitable and necessary with the conditions now at hand. At the same time the ability for the GBAD to be effective in the air is founded through the mission type tactics.

There are many understandings of what mission command means and how to apply it. But since there are many opinions about the concept of mission command, they are thus question marks about how they should be applied in practice at lower tactical levels. This paper examines how Swedish officers perceive the concept and whether mission command is practically used at the lowest tactical level onboard the Navy´s vessels. In order to answer the research question, the survey is based on three understandings of mission command: method of leadership, culture and mindset. The purpose of this essay is to clarify and increase the understanding of the use of the Swedish management philosophy of mission command in the Swedish Royal Navy by interviewing the commanders who have the opportunity to make decisions in the spirit of mission command. The result shows that mission command is used, however in different ways. Because there is a wide understanding of the meaning and usefulness of the concept, all respondents make their own interpretation of when it is possible to use mission command. When it comes to the different conceptions of mission command, no one is excluded, but rather they induce each other in different use needs.

Det finns ett antal institutionaliserade principer hur väpnad strid skall genomföras i det kaos som krig innebär. Dessa benämns som militära doktriner. Doktrinen utmärker sig genom att den kräver omdöme i den praktiska tillämpningen till följd av att den är skriven för att passa in en mångfald av förhållanden.  Syftet med denna studie är att studera uppdragstaktik som en aspekt av doktrin för att se hur officerare hanterar doktrinens krav på omdöme i praktiska tillämpningen. Studien söker förstå hur doktrinens spänning mellan att utgöra en värdefull anvisning utan att utgöra en dogm inverkar på militärt beslutsfattande.  Studien genomfördes genom fokusgruppsdiskussioner med yrkesofficerare studerande på Markstridsskolan samt tjänstgörande vid Arméstaben. Resultatet ger att om det föreligger otydlighet i doktrinens anvisningar är det sannolikt att den kulturella påverkan kommer att avgöra handlingsalternativet. Även om det innebär att handlingen avviker eller rent av står i motsats till doktrinens intention. Detta till följd av en ständigt närvarade dualism i utövandet av uppdragstatiken.

<p>Operation Iraqi Freedom 2003 ses ofta som det första tydliga exemplet på amerikansk manöverkrigföring. Under Andra Världskriget hade den amerikanska 4. Pansardivisionen hade en chef i Generalmajor John S. Wood som studerat Liddell Hart, de Gaulle, Fuller och von Seeckt under mellankrigstiden. Kan detta ha renderat i att divisionen stred enligt manöverkrigföringsteorier före 2003? För att analysera detta har ett enkelt teoretiskt perspektiv i form av William S. Linds referenspunkter uppdragstaktik, schwerpunkt och ytor och luckor från Maneuver Warfare Handbook applicerats på fallet som utgörs av 4. Pansardivisionens strider i Lorraine i september 1944 eftersom dessa omfattar både anfall och försvar. 4. Pansardivisionen anföll inledningsvis över floden Moselle och inneslöt en tysk division i staden Nancy med en dubbel omfattning för att därefter föra ett framgångsrikt försvar mot upprepade motanfall från tyska Femte Pansararmén. Tyvärr har inte några källor avseende processer och resulterande order vid 4. Pansardivisionen kunnat säkras. Dock har källor som omfattar generella tankesätt och doktriner vid divisionen studerats. Analysen visar att 4. Pansardivisionen nyttjade Linds referenspunkter i olika stor omfattning. Tydligast är att divisionen använde sig av referenspunkten ytor och luckor i striden. 4. Pansardivisionen nyttjade regelmässigt kombinerade vapen i form av direktriktad och indirekt eld samt flygunderstöd i striden vilket fick en tysk chef att hävda att normala principer för pansarkrigföring inte var tillämpbara på västfronten. Divisionen avdelade sällan reserver men lyckades ändå sätta in motanfall vid ett flertal tillfällen för att använda tyskarnas rörelse mot dem själva.</p> / <p>In Sweden Operation Iraqi Freedom in 2003 is often viewed upon as the first clear example of American maneuver warfare. During the Second World War the commander of the American 4^th Armored Division was initially Major General John S. Wood. He had studied Liddell Hart, de Gaulle, Fuller and von Seeckt during the interwar years. Could this have rendered in the 4^th Armored Division fighting according to maneuver warfare theories before 2003? To analyze this, a simple theory in the shape of William S. Lind´s reference points: mission-type orders, schwerpunkt and surfaces and gaps from the Maneuver Warfare Handbook have been applied to a case. The case chosen is the fighting that the 4^th Armored Division conducted in September of 1944 in the province of Lorraine since this battle includes both offensive and defensive action. Initially the 4^th Armored Division penetrated the German defensive line along the Moselle to encircle the city of Nancy and a German division by a double envelopment. Thereafter the division successfully fought of the repeated counterattacks conducted by the German Fifth Panzer Army.</p><p> No sources include the processes with resulting orders that the division’s commanders gave during the battles have been available for this study. To make up for this sources regarding the doctrine of the 4^th Armored Division as a whole have been studied.</p><p> </p><p>The results indicate that the 4^th Armored Division used Lind’s reference points to varying degrees. The division clearly used the reference point called surfaces and gaps. The 4^th Armored Division regularly used combined arms in the shape of direct and indirect fire as well as air-support. This was to such a degree that one German commander wrote that the normal principles of armored warfare did not apply to the western front. The division seldom had reserves available for counter-attacks but often managed to assemble enough units to counter-attack and to use the movement of the Germans against themselves.</p>

<p>Denna uppsats har undersökt vilka förmågor som är centrala för en chef att besitta för att bli en effektiv chef inom manöverkrigföringen. Förmågorna som denna uppsats identifierat som centrala är: Kreativitet, initiativkraft/handlingskraft, självständighet, god utbildningsståndpunkt inom taktik och stridsteknik samt förmåga i att tillämpa uppdragstaktik. Dessa förmågor anses av litteraturen som studerats i denna uppsats som de mest centrala för chefen att besitta. Vidare så har uppsatsen undersökt vilka utbildningsmetoder som kan användas för att utveckla de ovannämnda förmågorna hos elever. Det finns en mängd metoder som rekommenderas men de som anses som mest effektiva är dubbelsidiga övningar och muntliga stridsövningar under förutsättningen att elevernahar en grundlagd utbildning i taktik och stridsteknik. Oavsett vilken metod som används så får det aldrig finnas ett facit för vilken lösning som är den rätta utan det som är centralt är att utvärdera beslutsfattarens tankeprocess. Det vikiga är att tankeprocessen har en sammanhängande logik med spårbarhet från tilldelad uppgift vidare till en analys och slutligen till agerandet. Utefter de centrala förmågorna samt vilka utbildningsmetoder som anses effektiva så analyserades sedan Grundkurs plutonchef i insatsorganisationen (amfibie), 1OP090. Analysen visade att utbildningen har använt många av de utbildningsmetoder som anses som effektiva. Det som identifierades som brister var att lärarna måste ändra sitt synsätt från att försöka få fram den bästa lösningen när t ex muntliga stridsövningar genomfördes och istället ge feedback på elevernas tankeprocess. Samt att de bör låta eleverna få tillämpa sina planer på något vis för att på så sätt lära sig vad som var bra och vad somvar mindre bra med dem. Önskvärt vore också att en dubbelsidig övning hade genomförts då detta anses som den mest effektiva utbildningsmetoden.</p> / <p>This essay has examined the abilities that are essential for a commander to possess in order to become effective in maneuver warfare. The central abilities that this essay has identified are the following; creativity, initiative, decisiveness, autonomy, high standards in tactics, military technology and the application of mission type tactics. These abilities were identified as essential capabilities for commanders. Furthermore, the essay has studied the training methods that can be used to develop the previously mentioned abilities of students. There are numerous methods that are recommended, but those which are considered most effective are two-sided combat drills and oral exercises on the assumption that students have training in tactics and military technology. Regardless of training methods used, the tactical solution is less important to evaluate than the decision-maker's thought process. It is important that the thought process has coherent and logic traceability from the assigned task to analysis and action. Along the core capabilities and the training methods that are considered effective, as analyzed in Grundkurs plutonchef i insatsorganisationen (amfibie), 1OP090, the analysis showed that the training has used many of the training methods that are considered effective. It identified that the teachers must change the approach from trying to obtain the best solution when, for example verbal combat drills were carried out and instead provide feedback on students' thought processes. Furthermore, they should allow students to apply their plans, and make them learn by their mistakes. It would also be desirable that the double-sided exercise had been carried out to the fullest since this is considered as the most effective training method.</p>

Denna uppsats har undersökt vilka förmågor som är centrala för en chef att besitta för att bli en effektiv chef inom manöverkrigföringen. Förmågorna som denna uppsats identifierat som centrala är: Kreativitet, initiativkraft/handlingskraft, självständighet, god utbildningsståndpunkt inom taktik och stridsteknik samt förmåga i att tillämpa uppdragstaktik. Dessa förmågor anses av litteraturen som studerats i denna uppsats som de mest centrala för chefen att besitta. Vidare så har uppsatsen undersökt vilka utbildningsmetoder som kan användas för att utveckla de ovannämnda förmågorna hos elever. Det finns en mängd metoder som rekommenderas men de som anses som mest effektiva är dubbelsidiga övningar och muntliga stridsövningar under förutsättningen att elevernahar en grundlagd utbildning i taktik och stridsteknik. Oavsett vilken metod som används så får det aldrig finnas ett facit för vilken lösning som är den rätta utan det som är centralt är att utvärdera beslutsfattarens tankeprocess. Det vikiga är att tankeprocessen har en sammanhängande logik med spårbarhet från tilldelad uppgift vidare till en analys och slutligen till agerandet. Utefter de centrala förmågorna samt vilka utbildningsmetoder som anses effektiva så analyserades sedan Grundkurs plutonchef i insatsorganisationen (amfibie), 1OP090. Analysen visade att utbildningen har använt många av de utbildningsmetoder som anses som effektiva. Det som identifierades som brister var att lärarna måste ändra sitt synsätt från att försöka få fram den bästa lösningen när t ex muntliga stridsövningar genomfördes och istället ge feedback på elevernas tankeprocess. Samt att de bör låta eleverna få tillämpa sina planer på något vis för att på så sätt lära sig vad som var bra och vad somvar mindre bra med dem. Önskvärt vore också att en dubbelsidig övning hade genomförts då detta anses som den mest effektiva utbildningsmetoden. / This essay has examined the abilities that are essential for a commander to possess in order to become effective in maneuver warfare. The central abilities that this essay has identified are the following; creativity, initiative, decisiveness, autonomy, high standards in tactics, military technology and the application of mission type tactics. These abilities were identified as essential capabilities for commanders. Furthermore, the essay has studied the training methods that can be used to develop the previously mentioned abilities of students. There are numerous methods that are recommended, but those which are considered most effective are two-sided combat drills and oral exercises on the assumption that students have training in tactics and military technology. Regardless of training methods used, the tactical solution is less important to evaluate than the decision-maker's thought process. It is important that the thought process has coherent and logic traceability from the assigned task to analysis and action. Along the core capabilities and the training methods that are considered effective, as analyzed in Grundkurs plutonchef i insatsorganisationen (amfibie), 1OP090, the analysis showed that the training has used many of the training methods that are considered effective. It identified that the teachers must change the approach from trying to obtain the best solution when, for example verbal combat drills were carried out and instead provide feedback on students' thought processes. Furthermore, they should allow students to apply their plans, and make them learn by their mistakes. It would also be desirable that the double-sided exercise had been carried out to the fullest since this is considered as the most effective training method.

Operation Iraqi Freedom 2003 ses ofta som det första tydliga exemplet på amerikansk manöverkrigföring. Under Andra Världskriget hade den amerikanska 4. Pansardivisionen hade en chef i Generalmajor John S. Wood som studerat Liddell Hart, de Gaulle, Fuller och von Seeckt under mellankrigstiden. Kan detta ha renderat i att divisionen stred enligt manöverkrigföringsteorier före 2003? För att analysera detta har ett enkelt teoretiskt perspektiv i form av William S. Linds referenspunkter uppdragstaktik, schwerpunkt och ytor och luckor från Maneuver Warfare Handbook applicerats på fallet som utgörs av 4. Pansardivisionens strider i Lorraine i september 1944 eftersom dessa omfattar både anfall och försvar. 4. Pansardivisionen anföll inledningsvis över floden Moselle och inneslöt en tysk division i staden Nancy med en dubbel omfattning för att därefter föra ett framgångsrikt försvar mot upprepade motanfall från tyska Femte Pansararmén. Tyvärr har inte några källor avseende processer och resulterande order vid 4. Pansardivisionen kunnat säkras. Dock har källor som omfattar generella tankesätt och doktriner vid divisionen studerats. Analysen visar att 4. Pansardivisionen nyttjade Linds referenspunkter i olika stor omfattning. Tydligast är att divisionen använde sig av referenspunkten ytor och luckor i striden. 4. Pansardivisionen nyttjade regelmässigt kombinerade vapen i form av direktriktad och indirekt eld samt flygunderstöd i striden vilket fick en tysk chef att hävda att normala principer för pansarkrigföring inte var tillämpbara på västfronten. Divisionen avdelade sällan reserver men lyckades ändå sätta in motanfall vid ett flertal tillfällen för att använda tyskarnas rörelse mot dem själva. / In Sweden Operation Iraqi Freedom in 2003 is often viewed upon as the first clear example of American maneuver warfare. During the Second World War the commander of the American 4th Armored Division was initially Major General John S. Wood. He had studied Liddell Hart, de Gaulle, Fuller and von Seeckt during the interwar years. Could this have rendered in the 4th Armored Division fighting according to maneuver warfare theories before 2003? To analyze this, a simple theory in the shape of William S. Lind´s reference points: mission-type orders, schwerpunkt and surfaces and gaps from the Maneuver Warfare Handbook have been applied to a case. The case chosen is the fighting that the 4th Armored Division conducted in September of 1944 in the province of Lorraine since this battle includes both offensive and defensive action. Initially the 4th Armored Division penetrated the German defensive line along the Moselle to encircle the city of Nancy and a German division by a double envelopment. Thereafter the division successfully fought of the repeated counterattacks conducted by the German Fifth Panzer Army.  No sources include the processes with resulting orders that the division’s commanders gave during the battles have been available for this study. To make up for this sources regarding the doctrine of the 4th Armored Division as a whole have been studied.   The results indicate that the 4th Armored Division used Lind’s reference points to varying degrees. The division clearly used the reference point called surfaces and gaps. The 4th Armored Division regularly used combined arms in the shape of direct and indirect fire as well as air-support. This was to such a degree that one German commander wrote that the normal principles of armored warfare did not apply to the western front. The division seldom had reserves available for counter-attacks but often managed to assemble enough units to counter-attack and to use the movement of the Germans against themselves.

Ledningsmetoden Försvarsmakten använder sig av är uppdragstaktik och utbildningen mot den har kunnat riktats ganska fritt. När kadetternas utbildning nu strävar mot akademiska mål, snarare än praktiska, kan innehållet av uppdragstaktik i den numera teoritunga utbildningen ifrågasättas. Ytterligare en aspekt som kan ifrågasättas i den teoritunga utbildningen är det ledarskap som kadetterna utbildas mot. Det övergripande syftet är att undersöka om kadetterna vid officersprogrammet utbildas mot den ledningsmetod och ledarstil som Försvarsmakten använder sig av, det utvecklande ledarskapet och uppdragstaktik. Utifrån kursplanerna, utbildas kadetterna vid OP 08-11 mot utbildningsmål som kan härledas mot uppdragstaktik och utvecklande ledarskap? I vilken mängd återspeglas dessa i sådant fall? Förenandet av uppdragstaktik och utvecklande ledarskap möjliggörs vetenskapligt i en rapport av Lena Stenlund och Gerry Larsson. Den utgör grund för det analysverktyg som används i granskandet av kursplanerna. Studien är att betrakta som att en kvalitativ innehållsanalys gjorts av kursplanerna för OP 08-11, där en deskriptiv jämförelse har gjorts mellan varje kursplan och analysverktyget. Sett till frågeställningarna kan diskussion knappast väckas enligt denna studie om att lärandemålen vid officersprogrammet inte kan härledas mot uppdragstaktik eller utvecklande ledarskap. Detta med anledning av att samtliga begrepp och faktorer ingående i analysverktyget återfanns i sammanställningen av kursplanerna. / The Swedish armed forces managing approach is mission type tactics and the education towards it has previously been directed quite freely by the Swedish armed forces. When the officer cadets education now strive against academic learning rather than practical learning the reflection of mission type learning now can be questioned. By the same reason another aspect in the education can be questioned, the leadership. The main purpose with this study is to investigate whether how the education at the officer academy strives towards the managing approach and leadership approach that applies within the Swedish armed forces, mission type tactics and transformational leadership.  Based on the curriculums, can learning goals be found which derive from mission type tactics and transformational leadership? In that case, in which extent are these reflected?  The scientific uniting of mission type tactics and transformational leadership has been made possible in a report written by Lena Stenlund and Gerry Larsson. The report constitutes the foundation of the analytical tools which is used in the review of the curriculums. The study is to be considered as a qualitative analysis of contents of the curriculums where a descriptive comparison has been made between each curriculum and the analytical tool.  When the question at issue is to be answered, opposition against the reflection of mission type tactics and transformational leadership can hardly be raised. This is because every single one of the key concepts and factors found in the analytical tool also is found in the result compilation.

Uppsatsen kommer att avhandla ledningsförhållandet under Karl XII:s fälttåg i Norge 1718. Syftet med uppsatsen äratt pröva det historiska händelseförloppet kring anfallet mot Trondheim utifrån hur vi idag uppfattar uppdragstaktikoch påvisa förekomst av denna. Min hypotes är att de bärande tankarna i uppdragstaktik inte är ett sentida fenomen. Iuppsatsen kommer jag att söka svar på följande frågeställningar.- Var Karl XII en delegerande eller centralstyrande militär chef under den Jämtländska arméns anfall motTrondheim 1718?- Finns det spår i Karl XII:s ledning av Armfeldts armé av det vi idag kallar uppdragstaktik?Uppsatsen teoretiska utgångspunkt är uppdragstaktik som den beskrivs i den svenska militärstrategiska doktrinenfrån år 2002. Uppdragstaktiken kommer att behandlas som en ledningsfilosofi snarare än som en ledningsmetod.Uppsatsen är utformad som en fallstudie. Svaren på frågeställningar söks i källinnehållet med hjälp av kvalitativtextanalys.Analysen i uppsatsen visar att det är styrkt att Karl XII agerade delegerande under anfallet mot Trondheim även omhan också reglerade en del detaljförhållanden. Det finns också tydliga drag av uppdragstaktik i hela upplägget ochgenomförandet av fälttåget. Det finns ett tydligt inslag av uppdragstaktikiskt tänkande i både Karl XII:s och iArmfeldts förhållningssätt under slutfasen av det stora nordiska kriget. / In this paper the command and control of Karl XII during the campaign inNorway 1718 will be discussed. The purpose of the paper is to examine thehistorical course of events during the assault on Trondheim in the perspectiveof how we today understand mission command and to indicate the existence ofit. My hypothesis is that the main ideas in mission command are not aphenomenon of our days. In the paper I will try to answer of the followingquestions.- Was Karl XII a delegating or a centrally controlling militarycommander during the assault on Trondheim carried out by the army ofJämtland?- Does Karl XII’s command and control of Armfeldt and his army bearany traces of what we today regard as mission-oriented command andcontrol?The theoretical framework of the paper is mission-oriented command andcontrol as it is described in the Swedish defence doctrine of 2002. Missioncommand will be discussed as a command and control philosophy rather than amethod. The paper is designed as a case study. The sources will be analysed byqualitative text analysis in order to handle the questions.The conclusions of the paper show that Karl XII truly acted in a delegatingmanner during the assault on Trondheim, although he also controlled somedetails. The plans concerning the assault and the accomplishment of the assaultshow distinct traces of mission command. The attitudes of both Karl XII andArmfeldt also show obvious elements of mission command thoughts during thefinal phase of the Great Northern War / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 03-05