No description available.

Att välja att leva på sitt skapande kan för många vara det mest självklara och lustfyllda. Samtidigt lever vi i en digital värld där industrier spottar ur sig massproducerade föremål som blir ett alternativ till slöjden, hantverket och konsthantverket. Att ställa ut kan vara ett sätt för tillverkare att nå ut och synas i föremålsdjungeln. Syftet med arbetet är att belysa utställningsarrangörers beskrivningar av motiv för en utställning de arrangerar med slöjd, hantverk eller konsthantverk, och vilka budskap som anordnaren vill förmedla? Genom kvalitativa intervjuer med utställningsarrangörer inom slöjd-, hantverk och konsthantverksområdet söks en ökad förståelse över hur de resonerar kring motiven och budskapen. Informanternas beskrivningar visar på stort engagemang i att visa fram området, lära ut och skapa diskussion. Resultatet pekar på att motiv och buskap är begrepp som kan tolkas mycket olika och innebära olika för olika personer. Informanternas beskrivningar av motiven och budskapen smälter samman, liknas vid varandra och är ibland samma. Budskapen som arrangörerna vill förmedla är likartade och till stor del handlar de om kunskapsförmedling, diskussion och att väcka frågor. Utställning ses som en pedagogisk handling och ett rum för att förmedla kunskap och väcka frågeställningar kring dess innehåll.

Studiens syfte var att utifrån ett designteoretiskt multimodalt perspektiv belysa relationen mellan å ena sidan, den kommunikativa praktiken under en skolvisning av en museiutställning och å andra sidan elevers möjligheter till deltagande och lärande. I studien användes multimodal metod för konstruktion av data; deltagande observation med fotografi, självrapportering med bilder och fokusgruppintervju. 20 elever ur en åk 5 klass deltog i studien. I resultat och studiens slutsatser framkom det att den museipedagogiska visningen av utställningen gestaltades som en multimodal konfiguration där eleverna var deltagare i produktionen av utställningen. De bildrepresentationer som elever skapade var alla olika och unika i både form och innehåll (mening). I verbal representation, som företogs diakront i dialog, refererade elever till ämnet och artefakter i bildrepresentationerna samtidigt som de utvecklade och förfinade meningserbjudanden. I skolans erkännandekultur kan skillnader i representationer förstås som delar av information kompletterande varandra och dessa representationer fungerar som metodtriangulerade instrument tillsammans - i och för formativ bedömning av både elevens och pedagogens lärande. Det samma gäller för museets erkännandekultur, där studiens metoddesign skulle kunna användas för utvärdering av museipedagogiska visningar av utställningar.

Detta examensarbete är en undersökning om elevers syn på sina egna bilder och vad somhänder med den när bilderna presenteras i en utställning.Syftet med studien är att undersöka på vilket vis en utställning av elevers bilder kan habetydelse för hur eleverna reflekterar över sitt arbete och på så vis även ha betydelse förlärprocessen.Frågan som undersökts lyder ”Vilken betydelse kan visuell och rumslig presentation avelevers bilder ha för hur de själva värderar och reflekterar över bilderna?”Undersökningen har gjorts på en gymnasieskola med två klasser i kursen estetiskkommunikation. Eleverna har fått gestalta bilder och efter arbetet intervjuats om vad detyckte om bilderna. Bilderna presenterades för eleverna på nytt i form av en utställning ochnya observationer och samtal gjordes för att ta reda på vad eleverna tyckte om bildernaunder utställningen.Undersökningsmaterialet har analyserats genom att jämföra hur eleverna värderar ochreflekterar över sina bilder innan och efter utställningen, för att kunna få syn på vilkenbetydelse den visuella och rumsliga presentationen kan ha.Som blivande pedagog känns det viktigt att få en fördjupad förståelse för hurpresentationen av elevers bilder kan ses som en tillgång i bildundervisningen.Tolkning och resultat har prövats med hjälp av olika teorier såväl pedagogiska filosofersom designteorier och forskning om vad utställandet gör med bilden.Jag använder mig av gestaltande metoder under arbetets gång i formandet avutställningen som presenteras för eleverna. Gestaltningen består av en sammansättning av58 elevers bilder som satts ihop i tre bilder och ramats in, och ett bildspel som visar varjebild var för sig. I gestaltningen ser man exempel på två olika sätt som elevers bilder kanpresenteras på, och visar på hur viktiga faktorer både rum och presentation spelar för hurbilderna uppfattas av betraktaren oavsett om betraktaren är den som skapat bilden ellernågon annan.Resultatet av undersökning visar på att en utställning kan ha betydelse för hur elevervärderar och reflekterar över sina egna bilder på ett sätt som gynnar lärprocessen, men somockså kan stärka både kreativitet och självförtroende.Att låta elever vara med och planera och sätta ihop sin egen utställning ger demmöjlighet att få en djupare förståelse för estetiska värden och att presentation och rum är enviktig del när du ska kommunicera med bilder.

<p>Den här uppsatsen redovisar hur utställningen med namnet ”Toppmötet och debatten går</p><p>vidare…” producerades av Riksutställningar och sedan användes av Eskilstuna museer</p><p>och CuLTUREN i Västerås. Utställningen visades på Fristadstorget i Eskilstuna och på</p><p>Sigmatorget i Västerås under februari och mars 2003. Utställningen hade EU-toppmötet</p><p>2001 och de så kallade Göteborgskravallerna som tema. Uppsatsen visar hur en</p><p>demokratifråga kan lyftas fram och bearbetas genom informationsdesign i</p><p>utställningsform. Uppsatsen försöker vidare visa vilken funktion utställningen hade i den</p><p>offentliga samhällsdebatten om händelserna i Göteborg.</p>

<p>Denna rapport är en del av mitt examensprojekt och beskriver två praktiska projekt som jag genomfört</p><p>i kurserna TMTR 72, 5p och TMTX 11, 10p. Jag påbörjade mitt exjobb i den kortare kursen för att kunna fördjupa mig i ämnet och angripa min utgångspunkt, Exponera, från två håll. Jag har under min studietid på Malmstens funderat mycket kring förvaring och exponering. Det har varit ett tema som varit återkommande under studietiden och kändes därför som en spännande utgångsläge för exjobbet.</p><p>Jag tror att de saker vi omger oss med har stor betydelse vad gäller vår identitet och känslan av samhörighet. Jag har funderat mycket över detta och på hur vi väljer att visa upp de ting vi har i våra hem. Köket har fått en central plats där vi umgås och det trendiga minimalistiska köket</p><p>visar rena, blanka ytor. Jag ville skapa en nätt förvaringsmöbel som får ta plats med sitt själv-</p><p>ständiga uttryck. En solitär som påminner om en tradition vilken med stolthet vårdar och visar upp våra vardagsting. Rapporten beskriver hur jag genom skissande arbetat mig fram till skåpets form och uttryck. Resultatet blev ett nätt litet vitrinskåp som vågar ta plats och som sticker ut. Skåpet är inte stort i sin storlek men det drar till sig uppmärksamhet med sina glada färger och osymetriska form. Jag vill gärna jobba vidare med skåpet och känner att det behövs “öppnas upp” och ha mer genomarbetade detaljer.</p><p>Mitt andra angreppshåll på ämnet Exponera var att driva Malmstens Vårutställning. Jag har försökt sätta mig in i hur möbler exponeras eller ställs ut på ett bra sätt. Jag aldrig tidigare drivit ett så stort projekt och inte heller hade jag mycket erfarenhet av att göra en utställning; det har varit en stor utmaning. Den stora arbetsinsatsen har varit att driva genomförandet men jag har lagt ner mycket tankar kring att tydliggöra för mig själv vad jag tycker att skolan står för och hur jag kände var ett lämpligt sätt att göra Vårutställningen. I projektet inledde jag ett samarbete med Beckmanseleven Carl-Henrik Wrethman. Han tog fram den grafiska profilen, det vill säga affisch, vernissagekort och katalog för utställningen. Studenterna på Malmstens kommer gemensamt genomföra utställningen vilken börjar den 24 maj 2006.</p><p>För mig har detta projekt varit oehört lärorikt. Det har varit spännande och givande att arbeta utifrån en specifik lokals förutsättningar och driva ett projekt där det finns så många olika parametrar att ta hänsyn till. När jag skriver denna rapport har utställningen ännu inte börjat och jag har därför valt att denna rapport beskriva min arbetsgång.</p> / <p>This paper is a description of my final project at Malmsten’s Furniture Design program. I have been working from the topic Expose, and I have done this out of two different angles. Thru my three years at Malmstens I have thought a lot about storage and what we wanna show and hide in our homes. Since these thougths have influenced a lot of my projects, I felt that it was a proper topic for my final thesis.</p><p>I believe that the things we choose to surround ourselves with, have great importance for our</p><p>identity and how we connect with others. What is it in our homes that is of greater importance and how do we choose to expose this? The kitchen is a central room for being social and the trendy kitchen shows large, shiny, minimalistic surfaces. I wanted to create a small solitary piece that would store our most valuable dishes and glasses. A piece that would be a reminder of tradition at the same time as it proudly shows off the things we carefully select. This paper explains how I worked my way towards the result.</p><p>From a different angle I wanted to explore how pieces of furniture best are shown in an exhibition. I have been working with Malmstens Spring exhibition which has been a very big challenge, since I have never done anything like this before. The greatest part of my work was to arrange the</p><p>exhibition but I have put a lot of thought into how I experience the school and how I believe it should be exposed to be attractive. I have been working with Carl-Henrik Wrethman who is a graphic design student at Beckmans. He has done the catalog and the poster for the exhibition. The students at Malmstens will create the exhibition which starts on May 24th 2006.</p>

This thesis explores the annual jury-judged exhibition in Stockholm, Liljevalchs vårsalong, mainly concerning the representation of textile art at the exhibitions from the start in 1921 to 2020. Liljevalchs vårsalong is open to everybody to show their art, whether they are established artists or amateurs, provided that they are accepted by the jury. Before 1984 there was no textile art represented at the exhibitions, due to the fact that the only accepted art genres were painting, sculpture, drawing and graphics. In the period 1985 to 1999 the genre textile art was only accepted sporadically, so the thesis centers primarily on the period 2000 – 2020 when genre criterias were abandoned and all art forms were accepted. Pieces of textile art have been represented every year since 2001 at Vårsalongen, but not to a very high extent. An exception was the year 2005 when the exhibition only accepted the genres design, fashion, crafts and handicraft. In later years the representation of  textile art at Vårsalongen exhibitions indeed has increased to some extent, but this study considers that textile art has never really been any particular concern at Liljevalchs vårsalong, possibly due to the art genres traditional association with the female sphere – their work connoted to unpaid domestic leisure activity - while the central actors around the exhibiton have mostly been men.  The thesis also includes a closer look at some chosen textile art objects that represent different textile techniques: embroidery, tapestry, installation, knitting, felting. The objects are analyzed from different perspectives.

In this heart-searching, process based thesis, I want to find out who I am in the field of Architecture. Trough my urge to create, I am discovering and searching by making and producing objects by hand to feel and be present with the materiality, construction and art of architecture. My production of objects are divided in three parts based on scale, context and time, giving me a richer understanding about my will, intent and qualities.   "Two truths approach each other, one comes from within, one coming from the outside and where they meet there is a chance to see yourself” Tomas Tranströmer, Preludium II / I detta hjärtsökande, processbaserade Xjobb, vill jag ta reda på vem jag är inom området arkitektur. Genom min lust att skapa, upptäcker och söker jag genom att göra och producera objekt för hand för att känna och vara närvarande med materialiteten, konstruktionen och konsten i arkitekturen. Min produktion av objekt är uppdelad i tre delar baserad på skala, kontext och tid, vilket ger mig en rikare förståelse om min vilja, avsikt och kvaliteter.   “Två sanningar närmar sig varann, en kommer inifrån, en kommer utifrån och där de möts har man en chans att få se sig själv”     To­mas Tran­strö­mer, Pre­lu­dium II

Medborgarna i Sverige har rätt att delta i den kommunala planprocessen. Detta innebär att de enligt lag har rätt till medinflytande i planarbetet. Till vilken grad dessa synpunkter ska tas i beaktande förekommer dock inga formella krav på. Denna uppsats redogör för hur medborgardeltagande genomförs enligt plan- och bygglagen samt hur medborgardeltagandet implementerades vid ombyggnaden av Slussen. Detaljplanen för Nästa Slussen blev antagen 2013 – efter att planprocessen hade pågått under 22 år. Baserad på tidigare forskning kan konstateras att planerarna har en viktig funktion i planeringen, då de är länken mellan medborgare och politiker. Dessutom visar forskning på att planerare är positiva till medborgardeltagande i teorin men anser att genomförandet av det i praktiken resulterar i en ineffektiv process. Resultatet bygger på fyra huvudkällor: intervjuer med planarkitekten för ombyggnaden, länsstyrelsens kulturmiljö- och bostadsstödsavdelning i Stockholm och chef för kulturmiljöenheten på stadsmuseet i Stockholm samt dokumentstudier som har genomförts på ca 400 av de sammanlagt 1800 synpunkter som lämnades i samband med samråden och utställningarna år 2010 och 2011. Dessa källor klarlade att medborgardeltagande är ett komplext system. Enligt planarkitekten visar undersökningar genomförda av Stockholms stad att majoriteten av stockholmarna har en positiv inställning till planförslaget. Dock visar utställningsutlåtandet från 2011 att enbart 1.4 % av de inlämnade yttrande år 2011 var positiva till planförslaget. Dessa resultat är relativt motsägelsefulla och det förekommer följaktligen olika åsikter kring medborgarnas möjlighet till inflytande i planförslaget. Det bör uppmärksammas att resultaten som erhållits i denna studie kommer från ett ytterst unikt projekt – inte minst på grund av dess lokalisering och längd.

Kreativitet och Kaffesäckar är en litteratur- och fallstudie som behandlar kreativitet och hur den kan stimuleras i skolan. Samhället ställer krav på kunskap där kreativitet är en viktig faktor och skolan behöver följa utvecklingen för att möta framtidens behov. Fallstudien har gjorts bland 7:e klassare på textilslöjden. Undersökningens fokus är att se hur egen design, annorlunda material, utställning av den egna produkten påverkar kreativiteten. Projektet pågick under en termin och avslutades med utställning och modevisning på Lilla Kafferosteriet i Malmö. Jag har använt mig av litteratur och tidigare forskning där jag sökt svar på vilken betydelse kreativitet har för individen och utbildningen idag. Genom enkätfrågor och egna observationer har jag fått en bild av vad som utvecklar eleverna att vara mer kreativa. Här har jag funnit att elever blir inspirerade och stimulerade i sitt skapande när de vet att deras produkter kommer att visas upp. Att arbeta i ett ovanligt material såsom kaffesäckar har också haft en betydelse för ökad kreativitet. Eleverna har testat och experimenterat för att komponera olika sammansättningar på sin egen produkt, samtidigt som de fått en koppling till materialets härkomst. Sammanfattningsvis har jag jämfört olika kreativa processer såsom design- och slöjdprocesser där jag ser en möjlighet att tillföra olika delar av processerna för att ge slöjdämnet ännu mer av ett design- och marknadsperspektiv. Slöjd ämnet har många möjligheter att utvecklas, vara gränsöverskridande och få en bredare koppling till andra ämnen i skolan där de kan dra nytta av olika kunskaper.