En hållbar utveckling definierades av Brundtlandkommissionen inför FN:s världskonferens om miljö och utveckling som ”…en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov”. Begreppet innefattar hänsynstagande till ekonomiska, miljömässiga och sociala aspekter, något som företag kan presentera genom hållbarhetsredovisning. Definitionen är ett bra exempel på hur komplext begreppet är och ger utrymme för tolkningar, vilket gör att företag som anammar idén själva kan bestämma hur de ska arbeta med hållbarhetsfrågor. Syftet med denna uppsats är därför att beskriva och analysera vilka faktorer företag på Stockholmsbörsen väljer att redogöra för i presentationen av sitt ekonomiska, miljömässiga och sociala ansvarstagande, och om det går att urskilja något mönster i valet av faktorer beroende på företags storlek.                       För att besvara syftet granskades presentationen av hållbarhetsarbete i såväl hållbarhets- och årsredovisningar som hemsidor för ett urval av företag, av olika storlek, på Stockholmsbörsen. Granskningen gjordes med hjälp av Global Reporting Initiatives (GRI) ramverk för hållbarhetsredovisning. Resultaten visar att spridningen är stor i vad och vilken utsträckning företagen redovisar, men att de större företagen redovisar mest. Spridningen kan bero på att det inte är lagstadgat för andra än statliga företag att utforma hållbarhetsredovisning enligt GRI:s riktlinjer. Oavsett legalt krav eller inte på att anamma själva redovisningsprincipen är det upp till företag som använder sig av GRI att själva välja vilka riktlinjer inom ramverket som ska redovisas. För att fler företag ska implementera och redovisa hållbarhetsarbete, och därmed bidra på vägen till en hållbar utveckling, kan ett lagstadgande vara nödvändigt för samtliga företag. Dels att utforma hållbarhetsredovisning enligt GRI, dels att lagstadga vissa av riktlinjerna inom ramverket.

No description available.

Syftet med vårt examensarbete var att beskriva förskollärares erfarenheter av den fria leken i förskolan. Vi ville ta reda på vad förskollärarna anser att den fria leken bidrar till i barns utveckling och få en kunskap kring hur de ser på sin egen roll i den fria leken. Dessutom ville vi undersöka hur mycket utrymme den fria leken får i förskolans verksamhet. För att få svar på vårt syfte med arbetet har vi använt en kvalitativ forskningsmetod. Vi har genomfört semi-strukturerade intervjuer med åtta förskollärare. Resultatet av vår undersökning visade att förskollärarna anser att den fria leken är oerhört viktig och de är väl medvetna om dess betydelse. Vi har sett att förskollärarna är väl insatta i läroplanen för förskolan och att den avspeglar sig i det de säger. Eftersom att förskollärarna anser att den fria leken är viktig för barn och deras allsidiga utveckling så ger de den ett stort utrymme i verksamheten. De anser att deras roll är att vara närvarande, stötta och utveckla leken men att det inte alltid behöver ske genom att de deltar aktivt i den.

Studiens syfte var att få en uppfattning om pedagogernas uppfattningar om att arbeta med färg i förskolan. Jag genomförde en intevjustudie med fyra pedagoger på två bildmedvetna förskolor. Studiens resultat visar att pedagogerna ser barnens utveckling av färgmedvetenhet som viktig för ett kreativt och reflekterande tänkande. I litteraturen menar flera författare att arbetet med färg i förskolan inte bara går ut på att göra rätt utan mycket består av att få prova och se vad man kan åstakomma. En del forskning säger att det har varit fokus på att mäta barnens kunskaper om kunskapen att kunna teckna och att målningen i sig har blivit åsidosatt. Färg påverkar barnen på olika sätt. Färgena kan anpassas efter barnens behov eller för att göra dem nyfikna och inspirerade.

Forell, E. & Holmström, E. (2010) Sex förskollärares syn på och arbetssätt med motorik, motoriska svårigheter och rörelse i förskolan. Examensarbete i pedagogik, 15 hp. Lärarprogrammet. Akademin för utbildning och ekonomi. Högskolan i Gävle. Rörelse är en viktig del av utvecklingen och ska vara en naturlig del av våra liv.  God motorik utvecklar vårt rörelse mönster. Utvecklingen är som störst i förskoleåldern och det är därför viktigt att redan där lägga grunden till en god motorik redan där. Metoden i denna undersökning är intervjuer med sex förskollärare från 3 olika förskolor i två olika kommuner. Syftet med arbetet är att undersöka hur förskollärare ser på motorik och rörelse, även om de arbetar med detta i förskolan och i så fall på vilket sätt. Relevant till vårat syfte är också att undersöka om förskollärare har möjligheter att upptäcka och åtgärda motoriska svårigheter genom sitt arbete. Frågorna som ställs i arbetet är: Hur ser förskollärare på motorik och rörelse i förskolan? Arbetar pedagoger med motorik och rörelse i förskolan? Vilken metod tillämpas i så fall? Finns det möjligheter för förskollärare att genom sitt arbete upptäcka och åtgärda motoriska svårigheter hos barn? I så fall vilka möjligheter? I undersökningen framkom bland annat, att motorik och rörelse två viktiga faktorer i förskolan och att . Förskollärarna själva anser att de spelar en viktig roll. Att det ska vara roligt att röra på sig var något som återkom genom hela undersökningen, det ska inte vara påtvingat.

Syftet med mitt arbete är att undersöka elevers inställning till sitt lärande under ensemblespelet i musikundervisningen relaterat till deras erfarenheter av fritidsmusicerande. Skiljer sig synen på ensemblespelet beroende på arten av elevens fritidsmusicerande? Får alla elever en chans att utvecklas i sitt musicerande? Spelar valet av låtar in i elevernas syn på momentet? Jag har i första hand använt mig av en kvalitativ studie, där jag intervjuat elever om deras uppfattningar av ämnet. De resultat jag fick fram visar på att de elever jag intervjuat som på fritiden musicerar i grupp inte ges samma förutsättningar att utvecklas under skolans ensemblespel, som de elever som endast musicerar på egen hand eller de elever som inte alls musicerar. Angående låtrepertoaren så anser eleverna att låtarna fungerar, men de elever som på fritiden spelar i grupper efterlyser större genrebredd och svårare material. I diskussionen har jag analyserat resultatet utifrån vad tidigare forskning visat, och även diskuterat utifrån mina egna erfarenheter och min kommande roll som lärare. Jag diskuterar även om den stora skillnaden i hur olika elever får möjlighet att utvecklas under ensemblespelet ligger i om de är vana vid en formell- eller informell lärandesituation, eller om de har vana av att spela i grupp eller enskilt.

Alla elevers förutsättningar och behov är olika. Skolan står därför inför ett stort problem: Hur ska man kunna bedriva en undervisning som tar hänsyn till elevens individuella behov? Vetenskapen säger att kunskapsutveckling bäst sker vid en nivå som ligger strax över elevens egen förmåga. För att kunna utnyttja denna insikt krävs en tydligare individanpassad undervisning med en reflekterande dialog. I mitt projekt med att ge elever kognitivt stöd i sin läsutveckling har jag försökt bygga upp en trepartsrelation, lärare-elev-förälder. Att ge föräldrarna möjlighet att mer konkret delta i barnets utvecklings- och inlärningsprocess kan få betydande effekter på många plan. Barnets skolarbete blir tydligare uppmärksammat hemma och föräldraengagemanget växer. För att kunna genomföra denna aktion behövs en kartläggning av de problem som förekommer och vilka åtgärder till förändring som är möjliga att vidta. Att inta ett reflekterande förhållningssätt i den förberedande planeringen av åtgärder samt under den tid aktionen pågår är nödvändigt. För att synliggöra de mekanismer som haft en gynnsam verkan, använde jag följande metoder: enkätundersökning, styrda intervjuer, resonerande samtal, läsförståelsetester och inte minst en egen reflekterande dokumentation.

Den här undersökningen rapporterar tankar och reflektioner kring miljö och hållbar utveckling från några elever i slutet av skolår 5. Dessa har jämförts och tolkats mot tidigare undersökningar, Lpo 94 samt en teori som behandla inlärningens processer. Utifrån de två gruppsamtal som vi genomfört presenteras i resultatdelen att vår undersökning till viss del stödjer en av Skolverkets nationella utvärderingar Tema tillståndet i världen samt att elevernas tankar är fragmentariska och att de känner en viss oro inför framtidens miljöproblematik. Vi har även sett att elevernas reflektioner rör de aspekter som definierar hållbar utveckling, nämligen ekologiska, ekonomiska och sociala.

Med denna studie avsåg jag att utifrån fokus på den enskilda elevens utveckling och lärande undersöka hur elever, föräldrar och pedagoger i förhållande till varandra upplever utvecklingssamtalets innehåll och genomförande. Med hjälp av studiens frågeställningar har jag sökt få en bild av vad de olika grupperna beskriver om faserna inför, under och efter utvecklingssamtal, vilka förväntningar respektive farhågor som uttrycks om utvecklingssamtalets innehåll och genomförande och slutligen vad elever, föräldrar och pedagoger beskriver att de själva kan göra samt önskar att andra ska göra för att uppfylla uttryckta förväntningar. Undersökningsgruppen baserades på elever i årskurs sex och sju samt deras föräldrar och pedagoger på två grundskolor i Stockholmsområdet. I studien har en kombination av kvantitativ och kvalitativ metod använts. Datainsamlingen har gjorts genom en enkätundersökning samt fyra intervjuer i fokusgrupper. Enkätresultatet är baserat på svar från 51 elever, 47 föräldrar samt 20 pedagoger och i fokusgruppintervjuerna deltog totalt 14 personer. Studiens resultat visar att ett utvecklingssamtal ska tillfredsställa skiftande behov utifrån såväl elevens, förälderns som pedagogens perspektiv. Föräldrarna är den grupp som mest ser fram emot ett utvecklingssamtal. Resultatet visar också att samtalets innehåll och genomförande i huvudsak infriar föräldrarnas förväntningar. I gruppernas uttalade förväntningar kan urskiljas att ett utvecklingssamtal ska ge information av värderande och företrädesvis positiv karaktär. Ambitionen att försöka förstå respektive perspektiv och att föra en öppen och ärlig dialog anser grupperna gemensamt vara både nödvändig och självklar. Resultatet visar även att gruppen elever uttrycker önskemål om ökad delaktighet och att samtalets genomförande ska präglas av engagemang som resulterar i delat ansvar för elevens skolgång. Samtliga grupper uttrycker viljan att under ett utvecklingssamtal finna gemensamma lösningar för att skapa motivation i arbetet med mål och handlingar för elevens utveckling och lärande. Dock visar resultatet att den enskilda elevens behov, intressen och förmågor inte beaktas i den utsträckning som förväntas. För att samtalet ska upplevas meningsfullt och framåtsyftande samt att föreslagna mål och handlingar ska uppfattas begripliga och hanterbara betonar grupperna och särskilt gruppen elever vikten av att samtalet genomförs med fokus på elevens individuella behov. En slutsats som kan dras utifrån studiens resultat är att deltagarna kommer till ett utvecklingssamtal med delvis skilda och i hög grad outtalade förväntningar på samtalets innehåll och genomförande. En trolig förklaring till detta är att ett gemensamt syfte inte förankrats i förväg och att deltagarna inte heller under samtalet tydliggör sina förväntningar för att uppnå en ömsesidig förståelse för dess syfte och ramar.

Grundtanken med vår forskning har varit att genom kvalitativa intervjuer ta reda på några skolledares uppfattning kring skriftliga ordningsomdömen och vad införandet av dem skulle kunna tänkas få för konsekvenser för såväl personal, föräldrar men kanske främst för eleven. Vi vill belysa både konkreta och påtagliga fördelar och nackdelar med omdömena, såväl som långsiktiga spekulativa effekter som införandet av skriftliga ordningsomdömen skulle kunna föra med sig. Allt detta ställs också i kontrast till hur det ser ut i skolorna idag och hur skolorna arbetar för att upprätthålla ordning och reda, och hur de arbetar för att stimulera en positiv social utveckling hos eleverna. Vår slumpmässigt utvalda grupp av informanter har bestått av rektorer från åtta stycken skolor som alla är belägna i Stockholms nord-västra stadsdelar. Vi valde att koncentrera oss på skolor belägna i Stockholms stad, eftersom det är den enda kommun som för närvarande är aktuell i sammanhanget med att redan erbjuda elever och föräldrar skriftliga ordningsomdömen. Gemensamt för våra rektorers skolor är att årskurserna 7-9 finns representerade, något som gör att dessa rektorer har god erfarenhet av både bedömning och betygsättning. Undersökningen visar att rektorerna övervägande är negativt inställda till skriftliga ordningsomdömen och att de redan anser sig ha goda redskap tillgängliga i skolan för att kunna arbeta med elevernas sociala utveckling. Många av rektorerna menar att de elever som lever under destruktiva eller svåra förhållanden utanför skolan, påverkas av detta även i skolan. I dessa fall krävs ett nära samarbete med såväl föräldrar som socialtjänsten och ibland även av polisen, något som de flesta rektorer anser fungera mindre bra i många fall.