I bakgrunden beskrivs ett av sjuksköterskans ansvarsområde som är att skapa en personcentrerad vård. Genom hälsoförebyggande arbete kan vårdpersonal i sin omvårdnad medföra en förbättrad hälsa hos individen. Hälsa beskrivs som det människan upplever vid välbefinnande. WHO (2021) förklarar att det hälsofrämjande arbete är betydelsefullt för att reducera dödlighet i världen. Syftet med det motiverande samtalet (MI= Motiverande Intervjuer) är att ändra beteendevanor genom motivation. Det motiverande samtalet har en betydande roll för att förändra beteendevanor hos patienter. Vårdande möte beskriver sjuksköterskans ansvar att göra vården vårdande och vilka komponenter som ingår i att skapa ett vårdande möte. Syftet med studien är att belysa sjuksköterskans erfarenheter av det motiverande samtalet. En litteraturstudie valdes och artikelsökningen genomfördes i databaserna CINAHL och Medline. Det var tio artiklar som genomgick kvalitetsgranskningen för att sedan analyseras. Resultatet beskrivs med hjälp av tre teman ‘Delaktighet’, ‘Hinder’ och ‘Betydelsen av kunskap’ med sju underteman totalt. Huvudfynden var att MI bidrog till en större delaktighet och en mer personcentrerad vård. Tidspressen i arbetet påverkade utfallet av samtalet och det fanns ett behov av kunskap för att utöva metoden. I slutsatsen framkommer det att MI ses som en hälsofrämjande metod som tillför en personcentrerad vård där sjuksköterskornas empati främjas. Det framkommer även vissa svårigheter till att utöva MI. Det innebär att det finns en möjlighet till förbättring inom området av sjuksköterskans erfarenhet av motiverande samtal.

Akutmottagningar världen över står öppna dygnet runt för att vårda patienter som är i behov av akutsjukvård. Samtidigt måste förutsättningar för att bedriva vårdandet finnas. Akutsjuksköterskor arbetar dagligen i en arbetsmiljö som inte stödjer deras förmåga att vårda patienter utifrån deras behov. Syftet med litteraturstudien var att utforska hur yrkesrelaterad stress och stresshantering påverkar vårdandet på akutmottagningen. För att besvara studiens syfte gjordes en systematisk och integrativ litteraturstudie på 24 vetenskapliga studier. Efter analys av studierna framträdde två huvudkategorier: Konsten att bedriva vårdandet samt förmåga att hantera situationer. Resultatet visar att akutsjuksköterskans yrkesrelaterade stress har en ogynnsam effekt på vårdandet. Antalet patienter och arbetsuppgifter överstiger akutsjuksköterskans hanteringsförmåga, vilket leder till ett vårdande där fokus ligger på medicinska interventioner i stället för ett holistiskt perspektiv. Även lokaler och tillgångar i form av såväl utrustning som kompetenta kollegor avgör ifall akutsjuksköterskan påverkas av yrkesrelaterad stress samt kvalitén på vårdandet. För att hantera yrkesstressen utvecklar akutsjuksköterskan olika slags strategier som innefattar att undvika påfrestande situationer och patientgrupper, men även informella samtal och debriefing. För att möjliggöra ett gott vårdande med fokus på patienter måste akutmottagningarnas ledning och chefer skapa förutsättningar för det. Detta för att dels kunna vårda patienter utifrån den vård de är i behov av med även för att värna om akutsjuksköterskors psykiska hälsa.

Bakgrund: Tidigare forskning lyfter patienters upplevelser hur vården erfarits under covid-19 pandemin. Det framkom både positiva och negativa faktorer gällande omvårdnaden. Patienter kände en trygghet samt en rädsla med den existerande skyddsutrustningen. Detta skapade stora svårigheter för god omvårdnad. Kring patienters erfarenheter framkom två teman, patienters erfarenheter att vara sjuk i covid-19 och patienters erfarenhet av att vårdas i samband med covid-19. Där det beskrivs att vara sjuk respektive att vårdas i covid-19. Syfte: Syftet var att översiktligt beskriva sjuksköterskors erfarenhet av att vårda patienter som insjuknat i covid-19. Metod: Allmän litteraturöversikt. 13 samtliga kvalitativa artiklar analyserades utifrån dess syfte, metod och resultat. Resultat:  Resultatet är av både bristande faktorer som positiva. Där de negativa följderna som pandemin gav med sig identifieras. Men också vilka positiva ögonblick som skapades under vårdandet. Där sjuksköterskor beskriver sin erfarenhet av att vårda under pandemin. Detta framkom genom de artiklar som analyserades och resulterade i fyra teman: att känna rädsla, att inte räcka till, när patientsäkerheten brister och positiva ögonblick av vårdandet. Slutsats: Sjuksköterskor ifrågasatte om omvårdnaden verkligen var evidensbaserad. Hur stress och brist på resurser påverkade omvårdnadssituationer. Med tiden blev omvårdnaden säkrare och nya perspektiv skapade en grund för att vårda under en pandemi. / Background: Previous research highlights patients' experiences of how caring was during the covid-19 pandemic. Both positive and negative factors emerged regarding nursing. Patients felt a sense of security and a fear with the existing protective equipment. This created great difficulties for good nursing. Around patients' experiences there is two themes, patients' experiences of being ill with covid-19 and patients experience of being cared in pertinence with covid-19. Where it is described to be ill and to be cared for in covid-19. Aim: The aim was to give a general description of nurse’s experience of caring for patients who have developed covid-19. Method: General literature review. The 13 qualitative articles were analyzed based on their aim, method and results. Result: The result is both lack of factors and positive ones. Where the negative consequences of the pandemic are identified. But also, what positive moments were created during the care. Where nurses describe their experience of caring during the pandemic. This emerged through the articles who were analyzed and resulted in four themes: feeling fear, not lasting out, when patients safety is deficiency and positive moments of care. Conclusion: Nurses questioned whether nursing was evidence – based.How stress and lack of recourses affected nursing situations. Over time, nursing became more secure and new perspectives created a basis for nursing during a pandemic.

Covid-19 pandemin slog till plötsligt och intensivt och på kort tid gjordes förändringar inom hälso- och sjukvården över hela världen. Sjukvården drabbades hårt av pandemin med långa vårdköer som konsekvens och sjuksköterskor som inte hann återhämta sig. Patienter som smittats med viruset kände först att det var overkligt, hur kunde de bli smittade som vidtagit åtgärder som att använda munskydd och hålla en god hygien. Basala hygienrutiner blev viktigare än någonsin och Florence Nightingales lära om hygien användes som en del i bekämpandet av covid-19. Det är viktigt att ta vara på sjuksköterskors erfarenheter av pandemin för att kunna rusta vården ifall ytterligare en pandemi skulle slå till i framtiden. Därav vill författarna med denna studie belysa sjuksköterskors upplevelser av att vårda under covid-19 pandemin. En litteraturstudie genomfördes där åtta kvalitativa artiklar granskades och analyserades. Resultatet ledde till två teman: Ta sig ut på andra sidan och Insidan av rustningen där underkategorierna belyste upplevelser som snabba förändringar, rädsla för smitta, brist på skyddsutrustning, utmanande situationer och hanteringen av dem, och hur de fick agera anhöriga som stöd när patienterna blev isolerade. Detta mynnade ut i en diskussion där författarna beskrev andra artiklar som dels bekräftade resultaten men också artiklar som visade på motsatta resultat.

Ambulanssjukvård som kompetensområde baseras på ambulanssjuksköterskans bedömning av patienter med fokus på en anpassad vårdnivå utifrån patientens individuella vårdbehov. Olika vårdsituationer kräver varierande kompetens och ambulanssjuksköterskan behöver utveckla en handlingsberedskap för oförutsedda händelser. Traumasjukvården är ett vårdområde som präglas av otydlig ansvarsfördelning och styrning. Att arbeta som specialistsjuksköterska i ambulanssjukvård innebär således ett stort ansvar och en utvecklad förmåga att fatta genomtänkta och ibland snabba beslut i en ofta kaotisk miljö, inte sällan med bristfällig erfarenhet av trauma. Syftet med studien var att undersöka ambulanssjuksköterskans omhändertagande av patient som drabbats av trauma. Studien är en integrerad systematisk litteraturöversikt och datainsamlingen genomfördes i databaserna Cinahl och Pubmed. Det var tretton artiklar som identifierades och bedömdes svara på examensarbetets syfte. Resultatet redovisas i följande fyra kategorier: Förberedelse, Strategier och kompetens, Mod och Utsatthet. Förmågan att skapa sig en bild av olyckan formar bedömningen och de medicinska besluten. Förberedelse ger ökad kvalitet på vårdarbetet och reducerar den inre stressen och hjälper ambulanssjuksköterskor att samla kraft inför vårdmötet. Ett reflekterande tankesätt stärker interaktionen mellan patient och ambulanssjuksköterska. Det är en pågående och ständigt föränderlig process att inneha handlingsberedskap samtidigt som ambulanssjuksköterskans arbete bygger på anpassningsförmåga och flexibilitet, att kunna se sårbarheten hos patienten och möta dess behov oavsett plats och situation. Slutligen ses ett behov av kompetensutveckling gärna i form av simulering, bättre bedömningsinstrument som är specifikt anpassade för sårbara grupper samt en utveckling mot enbart legitimerade vårdare i ambulanssjukvården.

Bakgrund: I världen lever idag mer än 40 miljoner människor med HIV. Under 80 & 90-talet fanns det övervägande negativa attityder inom sjukvården gentemot patienter med HIV/AIDS. Idag kan behandlingen av HIV vara så välinställd att personen inte längre smittar. Trots det upplever patienter negativa attityder inom vården. Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskans attityder till att vårda vuxna patienter med HIV/AIDS. Metod: Studien är en systematisk litteraturstudie med 10 vetenskapliga artiklar, samtliga med kvantitativ metod från databaserna CINAHL och PubMed. Resultat: Analysen resulterade i två kategorier. Kategorierna var: 1) Positiva attityder till att vårda patienter med HIV/AIDS 2) Negativa attityder till att vårda patienter med HIV/AIDS. De positiva attityderna innefattade empati, respekt och en villighet att vårda dessa patienter. De negativa attityderna innefattade en rädsla för att bli smittad samt en känsla av avsky till homosexuella patienter med HIV/AIDS. Slutsats: Sjuksköterskors kunskap om HIV/AIDS behöver öka för att optimera vårdandet av dessa patienter, då ökad kunskap har visats kan leda till en positivare attityd till att vårda patienter med HIV/AIDS. För att vården ska bli vårdande för patienter med HIV/AIDS måste sjuksköterskan följa den etiska koden. Vårdande ska ges oberoende av etnicitet, tro, sjukdom och sexuell läggning.

Dagens forskning visar på ökat vårdbehov för psykosomatisk ohälsa. Dessa patienter är återkommande inom vården och faller mellan stolarna då deras ohälsa benämns som bland annat medicinskt oförklarliga symtom. Forskning visar också att kvinnor är den överrepresenterade gruppen. Psykosomatisk ohälsa definieras på olika sätt inom vården beroende på vem som vårdar. Resultatet av de olika definitionerna leder till bland annat feldiagnostiseringar och felbehandlingar till följd av en okunskap inom området. Studien ämnar beskriva hur patienter med psykosomatisk ohälsa erfar sin tillvaro, för att få en ökad förståelse för det. En litteraturöversikt har genomförts som studiedesign där åtta kvalitativa artiklar har analyserats som presenteras i fyra huvudteman; upplevelsen av att vara olagligt sjuk, den existentiella osäkerheten, sökandet efter en meningsfull tillvaro och människans sökande efter egna strategier i sin ohälsa. Upplevelsen av att vara olagligt sjuk har visat sig bottna främst i sjuksköterskans roll och okunskap gentemot patienter som lever med psykosomatisk ohälsa. Då patienter erfar sin ohälsa genom sin levda kropp bör sjuksköterskor vårda utifrån ett holistiskt förhållningssätt, där människan ses som en helhet.

Bakgrund: Tidigare forskning visar att sjuksköterskan i sitt arbete behöver vårda patienten med medkänsla och empati. Det behöver även finnas motivation och energi för att sjuksköterskan ska orka ge patienten den vård som patienten är i behov av. Samtidigt ska sjuksköterskan i enlighet med författningarna skapa en trygg och säker miljö för patienten för att undvika att patienten skadas. Syfte: Syftet är att kartlägga erfarenheter av compassion fatigue utifrån sjuksköterskans perspektiv. Metod: Allmän litteraturöversikt där sex kvalitativa och fyra kvantitativa artiklar analyseras och presenteras i resultatet. Resultat: Analysen av artiklarna resulterade i tre teman: komplexa vård-möten, sjuksköterskans mående samt yttre faktorer. Det som resultatet visade var att compassion fatigue kunde utvecklas genom olika faktorer såsom stress, brist på personal, konflikter mellan andra professioner, brist på stöttning av kollegor och komplexa vård-möten. Sjuksköterskans brist på återhämtning och reflektion tillsammans med kollegor var även det påverkande faktorer till att sjuksköterskan drabbades av compassion fatigue. Slutsats: Sjuksköterskan är i behov av en balans mellan andra professioner och patienten för att kunna utföra sina arbetsuppgifter. Samtidigt finns ett behov av återhämtning generellt hos sjuksköterskan vilket minskar risken för sjuksköterskan att drabbas av compassion fatigue. / Background: Previous research shows that the nurse in her work needs to care for the patient with compassion and empathy. There also needs to be motivation and energy for the nurse to be able to give the patient the care that the patient needs. At the same time, the nurse must, in accordance with the regulations, create a safe and secure environment fot the patient to avoid injuring the patient. Aim: The aim is to map experiences of compassion fatigue from the nurses perspective. Method: General literature review where six qualitative and four quantitative articles were analyzed and presented in the results. Result: The analysis of the articles resulted in three themes: complex care meetings, the nurse's mood and external factors. What emerged was that compassion fatigue could be developed through various factors such as stress, lack of staff, conflicts between other professions, lack of support from colleagues and complex care meetings. The nurse's lack of recovery and reflection together with colleagues were also influencing factors in the nurse's suffering from compassion fatigue. Conclusion: The nurse was in need of a balance between other professions and the patient in order to perform her duties. At the same time, there was a need for recovery in general in the nurse, which reduced the risk of developing compassion fatigue.

Bakgrund: Den icke-verbala kommunikationen är en stor del av sjuksköterskans totala kommunikation i det vårdande mötet. Det innefattar beröring, ansiktsuttryck, ögonkontakt, kroppsspråk, gester, attityder, lyssnande och tonläge. Akutmottagningen är en utmanande miljö som ofta har hög arbetsbelastning för sjuksköterskor, vilket gör att den icke-verbala kommunikationen kan vara svår att hållas personcentrerad utifrån patienters behov. En förståelse för patienters upplevelser på en akutmottagning kan hjälpa sjuksköterskor att reflektera över sin icke-verbala kommunikation i det vårdande mötet. Syfte: Syftet var att beskriva vuxna patienters upplevelser av sjuksköterskans icke-verbala kommunikation i det vårdande mötet på en akutmottagning. Metod: Studien gjordes som en allmän litteraturöversikt baserad på vetenskapliga artiklar med en kvalitativ metod. Databassökningen gjordes systematiskt i databaserna PubMed och CINAHL. De utvalda artiklarna granskades med hjälp av en granskningsmall anpassad för kvalitativa artiklar från Willman et al. (2011). Resultat: Resultatet bygger på fyra teman och sju subteman. Resultatets teman är att känna sig respekterad, att uppleva empati, att uppleva ett bristande förtroende och att bemötas av ett stressigt kroppsspråk. Resultatets subteman är att bli sedd och hörd, känslan av att vara i centrum, känslan av att inte bli uppmärksammad, att inte vara sedd som en person, att bemötas av olämplig attityd, känslan av att vara en börda och att behöva anpassa sig. Slutsats: Sjuksköterskans icke-verbala kommunikation i det vårdande mötet på en akutmottagning har en stor påverkan på patienters vårdupplevelse. Det kan både främja och hämma den personcentrerade vården i det vårdande mötet, vilket belyser vikten av att som sjuksköterska ha en förståelse för patienters upplevelser för att bemöta patienters unika behov.

Sjuksköterskans roll i den palliativa vården är avgörande och betydelsefull för att kunna ge en så god vård som möjligt. Målet med palliativ vård är att kunna främja patientens livskvalité genom att tillgodose patientens behov. Om det inte kan uppnås för att vården brister leder det till ett vårdlidande för patienten. Syftet var att belysa sjuksköterskans upplevelser av att vårda palliativa patienter. Metoden utfördes som en litteraturöversikt och baserades på tio vårdvetenskapliga artiklar. Resultatet bygger på kvalitativa och kvantitativa artiklar och utformade två huvudteman som var vårdande samtal och sjuksköterskans utmaningar. Vidare identifierades sex subteman. Resultatet visade samtalets och kommunikationens betydelse för att sjuksköterskan skall kunna skapa en relation med patienten och kunna ge en optimal vård. Samtidigt belyser resultatet de utmaningar sjuksköterskan ställs inför när de vårdar palliativa patienter. Hur sjuksköterskan bevarar patientens värdighet på bästa sätt men även sjuksköterskans känslomässiga utmaningar de ställs inför. Ur resultatet framkom även efterfrågan om mer kunskap och utbildning inom palliativ vård för att sjuksköterskor skall känna sig trygga i mötet med palliativa patienter. I diskussionen diskuteras hur stress påverkar mötet mellan sjuksköterskan och patienten samt att många sjuksköterskor blir känslomässigt engagerade när mötet med palliativa patienter blir påtagligt.