Bakgrund och problemformulering: Isoleringsvård är en effektiv åtgärd för att hindra spridningen av smittsamma sjukdomar. Isoleringsvård innebär dock svårigheter för sjuksköterskan och skapar hinder i omvårdnaden samt påverka patientens återhämtning och välbefinnande. Det finns två typer av isoleringsvård beroende på varför patienten behöver läggas in. Tidigare studier visar på ökade tecken av håglöshet och apati hos patienter inom isoleringsvård. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att belysa patientens upplevelse av vårdandet i samband med isoleringsvård oberoende av diagnos. Metod: Studien genomfördes i form av en litteraturöversikt baserad på nio vetenskapliga artiklar, varav sju kvalitativa och två kvantitativa. Resultat: Det framkom att (1)patienternas upplevelse påverkades av rummet, och kunde få patienterna att känna sig både fängslade eller skyddade. (2) De psykosociala faktorer relaterade till ensamhet, närstående, hur det gick att hantera milda symtom och den insikt som isoleringen framhävde.(3) Upplevelsen av vårdandet påverkades av vårdarens närvaro, i vissa fall fanns det en pliktkänsla hos patienten att hantera behandlingen samt att patienter upplevde att de blev sedda som en sjukdom. Diskussion: En diskussion fördes om vad resultatet visade med kopplingar till vårdvetenskapen. Dessutom lyftes nya artiklar fram som både stärkte och ifrågasatte resultatet. Under denna sökning framkom ytterligare information om hur viktigt vårdrummet var, närståendes betydelse samt hur olika aktiviteter stärker patientens känsla av välbefinnande trots isoleringsvård. Dikotomin av isoleringsvården och den tunna linjen mellan hälsa och vårdlidande kopplas till anledning till vård och behandling.

Intensivvården är en högteknologisk avdelning där svårt sjuka patienter behandlas och vårdas för olika svikttillstånd. Nyare forskning har frångått det faktum att endast medicinskteknisk behandling kan ge patienten en snabbare återhämtning och också fokuserat på de faktorer som existentiellt stärker patienterna. Medvetenheten om vårdmiljön kan främja patientens hälsa och på så sätt minska vårdtid, lidande och kostnad. Syftet var att undersöka intensivvårdspersonals medvetenhet om vårdmiljön på patientrummet samt hur vårdmiljön påverkar vårdandet av patienten. Datainsamlingen gjordes med kvalitativa intervjuer där sex informanter intervjuades på två olika intensivvårdsavdelningar. Analysen gjordes utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att vårdpersonalens medvetenhet var relativt hög men saknade stöd från organisationen då vårdytan och ekonomin begränsade dem att fullt ut förbättra patientens vårdmiljö. Faktorer som framhölls vara gynnsamma för patienten var till exempel naturen, anhöriga, begränsning av onödiga stimuli och att bevara patientens integritet och identitet. Med en ökad kunskap och mer reflektion om vårdmiljön kan utvecklingen fortsätta framåt för att bli så optimal som den kan bli för patient, personal och anhöriga.

Bakgrund: Musikaliska grundelement formas redan i mammans mage och finns bevarat hos oss ända in på ålderns höst. Samma element har visat sig bevaras hos personer med demenssjukdom. Demenssjukdom drabbar en allt större del av befolkningen vilket innebär att kunskap och evidens om sjukdomen bör tillämpas i praktiken för att underlätta omvårdnaden av dessa personer. Syfte: Syftet är att undersöka hur musik i den dagliga vårdmiljön påverkar personer med demenssjukdom Metod: En litteraturöversikt bestående av tio vetenskapliga artiklar genomfördes, där åtta av studierna var av kvantitativ och två kvalitativ ansats. Litteraturöversiktens resultat diskuteras och knyts an till Katie Erikssons teori om sjukdomslidande och vårdlidande samt konsensusbegreppet vårdande. Resultat: Resultatet visar att olika typer av musikinterventioner påverkar personer med demenssjukdom på ett positivt sätt. Uttryck som fysisk och verbal agitation minskade, framförallt vid måltiderna vilket resulterade i ett ökat kaloriintag. Interaktionen mellan vårdare och personer med demenssjukdom förbättrades också vid omvårdnadssituationer. Musiken bidrog generellt till ökad social interaktion och till ett ökat välbefinnande. Diskussion: Resultatet diskuteras i förhållande till Katie Erikssons teori om sjukdomslidande och vårdlidande samt konsensusbegreppet vårdande. Att leva med en demensdiagnos och vårdas på särskilt boende kan innebära både sjukdomslidande och vårdlidande. Musiken kan påverka vårdandet av personer med demenssjukdom genom ett ökat deltagande i omvårdnaden samt lindra sjukdomens symptom. / Background: Musical elements are formed already in the mother's womb and preserves with us all the way into old age. The same capability has proven to be preserved in people with dementia. Dementia affects an increasing part of the population, which means that knowledge and evidence about the condition should be applied in practice in order to facilitate the care of these people. Aim: The aim of this literature overview is to explore how music in the daily care environment affects people with dementia. Method: This literature overview based on ten scientific articles where eight of the studies have quantitative and two qualitative approaches. The result of the literature overview is discussed and related to Katie Eriksson's theory of suffering and consensus concept of caring. Results: The result shows that different types of music interventions affect people with dementia in a positive way. Expressions such as physical and verbal agitation decreased at mealtime, which resulted in increased calorie intake. The interaction between caregivers and people with dementia improved during caring situations. The music generally contributed to increased social interaction and increased well-being. Discussion: The results are discussed in relation to Katie Eriksson's theory of suffering and the concept of caring. To have dementia and live in a nursing home can mean suffering in many ways, both suffering from the disease and the care related suffering. Music can affect the caring of people with dementia by increased participation in the daily caring routines and alleviate symptoms of the disease.

Arbetsrelaterad stress hos sjuksköterskan är idag ett omdiskuterat ämne där stress har en stor inverkan på sjuksköterskans yrke och  arbetsmiljön. Sjuksköterskan främsta uppgift är att se till patientens bästa, dock kan detta vara svårt att upprätthålla på grund av alla uppgifter sjuksköterskan har i förhållande till den tid som finns tillhanda. Att beskriva sjuksköterskans upplevelse av arbetsrelaterad stress och hur det i sin tur påverkar mötet med patienten. En allmän litteraturstudie som baserats på resultat utifrån kvalitativa och kvantitativa artiklar. Avbrott av olika slag, exempelvis kollegor som behöver rådfråga varandra eller material som fattas på avdelningarna, gör att sjuksköterskan ofta blir avbruten i sitt arbete, vilket resulterar i att mycket tid går förlorad till att återfå tappad fokus över aktuell situation, samt hinna slutföra sina arbetsuppgifter innan skiftbyte. Arbetsbelastningen för sjuksköterskor har även ökat vilket resulterar till ökad stress hos sjuksköterskan. Det i sin tur kan påverka mötet med patienten som kan komma att objektifieras samt att patientsäkerheten hotas till följd av missad vård. Upplevelsen av arbetsrelaterad stress hos sjuksköterskan beror främst på hög arbetsbelastning till följd av bland annat avbrott, personalbrist och överbeläggningar. Sjuksköterskan tvingas då att prioritera arbetsuppgifter före relationen med patienten, vilket gör att relationen till patienten blir lidande. En ökad bemanning samt ett ökat stöd och uppskattning från ledning och arbetsgivare skulle kunna reducera upplevelsen av stress och därmed främja en god arbetsmiljö.

Bakgrund: I Sverige drabbas idag ungefär 20 % av befolkningen av psykisk ohälsa, vilket är en ökning sedan 1990-talet. Symtom på psykisk ohälsa kan vara ångest och nedstämdhet som ökar i styrka eller blir bestående. I tidigare studier som gjorts upplevde sjuksköterskor inom den somatiska vården att de inte hade rätt kompetens att möta psykisk ohälsa. Syfte: Syftet var att undersöka sjuksköterskors upplevelser av att möta patienter med psykisk ohälsa inom den somatiska vården. Metod: Studien baserades på̊ en kvalitativ intervjumetod med sex sjuksköterskor på somatiska vårdavdelningar. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades därefter enligt en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskorna upplevde det svårt att bemöta patienterna och det fanns en svårighet att vårda patienter med psykisk ohälsa, speciellt då de var aggressiva. Både utbildning och erfarenhet spelade en stor roll i sjuksköterskans upplevelse av mötet med patienten. De upplevde också att tidsbristen och vårdmiljön spelade en roll i hur mötet och vården av patienten blev. Slutsats: Sjuksköterskorna upplevde att en lugnare vårdmiljö och mer utbildning om psykisk ohälsa skulle kunna göra skillnad i mötet för både patient och personal.

Kängurumetodens positiva effekter på barn och föräldrar är väl dokumenterad. Tidigare forskning har påvisat att barnen vanligtvis initierades i kängurumetoden först efter flera dygn, och durationen av hud-mot-hudvård var inte optimal. I tidigare studier framkom flera faktorer för barnsjuksköterskor som underlättade respektive hindrade tillämpningen av kängurumetoden. Syftet var att beskriva hur barnsjuksköterskor upplever det att implementera kängurumetoden inom neonatalvården. Åtta barnsjuksköterskor intervjuades med semistrukturerade intervjuer som analyserades med en induktiv innehållsanalys. Resultatet bestod av två kategorier och fem underkategorier. De två kategorierna var personlig utveckling i färdigheter är avgörande och organisatoriska förutsättningar för implementering. Olika faktorer som framkom var att stötta anknytning, föräldradelaktighet, attityder, vårdmiljö, teamarbete och stöd från ledningen vilka alla möjliggjorde eller hindrade känguruvården. Metoddiskussionen behandlade urval, analys och studiens överförbarhet. Resultatdiskussionen byggdes upp av de beskrivningar som gavs gällande vad som påverkade känguruvården positivt och negativt. Studiens slutsats var att barnsjuksköterskor behövde kunskap för att kunna stödja och främja kängurumetoden. Föräldrarnas känslor av otrygghet behövde överbryggas för att uppnå trygghet och stärka anknytningen mellan dem och barnen. Vården behövde utföras i samarbete med alla personalgrupper samt föräldrarna. Vårdmiljön upplevdes som begränsande, men trots det beskrev barnsjuksköterskorna fler fördelar än nackdelar med kängurumetoden. Förslag på kliniska implikationer framkom med exempelvis utbildningsdagar för barnsjuksköterskor då det ökar både deras kunskaper samt förmågan att undervisa föräldrar om kängurumetoden.

Bakgrund: Människan sover ungefär en tredjedel av livet. Sömnen har en återhämtande och reparerande funktion på kroppen. Sömnbrist kan leda till en rad problem som bl a försämrad sårläkning, försämrat immunförsvar, oro och högt blodtryck. Stress och sjukdom kan orsaka sömnbrist. Syfte: Syftet med studien var att undersöka vilka faktorer som påverkar sömnen negativt vid sjukhusvistelse. Metod: Litteraturöversikt enligt Friberg (2012) Arbetet är baserat på 12 vetenskapliga artiklar med kvantitativ ansats Resultat: Resultatet är grundat i tre kategorier: Miljöfaktorer; Kroppsliga och psykologiska faktorer, samt Inverkan från vårdpersonal. Slutsats: Sömnkvalitén hos patienterna påverkas negativt av ett flertal faktorer under sjukhusvistelsen. Därför är det viktigt att sjuksköterskan har god kunskap om sömnens betydelse och vilka faktorer som påverkar den.

I mitt examensarbete undersöker jag restorativa miljöer. Jag har i min undersökning utgått ifrån fascination och upplevelsen av att komma ifrån vilka är centrala begrepp i definitionen av restorativa miljöer enligt forskarparet Kaplan (Kaplan och Kaplan 1989). Med utgångspunkt i patienters olika förmåga till aktivitet så kommer jag att undersöka hur jag kan gestalta restorativa element för rum för omvårdnad. Jag redogör för tidigare forskning och beskriver naturens restorativa effekt på oss människor. Jag kommer också att redogöra för de positiva effekterna av en restorativ vårdmiljö för patienter som är inlagda på sjukhus. Effekter som exempelvis mindre behov av smärtlindring, minskad ångest, högre tillfredsställelse med vården, ökat välmående för att bara nämna några. Delar av rapporten hoppas jag skulle kunna användas som ett underlag för att argumentera för en mer genomtänkt gestaltning i i rum för omvårdnad.

Vårdmiljöer som patienter möter kan upplevas välkomnande och trivsamma eller kala och sterila och ge en känsla av institution. Patienter upplever och tolkar omgivningen på olika sätt och vårdmiljöns utformning kan ha betydelse för känslan av välbefinnande. Syftet med denna studie var att granska faktorer i vårdmiljön på sjukhus som kan påverka patienters upplevelse av välbefinnande. Vi har använt oss av kvalitativa och kvantitativa artiklar som analyserats enligt Fribergs (2006) modell för forskningsöversikt. Totalt har nio artiklar använts som svarar på syftet och fokus har varit ett patientperspektiv. I artiklarnas resultat fann vi två huvudkategorier med fyra respektive fem delkategorier. De fysiska element som påverkar patientens välbefinnande är: konst, gröna växter, färg, ljus, natur och ljud. I utformningen av vårdmiljön och hur patienten upplever den framkom följade: att känna sig som hemma, sociala interaktioner, möjlighet till avskildhet, behovet av kontroll, att känna trygghet och säkerhet. Det framgår i de analyserade artiklarna att det är viktigt att kunna vila blicken på något och att ha en utsikt ut mot naturen. Gröna växter omkring sig ger en positiv känsla och att omgivningen upplevs som hemtrevlig kan främja välbefinnandet. Möjligheten att bevara och skapa sociala interaktioner var viktigt samtidigt som möjlighet till avskildhet betonades. / Program: Sjuksköterskeutbildning

<p><strong>Bakgrund: </strong>Humor användes i vården redan under medeltiden och har visat sig ha positiva effekter på den fysiska hälsan. Eftersom en god hälsa är målet för hälso- och sjukvården kan det vara av vikt att veta hur de inblandade parterna, patient och sjuksköterska, ser på humor och dess plats även i omvårdnaden. <strong>Syfte:</strong> Att belysa humorns roll för sjuksköterskor och patienter i vården. <strong>Metod:</strong> En litteraturstudie med tio vetenskapliga artiklar som granskats kritiskt och vetenskapligt. De kvalitativa artiklarna har analyserats med innehållsanalys. <strong>Resultat:</strong> Materialet sammanställdes till fyra huvudkategorier; betydelse i vården, betydelsen för överlevnad, betydelse för interaktionen och betydelsen för atmosfär. Majoriteten var positivt inställda till humor i omvårdnad. Det bör dock användas med varsamhet eftersom svårigheter kunde finnas. Humor bidrog till en god relation i omvårdnaden och arbetsmiljön påverkades positivt då humor var inblandat. <strong>Diskussion: </strong>Humor var en del i omvårdnaden och kunde ha en betydande roll i relationen mellan sjuksköterska och patient. <strong>Konklusion:</strong> En balans i användandet av humor var att föredra, då betydelsefulla delar annars kunde gå förlorade. Humor bidrog till den helhetssyn som hälso- och sjukvården eftersträvar.</p>