No description available.

No description available.

Bakgrund Barn med uttalssvårigheter utgör en betydande andel av svenska logopeders patienter. Det är viktigt att dessa barn får effektiv intervention tidigt då uttalssvårigheter kan leda till negativa sociala- och akademiska konsekvenser. På grund av resursmässiga utmaningar har många logopeder dock svårt att erbjuda behandling med den intensitet som forskning rekommenderar. Hemträning används som ett sätt att öka behandlingens intensitet och är således en viktig del av logopedisk behandling för uttalssvårigheter. Trots att hemträning visat sig vara betydelsefull finns det få studier som undersöker hur vårdnadshavare upplever att genomföra uttalsträning i hemmet, vilket motiverar den här studien. Syfte Syftet med denna intervjustudie var att undersöka vårdnadshavares upplevelser av att genomföra logopedisk hemträning för uttalssvårigheter med sitt barn. Metod Semistrukturerade intervjuer genomfördes på distans med 10 vårdnadshavare. Vårdnadshavarna rekryterades via barnlogopeder på logopedmottagningar i flera av landets regioner samt via sociala medier. Alla intervjuer spelades in och transkriberades för att därefter analyseras med kvalitativ innehållsanalys. Resultat Analysen resulterade i sex teman; olikheter, känslomässiga intryck, utmaningar med hemträning, underlättande erfarenheter, önskemål och förbättringsförslag samt hemträning över tid. Vårdnadshavarna beskriver både positiva och negativa erfarenheter relaterat till hemträningen. Utifrån sina erfarenheter riktar vårdnadshavarna olika önskemål och förbättringsförslag till landets logopedmottagningar. Slutsatser Vårdnadshavarna upplever hemträningen som meningsfull att genomföra, men uttrycker ett behov av mer stöd från logopeden. Författarna föreslår att logopedmottagningar ser över sina möjligheter att erbjuda vårdnadshavare mer utbildning i syfte att underlätta hemträningen. Författarna hoppas även att andra vårdnadshavare ska kunna inspireras av de lärdomar och erfarenheter som studiedeltagarna beskriver.

Syftet med min studie har varit att ta reda på mer om vårdnadshavares syn på fritidshemmet inom olika områden. Studien grundar sig i genomförandet av semistrukturerade enkäter som skickats ut till 117 vårdnadshavare på en skola i en svensk mellanstor kommun. Resultaten visade att majoriteten av vårdnadshavarna värderar fritidshemmet som en viktig verksamhet. Det visade även att det vårdnadshavare önskar sig mest från fritidshemmet är att deras barn utvecklar en social förmåga. Över lag är de flesta vårdnadshavarna nöjda med hur dialogen med lärarna ser ut samt hur fritidshemsverksamheten ser ut. Resultaten analyseras med hjälp av bland annat Foucaults begrepp kring makt samt Bourdieus begrepp habitus och socialt fält.

Studien syftar till att bidra med kunskap om hur förskollärare i förskolan arbetar för att få vårdnadshavare delaktiga. Vidare undersöks vilka svårigheter och möjligheter som finns i detta. Denna kvalitativa studie har semistrukturerad intervju som metod där tre olika förskollärare är respondenter. Resultatet visar att en positiv relation är ett tillvägagångssätt för att få vårdnadshavare delaktiga. Genom en ömsesidig relation med växelverkan och dialog blir vårdnadshavaren erkänd och får en chans att kommunicera med förskolläraren om sitt barn och verksamheten.

Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om hur förskollärare resonerar angående att ta del av vårdnadshavares perspektiv på delaktighet. Samt redogöra för hur förskollärare beskriver att de går tillväga för att ta del av vårdnadshavares perspektiv. Studiens undersökningsmetod bestod av en kvalitativ ansats där sex verksamma förskollärare intervjuats. I samtalen har deltagarna fått möjlighet att diskutera ämnet utifrån sina egna erfarenheter. Denna studie har genomförts med ett sociokulturellt perspektiv som inspiration. Utifrån en innehållsanalys som innefattade sociokulturella begrepp kunde 4 centrala delar utläsas; Kunskap och kompetens som redskap i delaktighetsarbetet, Rädslor anknutna till vårdnadshavares inflytande i delaktighetsarbetet, Kommunikation som redskap i delaktighetsarbetet samt Barnen som medierande redskap för vårdnadshavares delaktighet. Resultatet belyser att förskollärare anser att vårdnadshavares delaktighet behöver vara ett prioriterat område för att de ska kunna utveckla bra arbetssätt för att ta del av vårdnadshavares perspektiv. Det framgår även att förskollärare skulle kunna bli bättre på att öppna upp för vårdnadshavares inflytande i delaktighetsarbetet, dock framkommer vissa utmaningar i relation till att ta del av vårdnadshavares perspektiv.

Förväntat kunskapsbidragJag vill synliggöra vilka extra anpassningar som används ute på skolor när en elev har läs- och skrivsvårigheter/dyslexi. Dessutom vill jag bidra med kunskap kring hur rutiner för samverkan mellan hem och skola när det gäller extra anpassningar, ser ut på olika skolor.Syfte och frågeställningarSyftet med det här examensarbetet är att undersöka hur de extra anpassningar som finns för elever med läs- och skrivsvårigheter ute i skolorna utarbetas och då belysa exempel på vad man sätter in för anpassningar. Syftet är också att ge exempel på hur pedagogerna ser på detta arbete och samarbetet mellan hem och skola.Frågeställningarna i studien är följande:* Vilka anpassningar berättar pedagoger att de använder sig av till elever som uppvisar någon form av läs- och eller skrivproblematik? Hur väljs dessa anpassningar?* Hur ser pedagoger på arbetet med extra anpassningar och hur ser arbetsgången ut?* Hur ser pedagoger på samarbetet mellan hem och skola när det gäller extra anpassningar?TeoriStudien är baserad på sociokulturellt perspektiv med utgångspunkt i den proximala utvecklingszonen, scaffolding och redskap/artefakter. I de specialpedagogiska perspektiven är det det kompensatoriska perspektivet och det deltagarinriktade perspektivet som studien utgår från.MetodDenna studie är en kvalitativ studie som genomförts genom halvstrukturerade intervjuer av specialpedagoger, speciallärare och ämneslärare.ResultatStudien visar att de extra anpassningar som används ute på skolorna oftast är digitala hjälpmedel i form av olika program och appar. Specialpedagogerna på högstadiet och gymnasiet berättar om att även bedömningssituationen måste ses som en extra anpassning. Hur anpassningarna väljs kommer inte riktigt fram i studien, men de flesta av informanterna berättar om att det är beprövad erfarenhet. Samarbete med vårdnadshavare och elever är något alla informanter är viktigt, men det som visar sig i studien är att det ibland handlar om brist på tid vad gäller att få till möten med vårdnadshavarna. Det är lättare att få till vardagliga samtal med eleverna. Det som också kom fram i studien var att det kan vara svårt för vårdnadshavarna att veta vad de ska bidra med när det gäller läs- och skriv-svårigheter. Rutinerna för upprättande och utvärdering av de extra anpassningarna är inte helt tydliga ute på skolorna.Specialpedagogiska implikationerResultatet har fått mig att fundera över hur arbetet med extra anpassningar skulle kunna göras tydligare ute på skolor. Att få vårdnadshavare och elever ännu mer delaktiga i detta arbete är också en annan aspekt av det som framkommit i denna studie.

Att möjliggöra vårdnadshavares inflytande i förskolans utbildning ses som komplext, då det inte framkommer hurförskollärare ska möjliggöra inflytandet. Det som framkommer är att förskollärare ansvara för att ge vårdnadshavare möjlighet till inflytande. Syftet med studien är att bidra med kunskap om förskollärares arbete med möjliggörandet av vårdnadshavares inflytande i förskolans utbildning. Genom intervjuer med sex förskollärare visar studiens resultat att vårdnadshavares inflytande handlar om att påverka barnets utveckling och lärande. I studien framkommer information, profession, samverkansformer och delaktighet som framgångsrika faktorer förskollärare använder i arbetet med att möjliggöra vårdnadshavares inflytande i förskolans utbildning.

Den språkliga miljön som barnet vistas i har visat sig ha stor betydelse för utvecklandet av barnets ordförråd. Bredden i ordförrådet är ett kvantitativt mått och beskrivs vara de antal ord en person kan och har kännedom om. Forskning har visat att den språkliga miljön skiljer sig åt mellan familjer som är hög- respektive lågutbildade och att det i sin tur leder till skillnader i ordförrådsutvecklingen hos barnet. Syftet med studien var att undersöka om vårdnadshavares utbildningsnivå har en inverkan på bredden i svensktalande barns expressiva ordförråd i åldrarna 7;0 – 12;0 år. Ett nykonstruerat benämningstest användes för att mäta bredden i barnens expressiva ordförråd. Ett frågeformulär användes för att ta reda på vårdnadshavares högsta utbildningsnivå. 157 barn mellan åldrarna 7;0–12;0, med minst en vårdnadshavare med svenska som modersmål, testades med ett benämningstest. Deltagarnas resultat på benämningstestet ökade med ålder. Det återfanns en svag positiv signifikant korrelation mellan barnens resultat på benämningstestet och vårdnadshavares utbildningsnivå. Ålder och vårdnadshavares utbildningsnivå förklarade tillsammans 27,8% av variansen i resultatet på benämningstestet. Vårdnadshavares utbildningsnivå hade störst betydelse vid de lägre åldrarna för att sedan utjämnas. Studien bidrar med kunskap om i vilken omfattning utbildningsnivå påverkar bredd i barns expressiva ordförråd. Resultatet kan tänkas bero på skillnader i den språkliga input som barn exponeras för. Det skulle behöva studeras fler barn och longitudinella studier för att kunna dra mer långtgående slutsatser gällande i vilken omfattning vårdnadshavarnas utbildningsnivå påverkar deras barns expressiva ordförråd över tid.

Denna studie syftar till att undersöka och analysera hur vårdnadshavare till barn medhemmasittarproblematik upplever samverkan mellan skola, socialtjänst och andra verksammaaktörer som berör ärendet, samt hur vårdnadshavarna upplever verksamheternas ansvar förderas barns problematik. Studiens mål är att förse en ökad förståelse för hur en sådansamverkan kan se ut och upplevs från vårdnadshavarnas perspektiv. För att utföra dennastudie hade vi en kvalitativ ansats och utförde sju semistrukturerade intervjuer medvårdnadshavare till barn med hemmasittarproblematik. Alla var utvalda efter ett målinriktaturval. Den teoretiska ansatsen för uppsatsen är systemteori. Resultatet visar att skola ochsocialtjänsten saknade kunskap och resurser för att hjälpa barn och unga medneuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Studien har visat hur viktig kommunikation mellanbarn, vårdnadshavare och verksamheter är, samt att det finns en brist på samverkan mellanaktörer för att hjälpa hemmasittande barn. Dessutom upplevdes de sakna ansvar för barn medhemmasittarproblematik och vårdnadshavarna önskar fler insatser och mer samverkan. / The purpose of this study was to explore and analyze how guardians of children withproblematic school refusal behavior experienced the collaboration with schools, socialservices and other agencies in matters that concerned their children, as well as the guardian'sexperiences of the organization's responsibility in the matter. The study aims to be able toprovide an increased understanding of what such collaboration looked like and how it wasexperienced from the guardian’s perspective. To accomplish this study we had a qualitativeapproach and conducted seven semi structured interviews with guardians of children withproblematic school refusal behavior, all of which were chosen out of a goal-orientedselection. The chosen implemented theory for this thesis was system theory. The results ofthis study showed that schools and social services were lacking in knowledge and resourcesto help children and youth with neurodevelopmental disorders. Furthermore, they were alsolacking in responsibility for the children with problematic school refusal behavior and theguardians wished for further services with more cooperation. The thesis highlighted theimportance of communication between the child, guardians and organizations, as well as thelack of cooperation between agencies to help children with problematic school refusalbehavior.