Syftet med denna uppsats är att belysa hur tre gruppvåldtäkter i Stockholm skildrats i Aftonbladet. Fallen vi valt att studera närmare är Rissnefallet 2000, Stureplansvåldtäkten 2007 samt Tenstafallet 2013. De frågor som ligger till grund för vår undersökning är: Vilka får uttala sig? Hur framställs offer och gärningsmän? Finns det några skillnader och likheter i rapporteringen av fallen? Vi har också valt att undersöka hur journalisterna förhåller sig till de pressetiska reglerna. För att besvara våra frågeställningar har vi valt att använda oss av en textanalys med kvalitativ ansats. Med hjälp av Teun van Dijks kritiska diskursanalys gör vi först en övergripande analys av samtliga 57 artiklar i Aftonbladet. Därefter gör vi en djupgående granskning av fem artiklar från varje fall, som särskilt karaktäriserar rapporteringen. De teoretiska ramarna för uppsatsen är den postkoloniala teorin, den journalistiska etiken och journalistikens roll i samhället. Vi har även använt oss av teorin om våldtäktsmyter samt hur invandrarbegreppet används i medierna. I vår studie har vi sett att rapporteringen om de tre fallen innehåller flera likheter. Rapporteringen följer ett tydligt mönster där rättsprocessen spelar en stor roll. Vi upplever att medierna ibland har tagit ställning för offret, som ges stort utrymme i rapporteringen. Vi har upptäckt skillnader i Aftonbladets förhållningssätt till de pressetiska reglerna. Från att ha beskrivit de två första fallen mycket ingående, har journalisterna i Tenstafallet utelämnat detaljer som kan vara till skada för de inblandade. / <p>En analys av Aftonbladets rapportering om tre gruppvåldtäkter i Stockholm.</p>

No description available.

This thesis aims to investigate how local newspapers in Sweden frame newsstories involving asylumseekers and how the asylseekers in those stories are constructed from a postcolonial theoryperspective. Furthermore this thesis aims to analys and show the connection between the written word in the articles and a larger, social dimension where ideologies compete for cultural hegemony. To match the aims of this thesis we used a critical discourse analysis, more specificly one influenced by van Dijks socio-cognitive CDA and applied it to five articles from three different newspapers.Our analysis showed that the articles constructed the asylumseekers as Others, and created a dinstinct line between the asylumseekers and the other participants in the texts. This line, based on a constructed community including the article, the reader and some of the participants but excluding the asylumseekers, got significant meaning in the articles when the asylumseekers got identified as a homogenic social group. A perspecive coming from the constructed community and not from themselfes and therefor denying the asylsumseekers their right to define themselves.

The thesis "Role of the Men's Lifestyle Magazines in the Czech Media Market with Focus on the Maxim Magazine" deals with the analysis of five lifestyle magazines for men situated in the Czech Republic in 2011 - Playboy, Esquire, FHM, ForMen, and Maxim. The thesis begins with a brief introduction into the history of the studied magazines in the Czech Republic and further examines them from the content, language, and graphics perspective. Special attention is dedicated to Maxim as it is the most successful magazine in the segment. With the help of the discourse analysis in the interpretation of Teun A. van Dijk the work focuses on five categories that characterize the magazine discourse: the ambivalent approach to the traditional "heroic" masculinity, the way Maxim communicates with its readers, the role of humour (especially irony) and the magazine's view on homosexuals and women. The thesis demonstrates the ideological - sexist - base of the Maxim discourse with the support of demonstrative examples.

Frihandelsavtalet Nafta (North American Free Trade Agreement) slöts den 1:a januari 1994 mellan USA, Kanada och Mexiko.Synen på fri handel har alltid varit en laddad ideologisk fråga och det var främst fackföreningsrörelsen och miljörörelsen som kom att rikta den skarpaste kritiken mot Nafta. Den handlade bland annat om den höga mexikanska immigrationsnivån till USA, ökad arbetslöshet, att miljöfrågorna inte prioriterades och att avtalet skulle leda fram till större ekonomiska klyftor. Syftet med uppsatsen är att med enkomparativ ansats undersöka hur det mediala språkbruket i New York Times konstruerar och ramar in bilden av Nafta under åren 1993 och 2009/2010 och vilken ideologisk konsensus som dras.Genom att använda Entmans inramningsanalys (framing), van Dijks kritiska diskursanalys och Fowlers konsensusideologi, kunde bakomliggande ideologier och diskurser komma upp till ytan och intressanta iakttagelser av Nafta göras. Problemdefinitionen 1993 speglade ett Mexiko i djup ekonomisk- och social kris och USA:s ekonomiska problem med bland annat hög arbetslöshet och stora mexikanska immigrationsvågor. Problemet låg främst i den okunnighet och rädsla som genomsyrade den amerikanska befolkningens inställning till Nafta. I 1993 års artiklar fanns en genomgående repetition av den dominerande och homogena inramningen som bestod av en liberal marknadssyn där frihandel lyftes fram som det främsta framgångsreceptet och därmed blev Nafta den enda utvägen ur krisen. Genom ”salience” repeterades detta budskap genom nyhetsdiskursen, till exempel genom referenser till elitpersoner och USA som elitnation. Problemdefinitionen 2009/2010 fokuserade på president Obama och den ekonomiska krisen som hade drabbat USA mycket hårt. Problemet låg i Obamas osäkerhet och ambivalens inför att genomföra viktiga och nödvändiga reformer inom Nafta. Den moraliska utvärderingen var delvis homogen, där samtliga artiklar var överens om att Nafta var i behov av nya reformer. Men synen på Obamas ledarskap skiljde sig åt. Den dominerande inramningen bestod fortfarande av en liberal marknadssyn, men som ställde sig mycket kritisk till frihandelns utformning. Vad som skedde i källanvändningen 1993 var att en gränsdragning gjordes mellan anhängare och motståndare till Nafta, som i högsta grad exkluderades på grund av att de ifrågasatte den rådande politiska konsensus. Främst skedde en gränsdragning till de aktörer som ställde sig mycket kritiska till Nafta och såg avtalet som ett hot, här ingick arbetare och fackföreningsrörelsen. Konsensusideologin var inte lika självklar i artiklarna från 2009/2010. Den segmenterade politisk elit som tillhörde förespråkarna av Nafta som tidigare hade uteslutande majoritet i källanvändningen hade nu fått kliva åt sidan. Artiklarna skiljde sig åt och gränsdragningarna mellan ”Vi” och ”de andra” var inte lika tydlig. Här fick de kritiska Nafta-rösterna ett bredare respekterat utrymme, men det skulle inte gälla för alla, samma aktörer som var uteslutna i periferin 1993 var också utelämnade från källanvändningen under 2009/2010, nämligen arbetare och fackföreningsrörelsen. Trots detta är förhoppningen att 2009/2010 års artiklar ändå är ett tecken på att den nya tiden har lett fram till en ödmjukare, mindre cynisk och kapitalistiskt styrd amerikansk journalistik, som låter de stigmatiserade grupperna ta ett större medialt utrymme.

Kritiken och verkligheten söker utröna skillnader datorspelskritik och litteraturkritik emellan. Mina tankar rörande de två områdena kretsade till en början kring att litteraturkritiken tilläts röra sig mer fritt mellan olika kulturella sfärer medan datorspelskritiken mer hängav sig åt en yngre målgrupp utan referenser till andra kulturyttringar.   För att undersöka detta har jag gjort en diskuskursanalytisk undersökning efter van Dijks modell. Undersökningen inkluderar tolv analysenheter; tre böcker och tre spel. Varje verk har analyserats två gånger då jag analyserat recensioner från två olika tidningar (DN och SvD) för att komma än djupare i mina analyser kring hur aktuella böcker och spel behandlats. För att få spelen och böckerna något sånär jämförbara har jag ställt upp ett antal kriterier, där ett av de mer centrala är att samtliga verk har varit ett av de mest sålda verken ett givet år (2007-2009). Det är alltså "storsäljare" jag tittar på, i hopp om att de representerar de mest populära verken inom sitt fält.   För att göra denna undersökning och göra dessa jämförelser har jag utgått från Pierre Bourdieus begrepp "sociala fält" för att kunna bedöma när en recension lämnar sitt eget fält och äntrar ett annat. Detta begrepp är flexibelt så till vida att litteratur exempelvis kan anses vara ett fält, medan en nedskalning kan innebära att svensk feministlitteratur är ett annat, "mindre" fält. För att ytterligare närma mig kritikens, recensionens och värderingens värld har jag använt mig av Tomas Forser redogörelser och forskning kring vad dessa begrepp innebär. Jag har plockat ut ett antal, för uppsatsen, intressanta termer ur hans forskning för att konkretisera vissa delar av min teoretiska ram. Mina föreställningar om att litteraturartiklarna skulle inkludera långt fler referenser till andra sociala fält stämde inte helt och hållet, då vissa datorspelsartiklar var fullproppade med desamma. Däremot kom jag fram till att samtliga böcker anses säga något om verkligheten eller samhället, medan datorspelen aldrig antogs göra det.

The key research question of my diploma thesis deals with the problem of whether the President of the Czech Republic Milos Zeman creates the same discourse as far-right political parties in the Czech Republic. The research concerns the social discourse surrounding the current migration crisis facing Europe. In this connection, there is a discourse analysis of the themes of migration, Islam, terrorism, external and internal actors. This research is conducted on the basis of the theory of binaries from Teun Van Dijk, which can be applied to a populist political style characterized by President Zeman and extreme right-wing political parties, among which are analyzed the Workers' Party of Social Justice, National Democracy, Dawn - the National Coalition, Freedom And Direct Democracy - Tomio Okamura and the Citizens' Rights Party. Research data is collected from President Zeman's official communications channels and political parties, including official websites and social networks. Based on a discourse analysis of their political views, it is possible to compare President Zeman and the extreme right-wing parties to each topic and to conclude whether they speak the same or differently about these themes.