The aim of the study is to investigate how social workers relate to the self-determination in cases that involve people who have dementia. To investigate this we have chosen to build a qualitative study. The study is based on four interviews with social workers in elderly care in Sweden. To analyze our material we chose the concept autonomy, and legal texts from the Social Services Act (SFS 2001: 453) and Parental code (SFS 1949: 381). Our results show that social workers are often forced to deviate from the law and guidelines to ensure the best for the person with dementia. Social workers justified their actions by arguing that what they did was in, or in line with the persons best interest. The person’s self-determination is left to stand back in some emergency cases where social workers cannot stand by and watch as the clients suffer. It was also shown that the administration process is often more extensive in cases involving people who have dementia than people who do not have dementia. The reason for this is that there are several elements that social workers must take into consideration, among other things, determining if there is a dementia diagnosis and if a legal guardian application should be made. It was also brought to light that social workers often have to spend more time on motivating the person with dementia to receive support. This motivation the interviewees called to coax, which can be seen as another word for persuasion. This is done although the law says that the client should have self-determination.

No description available.

No description available.

Bakgrund: När en familjemedlem insjuknar i demenssjukdom påverkas hela familjen. Närstående blir involverade i omvårdnaden för familjemedlemmen som lever med en demenssjukdom. Sjuksköterskan har en viktig roll i att ge information och stöd till närstående för att uppleva en hanterbar tillvaro. Att kunna förespråka upplevelser och behov hos både närstående och personen med demenssjukdom kan vara utmanande i arbetet för sjuksköterskan. Syfte: Att beskriva närståendes upplevelser av att leva med en familjemedlem som har en demenssjukdom. Metod: Litteraturöversikt med kvalitativ design. Tolv artiklar gick igenom kvalitetsgranskningen och analyserades induktivt genom Fribergs femstegsmodell vilket resulterade i fem kategorier. Resultat: Närstående upplevde att det egna jaget samt relationen till familjemedlemmen förändrades. Att vårda en familjemedlem var emotionellt påfrestande och vardagen påverkas både socialt, ekonomiskt samt närståendes arbetsliv. Även omgivningen påverkade närstående, delvis huruvida omgivningen såg på familjemedlemmen samt vilket stöd närstående upplevde att de fick. Slutsats: Att kunna ge stöd och information till närstående har påvisat vara bristfällig. Sjuksköterskan behöver ha en djupare förståelse kring hur närstående påverkas i vardagen, både fysiskt och psykiskt. Vidare finns behov för utveckling av nya rutiner samt strategier kring hur det ska bli mer tydligt för sjuksköterskan att tillgodose närståendes behov av stöd. / Background: When a family member is affected with dementia, the entire family gets affected. Relatives are involved in the care of a family member living with dementia. The nurse has an important role in providing information and support for relatives, so they can experience a manageable everyday life. Being able to advocate experiences and needs for the relative and the person with dementia can be challenging for the nurse. Objective: To describe relatives´ experiences of living with a family member who has dementia. Method: Literature overview with qualitative design. Twelve articles passed the quality review protocol and were inductively analyzed by Friberg's five-step model, resulting in five categories. Result: Relatives´ experiences that their own self as well as the relationship with family members changed. Caring for a family member was emotionally strenuous and everyday life was affected socially, economically as well as their working lives. The surrounding area affected the relatives, partly how the surroundings looked at the family member and what kind of support the relatives´ experienced that they were given. Conclusion: Being able to provide support and information to relatives has proven to be inadequate. The nurse needs a deeper understanding of how relatives are affected in everyday life, both physically and mentally. Furthermore, there is a need for development of new routines as well as strategies on how it becomes clearer for the nurse to meet the relatives needs of support.

Bakgrund: Idag är utbredningen av demenssjukdom stor världen över. Med endemenssjukdom ökar risken för undernäring. I kompetensbeskrivning försjuksköterskan bör riskbedömningar göras för undernäring och relevanta åtgärder motdetta bör sättas in. Om sjuksköterskan inte sätter in adekvata åtgärder motundernäring kan personen i fråga drabbas av konsekvenser och försämrar på så sättlivskvalitén. Syfte: Att beskriva effekten av måltidsstödjande åtgärder hos personermed demenssjukdom för att förebygga undernäring. Metod: Litteraturöversiktbaserad på artiklar med kvantitativ ansats. Datainsamling gjordes i CINAHL,MEDLINE och PsycINFO och en manuell sökning gjordes därefter i valda artiklarsreferenslista. Dataanalys gjordes utifrån Fribergs trestegsmodell efter att alla artiklarvalts ut. Resultat: Resultatet i denna litteraturöversikt visade att med enkla metoderkunde näringsstatusen förbättras hos personer med demenssjukdom. Förändringarkunde ses genom att ändra i måltidsmiljön, utföra riskbedömningar och följa uppdessa. Slutsats: Sjuksköterskan har ett ansvar över att följa upp riskbedömningar ochsätta in adekvata åtgärder för detta. Med enkla medel kan näringsstatusen förbättrasoch undernäring förebyggas hos personer med demenssjukdom / Background: The prevalence of dementia is great worldwide. Living with dementiaincrease the risk of suffering from malnutrition. In the competence description fornurses’ risk assessment should be made for malnutrition and insert relevant actionsagainst it. If the nurse doesn’t insert relevant actions against malnutrition, the personin question may suffer from consequences and thus impair the quality of life. Aim: Theaim of this study was to describe the effect of dining interventions in people living withdementia to prevent malnutrition. Method: A literature review was performed basedon articles with a quantitative design. Data was collected from CINAHL, MEDLINEand PsycINFO. A manual search was made from chosen articles reference list. Afterevery article was found, analysis was made with Friberg’s three-step model. Result:The result shows that with simple actions the nutritional status was improved inpersons living with dementia. Changes could be seen by modify the meal environment,make a risk assessment and to ensure weight gain. Conclusion: Nurses has aresponsibility to follow up risk assessment and insert adequate arrangements. Withsimple actions the nutritional status could improve, and malnutrition could beprevented in persons with dementia.

Bakgrund: För att skapa en så bra livskvalitet som möjligt för personen med demenssjukdom behöver vården och omsorgen ges utifrån ett personcentrerat förhållningssätt med personen i fokus istället för demenssjukdomen i sig. Levnadsberättelsen är ett betydelsefullt verktyg för att lära känna personen med demenssjukdom. Syfte: Att beskriva vårdpersonalens erfarenheter av att använda levnadsberättelsen inom särskilda boenden för personer med demenssjukdom.Metod: Kvalitativ intervjustudie med vårdpersonal på särskilda boenden för personer med demenssjukdom. Resultat: Levnadsberättelsen var viktig för att lära känna personen vilket var betydelsefullt för att planera omvårdnaden och bemöta personen på bästa sätt. Den kunde bidra till att bibehålla funktioner och vanor samt vara en hjälp vid samtal som kunde stimulera och väcka minnen. Levnadsberättelsen kunde också vara en hjälp för att förebygga och lindra BPSD. Utbildning och ett gott ledarskap sågs som framgångsfaktorer för ett väl fungerande arbete med levnadsberättelsen. Slutsats: Levnadsberättelsen är en förutsättning för att kunna bedriva personcentrerad vård inom särskilt boende för personer med demenssjukdom. Den är en hjälp för att kunna respektera personens vilja och önskemål samt för att kunna planera vården och omsorgen därefter. Utbildning av vårdpersonal samt goda chefsegenskaper har kunnat ses som framgångsfaktorer för ett lyckat arbete med levnadsberättelsen. / Background: In order to create as good quality of life as possible for the person with dementia, care need to be given based on a person-centered approach with the person in focus instead of the dementia itself. The life-story is important for getting to know the person with dementia. Purpose: To describe the health professionals experience of using the life-story in nursing homes for people with dementia. Method: Qualitative interview study with healthcare professionals experience of using life-stories in nursing homes for people with dementia. Results: The life-story was important in order to get to know the person, which was important for planning nursing and responding to the person in the best way. It could help maintain functions and habits as well as help in conversations that could stimulate and wake up memories. The life-story could also help to prevent and alleviate BPSD. Education and good leadership were seen as success factors for a well-functional work with the life-story. Conclusion: The life-story is a prerequisite for being able to conduct personal care in nursing homes for people with dementia. It is a help to respect the person's will and wishes, and by acting on the basis of the life-story, then plan the care. Education of health professionals and good management skills has been seen as success factors for successful work with the life-story.

Bakgrund: Antalet personer med demenssjukdom ökar i världen. Demenssjukdom försämras progressivt och ger en dödlig utgång. God omvårdnad är den viktigaste åtgärden idag. Sjuksköterskan har det yttersta ansvaret för omvårdnaden och implementering av nya metoder. Tidigare studier påvisar att alternativa omvårdnadsåtgärder kan vara ett gott komplement till sedvanlig vård för patientgruppen. Det är tidigare känt att musik främjar hälsa hos människan.  Syfte: Att beskriva musikens betydelse i omvårdnaden av personer med demenssjukdom samt att granska hur musiken har använts i inkluderade artiklar.  Metod: En beskrivande litteraturstudie, baserad på 14 artiklar, totalt sju kvantitativa, fem kvalitativa samt två av mixad ansats.  Huvudresultat: Musik minskade beteendemässiga och psykiska symtom vid demens, var en källa till glädje och sinnesro. Mänsklig kontakt, interaktion och relation sågs stärkas. Musik hade en distraherande funktion och användes vid observation och bedömning av patientgruppen. Musik förmedlades individuellt eller i grupp av musikterapeuter, musiker och vårdare. Musiken förmedlades via CD-spelare, MP3-spelare, sång, konserter och musikterapi. Musiken var i form av bekanta sånger, professionellt utformad- eller individanpassad efter patientgruppen.  Slutsats: Musik i omvårdnaden av personer med demens sågs ha övervägande positiv betydelse. Kunskap kring musikens betydelse i omvårdnaden kan underlätta och förbättra demenssjukvården. Litteraturstudien kan tyda på att musik kan verka som ett gott komplement till sedvanlig vård. Musik tycktes ha positiv betydelse oberoende av hur musiken hade använts. Fortsatt forskning kring musikens betydelse i omvårdnad samt hur musiken har använts kan ses betydande för att utveckla demensvården. / The number of people with dementia increases in the world, is a progressive disease and gives a fatal outcome. The most important measure is to provide good care. The nurse's role includes the overall responsibility for the care and the implementation of new methods. Studies have shown that alternative care can be a good complement to ordinary care for this group of patients. In previous studies music has shown positive results in promoting health in humans.

Background: Today, approximately 160,000 people live with dementia in Sweden and globally, the number of affected people is approximately 50 million. Dementia is a collective name for a variety of brain diseases that occur from brain damage. As dementia often materializes gradually overtime, it tends to lead to a family member becoming the caregiver of the person who is sick. Aim: The aim of this literature study was to illustrate the experience of those caring for a relative with dementia as well as to describe the study groups in the included studies. Method: This study is a literature review with descriptive design consisting of twelve scientific articles with a qualitative approach. Main results: Becoming a caregiver to a relative with dementia was rarely a choice but it was a role in which the family member grows into. Many people experienced the role as a caregiver as complex and it was common to experience feelings of insecurity, isolation, fatigue and frustration. The approach and method for managing the disease differed significantly for each caregiver analyzed during this study, however humor, acceptance and religion were often employed as coping mechanisms. The result was compiled with seven subheadings: From family to family caregiver, Support in care, Insecurity, ignorance and difficult situations, More than a full time job, Loss and fear of the future, Coping strategies, and Methodological aspect – study groups. Conclusion: Being a family caregiver was a challenge to most people. Many have expressed the gravity of receiving both societal support and help from other family members to obtain relief within their role, but in spite of this, the caregiver often took the greater responsibility. Therefore, a critical change in the support is necessary to enable them to want, and be able, to continue to fulfill the important work they do. / Bakgrund: Idag lever omkring 160 000 personer med demenssjukdom i Sverige och globalt sett är antalet drabbade människor cirka 50 miljoner. Demenssjukdom är ett samlingsnamn för en rad olika typer av hjärnsjukdomar som uppkommer vid skador i hjärnan. Sjukdomen kommer ofta i ett smygande förlopp vilket leder till att det många gånger är den närstående som börjar ta hand om personen som drabbats.

Demens är en folksjukdom, där även närstående påverkas och kan uppleva lidande.Personer med demens bor kvar längre hemma med hjälp av och stöd från närstående.Genom att ge närstående rätt stöd och verktyg kan ohälsa förebyggas samt främja hälsanhos personer med demens. Syftet var att belysa närståendes upplevelser av att leva med enperson med demenssjukdom. Metoden bestod av en litteraturöversikt med 11 kvalitativaartiklar. Resultatet presenterades i fyra huvudteman, “Att kämpa i motvind”, “Förändraderelationer”, “Känslornas ständiga närvaro” och “Behovet av stöd”. Närstående beskrevmånga förändringar och påfrestningar och upplevde en sorg över att den livskamrat ellerförälder de en gång hade inte fanns mer. Närstående upplevde bristande bemötande frånvården och det fanns ett stort behov av stöd vilket inte tillgodosågs. Det lidande somnärstående upplever kan förhindras med rätt resurser och kunskap från sjuksköterskan.Sjuksköterskan bör också leda och instruera sina medarbetare för att bättre kunna mötanärstående och tillgodose deras behov. Sjuksköterskan kan även ge närstående informationom olika möjligheter till stöd. / Dementia is a widespread disease, of which relatives are affected and experience suffering.People with dementia live longer at home with support from relatives. By providingrelatives with support, unhealthiness can be prevented, and the health of the person withdementia can be promoted. The aim was to describe relatives experiences of living with aperson affected by dementia. The method consisted of a literature review with 11qualitative articles. The results were presented in four main themes, “Fighting against thewind”, “Changed relationships”, “The constant presence of feelings” and “The need ofsupport”. Relatives described changes, struggles and grief over the life-partner or parentthey once had, which no longer was present. Relatives experienced poor treatment fromhealth care and a need of support which wasn’t met. Nurses can prevent the sufferingexperienced by relatives with the right resources and knowledge. Nurses should also leadand instruct fellow employees to better be equipped to meet relatives and their needs.Nurses can also provide relatives with information regarding different facilities of support.

Bakgrund: Demenssjukdom är en obotlig sjukdom som sänker den kognitiva förmågan hos personen. På grund av den nedsatta kognitiva förmågan har personer med demenssjukdom svårt att uttrycka sin smärta. Bedömningsinstrument är ett bra hjälpmedel för sjuksköterskan för att tolka och bedöma smärta hos personer med demenssjukdom. Syfte: Syftet är att beskriva hur sjuksköterskan kan identifiera, bedöma, och lindra smärta hos personer med demenssjukdom. Metod: En litteraturöversikt sammanställd från åtta kvalitativa och sju kvantitativa vetenskapliga artiklar. Resultat: För att lindra och tolka smärta hos personen med demenssjukdom observerade sjuksköterskan beteendeförändringar. Att rådfråga anhöriga till personen och att lära känna personen med demenssjukdom var viktiga grundstenar för att tolka och bedöma smärta. Bedömningsinstrument ansågs vara ett bra kompletterande hjälpmedel för sjuksköterskan men används sällan. Slutsats: Kommunikationssvårigheter hos personer med demenssjukdom gör det svårt att tolka och bedöma smärta. Sjuksköterskan observerar, pratar med anhöriga och lär känna personen för att bedöma smärta hos personer med demenssjukdom. Omvårdnadsåtgärder för att lindra smärta är sällsynta och används inte så ofta hos personer med demenssjukdom. / Background: Dementia is an incurable disease that lowers the cognitive ability of the person. Due to the reduced cognitive ability, people with dementia have difficulty expressing their pain. Assessment tools are a resource for the nurse to interpret and assess pain in person with dementia. Aim: The aim is to describe how the nurse can identify, assess and relieve pain in people with dementia. Methods: A literature review compiled from eight qualitative and seven quantitative article. Results: In order to alleviate and interpret pain, nurses used observations on behavioral changes in person with dementia. To consult relatives and getting to know the person with dementia were important foundations for interpreting and assessing pain. Assessment tools were considered to be a good supplementary aid for the nurse but were rarely used. Conclusions: Communication difficulties in people with dementia make it difficult to interpret and assess pain. Nurses observe, speak with relatives and get to know the people with dementia to assess their pain. Nursing measures to alleviate pain are rare and are not often used in people with dementia.