Bakgrund: Depression är en av de vanligaste orsakerna till ohälsa världen över. Sjuksköterskor inom psykiatrisk vård har en viktig roll i arbetet för att främja patientens hälsa. Forskning visar att sjuksköterskan upplever svårigheter i sitt arbete med patienter med depression. Dessa svårigheter är bland annat att öppna upp och möta patientens lidande, då kontakten med den deprimerade patienten kan upplevas tung och svår att hantera. Syfte: Studiens syfte var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med depression inom psykiatrisk slutenvård. Metod: Studien genomfördes utifrån en kvalitativ metod med induktiv ansats. Urvalet till studien skedde ändamålsenligt hos sjuksköterskor inom sluten psykiatrisk specialistvård och data samlades in genom kvalitativa intervjuer. Dataanalys genomfördes i enlighet med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet presenteras i två huvudkategorier; Ljuset i vården av deprimerade patienter samt Mörkret i vården av deprimerade patienter. Ljuset i vården bildade underkategorierna; En patientgrupp som ofta tillfrisknar, Att medverka till tillfrisknande, Att ge god omvårdnad och Att arbeta i team. Mörkret i vården bildade underkategorierna; Tillkortakommanden i vården av deprimerade patienter och Möten med meningslöshet. Slutsats: Sjuksköterskor ansåg att deprimerade patienter är en patientgrupp som är intressant och hoppfull att vårda. Däremot möter sjuksköterskorna flera utmaningar i sitt arbete med deprimerade patienter inom psykiatisk slutenvård. Centrala verktyg för att kunna hantera sina egna känslor som uppkommer i arbetet samt att kunna medverka till tillfrisknande hos patienterna är utbildning, handledning och kollegialt stöd.

Skolsköterskor kan dagligen möta elever med psykisk ohälsa i sitt arbete och har en betydelsefull roll att ge stöd och vara till hjälp för att främja elevers hälsa och välmående. Den psykiska ohälsan bland elever ökar och det är viktigt att tidigt kunna identifiera tecken på ohälsa. Ett samarbete med eleverna, deras familjer och med andra instanser är viktigt för att främja elevernas hälsa. Tidigare forskning visar att skolsköterskorna saknar viss kunskap och metoder för att möta elever som mår psykiskt dåligt och att de även kan känna sig ensamma i sin yrkesroll. Syftet med studien är att undersöka skolsköterskors upplevelser av att möta och arbeta med elever som har psykisk ohälsa. En kvalitativ studie har genomförts genom intervjuer med tio stycken skolsköterskor på grund- och högstadieskolor. Datamaterialet har analyserats med en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Efter analysen framkom två kategorier vilka var: att möta elever och föräldrar samt olika sätt att arbeta med elever med psykisk ohälsa. Resultatet visar att skolsköterskor möter elever med olika problematik och känslotillstånd vilket kan framkalla känslor som maktlöshet, frustration, glädje och otillräcklighet hos skolsköterskor. Det framkom att skolsköterskor ställs inför utmaningar som till exempel bristande föräldrakontakt och föräldrastöd samt en saknad av metoder för att arbeta med psykisk ohälsa. För att kunna ge elever stöd och hjälp är det viktigt att skolsköterskor kan vara tillgängliga så mycket som möjligt och att samverkan med föräldrar och andra instanser är välfungerande. Arbetslivserfarenheten och stödet skolsköterskor får genom handledning upplevdes betydelsefullt för att kunna hantera situationer som uppstår. Ytterligare forskning inom området behövs enligt författarna.

No description available.

Ovarialcancer har högst dödlighet av alla gynekologiska cancerformer. Antalet drabbade i världen beräknades 2012 vara 240 000. År 2012 registrerades i Sverige 694 insjuknande kvinnor i ovarialcancer. 2011 registrerades 625 fall och av dessa avled 563. Syfte; Syftet med litteraturstudien var att belysa patienters erfarenhet av att diagnostiseras med ovarialcancer. Metod; Litteraturstudie som innebar bearbetning av redan befintlig evidens inom det område som skulle studeras. Vetenskaplig litteratur sammanställdes genom en metodisk sökning och detta innefattade ett flertal steg. Resultat; Erfarenheter hos patienter som levde med ovarialcancer resulterade i tre kategorier; Oro och Rädsla, Hopp och Coping samt Stöd. Slutsats; Kvinnor upplevde både fysiska och psykiska förändringar och ställdes inför olika beslutstaganden om behandling och hantering. Olika professioner borde ha samarbetat och det var viktigt för vårdpersonal att skaffa sig kunskap om sjukdomen.

Bakgrund: I samma stund som statistik gällande skärmtid släpps blir den inaktuell. Användandet av skärmar ökar i dagens samhälle och går allt längre ner i åldrarna. Skärmtid kan ha både positiva och negativa effekter på barnet. Barhälsovårdssjuksköterskan (BHV-sjuksköterskan) träffar föräldrar och barn från tidig ålder och har en stor roll att stötta föräldrarna i deras föräldraroll genom att ge dem rätt verktyg och evidensbaserade rekommendationer. Skärmtiden hos barn ökar och är därför ett viktigt ämne för BHV-sjuksköterskan att samtala med föräldrar om. Syfte: Syftet med studien var att undersöka BHV-sjuksköterskans erfarenheter av att samtala med föräldrar om barns skärmtid. Metod: Den valda metoden var en kvalitativ design med induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer med åtta specialistsjuksköterskor på sex barnavårdscentraler genomfördes för att inhämta data. En kvalitativ innehållsanalys inspirerad av Graneheim och Lundman utfördes av insamlat material. Resultat: Intervjuerna med BHV-sjuksköterskorna resulterade i fyra kategorier och fem underkategorier. Det framkom av BHV-sjuksköterskornas erfarenheter att det var viktigt att stötta och stärka föräldrarna i deras beslut, att ta hjälp av pedagogiskt material underlättar i samtalet. Det framkom även att det var betydelsefullt att samtala med föräldrarna om vikten av andra aktiviteter såsom lek, umgås med varandra och att skärmen inte ska vara en barnvakt. BHV-sjuksköterskorna hade även erfarenhet av att föräldragrupper var ett bra forum att prata om skärmtid. Slutsats: BHV-sjuksköterskans erfarenheter av att samtala med föräldrar om barns skärmtid upplevdes vara ett relativt enkelt samtalsämne, detta tack vare att det fanns bra pedagogiskt material att använda sig av. Det kan vara av betydelse att fler studier inom området görs för att på så vis öka kunskapen gällande ämnet.

Bakgrund: En av tio kvinnor opererar bort sin livmoder i Sverige. Skälet till detta kan vara både maligna (icke godartade) och benigna (godartade) orsaker. Kvinnors livskvalité kan påverkas i samband med en hysterektomi, därför kan det vara viktigt att få lärdom hur kvinnors erfarenheter kan spegla livet i samband med en hysterektomi. Syfte: Att beskriva kvinnors erfarenheter av att genomgå en hysterektomi med fokus på livskvalité. Metod: En litteraturstudiemed kvalitativ ansats.Sökning via två databaser med fokus på omvårdnadsvetenskap. Resultatet bygger på 11 vetenskapliga artiklar. Resultatet granskades med hjälp av HKR:s granskningsmall och en textanalys användes för att analysera de vetenskapliga artiklarna. Resultat: Två huvudkategorier: Den stora förändringen och sexuella sfären. Fyra underkategorier: Klar och tydlig information behövdes för att känna ett lugn, beslutet var ofta grundat på myter och emotionella känslor, livet förändrades både fysiskt och psykiskt efter operationen och förbättrad relation och samlevnad efter genomförd operation. Diskussion: Utifrån trovärdighetsbegreppen tillförlitlighet, verifierbarhet, pålitlighet och överförbarhet diskuteras metoden i avsnittet metoddiskussion. Fyra huvudfynd gällande information, förändring, myter och kultur/etnisk skillnad presenteras i resultatdiskussionen. Begreppet livskvalité kopplas ihop i resultatdiskussionen med Bengt Brüldes teori om livskvalité. Ytterligare forskning inom området behövs för att skapa en bredare förståelse utifrån patientens perspektiv.

Syftet med undersökningen var att tydliggöra vad lärare inom särskolan anser utvecklar dem professionellt i yrkesrollen. För studien valdes en kvalitativ ansats och data insamlingen gjordes med hjälp av halvstrukturerade intervjuer. I undersökningen deltog sex specialpedagoger verksamma inom särskolan. Resultatet visade att specialpedagogerna är reflekterande över sitt förhållningssätt och medvetna om betydelsen av att utveckla sig inom yrket. Specialpedagogens teoretiska och metodiska kompetens samt en organisation av pedagogiska mötesforum gynnar pedagogers utveckling. Specialpedagoger är en del i ett system där faktorer och förhållanden på olika hierarkiska nivåer påverkar yrket. Arbetsledningen brister i kunskap om specialpedagogens yrkesutövande och saknar emellanåt ekonomiska förutsättningar att tillgodose behovet av utveckling i yrkesprofessionen. En slutsats är att specialpedagoger ser en möjlighet till utveckling av yrkesrollen genom kontinuerlig handledning samt att de uppfattar sina kollegor som betydelsefulla redskap i den professionella yrkesutvecklingen.

Bakgrund: Invandringen har ökat i Sverige och det har blivit allt vanligare att patienter med utländsk härkomst söker vård. Dessa patientgrupper kan ha svårigheter när de söker vård, då de inte förstår eller talar det svenska språket. När kommunikationen brister kan det leda till att språkbarriärer uppstår mellan sjuksköterskan och patienten. Syfte: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter av språkbarriärer i den vårdande relationen. Metod: Denna allmänna litteraturöversikt utgår ifrån Friberg (2017). Litteraturöversikten är baserad på åtta kvalitativa artiklar, samt en artikel som var både kvalitativ och kvantitativ. Resultat: Sjuksköterskorna hade erfarenhet av att otillräcklig kommunikation skapade språkbarriärer, ökade risken för missförstånd och oro hos patienten. Verbal- och icke-verbal kommunikation var betydelsefullt när språkbarriärer förekom. Sjuksköterskorna ansåg att det var viktigt med formella tolkar när kommunikationen inte fungerade. Det framkom att sjuksköterskor uttryckte behov av mer kulturell utbildning för att kunna ha förståelse för patientens kultur och värdering. Slutsats: Kommunikationen mellan sjuksköterskan och patienten var grunden för skapandet av en trygg och patientsäker vård. Språkbarriären som skapades när sjuksköterskan och patienten inte talade samma språk var en faktor som kunde begränsa sjuksköterskors möjlighet att utföra och en god hälso- och sjukvård. Bristande kommunikation som skapades på grund av språkbarriären försvårade samvaron i vårdrelationen mellan sjuksköterskan och patienten.

Det sker fler organdonationer för varje år vilket gör att det kommer bli allt mer vanligt förekommande att vårdpersonal kommer vårda organdonatorer. Hur upplevs det att vårda organdonatorer och hur är vägen dit? Känner sig sjuksköterskorna trygga med vården och har de tillräckligt med kunskap och erfarenhet? Syftet med examensarbetet var att undersöka intensivvårdssjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av att ge vård i skiftet mellan livräddande behandling och vård av organdonator. Metoden har varit en kvalitativ ansats med forskningsintervjuer där intervjupersonerna är specialistutbildade sjuksköterskor inom intensivvård som vårdat minst en organdonator. Det resultat som framkommit ur intervjuerna är mångfacetterat och mynnade ut i sex kategorier; den laddade frågan om organdonation, en upplevelse av tröst och en ljusglimt i sorgen, en känslosam och spännande upplevelse, en tudelad upplevelse, otrygghet och ovana med nervositet som följd samt upplevelsen av trygghet och en hanterbar arbetsbelastning. I diskussionen jämförs studiens resultat med tidigare forskning kring vård i livets slutskede och hur det upplevs som sjuksköterska. Slutsatser som kan dras utifrån resultatet är att erfarenhet och utbildning kring donationer, samt omhändertagande av organdonatorer ger upphov till en ökad trygghet hos sjuksköterskan. Det är viktigt att även få möjlighet att få diskutera sina upplevelser med kollegor, för att på så sätt få bearbeta dessa.

<p>Abstrakt</p><p>Bakgrund: Diabetes typ 1 är en vanlig sjukdom i Sverige. Totalt lever 40 000 individer med sjukdomen, varav 7 000 är barn. Tonårstiden är en turbulent period, då människan både psykiskt och fysiskt utvecklas. En kronisk sjukdom såsom diabetes typ 1 ställer höga krav på den som är drabbad. Individen måste ständigt utföra egenvård och vara uppmärksam över sitt välmående. Syftet: Var att beskriva tonåringars upplevelser av att leva med diabetes typ 1. Metod: Litteraturöversikten grundades på 11 vetenskapliga artiklar, samtliga kvalitativa. Dessa hittades i databaserna Cinahl och PubMed. Artiklarna analyserades efter inspiration av innehållsanalys. Resultat: Visade att det var viktigt att synliggöra sjukdomen för omgivningen. Ungdomarna upplevde frigörelseprocessen svårare jämfört med friska tonåringar. Stöd belystes som viktigt och kom från många olika håll. Dock visade resultatet att det fanns bristande stöd från hälsosjukvårdens sida. Det framkom även att killar och tjejer upplever sjukdomen till viss del olika. Diskussion: Sjukvården bör se tonåringar som individer, därefter sjukdomen. Sjuksköterskan bör även uppmärksamma föräldrarnas behov av stöd och undervisning. Till sist bör hälso- och sjukvården engagera närstående i vården kring tonåringen. Slutsats: Diabetes typ 1 påverkar tonåringen på många olika sätt. Sjuksköterskan bör i vården kring tonåringen även se föräldrarna och ge dem adekvat hjälp.</p><p> </p>