Bakgrund: Som specialistsjuksköterska i anestesi och intensivvård ingår det i arbetsuppgifterna att bistå larmverksamheten inom sjukhuset. Att delta vid akutlarm innebär för specialistsjuksköterskorna, att i en akut situation behöva förflytta sig från den trygga sfären på ordinarie arbetsplats. Detta betyder att de ställs inför nya utmaningar som kan påverka upplevelsen av att delta i larmteamet. Internationellt var forskning inom området knapphändig och det hittades inga studier med inriktning på intrahospitala akutlarm i Sverige. Syfte: Studiens syfte var att beskriva specialistsjuksköterskans upplevda utmaningar att delta innan, under och efter intrahospitala akutlarm. Metod: I denna studie användes kvalitativ ansats med deskriptiv design. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med fem anestesisjuksköterskor och fem intensivvårdssjuksköterskor. Analysen genomfördes med induktiv kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat: Fyra kategorier framkom i analysprocessen; Organisatoriska utmaningar; Utmaningar i arbetsmiljön; Utmaningar i teamet samt Känslomässiga och mentala utmaningar. Specialistsjuksköterskorna upplevde utmaningar med anestesiologens jourrutiner, vilket kunde riskera att intubation fördröjdes när behov uppstod. Det beskrevs praktiska utmaningar med mycket utrustning som fraktades till akutlarmet. På plats vid akutlarmet upplevdes samarbetet mellan larmteam och avdelningspersonal som en utmaning och det fanns en känsla av höga förväntningar hos specialistsjuksköterskorna. Slutsats: Specialistsjuksköterskorna upplevde akutlarmen som en arbetsuppgift med många utmaningar. Höga förväntningar, stort ansvar för patientsäkerhet och samarbete beskrevs i deltagarnas upplevda utmaningar. Tillsammans med fortsatt forskning skulle studiens resultat kunna leda till förbättringsåtgärder och verksamhetsutveckling för vårdpersonalen som deltar vid intrahospitala akutlarm. / Background: As a nurse specialist in anesthesia and intensive care, a part of the work is to assist the emergency alarms within the hospital. Participating in an emergency alarm team means for the nurse specialist, having to move from the safe sphere of the regular workplace This means that they are faced with new challenges that can affect the experience of participating in the emergency team. Internationally, research in the field was scarce and no studies focusing on intra-hospital emergency alarms were found in Sweden. Aim: The purpose of the study was to describe the specialist nurse's perceived challenges in participating before, during and after intra-hospital emergency alarms. Method: In this study, a qualitative approach with a descriptive design was used. Semi-structured interviews were conducted with five anesthesia nurses and five intensive care nurses. The analysis was carried out with inductive qualitative content analysis. Findings: Four categories emerged in the analysis process; Organizational challenges; Challenges in the work environment; Challenges in the team as well as Emotional and mental challenges. The nurse specialists experienced challenges with the anesthesiologist's on-call routines, which meant delayed intubation on occasions where there was a need. Practical challenges with a lot of equipment to be transported to the emergency call were described by the participants. On site at the emergency call, the cooperation between the emergency alarm team and department staff was perceived as a challenge. There was a feeling of high expectations among the nurse specialists. Conclusion: The nurse specialists experienced the emergency alarm as a work task with many challenges. High expectations, great responsibility for patient safety and cooperation were described in the participants' perceived challenges. Together with continued research, the results of the study could lead to improvement measures and business development for the healthcare staff who participate in intra-hospital emergency alarms.

Bakgrund: Med snabb start av hjärt- lungräddning (HLR) och tidig defibrillering ökar chansen för överlevnad då en patient drabbats av hjärtstopp. Intensivvårds- och anestesisjuksköterskan, som ingår i hjärtstoppsteamet, har en viktig roll när de lämnar sin ordinarie avdelning för att hjälpa till och stötta andra kollegor i den akuta situationen på en vårdavdelning. En situation som kan vara till grund för både positiva och negativa upplevelser. Syfte: Syftet med studien var att beskriva intensivvårds- och anestesisjuksköterskors upplevelser före, under och efter hjärtstoppslarm hos vuxna patienter på vårdavdelning. Metod: Kvalitativ ansats med deskriptiv design användes för att genomföra studien. Data samlades in via semistrukturerade intervjuer som transkriberades ordagrant. Sedan analyserades data med en kvalitativ innehållsanalys. Sju intensivvårdssjuksköterskor och fyra anestesisjuksköterskor som medverkat vid minst två hjärtstopp på vårdavdelning intervjuades. Huvudresultat: Resultatet sammanställdes i tre huvudkategorier: Känslomässiga upplevelser, Kommunikation och samarbetets betydelse i teamet samt Praktiska möjligheter och hinder. Huvudfynden var att specialistsjuksköterskorna upplevde olika typer av känslor före, under och efter ett hjärtstoppslarm på vårdavdelning. För mycket personal inne på salen försämrade upplevelsen av situationen. HLR-utbildning, en tydlig ledare i teamet samt tillgången till material var viktiga faktorer. Slutsats: Att arbeta som ett team vid ett hjärtstoppslarm på vårdavdelning var, enligt intensivvårds- och anestesisjuksköterskorna, ett meningsfullt och spännande uppdrag. Specialistsjuksköterskorna som ingick i hjärtstoppsteamet ställdes ofta inför nya utmaningar och påfrestande situationer där vikten av samarbete, kommunikation och utbildning var avgörande för de upplevelser som kunde uppstå. / Background: When a patient suffers a cardiac arrest at the general ward, the chance of survival increases with early initiation of cardiopulmonary resuscitation (CPR) and defibrillation. The intensive care nurse and nurse anesthetists, who is a part of the cardiac arrest team, has an important role when they leave their own ward to go and help and support other colleagues at the emergent situation at the general ward. A situation that can be perceived as both positive and negative. Aim: The purpose of this study was to describe the experiences of the intensive care nurses and nurse anesthetists before, during and after cardiac arrest alarms in adult patients at general wards. Method: A qualitative approach with a descriptive design was used to conduct the study. Data were collected via semi-structured interviews which were transcribed verbatim. Then the data were analyzed using a qualitative content analysis. Seven intensive care nurses and four nurse anesthetists who had participated in at least two cardiac arrests at the general ward were interviewed. Findings: Three significant main categories were identified: Emotional experiences, Communication and the importance of teamwork and Practical opportunities and obstacles. The main findings were that the nurse specialists experienced different kinds of emotions before, during and after a cardiac arrest alarm at the general ward. Too much staff in the room worsened the experience of the situation. CPR-training, a clear leader in the team and the availability of material were important factors. Conclusion: To work as a team on a cardiac arrest alarm at the general ward were, according to the intensive care nurse and nurse anesthetists, a meaningful and exciting assignment. The nurse specialists who were a part of the cardiac arrest team were often faced with new challenges and stressful situations where teamwork, communication and education were crucial for the experiences that could occur.

Bakgrund: Smärta är vanligt förekommande bland icke-verbala intensivvårdspatienter och beror på bakomliggande sjukdomar och behandlingar som de erhåller. Smärtbedömning hos icke-verbala patienter är en utmaning för intensivvårdssjuksköterskan på grund av den icke-verbala patientens oförmåga att uttrycka sig verbalt. Oförmåga att kommunicera kan bero på sänkt medvetandegrad och bakomliggande sjukdomar. Tidigare forskning visar att smärtan hos icke-verbala patienter kan bli underbehandlad och överbehandlad. Felaktig smärtbedömning kan leda till komplikationer och förlängd vårdtid och som följd kan leda till ett lidande för den icke-verbala patienten. Syfte: Syftet var att undersöka intensivvårdssjuksköterskans erfarenheter av smärtbedömning hos den icke-verbala intensivvårdspatienten. Metod: En systematisk litteraturstudie med integrativ design genomfördes. Resultatet bygger på 15 vetenskapliga artiklar varav fyra kvalitativa, två med mixedmetod och nio kvantitativa artiklar. Resultat: Resultaten visar att det finns olika faktorer som påverkar utförandet av smärtbedömning hos icke-verbala intensivvårdspatienter. Arbetsbelastning, brist på rutiner och riktlinjer, brist på skattningsinstrument samt utbildningsnivå och erfarenhet spelar roll. Vidare framkom det att intensivvårdssjuksköterskor använder sig mest av egen smärtbedömning utifrån uppvisat smärtbeteende och vitala parametrar. Slutsats: Med ökad kunskap inom smärtbedömning samt bättre förutsättningar utifrån organisatorisk nivå kan intensivvårdssjuksköterskan förebygga akuta och långsiktiga komplikationer samt minska patientens lidande. / Background: Pain is common among non-verbal intensive care patients and is due to underlying diseases and treatments they receive. Pain assessment in non-verbal patients is a challenge for the critical care nurse due to the non-verbal patient's inability to express themselves verbally. Inability to communicate can be due to reduced level of consciousness and underlying diseases. Previous research shows that the pain of non-verbal patients can be undertreated and overtreated. Incorrect pain assessment can lead to complications and prolonged hospital stay and, as a result, can lead to suffering for the non-verbal patient. Purpose: The purpose was to investigate the intensive care nurse's experiences of pain assessment in the non-verbal intensive care patient. Method: A systematic literature study with an integrative design was conducted. The result is based on 15 scientific articles, of which four are qualitative, two with a mixed method and nine quantitative articles. Results: The results show that there are different factors that influence the performance of pain assessment in non-verbal intensive care patients. Workload, lack of routines and guidelines, lack of assessment instruments as well as level of education and experience play a role. Furthermore, it emerged that intensive care nurses mostly use their own pain assessment based on demonstrated pain behaviour and vital parameters. Conclusion: With increased knowledge in pain assessment and better conditions based on organizational level, the intensive care nurse can prevent acute and long-term complications and reduce the patient's suffering.

Bakgrund: Drygt hälften av all barnintensivvård bedrivs på en allmän intensivvårdsavdelning. Intensivvårdssjuksköterskor förväntas kunna vårda patienter i alla åldrar, men då det i huvudsak vårdas vuxna på en allmän intensivvårdsavdelning ställer det stora krav på intensivvårdssjuksköterskor. Att vårda barn är en komplex situation då barns anatomi, fysiologi och omvårdnadsbehov skiljer sig från en vuxen.  Syfte: Syftet var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda barn på en allmän intensivvårdsavdelning.  Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats. Data samlades in genom tio enskilda intervjuer. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Analysen resulterade i fyra huvudkategorier och tio subkategorier. Vård av barn på en allmän intensivvårdsavdelning var en sällanhändelse och upplevdes både påfrestande och stimulerande. Intensivvårdssjuksköterskorna var ovana inför uppgiften, vilket medförde en osäkerhet och rädsla att göra fel. De påverkades emotionellt och kände ett behov av att distansera sig från känslor för att kunna fokusera på arbetet runt barnet. Barns liv ansågs vara mycket värdefulla och ett svårt sjukt barn rörde upp existentiella känslor och en intuition att beskydda barnet. Det kollegiala stödet var viktigt och att arbeta i team genererade en trygghet.  Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskors ovana av att vårda barn grundar sig i brist på erfarenhet och kunskap. Då barn anses värdefulla upplevs intensivvårdssjuksköterskorna mer benägna att vårda av ren kärlek och medlidande. Det är en välkomnande utmaning och det finns en strävan efter mer kunskap och erfarenhet att lära sig mer, men det finns samtidigt ett behov av fördjupad kunskap avseende barns specifika fysiologi och läkemedelshantering. / Background: Just over half of all pediatric intensive care is conducted in a general intensive care unit. Intensive care nurses are expected to be able to care for patients of all ages, but as adults are mainly cared for in a general intensive care unit, it places great demands on intensive care nurses. Caring for children is a complex situation as children’s anatomy, physiology and nursing needs differ from an adult.  Aim: The aim of this study was to describe intensive care nurse’s experience of caring for children in a general intensive care unit. Method: Qualitative method with an inductive approach. Data were collected through ten individual interviews. The interviews were analysed with qualitative content analysis.  Results: The analysis generated four main categories and ten subcategories. Caring for children in an intensive care unit was a rare event and was experienced as both stressful and stimulating. The intensive care nurses felt that they were unfamiliar with the task, which led to uncertainty and fear of making mistakes. They were affected emotionally and felt a need to distance themselves from emotions in order to focus on the work around the child. Children’s lives were considered very precious, and a seriously ill or injured child stirred up existential feelings and an intuition to protect the child. The collegial support was important and working in a team generated a sense of safety.  Conclusion: Intensive care nurses’ unfamiliarity with caring for children is based on a lack of experience and knowledge. As children are considered valuable, the intensive care nurses are perceived to be more likely to care out of pure love and compassion. It is a welcome challenge and there is an ambition to learn more, but at the same time there is a need for in-depth knowledge regarding children’s specific physiology and drug management.

Bakgrund: Obesitas blir allt vanligare i Sverige vilket medför fler vårdtillfällen med patienter med obesitas. Kostnaderna för obesitas och dess följder är betungande för sjukvården och samhället i stort. Dessutom beskriver patienter att de möts av diskriminerande och kränkande behandling till den grad att jämlik vård kan ifrågasättas. Syfte: Syftet är att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med obesitas på intensivvårdsavdelning. Metod: En integrativ litteraturstudie enligt Whittemore & Knafl, 2005, bestående av 15 artiklar Resultat: I resultatet identifieras tre huvudkategorier. (1) Fördomars påverkan på vården (2) Inte som andra (3) Förutsättningar för vården. Intensivvårdssjuksköterskor upplever vårdsituationer där de ställs inför specifika utmaningar som patienter med obesitas medför. Genom för låg bemanning, avsaknad av riktlinjer tillsammans med stigmatiserande förutfattade meningar blir vården utmanande. Det framkommer även att medicinteknisk apparatur och hjälpmedel inte fungerar som avsett. Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskor visar sig bära förutfattade meningar som påverkar vården negativt. Förutom stigmatiserande synsätt råder social tafatthet kring vården av patienter med obesitas. I vården fattas personal, riktlinjer samt att medicinteknisk apparatur inte fungerar som avsett. Detta medför att risk för arbetsskada vid vården av patienter med obesitas. / Background: Obesity is becoming more common in Sweden, which leads to more care occasions with patients with obesity. The costs of obesity and its consequences are burdensome for the healthcare system and society as a whole. In addition, patients describe that they are met with discriminatory and abusive treatment to the extent that equal care can be questioned. Aim: The aim is to describe intensive care nurses' experiences of caring for patients with obesity in intensive care. Method: An integrative literature review according to Whittemore & Knafl, 2005, consisting of 15 articles Results: The result identifies three main categories. (1) Prejudices (2) Not like others (3) Conditions for care. Intensive care nurses experience care situations where they are faced with specific challenges that patients with obesity bring. Through insufficient staffing, lack of guidelines together with stigmatizing preconceived notions, healthcare becomes challenging. It also appears that medical devices and aids do not work as intended. Conclusion: Intensive care nurses are found to carry preconceived notions that affect the care negatively. In addition to stigmatizing views, there is social awkwardness surrounding the care of patients with obesity. In healthcare, there is a lack of staff, guidelines and that medical devices do not work as intended. This leads to a risk of occupational injury in the care of patients with obesity.

SAMMANFATTNING  Bakgrund: Patienter med suicidalt beteende uttrycker att avsaknad av en god vårdrelation kan öka risken för suicidalt beteende. Sjuksköterskor beskriver det som komplext och utmanande att vårda och bemöta patientgruppen och upplever en avsaknad av kunskap. Inom intensivvården riskerar psykosociala behov att nedprioriteras då medicinska behov ofta har ett större fokus.  Syfte: Syftet var att beskriva hur specialistsjuksköterskor inom intensivvård bemöter patienter med ett suicidalt beteende samt hur de tillgodoser deras psykosociala behov.  Metod: Åtta semistrukturerade intervjuer hölls med specialistsjuksköterskor inom intensivvård. Intervjustudien hade en induktiv ansats och analyserades med kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Resultatet visar att specialistsjuksköterskan eftersträvade ett respektfullt, ickedömande och lugnt bemötande till patienter med suicidalt beteende. Kommunikation, delaktighet och förtroende beskrevs som viktiga aspekter för att skapa en god relation med patienten. Psykosociala behov tillgodosågs bland annat genom kommunikation, närvaro och tillgodoseende av fysiska behov. I resultatet framkommer även faktorer, som tidsbrist och synen på rollen, som påverkade bemötandet och hur psykosociala behov tillgodosågs.  Slutsats: Trots en strävan om ett bemötande som skapade en god vårdrelation och en positiv inställning till att tillgodose psykosociala behov förekommer faktorer som påverkar omvårdnaden av patienter med suicidalt beteende negativt. Att uppnå personcentrerad vård av patienter med suicidalt beteende inom intensivvården är idag en utmaning och att uppmärksamma detta är avgörande för att förbättra vården av patientgruppen. Studiens resultat kan ge ledare och personal inom intensivvård insikt i hur omvårdnaden bedrivs för denna sårbara patientgrupp med omfattande psykosociala behov. / ABSTRACT  Background: Patients with suicidal behavior express that the absence of a good caring relationship can increase the risk of suicidal behavior. Nurses describe it as complex to care and interact with the patient group and experience a lack of knowledge. In intensive care, psychosocial needs risk being deprioritized as medical needs often have a greater focus.  Aim: The aim was to describe how nurse specialists in intensive care interact with patients with suicidal behavior and how they meet their psychosocial needs.  Method: Eight semi-structured interviews with nurse specialists in intensive care were conducted. The interview study had an inductive approach and was analyzed with qualitative content analysis.  Results: The results show that nurse specialists strived for a respectful, non-judgmental and calm interaction with patients with suicidal behavior. Communication, participation and trust were important aspects to create a good relationship with the patient. Psychosocial needs were met by communication, being present and meeting physical needs. In the results, factors appeared such as time constraints and the perception of the role, that affected the interaction and how psychosocial needs were met.  Conclusion: Despite ambitions of interactions that create a good caring relationship and a positive attitude to meeting psychosocial needs, factors appeared that affect the care of patients with suicidal behavior negatively. Achieving person-centered care of patients with suicidal behavior in intensive care is challenging and this observation is crucial to improve care. The study can offer leaders and personnel in intensive care insights in how care is conducted for this vulnerable patient group with vast psychosocial needs.

Bakgrund: Organdonation är en metod för att behandla kritiskt sjuka patienter med organsvikt i slutstadiet. Det finns två olika metoder till hur organ kan doneras från avlidna patienter och dessa är donation efter död till följd av cirkulationsstillestånd efter total hjärninfarkt. Specialistsjuksköterskor inom intensivvård har en viktig roll i donationsprocessen där arbetsuppgifter involverar att identifiera potentiella donatorer, stötta närstående och bedriva organbevarande behandling. Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter under donationsprocessen.  Metod: Designen är en strukturerad litteraturöversikt med ett systematiskt tillvägagångssätt och induktiv metodansats utifrån kvalitativa artiklar. Artiklarna har granskats med en granskningsmall av Caldwell et al som finns beskrivet av Bettany-Saltikov och McSherry (2016). Data analyserades enligt en tematisk analysmetod med 9 steg av Burnard (1991) som är anpassad och finns beskrivet i Bettany-Saltikov och McSherry (2016). Resultat: Dataanalysen resulterade i tre huvudteman och 6 subteman, De tre huvudteman är: ”Vårdövergångens komplexitet”, ”att se människan och hitta mening” och ”gemensam styrka och kunskap”.  Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskan har en stödjande funktion i relation till närstående. Dem upplevde svårigheter att balansera behovet av stöd till närstående och den medicinska behandlingen under donationsprocessen. Intensivvårdssjuksköterskan hade svårt att hitta mening under donationsprocessen och det fanns en korrelation mellan att vårda donatorpatienter och senare uppleva känslor av fatigue och moralisk stress. Det föreligger ett behov av stöd från andra professioner, ökad kunskap, riktlinjer och utbildning gällande donationsprocessen. / Background: Organ donation is a method of treating critically ill patients with end-stage organ failure. There are two different methods of how organs can be donated from deceased patients, and these are donation after death because of circulatory arrest and after total cerebral infarction. Specialist nurses in intensive care have an important role in the donation process where tasks involve identifying potential donors, supporting relatives, and conducting organ preservation treatment. Purpose: To describe the intensive care nurse's experience of caring for patients during the donation process. Method: The design is a structured literature review with a systematic approach and inductive methodological approach based on qualitative articles. The articles have been reviewed using a reviewed template by Caldwell et al as described by Bettany-Saltikov och McSherry (2016). Data were analyzed according to a thematic analysis method with 9 steps by Burnard (1991) which is adapted and described in Bettany-Saltikov och McSherry (2016). Results: The data analysis resulted in three main themes and six sub-themes. The three main themes are: The complexity of care transition, seeing the person and communal strength and knowledge. Conclusion: The intensive care nurse has a supporting function in relation to relatives. They experienced difficulties in balancing the need for support to relatives and the medical treatment associated with the donation process. The intensive care nurse had difficulty finding meaning during the donation process and there was a correlation between caring for donor patients and later experiencing feelings of fatigue and moral stress. There is a need for support from other professions, increased knowledge, guidelines, and training regarding the donation process.

Bakgrund: De intrahospitala transporterna av kritiskt sjuka patienter ökar på grund av en alltmer avancerad intensivsjukvård. Transporterna är ofta associerade med komplikationsrisker och kan därmed även påverka patientsäkerheten, trots detta saknas det idag studier om intensivvårds-sjuksköterskans erfarenhet ur ett patientsäkerhetsperspektiv. Syfte: Syftet med studien var att belysa intensivvårdssjuksköterskans erfarenhet av en patientsäker intrahospital transport för kritiskt sjuka patienter som vårdas på en intensivvårdsavdelning. Metod: Studien utfördes genom semi-strukturerade fokusgruppsintervjuer med kvalitativ induktiv design. Under tre intervjuer samlades data in med hjälp av totalt tretton intensivvårds-sjuksköterskor. Insamlat material analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier; förberedelsens betydelse för patientsäker intrahospital transport, kommunikationens betydelse för patientsäker intrahospital transport samt yttre faktorer som kan påverka patientsäkerheten. Slutsats: För att förbättra patientsäkerheten rekommenderar författarna att arbeta med och uppdatera checklistor, förespråka god kommunikation samt använda sig av teamövningar. Den nya kunskapen skulle ur ett patient- och samhällsperspektiv kunna ge en ökad insikt och förståelse inför det preventiva arbetet med att motverka vårdskador samt minska onödigt lidande hos patienterna samt även kunna vara användbart ur ett utbildnings-perspektiv. Vidare forskning avseende samarbetets betydelse vid intrahospitala transporter samt att få ökad kunskap om olika förbättringsområden avseende den tekniska utrustningen, vore också önskvärt. / Background: The intrahospital transport of critically ill patients is increasing due to gradually advanced intensive care. Transports are often associated with complication risks and can thus also affect patient safety. Despite this, studies on the experience of the intensive care nurse from a patient safety perspective are lacking. Aim: The aim of the study was to highlight the intensive care nurse's experience of a patient-safe intrahospital transport for critically ill patients who are cared for in an intensive care unit. Method: The study was carried out through semi-structured focus group interviews with qualitative inductive design. During three interviews, data were collected using a total of thirteen intensive care nurses. The collected material was analyzed with a qualitative content analysis. Results: The analysis resulted in three categories; the importance of the preparation for patient-safe intrahospital transport, the importance of communication for patient-safe intrahospital transport and external factors that can affect patient safety. Conclusions: In order to improve patient safety, the authors recommend working with and updating checklists, advocating good communication and using team exercises. The new knowledge could, from a patient and societal perspective, provide an increased insight and understanding of the preventive work to counteract health injuries and reduce unnecessary suffering in patients and also be useful from an educational perspective. Further research on the importance of cooperation in intrahospital transport and to gain more knowledge about different areas of improvement regarding the technical equipment would also be desirable.

Bakgrund: Organdonation kan rädda människors liv när all annan möjlig behandling redan testats. Behovet av organ i Sverige överskrider idag tillgången, vilket resulterar i att människor avlider i väntan på ett organ. Förutom att möjliggöra en människas överlevnad är transplantation mer kostnadseffektivt än kontinuerlig behandling. I nuläget finns inga nationella riktlinjer i Sverige för utbildning inom organdonation för intensivvårdssjuksköterskor. Forskning har visat att intensivvårdssjuksköterskans arbete är av stor vikt för donationsprocessen. Syfte: Syftet med studien är att belysa behovet av utbildning hos intensivvårdssjuksköterskor som vårdar potentiella avlidna donatorer. Metod: Studien har utförts genom en litteraturstudie med systematisk datainsamling. Integrativ metod med en kvalitativ innehållsanalys har använts då artiklar med både kvalitativ och kvantitativ ansats analyserats för att besvara syftet för studien. Resultat: En stor del intensivvårdssjuksköterskor upplevde sig vara obekväma med att vårda organdonatorer. Vårdandet av en donator kan medföra att mycket känslor uppstår hos intensivvårdssjuksköterskan och upplevdes som mentalt påfrestande. Utbildning inom organdonation kan hjälpa intensivvårdssjuksköterskan att hantera dessa känslor. Utbildning kan även leda till att fler potentiella donatorer identifieras. Utbildning behöver ges regelbundet och intensivvårdssjuksköterskan behöver specifikt utbildning om donationsprocessen, bemötande och kommunikation av de närstående samt skillnader i hjärt- och hjärndöda patienter. Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskan behöver få en djupare förståelse av vården kring organdonation och få en ökad kunskap och utbildning för att stärka sin professionella roll. Utbildning kan även förbättra donationsprocessen och möjliggöra för fler donatorer. Vidare forskning inom området anses behövas för att utveckla vården kring donatorer och närstående. / Background: Organ donation can save lives when all other treatment options have been exhausted. Today, the demand for organs in Sweden exceeds supply, resulting in people dying in wait for an available organ for transplantation. In addition to saving a person’s life, transplantations are more cost-effective than continuous treatment. Currently, there are no national guidelines for the provision of training in the area of organ donations for intensive care nurses. Research has shown that the efforts of intensive care nurses play a major role in the donation process. Aim: The aim of this study is to shed light on the need for training of intensive care nurses caring for potential deceased donors. Methodology: The study was conducted through a literature review with systematic data collection. An integrative method with qualitative content analysis was employed, as articles with both qualitative and quantitative approaches were analysed to shed light on the aim of the study. Findings: A large proportion of intensive care nurses felt uncomfortable caring for organ donors. Caring for a donor can be a very emotional and mentally trying experience for intensive care nurses. Organ donation training can help intensive care nurses cope with these feelings. Training can also result in the identification of more potential donors. Regular training is necessary, and intensive care nurses require specific training on the donation process, treatment and communication with next of kin as well as differences between donation after cardiac death patients and donation after brain death patients. Conclusion: The intensive care nurses needs to gain a deeper understanding of the care surrounding organ donation. To increase the professional role of the nurse there is a need to strengthen the knowledge and education. The donation process could be improved by education, which can lead to more organ donations. Further research within this area of expertise needs to be done to be able to develop the care for the donors and their families.

Bakgrund: Pandemin orsakad av Covid-19 har tvingat intensivvården till stora omställningar. Som del av restriktioner för att reducera risk för smittspridning måste skyddsutrustning användas vid patientkontakt med smittad patient. Användandet av skyddsutrustning har introducerat tankar på hur den vårdande relationen mellan patient och intensivvårdssjuksköterska påverkats.  Syfte: Syftet med studien var att belysa intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av hur arbetet i skyddsutrustning under pågående pandemi påverkat den vårdande relationen med patienten. Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex intensivvårdssjuksköterskor. Intervjuerna låg vidare till grund för analys enligt tolkande fenomenologisk analys (IPA).  Resultat: Fyra överordnade teman framträdde ur analysen. I temat fokus på kommunikation framkom olika sätt skyddsutrustningen påverkat kommunikationen. Upplevelsen av avskärmning framkom i temat fokus på distans där närhet uttrycktes som avgörande för en vårdande relation. I temat fokus på lidande beskrevs hur skyddsutrustningen inverkat på lindrande beröring men också att den kan orsaka lidande. Känslor av otillräcklighet i den vårdande relation och maktlöshet inför att inte förmå förändra eller påverka framkom i temat fokus på känslor.  Slutsats: Skyddsutrustningen påverkar den vårdande relationen. Skyddsutrustningen reducerar möjligheten till etablering av vårdande relation vilket riskerar minska patientens möjlighet till delaktighet. Behov föreligger av ytterligare forskning om påverkan med fokus på prevention. Ett organisatoriskt medvetande om skyddsutrustningen inverkan på den vårdande relationen kan ligga till grund för interventioner ämnade att reducera dess negativa påverkan. / Background: The pandemic caused by COVID-19 has forced the intensive care to make several adjustments. As part of restrictions to prevent spread of infection personal protective equipment (PPE) has to be used when in contact with infected patients. The use of PPE has introduced questions of its impact on the caring relationship between the patient and intensive care nurse.  Aim: The aim with this study was to illustrate the intensive care nurses experience of how working in PPE during the pandemic has affected the caring relationship with the patient.  Method: Semi- structured interviews was conducted with six intensive care nurses. The interviews served as data for an interpretative phenomenological analysis (IPA).  Results: Four superior themes emerged from the analysis. In the theme focus on communication emerged different way of which the PPE has affected communication. The experience of being shielded emerged in the theme focus on distance where closeness was expressed as essential. In the theme focus on suffering was the PPE´s impact on touch described and also its potential cause of suffering. Emotions of inadequacy in regards to the caring relationship and powerlessness in regards of not being able to change or affect emerged in the theme focus on emotions.  Conclusion: The caring relationship has been affected by the use of PPE. PPE reduces the possibility of establishing a caring relationship which endangers the patient’s active participation. There is need for further research about affect with focus on prevention. An organizational awareness regarding PPE´s effect on the caring relationship could lay the foundation for interventions supposed to reduce its negative impact.