No description available.

Förskolor i Sverige får allt fler flerspråkiga barn i verksamheten. I förskolans läroplan står det att förskolans uppdrag är att stimulera barns språkutveckling, i såväl svenska som i modersmålen. Vi har därför valt att undersöka hur förskolor arbetar med språkutveckling där majoriteten av barnen har ett annat modersmål än svenska. Vårt syfte med studien är att, utifrån sociokulturella begrepp och ramfaktorteorin, öka kunskapen om hur förskollärare i flerspråkiga förskolemiljöer arbetar med barns språkutveckling. Syftet konkretiseras med hjälp av tre frågeställningar: vad förskollärare anser är viktigt för att skapa en språkstimulerande lärandemiljö, vad de ser för utmaningar med att stimulera flerspråkiga barns språkutveckling samt hur de stimulerar barns modersmålsutveckling. I studien har vi använt en kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer med fyra förskollärare för att samla in empiri. Resultatet av studien visar att det anses viktigt att ha ett öppet klimat där barnen tillåts använda hela sin språkliga repertoar. Det förskollärarna upplever som svårt i arbetet med att stimulera flerspråkiga barns språkutveckling är bristande förståelse i kommunikationen mellan barn och pedagog när de inte delar samma språk. Däremot anser de att modersmålslärare och flerspråkig personal är en stor tillgång för att stödja barnen i språkutvecklingen. I resultatet visar också att förskollärarna upplever att det saknas tydliga strategier och riktlinjer för hur de ska arbeta med modersmålsutveckling för flerspråkiga barn.

Syfte: Studiens syfte är att undersöka olika typer av extra anpassningar som erfarna högstadielärare använder för elever i matematiksvårigheter. Studiens frågeställningar är: Vilken uppfattning har högstadielärare i matematik om extra anpassningar? Vilka extra anpassningar använder högstadielärare i matematikundervisningen? Hur stödjer de valda extra anpassningarna eleverna i matematiksvårigheter? Metod: Studien har en kvalitativ ansats, som omfattas av en semistrukturerad och personlig intervju med två matematiklärare, samt lektionsobservationer. Lärarna i studien har arbetat i minst tjugo år som matematiklärare och har samarbetat de senaste sjutton åren, på samma skola. Resultat: Resultatet har visat att begreppet extra anpassningar inte har tolkas enligt Skolverkets rekommendationer och även att en del arbete, som anses vara särskilt stöd, används och dokumenteras på samma sätt som extra anpassningar. Trots missuppfattningarna kring begreppet, har resultatet visat att lärarna gör många extra anpassningar  som har  positiva effekter för elevers utveckling och lärande. Slutsatser: Arbetet med extra anpassningar upplevs inte som tidsbesparing för lärare, som det var tänkt när det introducerades år 2014. Lärarna upplever tidsbrist och på grund av det, hinner de inte att bland annat hålla sig uppdaterade vid förändringar och nyheter. Oftast är lärarna tvungna att blint följa lokala regler, som kan vara felaktiga och  missgynna både lärare och elever. Studiens huvudslutsats är att lärarnas kompetens och intresse för den enskilda elevens utveckling är skolans viktigaste framgångsfaktor.

Forskning kring socialt lärande i utomhuspedagogiken visar att det främjar barnens kommunikativa förmågor. I den tidigare forskning vi har granskat osynliggörs förskollärares roll i processen. Av denna anledning behövs det mer kunskap kring deras betydelse för barnens lärande i sociala processer. Studien baseras på både observationer och intervjuer på tre förskolor med två förskollärare på varje förskola. Analys genomfördes med hjälp av den hermeneutiska cirkeln och innehållsanalys för att hitta samband och olikheter. Resultaten pekar på att undervisningen utomhus främjar det sociala lärandet hos barnen samt att majoriteten av förskollärarna önskade att bli bättre på att bedriva undervisningen utomhus. Tanken är att studien ska bidra med en ökad medvetenhet kring det sociala lärandet i utomhuspedagogiken bland förskollärare då läsaren får en inblick i hur tankeprocessen kan vara i förskoleverksamheten.

Skräcklitteraturen har oftast tolkats som en oanvändbar del av skönlitteraturen för skolans undervisning, eftersom teman som skräcklitteraturen berör är svårdiskuterade i undervisningen. En del lärare har trots det sett skräcklitteraturens potential vid undervisningstillfällen. Vår studie pekar på att det finns hjälpmedel för läraren att använda i undervisningen som hjälper läraren att diskutera skräcklitteraturens teman. Studiens syfte är att undersöka hur skräcklitteraturen behandlas i forskningen för grundskolans årskurser 4–9. De två dilemman som finns för användandet av skräcklitteraturen i klassrummet som vi sett och som har varit grunden för forskningsfrågorna är kan skräcklitteraturen användas i undervisningen och vad innebär det för eleverna. I vår studie vill vi visa att det finns tillfällen för användning av skräcklitteraturen i klassrummet. De möjligheter vi presenterar underställs med forskningsfrågorna: ”I vilken utsträckning är eleverna intresserade av skräcklitteraturen och varför?”, ”Vad har forskare för litteraturdidaktiska teorier om skräckgenren?” och ”Vilka för- och nackdelar kan finnas med att använda skräckgenren i litteraturundervisningen?”. I studien har metoden Grounded Theory använts för att analysera och kategorisera 10 utvalda tidskriftsartiklar. Resultatet i studien visade att lärare med fördel kan använda skräcklitteratur i undervisningen.

This study examines the representation of semiotic modalities and the interaction between illustrations and semiotic modalities in one similar chapter in two textbooks for the upper secondary school. The study takes on a comparative approach between the subject of Swedish and the subject of Swedish as a second language. The comprehensive method used in this study is that of critical discourse analysis, primarily, employing the first dimension of Fairclough’s (1995) three-dimensional model. However, the study uses both a qualitative and a quantitative method to answer the research questions. The results show that both textbooks had the same kind of semiotic modalities. However, the book used in the subject of Swedish had a higher count of semiotic modalities in most cases except for word count, subheadings and depicting pictures based on pictures per page. Both books show an interaction between different semiotic modalities throughout the chapters, although used in a more efficient way in the book used for the subject of Swedish. Nevertheless, the book used for the subject of Swedish as a second language had a higher interaction between pictures and text. The conclusions drawn, point to the importance of educating students in the complex relationship of multimodal text, pictures and semiotic modalities.

I takt med globaliseringen har engelskans betydande roll och globala utbredning medfört en utmaning för elever att utveckla sina engelskkunskaper. Tidigare forskning visar att målspråksanvändning (L2) för att maximera L2-exponering är att föredra, men andraspråksforskare anser även att förstaspråket spelar en viktig kognitiv roll vid språkinlärning. Syftet med denna studie är att öka förståelsen för hur målspråk respektive förstaspråk används i engelskundervisning i årskurs 4–6, samt hur lärare upplever att de arbetar med båda språken för att främja engelskinlärningen. Studien utgår från Stephen Krashens monitormodell samt tvåspråkighet, och bygger dessutom på en intervju med en lärare. Resultatet visar att läraren ser målspråksanvändning som språkutvecklande men upplever att exklusiv användning kan vara svårt i de yngre åldrarna. För att stödja elevernas behov för individuella instruktioner växlar läraren mellan engelska och svenska så att engelskan byggs upp successivt och förståelsen ökar på sikt.

Swedish for Immigrants (SFI) is a study program provided by Swedish municipalities to those who are resident in the country, above the age of 16 and in need to acquire basic skills in the Swedish language. Through this course, students are expected to develop their language knowledge to a level that allows them to participate actively in society as well as communicate freely at work or in other educational environments. The aim of this study is to analyse how teachers and students in two different SFI classrooms use their linguistic repertoires to make meaning in oral interaction with each other. Moreover, the study intends to investigate the study participants’ stance of the use of different languages at SFI. This has been done with translanguaging as the main theoretical framework. Translanguaging is an approach to multilingualism which takes into consideration multilingual individuals’ lived experiences and language practices as ways for them to make meaning. Through this approach, every language that is represented in the classroom and other semiotic resources are valued as a part of a multilingual person’s linguistic repertoire and can therefore be used in interaction. Because translanguaging has been mainly used in research about primary school and in contexts where English is the target language, this thesis wanted to further explore how translanguaging is used as a pedagogical approach in a Swedish as a second language course where the students are adults. Designed as a qualitative research, the study has employed classroom observations and semi- structured interviews as the research methods. First, classroom observations were conducted in the two studied classrooms and were documented by means of field notes and audio recordings. After an initial analysis of all the data collected through the observations, the study participants were interviewed about their stance on the use of multiple languages as a mean of instruction and about their recollections of some critical moments using the stimulated recall technique. The study results showed that the teacher in one classroom only used Swedish as the language of instruction, while the teachers in the second classroom drew upon both their and their students’ linguistic repertoires in their teaching. The interview with one of these teachers showed a positive stance towards the use of the different resources from both teachers’ and students’ linguistic repertoires. Students in both classrooms were observed using different languages, such as Swedish, English and their mother tongues, as well as body language and other resources as a way to make meaning in interaction with others and solve tasks. Interviews with students showed though different attitudes towards the use of different languages in SFI-instruction: while some students see positive sides in the possibility of using their other languages during classes, other students expressed an opposition to this practice and a preference for the use of Swedish only.

Följande studie undersöker kvalitativt hur lärare undervisar elever i matematiksvårigheter när de arbetar med textbaserade problemlösningsuppgifter. Studien undersöker även om lärarnas undervisning och arbetssätt har några likheter med etablerade strategier för arbete med textproblem. Resultatet består av två delar där vi inleder med att redogöra för lärarnas arbetssätt, för att i den andra delen beskriva de likheter som finns mellan lärarnas arbetssätt och de etablerade strategierna. Sammanfattningsvis framgår det i resultatet att det finns flera likheter mellan lärarnas arbetssätt och de etablerade strategierna. Framförallt är det likheter till kogntiva- och kombinerade strategier som kunnat identifieras. I studien har sociokulturell teori använts för att analysera datan.

Tübingen, Universiẗat, Diss., 2006.