Göransson, Sandra (2021). En kvalitativ studie kring det specialpedagogiska uppdraget. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande ochsamhälle, Malmö Universitet, 90 hp. Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur specialpedagogsstudenter och förskollärare beskriver och förstår specialpedagogens uppdrag och utgår ifrån följande frågeställningar: 1. Hur förstår och beskriver ett antal specialpedagogsstudenter sitt kommande uppdrag? 2. Vilka förväntningar och vilken syn har ett antal förskollärare från förskolan påspecialpedagogens uppdrag?                                                                                3. Vilka likheter och skillnader finns det i synen på specialpedagogens uppdrag mellanyrkesgrupperna? Studiens teoretiska utgångspunkt är systemteori med fokus på helhetsperspektivet och Bronfenbrenners (1979) utvecklingsekologiska modell för att skapa en förståelse för det specialpedagogiska uppdraget utifrån olika hierarkiska nivåers påverkan och samverkan. Examensarbetet är en kvalitativ studie som utgår ifrån det vetenskapliga arbetssättet somkallas för abduktion, där det hela tiden sker en växelverkan mellan empiri och teori i arbetet (Larsen, 2018). Resultatet i studien visar att det specialpedagogiska uppdraget påverkas på olika nivåer vilket bidrar till yrkets komplexitet. Avsaknaden av tydliga riktlinjer för vad som kan förväntas av en specialpedagog leder till att specialpedagogsstudenter och förskollärare i denna studie inte riktigt uppfattar uppdraget på ett likvärdigt sätt. Vidare visar resultatet att ett fungerande samarbete mellan de olika nivåerna och aktörerna i förskolan är av betydelse för att möjliggöra det förebyggande arbetet. Studien kan även bidra till att specialpedagoger får en ökad förståelse för det tydliggörande arbetet i möten med olika aktörer. Detta för att minimera risken för olika förväntningar som i längden kan drabba arbetet på ett negativt sätt. Vidare blir vikten av kommunikation mellan de olika nivåerna tydligt för att bidra till ett öppnare system och en gemensam förståelse.

The purpose of the study has been to apply a gender perspective to analyze and discuss how men are perceived in preschool. Based on previous research, we have identified that there is a stigma or notion that men are a potential threat. In the essay, we will discuss how the notion of men in preschool are constructed and how it affects the division of labor from a gender perspective. We have conducted discussions both at an individual level, group and community level that extend nationally and internationally. We have studied the development of preschool and seen a pattern that it has been a female-dominated profession since young children's institutions were founded in the 19th century. Our study is based on a social constructivism and intersectionality theory in our analysis and results. The focus has been on guardians' ideas about how they experience male educators in preschool. We have discussed concerns about men and how trust is created. We have done this study with a qualitative research method where we conducted six interviews with informants who are parents of children who attend or have attended the Swedish preschool.

Dokumentation och pedagogisk dokumentation är centrala delar i förskolans verksamhet som har uppkommit under de senaste två decennierna – ett verktyg och underlag som används för barns utveckling och lärande men även för att utveckla förskolans verksamhet. I denna studie undersöks två förskollärare och två barnskötares syn dokumentation och pedagogisk dokumentation utifrån från två olika förskolor i Skåne län. De tre Frågeställningarna som ställs i studien ska besvaras med hjälp av en kvalitativ undersökningsmetod, tidigare forskning och teorier. I studiens resultat diskuteras  respondenternas svar på intervjufrågorna med hjälp av ett fenomenologiskt och konstruktionistiskt perspektiv. I resultatet framkom det att yrkesverksamma anser att dokumentation och pedagogisk dokumentation har ett ökat krav och det påverkar tidsbristen men det möjliggör även för barngruppen och arbetslagets utveckling samt det systematiska arbetet.

I dagens samhälle går teknologin snabbt framåt. Det är viktigt för individer i samhället att följa med i denna utveckling. För att alla ska ha möjlighet att göra just detta så behöver den grundläggande förståelsen för teknik börja tidigt. Syftet med denna studie är att undersöka programmeringens plats i dagens förskola. Med hjälp av en enkät som är riktad till den verksamma personalen på åtta olika förskolor undersöks vilka verktyg och metoder som personalen använder för undervisning i programmering. Studien undersöker personalens syn på undervisning av programmering i förskolan och hur de ser på möjligheten att använda det som ett ämnesöverskridande verktyg. Denna enkät består av frågor på skala samt en öppen fråga, där respondenternas personliga åsikter kring vikten av programmering inom förskolan undersöks. Resultatet visar att majoriteten av personalen inom förskolan uttrycker att programmering är ett viktigt ämne att inkludera i verksamheten. De ser även möjligheten i att arbeta med det på ett ämnesöverskridande sätt. Tidigare forskning understryker att programmering utvecklar kunskaper hos barnen som är applicerbara inom ett flertal andra inlärningsområden. Trots att tidigare forskning visar på det positiva med att inkludera programmering inom förskolan så saknas ofta kunskap, resurser och incitament från ledningsnivå för att få igång arbetet med programmering.

I läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018) har lekens betydelse förtydligats där den beskrivs i ett eget avsnitt som en central och viktig del i undervisningen. Under den verksamhetsförlagda utbildningen upplevde vi vid tillfällen att leken betraktats som oviktigt tidsfördriv av vårdnadshavare och vid avsaknad av personal eller dokumentation synliggörs inte lekens betydelse. Syftet med examensarbetet var att synliggöra och jämföra förskolepersonals samt vårdnadshavares resonemang kring lekens betydelse i förskolan och hur lekens betydelse kommuniceras genom dokumentation. Vi använde oss av tre frågeställningar för att besvara examensarbetets syfte vilka var: Hur resonerar förskolepersonal och vårdnadshavare kring lekens betydelse i förskolan? Hur synliggörs leken i förskolepersonalens dokumentation? Hur förmedlar förskolepersonalen dokumentationen av lek till vårdnadshavare? Det empiriska materialet samlades in genom två webbaserade enkäter, där två förskolor deltog med både personal och vårdnadshavare. Resultatet utgjordes av en tematisk analys där teman skapades utifrån examensarbetets frågeställningar och teoretiska perspektiv. Resultatet av examensarbetet visade att vårdnadshavarna hade mycket kunskap om lekens betydelse i förskolan och att deras tankar till stor del överensstämde med förskolepersonalens resonemang, samt gick i linje med läroplanen för förskolan. Att leken uppfattades som endast ett tidsfördriv av vårdnadshavare har med bearbetningen och analysen av resultatet förändrats, då många av vårdnadshavarna såg vikten av lekens betydelse för barnens utveckling och lärande. I undervisningen är dokumentationen som kulturellt redskap viktig för att förstå barns lärande i leken och hur man vidare kan utmana deras lärande inom den proximala utvecklingszonen men resultatet visade att synliggörandet av lekens betydelse för vårdnadshavare var bristfällig.

Syftet med studien var att undersöka hur förskollärare beskriver kommunikation i förskolans pedagogiska verksamhet. I studien intervjuades fyra förskollärare. Inter-vjuerna har analyserats utifrån ett sociokulturellt och multimodalt perspektiv samt diskuterats med stöd av tidigare forskning inom området för kommunikation i för-skolan. Resultatet visade bland annat att förskollärarna i grunden hade samma upp-fattning om vad kommunikation är samt att det fanns olika behov för vilka kommuni-kativa metoder som lämpade sig baserat på barnens modersmål och språkutveckling. En slutsats som presenteras i studien är att det verbala språket anses vara den vanlig-aste kommunikativa metoden, men då det inte alltid räcker till kompletteras det ofta med andra metoder, framförallt kroppsspråket.

The purpose of this study is to see how reading aloud is prioritized and practiced in preschool. The study was conducted through qualitative interviews with three preschool teachers on three different preschools. The study has given a broader insight into how preschool today use reading aloud as a tool.   The study is based on Lev Vygoskij’s theories about learning from a socio-cultural perspective. Reading aloud has proved to be an extremely social activity in preschool. The result of the study shows that the preschools have a similar view on the importance of reading aloud in terms of language development and the social aspect, but they differ in how reading aloud is practiced and prioritized. The study confirms previous research by showing how reading aloud is significant, not only for the linguistic development, but also for the well-being of children. Keywords: Reading aloud – Reading aloud prioritised -Teachers in preschool

The purpose of the study is to increase knowledge about how preschool teachers plan and implement mathematics teaching in preschool. We used qualitative method to answer the research question. We used semi structured interviews. The findings of the study show that preschool teachers perceive mathematics teaching as a wide area in preschool. They use different strategies in mathematics education including dividing children in small groups, using concrete materials and mathematics educations in play-based activities etc. The result of the study shows that the preschool teachers have different views on planning mathematics education. The preschool teachers reason that mathematics teaching takes place both spontaneously and planned. In other words, they argue that mathematics teaching should be a natural part of their everyday practices. According to the preschool teachers, they are following the Swedish national curriculum in their mathematics education.

Syftet med studien var att undersöka hur förskollärare beskriver de yngsta barnens olika sätt att kommunicera i leken samt på vilket sätt de kan stötta barns kommunikativa kompetens. Studien utgår från en kvalitativ ansats där nio förskollärare från fem olika kommunala förskolor intervjuades. I undersökningen har använts semistrukturerade intervjuer. Det insamlade datamaterialet har bearbetats utifrån en tematisk analys. Studien har teoretiskt tagit avstamp i det sociokulturella perspektivet. Resultatet visar att de yngsta barnen i förskolan använder sig av olika kommunikativa strategier som verbal och icke-verbal kommunikation samt alternativt och kompletterande språk. Även tystnad och konflikter används som kommunikation i leken. Leken benämns som en process där barnen genom sitt deltagande i sociala aktiviteter kan utveckla sina kommunikativa kompetenser. Studiens slutsats är att de yngre barnen inte begränsas i sin kommunikation om det verbala språket inte är utvecklat, de använder sig av andra kommunikativa strategier för att göra sig förstådda.

Studiens syfte har varit att skapa kunskap om hur förskollärare uppger att de arbetar och hur de kan arbeta för att skapa möjligheter för barn att få inflytande i förskolans verksamhet. Metoden som använts för studiens datainsamling är halvstrukturerade kvalitativa intervjuer av sju förskollärare från två olika förskolor, som aktivt arbetade inom förskolan. Det insamlade materialet från informanterna har analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Resultatet av intervjuerna visar att förskollärarna anser att barnen i förskolan ska ha möjlighet att påverka sin vistelse i verksamheten. De situationer förskollärarna anser att barnen kan ha inflytande om är måltider, lek, samt utformningen av miljön. Vidare framkommer det att förskollärarna ska vara lyhörda och lyssna till barnens intressen vilket förskollärarna i studien uppger skapar en möjlighet för barnen att få ett inflytande i förskolans verksamhet. Den empiriska undersökningen visar också att förskollärarna anser att de behöver utveckla verktyget bildstöd och sitt eget förhållningssätt för att möjliggöra att barnen får ett inflytande i verksamheten.En viktig slutsats vi drar är att förskollärarna är de som besitter makten över barns inflytande. Förskollärarna agerar som portvakter i frågan om vilken typ av inflytande barnen i förskolan ska ha.