No description available.

Många yrken förknippas med maskulinitet respektive femininitet, detta kallas för att yrket har en könssymbolik. Att kvinnor och män söker sig till ”manliga” respektive ”kvinnliga” yrken har till stor del att göra med vilka normativa förväntningar det finns i samhället. Det finns kvinnor och män som bryter mot dessa normer och väljer yrken som ignorerar dessa oskrivna regler, det är dessa normbrytande kvinnor som är utgångspunkten till denna studie. Studien syftar till att undersöka hur kvinnliga poliser upplever sin yrkesroll, där vår frågeställning är ”Hur upplever kvinnliga poliser sin yrkesroll när de arbetar i yttre tjänst”. Genom den hermeneutiska metodansatsen vill vi söka förståelse för dessa kvinnors subjektiva upplevelser. Vårt empiriska material har samlats in genom tio intervjuer med kvinnor som har eller arbetar som polis i yttre tjänst. Resultatet av vår studie visar att de kvinnliga poliserna i många avseenden är omedvetna om att de är med och skapar de stereotypa feminina och maskulina könsrollerna. Genom att kvinnorna inte reflekterar över detta, hjälper de till att reproducera de traditionella könsroller som finns inom myndigheten, vilket leder till upprätthållandet av den maskulina könssymbolik som karaktäriserar yrket polis.

Syftet med denna studie är att göra en analys av två olika satanistiska rörelsers texter och deras syn på identitet och identitetsskapande. De rörelser som valdes till denna studie är The Church of Satan och The Greater Church of Lucifer. För att genomföra analysen valdes två böcker ut som representerar respektive rörelsers grundläggande filosofi, dessa var The Satanic Bible (1969, 2005) samt Wisdom of Eosphoros (2015). Analysens teori grundade sig på begrepp som är plockade från queerteorin, för att belysa synen på vad som är normalt och onormalt samt synen på sexualitet och genus. Utöver detta analyserades även rörelsernas syner på kärlek och relationer, innan rörelsernas budskap jämfördes för att se om det finns några korrelationer mellan de två. För att genomföra analysen valdes en kategoriseringsmetod som inspirerats av idé- och ideologianalys. Resultatet visade att båda rörelserna var kritiska till givna samhälleliga sanningar, och ställde sig kritiska till tanken om att det skall finnas några universella normer och moralregler. De båda förespråkade även den fria sexualiteten, där läggning och preferenser ses som irrelevanta. Hos satanismen gick det att återfinna normativa uttalanden kring genus, kön och könsroller, medan luciferianismen inte lägger någon vikt vid dessa kategorier. Dock lägger de båda rörelserna sitt huvudsakliga fokus på den enskilde individens autonomitet och självbestämmande, där man uppmanas att bryta mot alla konventioner som inte leder till den egna lyckan.

Sammanfattning Syftet med föreliggande arbete är att utifrån en fenomenologisk ansats visa en bild av hur livet i grundskolan, vid olika tidpunkter, kan te sig för en elev med högfungerande autism. Hur upplever hon sig själv och sin situation i skolan vid de olika tillfällena och hur förändras hennes upplevelse i ett longitudinellt perspektiv?     Hur förstår och uttrycker Alice sig själv och sin identitet?    Hur hanterar och förstår Alice sin situation i skolan?    Hur relaterar hon till och kommunicerar med andra?    Hur förstår och förklarar hon sina problem?    Hur förstår och påverkas hon av skolans berättelse om henne? För att besvara syftets frågeställningar har jag utfört ostrukturerade observationer samt informella samtal med eleven vid tre olika tillfällen under hennes grundskoletid. Observationer och samtal analyseras och diskuteras sedan i ett longitudinellt perspektiv utifrån aktuell forskning, litteratur om autism och fenomenologiska teorier.       Sammanfattningsvis framträder några generella drag och aspekter särskilt under Alices skoltid.    För det första syns en skillnad i hur hon hanterar sin annorlunda perception och utrycker sin vilja. Under årskurs två tar hon initiativ till att kommunicera sin vilja och sina känslor medan hon under senare år strävar efter att dölja sina reaktioner och drar sig undan.        För det andra hur den strävan efter att ta kontakt och kommunicera med andra, både fysiskt och verbalt som syns under tidigare år senare näst intill försvunnit.           För det tredje syns en skillnad i hur hon förklarar och förstår sin autism.  Från att ha en endast verbal förståelse av autismen som en smittsam sjukdom uppfattar hon den efterhand allt mer som en del av sig själv.    Gemensamt för ovanstående aspekter är att de uttrycker delar av hur hon uppfattar och förstår sig själv och sin relation till omgivningen. Medan hon som liten skiljer tydligt mellan sitt subjekt och objekt utvecklar hon med åren en alltmer konfliktfylld självbild där hon inte längre håller fast vid sitt inre själv. Sammanblandningen av subjekt och objekt färgas av andras uppfattningar om henne och hennes autism.             Alla de här aspekterna står i relation till skolans pedagogiska linje och påverkas av skolans bild av vem Alice är och vad som är rätt för henne.

No description available.

Detta är en kvalitativ studie om islamofobi och hur skolan arbetar förebyggande för att motverka diskriminering och att islamofobiska yttringar och attityder förekommer inom skolmiljön. Detta utifrån Skolverkets riktlinjer och styrdokument. Tre verksamma utbildare varav två är aktiva religionslärare på gymnasiet samt en samordnare och utbildare i likabehandling har intervjuats utifrån semistrukturerade intervjuer. Detta har gjorts för att klargöra vad respondenterna uppfattar som bidragande faktorer för elevernas uppfattning av islam och muslimska kulturer. Intervjuerna har tolkats utifrån diskursteorins grundläggande principer där studien avsett att klargöra hur de tillfrågande lärarna arbetar för att nyansera bilden av islam och muslimer. Studiens resultat visar att de avgörande faktorerna för hur elever uppfattar religionen islam och dess utövare utgörs av medias porträttering av islam och muslimer, elevens sociala sammanhang i vilket hen befinner sig i samt bristerna i elevernas förhållningssätt till källkritik. Studiens resultat visar även att respondenterna arbetar aktivt för att nyansera bilden av islam och muslimer samt att dessa förhåller sig mycket väl till de riktlinjer och styrdokument som Skolverket ger.

Syftet med denna studie var att bidra till ökad kunskap om hur gitarrlärare med erfarenhet av undervisning inom högre musikutbildning ser på övning av improvisation i jazzgenren, hur de beskriver att de själva övar, samt deras beskrivningar av hur de förmedlar olika övningsstrategier för jazzimprovisation till sina studenter inom ramen för instrumentalundervisning. Med en kvalitativ ansats som grund genomfördes tre kvalitativa intervjuer med gitarrlärare verksamma inom musikhögskolan. Analys av materialet gjordes sedan utifrån ett hermeneutiskt perspektiv. Resultatet visar hur gitarrlärarna ser övning i jazzimprovisation som en aktivitet innehållandes mål och struktur, men också planlöst utforskande präglat av att improvisera. Jazzimprovisation beskrivs utifrån värderingar de lägger i genren, och kompetenser som krävs för att improvisera läggs fram. Även tid understryks som viktigt när det gäller övning. Samtliga lärare beskriver också att de utvecklar sin förmåga att improvisera i jazz som mest när de spelar med andra. En rad strategier för att öva jazzimprovisation räknas upp, där separata delar, applikation, och koncept är några av dessa. När det gäller undervisning framkommer det att lärarna undervisar så som de själva övar och att undervisningen styrs utifrån studenten. De beskriver också rollen som lärare samt definierar begreppen instudering- och övningsmetod. Slutsatser som dras är att övning av jazzimprovisation kräver en balans mellan målinriktning, struktur och utforskande för att ge goda resultat, samt att utvecklingen av improvisationsförmågan är starkt kopplad till att spela med andra.

Forskning har visat på att barns inlärning tillgodoses bäst i integrerad samvaro med andra barn då de får möjlighet att lära av varandra genom att prata, diskutera och skapa. Läroplanen säger att undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Forskning visar på att drama som undervisningsmetod har förmågan att fånga upp elevernas intresse, öka deras självförtroende och få dem att lättare lära och minnas genom att de får integrera kroppen med sina sinnen. Dagens skola verkar ändå utgå från den traditionella undervisningsformen där eleverna huvudsakligen sitter stilla på sina platser för enskilt arbete. Syftet med denna studie tar en hermeneutiskt kvalitativa ansats att undersöka hur pedagoger praktiserar pedagogiskt drama i de teoretiska ämnena i skolorna. Mina forskningsfrågor är: Vilka erfarenheter har lärarna till drama som metod? Vilka faktorer påverkar lärarens val att använda eller inte använda sig av drama, integrerat i skolundervisningen? Resultatet av studien som utfördes genom intervjuer av sex olika pedagoger visar att alla har en positiv inställning till pedagogiskt drama och drama som undervisningsmetod. Anledningen att de inte praktiserade metoden i den utsträckning som de skulle önska är den ökade arbetsbelastningen som den nya läroplanen, Lgr.11 medfört. Den största delen utgör kunskapsbedömning och dokumentation. Slutsatsen av studien är att pedagogerna behöver mer resurser ifråga om tid, lokaler och personal för att bedriva pedagogiskt drama i undervisningen.

Att pojkar presterar sämre i läsning än flickor i skolan är en trend som kunnat observeras över hela världen under en längre tid. Orsakerna kan vara biologiska eller sociokulturella. I min uppsats har jag undersökt hur pojkars självbild som läsare i gymnasiet ser ut. Jag har intervjuat fyra pojkar från olika årskurser i en svenskspråkig gymnasieskola i södra Finland om läsning och böcker. Utgående från en fenomenologisk livsvärldsansats och en hermeneutisk tolkning av materialet har jag sedan försökt ta reda på hur deras självbild ser ut, vad som format den samt vilka konsekvenser den får. Resultatet är att olika faktorer, både inre och yttre, format självbilden från fall till fall, samt även att självbilden kan ha en stark inverkan på läsprestation. Jag fann däremot att genus inte är av så stor betydelse när en självbild som läsare skapas.

No description available.