Syftet är att se om förändringar har skett, i så fall vilka, i rapporteringen kring de två politikermorden. Metoden vi använder oss av är i första hand kvalitativ, dock utesluter vi inte en kvantitativ ansats helt då vi använder begrepp som sällan, ofta, aldrig etcetera. Vi tillämpar genomgående ett hermeneutiskt perspektiv, närmre bestämt misstankens hermeneutik. Misstankens hermeneutik och kritisk diskursanalys är således våra verktyg och teorierna vi använder oss av är genusteori och medielogik. Fokus i denna uppsats ligger på genusanalysen. Det går att visa på skillnader i den journalistiska diskursen. Likväl inom genusfrågan kan skillnader påvisas i texterna. Vår förförståelse kan ha påverkat vårt analysresultat. Det är också viktigt att komma ihåg att detta är vår analys som grundas på hur vi tolkat de teoretiska resonemangen.

Titel:Friends – Vänskap i förändring? En studie huruvida en TV- serie förändras Författare:Pär Källman och Rickard Karlsson Dokument:C- uppsats Utbildning:Medie- och kommunikationsvetenskap, höstterminen 07 Institution:Sektionen för Hälsa och Samhälle Högskola:Högskolan i Halmstad Handledare:Eva-Lotta Frid Examinator:Malin Nilsson Sammanfattning: Vi har gjort en utvecklingsstudie i syfte att ta reda på om dramaturgi, dialog och karaktärsdrag, i TV-serien Vänner förändrats under de tio år som den producerades. Utifrån en kvalitativ hermeneutisk utgångspunkt har vi gjort en textanalys av serien. Vi har hämtat inspiration från diverse c-uppsatser från tidigare år och från narratologin och hermeneutiken. I vår frågeställning vill vi veta om dramaturgin, dialogen, och karaktärerna på något sätt utvecklats eller förändrats under seriens lopp. Vi fördjupade oss i tre avsnitt ur serien, ett från första säsongen, ett från femte, samt ett från den tionde och sista. Resultatet av vår analys visar att serien utifrån våra forskningsperspektiv består, snarare än förändras. Vi hade en teori om att serien på något sätt förändrats för att kunna ligga rätt i tiden och kunna behålla sin publik men i huvudsak skedde ingen större utveckling.

<!-- @page { size: 21cm 29.7cm; margin: 2cm } P { margin-bottom: 0.31cm; line-height: 150%; text-align: justify; widows: 2; orphans: 2 } P.western { font-size: 12pt } P.cjk { font-size: 12pt } -->Syftet med den här studien är att ta reda på hur genuspresentation ser ut i animerad barnfilm. Utifrån en hermeneutisk utgångspunkt har jag gjort en innehållsanalys av sex stycken filmer. Inspirationen till studien har jag fått genom studier inom genus och genusrepresentation, samt utifrån ett vardagsperspektiv när jag själv har sett filmer. Mer konkret går frågeställningarna ut på att studera hur manliga och kvinnliga karaktärer representeras samt hur maktrelationer gestaltas i filmerna i ett genusperspektiv. Valet av filmer baseras på de mest sedda animerade filmerna mellan 2005 och 2007 enligt Svenska Filminstitutet. Valet föll på filmerna Madagaskar, Lilla Kycklingen, Råttatoullie, Ice Age 2, Shrek den tredje samt Simpsons the movie. Resultatet visar på att genusrepresentationer i materialet återspeglar genusordningen i samhället och visar på kvinnan som underordnad och irrationell och mannen som hennes motsats. Ett intressant resultat av undersökningen var representationen av vissa manliga rollfigurer som irationella men fortfarande överordnade kvinnan.

Studien bygger på en gruppdiskussion mellan tre lärare och en samtalsledare om betyg och artiklar om betyg och bedömning. Syftet var att tolka och förstå olika idéer och åsikter om betyg. Det empiriska materialet analyserades och tolkades komparativt. Studien var hermeneutisk och tolkningen skedde i tre steg: för det första beskrivande, för det andra komparativt och för det tredje med fokus på olika spänningsfält som framkommit under arbetets gång. Dessutom refererades kontinuerligt till forskning inom området. Betygens olika funktioner diskuterades bland annat och i arbetet framgick att betygssättning och bedömning var komplexa frågor som bland annat innebar etiska ställningstaganden. Ett problem som behandlades var att betyg inte alltid sattes på samma premisser – alltså inte alltid var likvärdiga och rättvisa och en av förklaringarna till det var att direktiv och mål för betygsättning var subjektiva och odetaljerade. Studien visade att lärarna i vissa fall gav svar som var motsägelsefulla och inte helt rationella och de konflikterna kom att ligga till grund för de spänningsfält som utgjorde det tredje och sista steget i tolkningsprocessen. Förklaringar till motsägelserna var bland annat de otydliga direktiven, svårigheterna med att samla en helhetlig bedömning i ett enda betyg och att bortse från känslomässiga aspekter i samband med betygssättningen.

Syftet med denna kvalitativa studie var att utifrån från en hermeneutisk ansats intervjua sjukgymnaster om deras uppfattning av teamarbete i relation till deras profession. Frågeställningarna för studien gällde för- och nackdelar och legitimitet i relation till teamet samt om förändringarna i sjukskrivningsprocessen hade inverkan på arbetet.   Resultatet påvisade att kunskap utifrån flera kompetenser och ett gemensamt perspektiv uppfattades positivt. Negativt var att teamarbete tog tid och teammedlemmarnas attityd mot varandra. Legitimiteten uppfattades stark hos de flesta av sjukgymnasterna. Detta i form av självständighet, auktoritet, uppskattning från andra och trygghet i yrkesrollen. För närvarande uppfattade inte sjukgymnasten att förändringarna i sjukskrivningsprocessen medfört större skillnader i arbetet men det antogs att på sikt kunde det innebära bl.a. ökade patientkrav. Samverkan med försäkringskassan om förändringarna uppfattades som negativt. Den tidigare forskningen och teorierna befäste resultatet med små variationer.

Willy Kyrklund (1921–2009) anknyter i en betydande del av sina verk till såväl det gamla som det moderna Grekland. I avhandlingen gör nedslag i ett antal av dessa verk, men även Kyrklundforskningen i stort diskuteras. Med inspiration från Peter Szondis diskussion kring en specifikt litterär hermeneutik ställs textens estetiska verkningsmedel i centrum. Medan en ansenlig del av den tidigare forskningen strävat efter att fixera ett fåtal bärande tankar i Kyrklunds författarskap går denna undersökning i en annan riktning: det handlar om att visa på mångfalden och rikedomen i de olika verken. Den teoretiska diskussionen ligger till grund för en serie närläsningar, där såväl beröringspunkter som skillnader mellan de olika verken klarläggs. I de tre novellsamlingarna Ångvälten (1948), Hermelinens död (1954) och Den överdrivne älskaren (1957) väljs enskilda stycken ut, där grekiska element på ett eller annat sätt är närvarande. Ett återkommande drag är hur det förflutna framträder i nutiden, som något främmande. Hur de olika tidsplanen relaterar till varandra tematiseras ytterligare i Greklandsskildringen Aigaion (1957), på ett sätt som problematiserar bokens status av reseskildring. I det korta dramat Platanhårsdialog på en ö i Aigaion (1961) blir det våldsamma förhållandet mellan nuet och det förflutna avgörande för hela formspråket. Med exempel ur två senare prosaverk, Den rätta känslan (1974) och 8 variationer (1982), påvisas slutligen en underliggande logik bakom Kyrklunds angrepp på traditionen, en strategi som får namnet 'antimyt'.

Denna hermeneutiskt fenomenologiska studie har syftet att undersöka dramas potential som matematikdidaktiskt verktyg, dess möjligheter och begränsningar. Forskningsfrågorna är: Vilka är fördelarna respektive nackdelarna med att använda drama som matematikdidaktiskt verktyg? och Vad krävs för att ett lärande i matematik ska ske, med drama som didaktiskt verktyg? Intervju och fokussamtal med erfarna pedagoger genomfördes och analyserades utifrån sociokulturell teori. Resultatet, delvis redovisat som narrativ, visar på många fördelar: drama befäster kunskaperna, ökar motivationen att lära, gör eleverna aktiva och ger ett vidgat perspektiv på matematik. Gestaltandet, experimenterandet och de matematiska samtal som följer i kölvattnet av dramas lyssnande förhållningssätt, ger en djupare och rikare förståelse för matematik och reflektionen binder ihop de olika sätten att förstå. Nackdelar är att det finns lite samlad erfarenhet av metoden och att det krävs mycket av läraren. För att uppnå lärande i matematik, krävs ett tydligt syfte med lektionen, reflektion med eleverna samt ett öppet och prestigefritt klimat. Slutligen visar studien att drama kan användas både för att arbeta med slutna frågor av uppgiftskaraktär och med öppna frågeställningar som syftar till matematiska samtal, vilket är att föredra.

Studien handlar om livsberättelse, tolkning, makt och rätten att veta mest om sej själv.  Studien fördjupar insikten om, och problematiserar, analyser av en persons egen berättelse om sitt liv. Social konstruktionism, hermeneutik, teorier om berättelse och makt, kunskaper om minnet samt tankar om rätten att analysera är de utgångspunkter som genom granskande närläsning främst bär upp teoridelen. Metoddelen utvecklar förutsättningar att skapa en livsberättelse så fri från tolkningar som möjligt. Denna del utmynnar i min mammas fascinerande livsberättelse, där varje läsare ges möjlighet att låta texten tala själv utan analysens tolkningsföreträde. Studien visar på forskarens kompromisslösa ansvar att tänka i termer av tolkningsföreträde, bekräftelsebehov och makt i mötet med individer som deltar i, eller förväntas läsa, studier av olika slag.

Gymnasiereformen GY11 (SFS 2010:2039) innebar flera förändringar för den nationella gymnasieskolan. Ett program som förändrades i karaktär och omfattning var teknikprogrammet, ett program nu har en pedagogisk utmaning för befintliga och blivande tekniklärare att främst utbilda morgondagens tekniker och ingenjörer - inom kort väntas 18 000 ingenjörer behövas i Sverige. Betraktar man examensmålen för teknikprogrammet kan framför allt fyra av de flera ingående aspekter sammanfattas till följande utifrån examensmålens egen formulering; "Utbildningen ska därför utveckla elevernas förmåga att analysera och förstå tekniska system”. Med det i åtanke så lyfter modern forskning fram att det teknikdidaktiska hantverk som ska förmedlas ut i klassrummen gällande diskussioner om system kräver att den undervisande läraren har väl förtrogna kunskaper om tekniska system. Som sådant är det den enskilde läraren som med sin ämnesdidaktiska insikt kan avgöra vilka aspekter av tekniska system som är av relevans att förmedla, och vart fokus ska vara i undervisningen. Det övergripande syftet med denna studie är att bidra till den kontinuerliga teknikdidaktiska forskningen kring studien av socio-tekniska systemuppfattningar. Därtill finns också syftet att belysa elevers uppfattningar om socio-tekniska system som en didaktisk utgångspunkt vid klassrumsundervisningen av och om socio-tekniska system samt modellering av system. Genom en hermeneutiskt inspirerad metod med inslag av kvalitativ textanalys samt bildanalys kunde öppen enkät tas fram där informanterna vid teknikprogrammet gavs möjlighet att uttrycka sina uppfattningar i form av ord och bilder som svar till olika systemspecifika enkätfrågor. Via studiens författare och dennes förförståelse samt dennes inläsning av litteratur på området kunde tolkningar göras enligt den hermeneutiska traditionen. Således, genom analys av den insamlade informationen kunde studiens författare göra följande slutsats; att utifrån den gjorda undersökningen av elevers uppfattningar om tekniska system så existerar det i överlag ett allmänt och holistiskt systemperspektiv hos eleverna, vilket också förstärks ju mer förtrogenhetskunskaper eleven har gentemot det system som för tillfället betraktas. De didaktiska implikationerna av detta blir då således att undervisande tekniklärare kan utgå ifrån att det existerar en viss nivå av systemförståelse hos eleverna i sin undervisning om teknik och tekniska system. Avslutningsvis är det min mening att resultatet från den här studien kan ses som en essentiell pusselbit kring den allmänna förståelsen om teknikelevers uppfattningar om socio-tekniska system.

Denna kvalitativa är utförd utifrån en hermeneutisk ansats med syftet att skapa en förståelse för hur individer som är diagnostiserade med ADHD erfar, definierar samt förhåller sig till sin problematik. Empirin består av fem semistrukturerade intervjuer med vuxna människor som alla erhållit diagnosen ADHD. Intervjumaterialet har analyserats med utgångspunkt i anpassningsteorin enligt Merton, kunskapssociologin enligt Berger och Luckmann samt KASAM genom Aron Antonovsky. Intervjuerna visar att respondenterna upplever sig leva i ett strukturellt utanförskap med begränsade möjligheter att förändra sin situation. Att leva i ett stress-samhälle anses heller inte vara gynnsamt för de individer med ADHD-relaterade svårigheter, svårigheter som tangerar gränsen till att kunna betraktas i termer av stressrespons. Vad som dominerar utsagorna är dess tydliga referens till den psykiatriska förklaringsmodellens dominans vilken inverkar menligt på de diagnostiserades realisering av målbilder till förmån för en tämligen tydlig fokusering på begränsningar. Sammantaget utgör ADHD med stor sannolikhet exempel på en multifaktoriell problematik med tät koppling till externa, strukturella faktorer. Det är således hög tid att på allvar ifrågasätta det psykiatriska paradigmets dominans som enskild förklaringsmodell.