Syftet med den här studien är att undersöka hur lärare resonerar kring läsläxor. Den härstudien lägger stor vikt kring vilka uppfattningar lärare har om läsläxor i tidiga skolåren.Följande frågeställningar ligger till grund för vår studie: Vad anser lärare i årskurs 1–3 attsyftet med läsläxan är? På vilket sätt använder sig lärare i årskurs 1–3 av läsläxor? På vilketsätt uppfattar lärare föräldrars delaktighet vid läxläsningen? På vilket sätt uppfattar lärareatt en återkommande läsläxa bidrar till elevers utveckling av läsförståelse?Underlaget är en kvalitativ intervjustudie med lärare på grundskolor i södra Sverige. Viintervjuade 6 lärare som arbetar i årkurs 1–3, där samtliga har minst 10 års erfarenhet inomläraryrket. Utifrån studiens intervjufrågor kom vi fram till följande kategorier som vi redogörför i resultatavsnittet, Utifrån studiens intervjufrågor kom vi fram till följande kategorier:syftet med läsläxan, utformning av läsläxan, uppföljning av läsläxan, samarbete med hemmetsamt utveckling av läsförståelse kopplat till läxan. Dessa kategorier redogörs för i resultatavsnittet.Resultatet kommer att diskuteras i relation till tidigare forskning inom området som består avkända namn som Hellsten, Strandberg, Westlund etc. Forskningen menar att det inte finnstillräckligt med belägg för att kunna dra paralleller mellan läsläxor och elevers läsutvecklingmen det finns även forskning som menar att mängdträning har positiv effekt på eleversläsförmåga. Resultatet visar att lärares åsikter kring läsläxor till stor del överensstämmer medvarandra och de argumenterar för användandet av läsläxor med grund till att lästräningenunder skoltid inte räcker till.

En kvalitativ intervjustudie om hur lärare beskriver sitt arbete med återkoppling på elevtexter i svenskämnet. Syftet med den här studien är att få mer kunskap om hur lärare behöriga att undervisa i grundskolans år 4–6 arbetar med och resonerar kring den återkoppling de ger elever när de bedömer deras texter i svenskämnet. Slutsatsen är att lärarna främst beskriver att de arbetar med återkoppling på en självreglerande nivå genom att ge eleverna olika strategier att självbedöma sitt arbete med att skriva texter. Återkoppling på processnivå beskrivs minst frekvent under lärarnas utsagor. Detta kan förklaras med att återkoppling på processnivå möjligtvis sker mer frekvent under observationer av lärares återkoppling i ett klassrum.

The purpose of this study is to investigate formative assessment and its importance within history education in a Swedish upper secondary school. This was done through the two questions that were formulated from the teacher’s point of view as well as the student’s. The study was conducted through a qualitative method where data was gathered through interviews with history teachers and surveys for the history students at the upper secondary school the study was conducted in. The result of the study showed that through the teacher’s perspective formative assessment is applied to some extent to their history education, where a key aspect of assessment is communication. However, there are some tendencies to lean into summative assessments. Through the student’s perspective their perception is that assessments itself is something to help them guide them either to develop their own abilities within the subject or to help them gain a specific grade. In conclusion, formative assessment and feedback depends upon the teacher’s way of applying it into their education. However, some aspects of formative feedback and assessment are applied by teachers in the school today. For the students, formative assessment and feedback are terms new to the students, where some see it as something that helps them gain a specific grade on the next test and some see it as an aid to help them develop within their history education.

Studien behandlar muntlig återkoppling i teknikundervisning på högstadiet. Studien ämnade besvara vilka kvaliteter som sådan återkoppling bör ha, samt hur muntlig återkoppling riktad mot elevers strategier och tankar i teknikutvecklingsarbete kan påverka deras arbete med att utveckla förslag på lösningar till tekniska problem. Två elevgrupper på två högstadieskolor i Malmö och Stockholm fick av undervisande lärare (studieförfattarna) muntlig återkoppling riktad mot deras strategier och tankeprocesser i klassrummet under deras två arbetsområden som innefattade teknikutvecklingsarbete. Klasserna observerades av undervisande lärare vid en lektionsserie bestående av fyra tillfällen. Därefter intervjuades åtta elever från elevgrupp 1 (Stockholmsgruppen) och fem elever från elevgrupp 2 (Malmögruppen). Intervjuerna var av semistrukturerad typ. Av intervjuerna och observationsanteckningarna gjordes en tematisk analys, varur fem teman kunde ses: Elever nöjer sig med första lösningen de kommer på, skillnad i elevers förmåga att uttrycka sig metakognitivt, muntlig återkoppling är att föredra i teknik, pröva och ompröva är tidskrävande och elever önskar konkret återkoppling. Slutsatsen är att elever söker återkoppling som är muntlig, direkt och uppgiftsspecifik, men att hinder i form av tidspress och betygsstress finns. Hur den återkopplingen i den här studien påverkar elevernas tankeprocesser och upplevelser av lärande får lämnas obesvarat då studien förmodligen var för kort för att visa generella tendenser.

Bakgrunden till vår uppsats är att återkoppling behövs som verktyg på en arbetsplats för att få medarbetare att trivas. Detta har i grund och botten anknytning till vårt behov av att känna oss accepterade och av att känna samhörighet. Forskning har visat att bekräftelse från omvärlden är en viktig del för individens självbild. Särskilt i en projektorganisation är återkoppling betydelsefullt, eftersom projektgrupper ofta består av nya konstellationer av människor som snabbt måste lära sig att samarbeta. Om ett bra arbete med återkoppling sker kan detta få positiva effekter på arbetsprestationer. Problematiken kring att ge återkoppling handlar om att ge den på ett konstruktivt sätt som får mottagaren att ta åt sig. Genom att granska tidigare forskning undersökte vi varför det finns ett behov av återkoppling i pro-jektgrupper, vad forskningen säger att givaren bör tänka på när det handlar om återkoppling samt vad konsekvenserna och resultatet kan bli av återkoppling. Vårt syfte är att utifrån den forskning som idag finns undersöka hur arbetet med åter-koppling ser ut i praktiken för fem stycken projektledare. Vi ställde oss bland an-nat frågeställningarna: Ger projektledare återkoppling? På vilka sätt? Hur ser de på arbete med återkoppling? Vet de hur teorin ser ut kring ämnet? Arbetar de med att bli bättre på att ge återkoppling? För att undersöka frågeställningarna använde vi oss av en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer. Projektle-darna arbetar alla inom samma bransch, fastighetsförvaltningsbranschen. Våra intervjudata bearbetades genom transkribering samt kodning efter förutbestämda teman. I vår analys jämförs den teoretiska bakgrunden med den empiriska datan vi insamlat. En matris med en sammanställning av det insamlade materialet återfinns i bilaga 2. Vår slutsats är bland annat att projektledare mest arbetar med positiv återkoppling och att negativ återkoppling kan vara problematiskt att ge. Vi fann även att projektledarna inte hade någon teoretisk kunskap om ämnet återkoppling utan de färdigheter de besatt hade de lärt sig genom erfarenhet. / The background of our paper is that feedback is needed as a tool on during work to make the individuals feel comfortable. This is basically related to our need of feeling accepted and to feel affinity. Research has demonstrated that the confirmation from the outside world is an important part of the individual's selfimage. In a project based environment, feedback is important, as project groups often consist of new constellations of people who quickly must learn to work together. If feed-back could be used successfully, this can have positive effects on work perfor-mance. The problem of providing feedback is how to give it in a constructive way so the receiver to take in the information and accept it. By examining past research, we examined why there is a need for feedback in project teams, what the research says that the giver should consider when it comes to feedback, and what consequences and results of feedback could be. Our purpose is, based on existing research, to examine how feedback is used in practice for five project managers. We asked ourselves following questions: Do project managers provide feedback? In what ways? How do they work with feedback? Do they know how the theory looks about the topic? How do they work to become better at giving feedback? To examine the issues, we used a qualitative approach in the form of semi-structured interviews. The interview subjects were all working in the same indus-try, the real estate industry. Our interview data were processed by transcribing and coding by predetermined themes. In our analysis we compared the theoretical background of the empirical data we collected. A matrix with a compilation of the collected data is presented in appendix 2. Our conclusion is that project managers mostly work with positive feedback and that giving negative feedback is perceived problematic. We also discovered that the project managers lacked a theo-retical knowledge about the subject and that the skills they possessed, had they learned through experience.

Denna studie undersöker hur lärares återkoppling kan bidra till att elever för kreativa matematiska resonemang. Fokus för studien var att undersöka hur lärare kan ge processinriktad återkoppling samt en kombinerad återkoppling på både uppgift- och processnivå som bidrar till att elever i årskurs 2 för kreativa matematiska resonemang. Sammanlagt fick fem elevpar och två grupper om tre elever arbeta med problemlösningsuppgifter där de utifrån behov fick återkoppling på processnivå och/eller uppgiftsnivå. Efter genomförandet av undersökningen analyserades vilken typ av återkoppling som tillämpades samt vilket resonemang det bidrog till hos eleverna. Resultatet visade att samtliga elevpar hade förmågan att själva påbörja ett kreativt matematiskt resonemang genom att själva skapa en lösningsmetod. Resultatet visade även att återkoppling på processnivå bidrog till att eleverna utvecklade sitt kreativa matematiska resonemang genom att själva motivera och argumentera för sitt strategival och lösningsförslag. Återkopplingen bidrog även till att eleverna förde kreativa matematiska resonemang vid de tillfällen som undersökaren gav en kombinerad form av återkoppling på både process- och uppgiftsnivå. / <p>Matematik</p>

På Himmerfjärdsverket söder om Stockholm finns åtta luftade bassänger för biologisk rening av avloppsvatten. Genom att syresätta vattnet skapas en miljö där mikroorganismer kan arbeta och omvandla organiskt material och ammonium till koldioxid, vatten och nitrat. Bara luftningen av dessa aktivslambassänger på Himmerfjärdsverket står för nästan en femtedel av verkets totala energiförbrukning och är därför en viktig process att optimera. Under hösten 2011 har några olika reglerstrategier utvärderats genom fullskaleförsök på verket. Denna rapport handlar om dessa försök. Arbetet bygger på ett tidigare utfört examensarbete vid Himmerfjärdsverket och ingår i en större forskningsstudie som leds av IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Uppsala Universitet. Syftet med studien är att utvärdera metoder för att optimera luftningen med avseende på reningsgrad och energiförbrukning. Målet med detta examensarbete har varit att implementera ammoniumåterkoppling och att jämföra denna reglerstrategi med en strategi som innebär att luftningen styrs på konstanta syrebörvärden, så kallad syreprofil. Grundtanken var att tre olika reglerstrategier skulle undersökas. Dels en där luftflödet styrs individuellt till sex olika zoner i luftningsbassängen med konstanta syrehalter. Dels två olika strategier där luftningen styrs med hjälp av ammoniumåterkoppling, som innebär att börvärdet för syrehalten hela tiden beräknas av ammoniumregulatorn utifrån värdet på utgående ammoniumkoncentration. På grund av olika begränsningar i anläggningen, såväl fysiska som reglertekniska, har endast två reglerstrategier utvärderats. Dels strategin med konstanta syrehalter och dels en snabb ammoniumåterkoppling där syretillförseln styrs efter den momentana utgående ammoniumhalten. Tanken var att även utvärdera en långsam ammoniumåterkoppling, som reglerar efter ett önskat dygnsmedelvärde för utgående ammoniumhalt, men begränsningar i framför allt styrsystemet tillät inte någon implementering av denna reglerstrategi. Regleringen av lufttillförseln görs med kaskadreglering. Det innebär att vid t ex ammonium-återkoppling är ammoniumregulatorn överordnad syrehaltsregulatorn, som i sin tur är överordnad luftflödesregulatorn. Regulatorerna har i detta arbete trimmats med hjälp av Lambdametoden och i rapporten beskrivs förhållandet mellan dessa regulatorer i praktiken. Utifrån de olika försöken har energiförbrukningen beräknats och resultaten visar att den mest effektiva reglerstrategin är konstanta syrehalter sett till både energiförbrukning och reningsgrad. Resultatet blir att ammoniumåterkopplingen kräver 22 Wh per kilo reducerad ammonium. Den ursprungliga regleringen kräver 21 Wh och reglerstrategin med konstanta syrehalter kräver 14 Wh per kilo reducerad ammonium. För att minimera syretopparna bör varje zon i bassängen kunna regleras individuellt och tekniken med en stegrande syreprofil längs med bassängen bör användas för att jämna ut ammoniumbelastningen i luftningssteget.

Syftet med denna studie är att undersöka hur formativ återkoppling kommuniceras avlärare till elever inom musicerande i årskurs nio samt hur några elever upplever det. I studien har fokus inom musicerandet lagts på ensemblespel. I studien har den hermeneutiska vetenskapsteorin använts som ansats. Det sociokulturella perspektivet har använts som lärandeteori. Två lektioner inom ensemblespel i årskurs nio har observerats och sex elever, tre från respektive skola, har intervjuats i samband med besöket. Resultatet visar att formativ återkoppling främst kommunicerats muntligt samtpraktiskt och att dessa kommunikationsformer ofta kompletterar varandra. Återkoppling genom kroppsspråk som en del av den praktiska återkopplingenframhölls också av eleverna. Skriftlig formativ återkoppling var mer sällsynt inom ensemblemusicerandet. Den formativa återkopplingen kommunicerades individuelltsåväl som kollektivt enligt eleverna, även om observationerna övervägande visade på individuell återkoppling. Eleverna var generellt nöjda med omfattningen formativ återkoppling som de fått och hade inte velat få den på något annat sätt. Eleverna sade sig främst föredra muntlig och praktisk återkoppling. Nyckelord: Bedömning, ensemblespel, formativ feedback, formativ återkoppling, framåtsyftande, högstadiet, musicerande, återkoppling

Syftet med studien är att utifrån hur återkoppling beskrivs i litteraturen, undersöka effektiv återkoppling i verkligheten för att beskriva återkopplingssituationer. Arbetet genomfördes genom att idrottslektioner med undervisning i dans i åk 7-9 observerades och interaktionen analyserades. Det är en fallstudie, med en lärare, under en dansperiod i idrottsundervisningen, i en mellanstor stad. Analysen är multimodal som innebär analys av både dialog och aktiviteter, den grundas på ljud-, filminspelningar och fältanteckningar.   I studien framkommer att moment som återkoppling och en inlärningspakt är viktiga för lärande, beskrivet som ett förändrat deltagande. Resultatet pekar på att den uppgiftsorienterade återkopplingen är framgångsrik och effektiv. Den uppgiftsorienterade återkopplingen sker på en rad olika sätt och förekommer i alla beskrivna situationer. Andra effektiva typer av återkoppling som beskrivs är; bekräftande återkoppling, instruktion som återkoppling, tillsägelse, omformulering, reparationer och processinriktad återkoppling. Resultatet visar att det är flertalet former av återkoppling och olika sätt att ge den som sammantaget har effekt. De kontextfulla excerpten kan generaliseras naturalistiskt. Det betyder att exemplen kan överföras till andra situationer då de tydligt visar på former av återkoppling som tillsammans är effektiva vid genomförande av dansundervisning på idrottslektioner.

Föreliggande studie undersöker hur aspekter av mindset, återkoppling och matematiska resonemang påverkar elevers lärande i matematik. Syftet med studien är att bidra till en ökad medvetenhet och en fördjupad förståelse kring hur elevers lärande i matematik kan föras framåt.  I studien förenas två olika teorier för lärande: en socialkonstruktivistisk teori och en metakognitiv teori. Ur denna synvinkel, kan kunskap inte förmedlas, utan är något som utvecklas i möten mellan lärare och elever och elever sinsemellan. Eleven är sin egen resurs i lärandet och läraren skapar förutsättningar för elevens lärande. Metakognitiv teori, i vilken även kognitiv teori ingår, handlar om de tankeprocesser eleverna använder när de hanterar information.  Som metod valdes enkäter med likertskalor samt styrd observation.  Vid observationerna fick eleverna arbeta i par där de var ungefär jämnpresterande i matematik och fick resonera högt när de arbetade med en problemlösningsuppgift. Forskaren deltog aktivt genom att ge eleverna återkoppling antingen på uppgiftsnivå eller på processnivå. Resultatet från de fem elevpar som fick feedback på processnivå visade att denna återkoppling gav bränsle till de kreativa resonemangen som fortsatte. Gemensamt för de fem elevpar som fick feedback på uppgiftsnivå var att de kreativa resonemangen avstannade när feedback gavs, till förmån för algoritmiska resonemang där resonemanget inte var väl förankrat i en matematisk grund. För elever i matematiksvårigheter kunde en svårighet i sig vara att ta steget från det konkreta till det generella och abstrakta, oavsett vilken återkoppling de fick. Vid analysen kategoriserades hälften av eleverna att ha ett growth mindset, vilket innebär att de ser på sin förmåga i matematik som något de kan påverka och utveckla. Den andra hälften kategoriserades att ha ett fixed mindset, vilket innebär att de ser sin förmåga i matematik som en medfödd egenskap som inte går att påverka särskilt mycket. Den grupp elever som inte använde den återkoppling de fick på ett strategiskt sätt för att föra resonemangen framåt, dominerades av att ha ett fixed mindset. Dessa elever gav lättare upp eller använde undvikande strategier då de mötte svårigheter jämfört med övriga elever. Resultatet kan tillämpas i skolan genom att undervisning i matematik bör fokusera på processen där kreativa resonemang och growth mindset gynnas. Det är viktigt att lärare inte ”skalar av” de delar av matematiken som bidrar till den begreppsliga förståelsen, t ex genom att ha starkt fokus på metoder och procedurer, i sin strävan att förenkla och underlätta för elever i matematiksvårigheter.