Bakgrund I takt med att den äldre befolkningen ökar, ökar även antalet äldre över 65 år som upplever ensamhet. Idag anses ofrivillig ensamhet utgöra ett folkhälsoproblem med bland annat en ökad dödlighet hos de drabbade. Sjuksköterskans arbete kan ha en betydande roll för att minska den äldres ensamhet med personcentrerad vård, hänsyn till den äldres resurser och behov för att främja en meningsfull vardag. Utifrån detta behövs kunskap sammanställas inom området för att förbättra kunskapen kring åtgärder som förbättrar den sociala situationen samt syftar till att minska ofrivillig ensamhet hos äldre personer boende i ordinärt boende. Känsla av sammanhang, KASAM, kan fungera som en skyddsfaktor mot ensamhet och har därför valts som teoretisk utgångspunkt för denna litteraturöversikt. Syfte Syftet var att beskriva de omvårdnadsåtgärder som syftar till att minska upplevelsen av ofrivillig ensamhet hos äldre i ordinärt boende. Metod En icke-systematisk litteraturöversikt genomfördes baserat på 18 artiklar av både kvantitativ, kvalitativ och mixad metod. Artiklarna inhämtades från databaserna CINAHL och PubMed och genomgick en kvalitetsgranskning. Genom en integrerad analys sammanställdes resultatet av artiklarna. Resultat Resultatet visade på flera interventioner som hade positiv effekt på att minska ofrivillig ensamhet hos äldre. De mest framträdande interventionerna ämnade att minska äldre personers upplevelse av ensamhet var gruppaktiviteter, sällskapsdjur, volontärarbete, digitala hjälpmedel och individuellt stöd. Dessa visade sig vara effektiva vid ett personcentrerat förhållningssätt och betonar kombinerade omvårdnadsåtgärder för att få en bestående minskning av ensamheten. Rörelsebegränsningar, hälsotillstånd och graden upplevd ensamhet visade sig vara faktorer som påverkade interventionens effektivitet. Slutsats Denna litteraturöversikt erbjuder insiktsfulla perspektiv och påvisar vikten av att integrera presenterade omvårdnadsåtgärder i omsorgen av äldre för att minska ofrivillig ensamhet som är ett ökande samhällsproblem i åldersgruppen. Genom att integrera KASAM i omvårdnaden av de äldre och tillämpa en holistisk och personcentrerad vård kan insatser riktas därefter för att minska ofrivillig ensamheten hos äldre / Background As the elderly population increases, so does the number of seniors experiencing loneliness. Today, involuntary loneliness is considered a public health issue associated with increased mortality among those affected. Nurses play a significant role in addressing the loneliness of the elderly through person-centered care, consideration of the individual's abilities and needs to promote a meaningful daily life. Based on this, knowledge needs to be compiled in the field to enhance understanding of measures that improve the social situation and which aims to reduce involuntary loneliness for elderly individuals. A sense of coherence, SOC, can act as a protective factor against loneliness and has therefore been chosen as the theoretical framework for this literature review. Aim The purpose was to highlight nursing interventions aimed to reduce the experience of involuntary loneliness among older adults living in ordinary housing. Method A non-systematic review was conducted based on 18 articles using quantitative, qualitative, and mixed methods. The articles were retrieved from CINAHL and PubMed databases and underwent a quality review. The results of the articles were compiled through an integrated analysis. Results The results revealed several interventions that had a positive effect on reducing involuntary loneliness among older adults. The most prominent interventions aiming to reduce the experience of loneliness in older individuals were group activities, companion animals, volunteer work, digital aids and individual support. These were found to be effective with a person-centered approach and emphasize combined nursing measures for a lasting reduction of loneliness. Factors such as limited mobility, health conditions and the degree of perceived loneliness were found to influence the effectiveness of the different interventions. Conclusions This review provides insightful perspectives and emphasizes the importance of integrating the presented nursing interventions in the care of elderly to reduce involuntary loneliness, an escalating societal issue within this age group. By incorporating the theory Sense of Coherence into the care of elderly and implementing a holistic and person-centered approach, efforts can be directed and effectively reduce involuntary loneliness among older individuals.

I början av 2020 drabbades världen av Covid-19, och med pandemins intåg följde restriktioner för allmänheten av olika slag. WHO klassade äldre människor över 60 år som en riskgrupp och de tvingades till skyddande hälsobeteenden, som bland annat att undvika att ta emot besök i sitt hem som inte är helt nödvändigt, samt undvika folktäta platser. Många gemensamma aktiviteter i samhället stängdes ned vilket resulterade i att många äldre människor isolerades i sina hem. Syftet med denna scoping review har varit att kartlägga vad befintlig forskning visar avseende hur äldre människor påverkats av restriktioner som Covid-19 inneburit. Studien innehåller både kvalitativa och kvantitativa artiklar och analysen har gjorts tematiskt respektive narrativt. Resultatet visar att äldre människor blev ensammare under pandemin men att det inte nödvändigtvis var till det negativa. / In 2020, WHO declared COVID-19 pandemic, and to control/minimize the spread of COVID-19 restrictions were enforced of varying degree around the world. The WHO classified older people over the age of 60 as a risk group and they were forced into protective health behaviors, including avoiding unnecessary visits to their homes and avoiding crowded places. Many of the common activities in the community were shut down and older people werei solated in their homes. The purpose of this scoping review has been to map what existing research shows regarding how older people were affected by restrictions during COVID-19. The study contains both qualitative and quantitative articles and the analysis has been done thematically and narratively.The results show that older people became more lonely during the pandemic but the loneliness was not necessarily negative.

No description available.

Syftet med denna studie var att undersöka äldre människors (pensionärers) välmående genom att analysera samband mellan upplevd stress, självkänsla och livstillfredställelse i relation till kön, ålder, utbildningsnivå och civilstånd. Studien grundades på en enkätundersökning där 91 äldre individer deltog. Enkäten konstruerades med hjälp av skalorna Perceived Stress Scale (PSS) som mäter stress, Rosenbergs Self-Esteem Scale (RSES) som mäter självkänsla och Satisfaction With Life Scale (SWLS) som mäter livstillfredsställelse. Resultaten visade att det fanns signifikant samband mellan upplevd stress, självkänsla och livstillfredsställelse samt signifikanta skillnader mellan män och kvinnor gällande stress och livstillfredsställelse. Kvinnliga deltagare upplevde mer stress, hade lägre livstillfredsställelse och självkänsla än män. Resultaten visade att kön, livstillfredsställelse och självkänsla signifikant predicerar stress. / The aim of the study was to examine wellbeing of older people (pensioners)by analyzing the relationship between perceived stress, self-esteem and life-satisfaction in relation to gender, age, educational level and marital status. The study was based on a survey where 91 older individuals participated. The survey included Perceived Stress Scale (PSS) measuring stress, Rosenberg’s Self-Esteem Scale (RSES) measuring self-esteem and Satisfaction With Life Scale (SWLS), measuring life satisfaction. The results showed that there were significant relationships between perceived stress, self-esteem and life satisfaction, as well as significant differences between men and women regarding stress and life satisfaction. Females experienced more stress, had lower life satisfaction and self-esteem than males. The results also showed that gender, life satisfaction and self-esteem significantly predict stress.

Bakgrund: Människor blir allt äldre idag vilket leder till att fler personer kommer att diagnostiseras med sjukdomen demens. Detta gör att personer som behöver vård för sjukdomar som är relaterade till ålder också lider risken att ha demens, vilket gör vården mer komplicerad. Sjuksköterskor behöver ha mer kunskap och förståelse för hur sjukdomen utvecklas och hur det påverkar de kognitiva förmågorna hos en person. Det är också viktigt för sjuksköterskan att kunna se personen bakom sjukdomen och skapa en Jag – Du relation till personen med demens för att kunna ge en personcentrerad vård. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av att vårda personer med demens Metod: En litteraturöversikt som genomfördes enligt Fribergs mall där åtta kvalitativa artiklar analyserades vilket resulterade i tre huvudteman och sju subteman. Resultat: Resultatet visade att sjuksköterskor upplevde vården av personer med demens som komplex men ändå utmanande och det viktigaste var att se personen bakom sjukdomen. Sjuksköterskor ansåg att det krävdes goda värderingar, attityder och en god moral för att kunna reflektera i alla de etiska situationer som uppstår under vårdandet för att agera korrekt och inte ha skuldkänslor som påverkade dem negativt psykiskt. Samtidigt tyckte de att det krävdes mer kunskap kring sjukdomen demens, livshistorien men även hur personernas beteende skulle hanteras i vården. Sjuksköterskornas erfarenheter visade på att de ansåg att det fanns många orsaker som gjorde arbetet till personer med demens svårt vilket bland annat var rutiner, brist på personal och resurser, lokaler var inte anpassade för vård av personer med demens men även att vårdpersonalens attityder som påverkade arbetsplatskulturen. Diskussion: Resultatet diskuterades med utgångspunkt från Watsons teori om mänsklig omsorg och hur viktigt det är att vara närvarande i ögonblicket vilket sammanfördes i Jag – Du vårdrelationen som är i fokus vid vårdandet hos personer med demens. / Background: People are getting older today, which leads to more people will be diagnosed by the disease dementia. This means that people who need care for diseases related to age also suffer from the risk of getting dementia, which makes care more complicated. Nurses therefore need more knowledge and understanding of how the disease develops and how it affects the cognitive abilities of the person. It is also important for the nurse to be able to see the person behind the disease and to create an I - You relation to the person with dementia in order to provide good care that is designed just for that person. Aim: The aim was to describe a nurses experiences in caring for a person with dementia Method: A literature review was conducted according to Friberg´s template where eight qualitative articles were analyzed and resulted in three maintheme and seven subtheme. Results: The result showed that nurses experienced the care of people with dementia as complex but still challenging where the most important was to see the person behind the disease. Nurse´s considered that it requires good values, attitudes and a good moral to be able to reflect in all the ethical situations that arise during care to act properly and not have feelings of guilt that negatively affect them psychologically. At the same time, they thought that more knowledge was required about the disease dementia, life story, but also how the behavior of people should be treated in care. Nurses´ experiences showed that they felt that there were many causes that made work for people with dementia difficult, which included routines, lack of staff and resources, facilities were not adapted for the care of people with dementia but also that the attitudes of healthcare professionals affected the workplace culture. Discussion: The result was discussed from Watson's theory of human care and the importance of being present in the moment, which was brought together into the I - You relationship which is a focus point in the care of people with dementia.

Syfte: Syftet med studien var att studera den äldre patientens upplevelse av att leva med svårläkta bensår och vad denne anser bidrar till eller förhindrar en positiv syn på sin tillvaro. Metod: Studien innehåller intervjuer med äldre personer drabbade av svårläkta bensår. En kvalitativ innehållsanalys genomfördes. Resultat: Resultatet visar att informanterna upplever smärta, oro för försämring, ångest och att den långsamma sårläkningen är påfrestande. Enligt informanterna krävs det deltagande vid sociala sammankomster och aktiviteter samt att hålla kontakt med vänner och anhöriga för att bibehålla en positiv syn på sin tillvaro. Livskvaliteten upplevs som relativt god. Liksom synen på tillvaron påverkas också den upplevda livskvaliteten av den egna situationen och då positivt genom att känna sig delaktig i ett socialt sammanhang och negativ genom förlust av självständighet. Samtliga informanter har en positiv upplevelse av den erhållna sjukvården, de tror på kontinuitet för ett bra behandlingsresultat och känsla av trygghet. Slutsats: Svårläkta bensår påverkar den äldre människan på olika områden i livet, fysiskt, psykisk och existentiellt. De äldre patienterna behöver hälso- och sjukvården samt ett socialt nätverk för att bibehålla en positiv livssyn. / Aim: The aim of this study was to study the older patient's experience of living with chronic leg ulcers and what he or she considers to contribute to or impede a positive outlook on their lives. Method: The study includes interviews with elderly people suffering from chronic leg ulcers. A content analysis was performed. Results: The result shows that the informants are experiencing pain, concerns about worsening, anxiety, and that the slow wound healing are stressful. According to informants, it requires attendance at social gatherings and activities and to keep in touch with friends and loved ones to maintain a positive outlook on their lives. The quality of life is perceived as relatively good. The perception of life and the perceived quality of life effects positively by feeling involved in a social context and negatively through the loss of independence. All respondents have a positive experience of the obtained medical care, they believe in the continuity for good treatment results and sense of security. Conlusion: Slow-healing leg ulcers affects older people in different areas of life, physical, psychological and existential. The older patients need health care and a social network to maintain a positive outlook on life.

Digitaliseringens utveckling i det svenska samhället har skett i en rasande takt och har inneburit förändringar i hur vi idag lever våra liv. Den digitala utvecklingen har gått betydligt fortare än vad vi kunnat förutse och påverkar vårt samhälle där en förutsättning för delaktighet innebär att kunna använda internet. Men för äldre människor kan det bli problematiskt, det finns en rad svårigheter som kan uppstå i ett användande av digital teknik vilket gör att de tvingas ta hjälp av och förlita sig på andra människor. Syftet med studien var att skapa en djupare förståelse för hur samhällets ökade användning av digital teknik kan komma att påverka äldre människor samt skapa en uppfattning om hur äldre människor själva upplever den digitala tekniken. Målet har också varit att lyfta problematiken att många äldre kan ha svårigheter att hänga med i samhället när allt mer i vår miljö integreras med teknik som kan vara problematiskt för äldre människor att hantera.   Studien har utgått från en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer med åtta personer i åldern 70-88 år där resultatet har sammanställts och anknutits till vetenskapliga artiklar, samt teorier och begrepp från Foucault, Jönhill och May. Resultatet visar att samhällets ökade användning av digital teknik har viss betydelse för äldre människor. Det är många som har ett mycket begränsat digitalt användande och därmed inte är inkluderade i samhället på samma sätt som de människorna som använder digital teknik i större utsträckning. Vidare visade studien att äldre människor ofta stöter på svårigheter i sitt användande och det resulterar i att de behöver be någon om hjälp vilket ofta är en yngre familjemedlem. Det framkom också att äldre människor inte anser att den digitala tekniken har påverkat deras vardagsliv i någon större utsträckning. / The evolution of digitalization in Swedish society has taken place at a furious pace and has meant changes in how we today live our lives. Digital development has gone much faster than we could have foreseen and is affecting our society where a prerequisite for participation means being able to use the internet. But for elderly people it can be problematic, there are a number of difficulties that can arise in the use of digital technology, which means that they are forced to ask for help and rely on other people. The title of this paper is The importance of digitalization for the elderly and the aim of the study was to create a deeper understanding of how society’s increased use of digital technology may affect elderly people and create an understanding of how elderly people experience digital technology. The goal has also been to raise the problem that many elderly people may have difficulties keeping up with society when more and more of our environment is integrated with technology that can be problematic for elderly people to handle.   The study has been based on a qualitative method in the form of semi-structured interviews with eight people aged 70-88, where the results have been compiled and linked to scientific articles, as well as theories and concepts from Foucault, Jönhill and May. The result shows that society’s increased use of digital technology has some significance for elderly people. Many people have a very limited digital use and are thus not included in society in the same way as the people who use digital technology to a greater extent. Furthermore, the study showed that elderly people often encounter difficulties in their use and this results in them having to ask someone for help, which is often a younger family member. It also emerged that elderly people do not believe that digital technology had affected their everyday lives to any great extent.

Feelings of belonging or not belonging to other people are commonly seen as an essential and universal part of human existence. How loneliness is talked about and understood is, however, found to differ depending on historical, cultural and societal contexts. Today, there are intense discussions on loneliness among older people in the Swedish news-press. Constructions within mass media and - in this licentiate thesis - news-press are found to have a significant influence on how older people evaluate their own life and how older people are treated by the surrounding society. Research with this focus is, however, scarce despite the large amount of studies on loneliness and despite research on constructions of older people within mass media being a frequently addressed issue for ageing research. The aim of this thesis is to explore how loneliness among older people is constructed and how the responsibility for reducing loneliness is designated within the Swedish news-press. In Paper 1 the empirical material consisted of 94 news-press articles from the years 2013-2014. The prime finding was that loneliness was not the main focus in the articles from the Swedish news-press. The concept was used more to motivate the need for political change, enhancing the importance of volunteer work and described as a risk factor within research reports. The material analysed in Paper 2 consisted of 40 news-press articles from October 2016. The responsibility for reducing loneliness among older people was found to be designated between welfare state institutions on different levels. Institutions and political parties both defend the planned or performed measures to reduce loneliness, but also admit to not doing enough in this regard. Older people were found to be constructed as recipients of activities for reducing loneliness, and the “we” in “society” were those who should perform activities in order to reduce loneliness among older people. The main overall finding of the thesis is that loneliness was not the main focus in the articles from Swedish news-press. Instead, loneliness was used as a motive for political change and to enhance the value of volunteer work. Furthermore, loneliness among older people is understood as a problem that needs to be solved. The contexts and logics of the mass media were found to have an influence on how loneliness among older people was constructed, as the issue was mainly addressed in local debate articles with ambitions of achieving change. / Känslor av tillhörighet med andra människor betraktas som en viktig och universell del av människans existens. Ensamhet är särskilt relaterat till åldrande och äldre människor. Hur ensamhet pratas om och förstås varierar dock beroende på historiska, kulturella och samhälleliga kontexter. Idag är diskussionerna om ensamhet bland äldre människor intensiva inom svensk dagspress. Konstruktioner inom massmedia har visat sig ha ett betydande inflytande på hur äldre människor värderar sitt eget liv och hur äldre behandlas av det omgivande samhället. Få studier har fokuserat på konstruktioner av äldres ensamhet i massmedia, trots det stora antalet studier om ensamhet och trots att forskning om konstruktioner av äldre inom massmedia är en ofta behandlad fråga inom äldreforskningen. Syftet med denna licentiatavhandling är att undersöka hur ensamhet bland äldre konstrueras och hur ansvaret för att minska ensamhet bland äldre utpekas inom svensk dagsspressen. I Studie 1 bestod det empiriska materialet av 94 artiklar från svensk dagspress, från åren 2013-2014. Det främsta resultatet var att ensamhet inte utgjorde huvudfokus i artiklarna från svensk dagspress. Ensamhet användes främst som ett begrepp för att motivera behovet av politisk förändring, betona värdet av volontärarbete och för att i forskningsrapporter beskriva riskfaktorer för äldre personers hälsa. Materialet som analyserades i Studie 2 var 40 artiklar från svensk dagspress, från oktober 2016. Ansvaret för att minska ensamhet bland äldre utpekades mellan välfärdsstatliga institutioner på olika nivåer. Institutioner och politiska partier försvarade de planerade eller genomförda åtgärderna för att minska ensamhet, men erkände också att de inte gör tillräckligt i frågan. Äldre personer konstruerades som mottagare av aktiviteter för att minska ensamhet, och "vi" i "samhället" var de som borde utföra aktiviteter för att minska ensamhet bland äldre. De främsta resultaten från denna avhandling är att ensamhet inte är huvudfokus i artiklarna från svensk dagspress. Istället användes ensamhet som motiv för politisk förändring och för att betona värdet av volontärarbete. Vidare förstås ensamhet bland äldre människor som ett problem som behöver lösas. Massmediala sammanhang och logiker visade sig ha ett inflytande på hur ensamhet bland äldre konstrueras, eftersom frågan huvudsakligen behandlades i lokala debattartiklar, med ambitioner om att åstadkomma förändring.

Syftet med studien är att undersöka om och i så fall hur enhetschefer på vård- och omsorgsboenden beaktar äldre människors sociala välbefinnande samt redogöra för vad enhetschefer i deras chefsroll uppmärksammar som viktigt för de äldres sociala välbefinnande. Frågeställningarna berör hur enhetschefer på vård- och omsorgsboenden arbetar för att främja de äldres sociala välbefinnande och vilka utmaningar avseende de äldres sociala välbefinnande som enhetschefer på vård- och omsorgsboenden identifierar. Studien utgår från ett kvalitativt metodval och resultatet har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med enhetschefer på vård- och omsorgsboenden i en mellanstor kommun i Sverige. Studiens resultat belyser hur enhetschefer på vård- och omsorgsboenden arbetar med att främja de äldres sociala välbefinnande genom att skapa förutsättningar för trygghet, gemenskap och självbestämmande. Enhetscheferna identifierar utmaningar förenade med de äldres sociala välbefinnande och lyfter att hitta arbetssätt för att bidra till minskad ofrivillig ensamhet hos de äldre och bistå med stöd för att tillgodose de äldres individuella behov och öka deltagandet på de sociala aktiviteterna. / The purpose of this study is to investigate whether, and if so how, unit managers at nursing homes take the social well-being of older people into account and describe what managers in their position recognize as important for the social well-being of the elderly. The research questions are based on how unit managers at nursing homes work to promote the social well-being of the elderly, and which challenges regarding the social well-being of the elderly that unit managers at nursing homes identify. The study is based on a qualitative choice of method and the results have been collected through semi-structured interviews with unit managers at nursing homes in a medium-sized municipality in Sweden. The study's results highlight how unit managers at nursing homes work to promote the social well-being of the elderly by creating conditions for security, community and self-determination. The unit managers identify challenges associated with the social well-being of the elderly and find ways of working to contribute to reducing involuntary loneliness among the elderly.  The unit managers also assist with support to meet the individual needs of the elderly and increase participation in social activities.

Bakgrund: Urininkontinens hos äldre är ett vanligt förekommande problem. Fler människor lever längre och drabbas av urininkontinens när kroppen åldras. Kopplingar mellan urininkontinens och den äldres fysiska förmåga kan vara komplexa och omfattande. Livskvalité hos den äldre människan handlar om vad som gör livet värdefullt och kan skilja sig åt från person till person. I vårdandet är specialistsjuksköterskans ansvar att främja hälsa och arbeta för patientens välbefinnande på ett sätt som bemöter individens behov. Syfte: Belysa äldre människors upplevelse av livskvalité vid urininkontinens. Metod: Integrativ litteraturstudie enligt Whittemore och Knafl:s beskrivning med data från kvantitativa och kvalitativa artiklar. Resultat: Analys av nio artiklar ledde fram till tre teman och sex subteman. Bilden av sig själv, praktisk anpassning i livet och social anpassning som påverkas och kan förändras när den äldre människan drabbas av urininkontinens. Människor med urininkontinens beskriver att livskvalitén förändras och väcker känslor som oro och rädsla. Självbilden och självkänslan påverkas av urininkontinens samtidigt som självbilden kan stärkas av vård och omvårdnad. Besvär som läckage och täta toalettbesök orsakade av urinkontinens påverkar vardagen och leder till minskade dagliga aktiviteter och mindre umgänge. Slutsats: Minskade besvär av urininkontinens bidrar till att möjliggöra fysisk aktivitet och sammantaget ökar det livskvalitén. / Background: Urinary incontinence in the elderly is a common problem. More people live longer and suffer from urinary incontinence as the body ages. Links between urinary incontinence and the physical ability of the elderly can be complex and extensive. Quality of life for the elderly is about what makes life valuable and can differ from person to person. In care, the specialist nurse's responsibility is to promote health and work for the patient's well-being in a way that meets the individual's needs. Purpose: Elucidate older people's experience of quality of life with urinary incontinence. Method: Integrative literature study according to Whittemore and Knafl's description with data from quantitative and qualitative articles. Results: Analysis of nine articles led to three themes and six subthemes. Self-image, practical adaptation in life and social adaptation that are affected and can change when the elderly suffer from urinary incontinence. People with urinary incontinence describe that the quality of life changes and arouses feelings such as worry and fear. Self-image and self-esteem are affected by urinary incontinence, while self-image can be strengthened by care and nursing. Problems such as leakage and frequent toilet visits caused by urinary incontinence affect everyday life and lead to reduced daily activities and less socializing. Conclusion: Reduced symptoms of urinary incontinence help to enable physical activity and overall it increases the quality of life.