Denna litteraturstudie har som syfte att undersöka hur skönlitteraturen legitimeras i svenskundervisning för årskurs 7-9 utifrån befintlig forskning inom ämnet. Studien tar sin utgångspunkt i följande två frågeställningar: Varför ska elever arbeta med skönlitteratur i skolan? Vad menar forskning att undervisning i skönlitteratur ska utveckla hos eleverna? Eftersom denna studie är en litteraturstudie har aktuell forskning valts ut utifrån bestämda begränsningar. Exempelvis har endast litteratur som berör den svenska skolan valts ut. Två doktorsavhandlingar utgör studiens huvudmaterial, därtill har fem titlar till använts för att diskutera skönlitteraturens syfte i skolan. Denna studie visar att arbetet med skönlitteratur ska fungera som verktyg för elevernas identitetsutveckling. Eleverna utvecklar sin förmåga att fylla textens tomrum med egna erfarenheter genom en subjektiv förankring. Eleven får då bearbeta sig själv och sitt liv genom litteraturen. Genom att läsa skönlitteratur utvecklas också den narrativa fantasin som gör att läsaren kommer att kunna anta andra människors perspektiv. Skönlitteraturen kan därför fungera som övergångsobjekt eller som en bro till andra människor, vilket också bidrar till att litteraturen kan lösa konflikter och som verktyg för att utveckla demokratiska värderingar. Slutligen kan också skönlitteratur läsas som språkutvecklande redskap. Det ställs höga krav på elevernas läsfärdigheter för att läsa skönlitteratur på ett djupare plan, därför krävs att skönlitteraturen inte läses helt oreflekterat och okritiskt för att uppnå sitt syfte enligt ovan. I klassrummet krävs diskussioner kring bland annat olika tolkningar och erfarenheter av texten men även diskussioner kring litteraturens sanningshalt och skillnad på fiktion och verklighet. Därför krävs också planering och uppgifter som uppmuntrar eleverna till att bli goda skönlitterära läsare. / <p>Svenska</p>

Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka arbetssätt som verksamma matematiklärare använder för att arbeta med formativ bedömning. Syftet är även att undersöka vilka effekter på elevernas lärande de upplever att arbetssätten har samt vilka svårigheter de upplevt med att implementera formativ bedömning. I och med den nya läroplanen samt flera stora forskningsöversikter har begreppet formativ bedömning fått stor genomslagskraft inom den svenska skolan, trots detta upplevs ämnet matematik inte vara lika formativt som många andra ämnen. Den teoretiska utgångspunkten i denna studie bygger på Dylan Wiliams fem nyckelstrategier för formativ bedömning. För att uppnå studiens syfte har åtta stycken verksamma matematiklärare deltagit i en kvalitativ intervju. Deras svar har analyserats utifrån en meningstolkande analysmodell. Resultatet visar att samtliga lärare anser sig arbeta med formativt bedömning och att det främst görs genom ökad muntlighet i klassrummet, grupparbeten och problemlösningsfokus. Det framgår även att de två sista nyckelstrategierna, kamratbedömning och självvärdering, är de som lärarna arbetar minst med. Samtliga lärare upplever att tidsbristen är den största svårigheten och att den främsta effekten på elevernas lärande är att de blir mer medvetna om sin egen lärprocess. / The purpose of this essay is to give an insight into how people working as mathematics teachers works with formative assessment, which effects on the students learning they experience that the formative methods have and which difficulties they have experienced when implementing a formative assessment. Due to the new curriculum and many significant research surveys the term formative assessment have made a big impact on the Swedish school system, despite that the mathematics subject doesn't seem as formative as other subjects. The theoretical starting point for this study is found Dylan Wiliams five key strategies for formative assessment. Eight mathematics teachers have participated in a qualitative interview and their answers have then been analyzed on the basis of an analyzing model with the purpose to find an answer at our research questions. The result shows that all the teachers consider themselves to work with formative assessment and that it is mostly done through more oral components, group work and problem solving in the classrooms. It also shown that the last two of the key strategies, peer assessment and self-evaluation, are the two components that they work the least with. All teachers experience that the lack of time is the biggest problem in implementing a formative assessment and that the biggest effect on students learning is that the students become more aware of their own learning process.

Många elever på yrkesintroduktion når inte kunskapskraven i svenska som andraspråk, åk 9. För att nyansera bedömningen görs en inplacering i nivåmodellen enligt processbarhetsteorin. För att studera nivån undersöks verbfrasens betydelse i 8 elevtexter från introduktionsprogrammet yrkesintroduktion. Resultatet visar att flera elever processar på nivå 4 och 5 inom processbarhetsteorin och det är möjligt att en del elevtexter ses som mer avancerade och därför närmare godkänt. I uppsatsen hävdas att en bedömning enligt processbarhetsteorin kan visa en ’second opinion’ i vilken elever som använder mer avancerade grammatiska strukturer ligger närmare ett godkänt betyg. Om detta räcker för ett godkänt betyg måste dock avgöras från fall till fall. I uppsatsen diskuteras därför bedömning utifrån nyanser och konsekvenser som en användning av processbarhetsteorins modell kan utgöra. / <p>Svenska som andraspråk</p>

Syftet med detta arbete är att studera hur elevers uppfattning av variabelbegreppet utvecklas mellan årskurs 7 till 9. Internationella tester visar att svenska elever i årskurs 8 har svårt för det matematiska begreppet variabler samtidigt som skolverket har konstaterat att variabelbegreppet är viktigt för förståelsen av matematiken på gymnasienivå. Inom forskningsprojektet Concepts in Secondary Mathematics gjorde forskaren D. E. Küchemann på 1980-talet en klassificering av elevers uppfattning av variabelbegreppet. Denna klassificering i 6 stadier används av bland annat skolverket och har även använts i denna studie. Küchemann ansåg att de flesta elever i åldrarna 13-15 inte hade möjlighet att helt uppfatta variabelbegreppets korrekta innebörd, en slutsats som blivit kritiserad. Jag ville således undersöka om jag kunde klassificera och mäta en utveckling i elevers uppfattning av variabelbegreppet enligt Küchemanns stadier. Jag studerade elever i årskurs 7 till 9 och använde mig av en enkätundersökning.Resultatet visade på en mycket tydlig utveckling av elevernas uppfattning av variabelbegreppet. I motsats till Küchemanns undersökning visade eleverna i årskurs 8 och 9 att de hade en uppfattning av variabelbegreppet som hör hemma i klassificeringens tre högre stadier. Däremot visade det sig att vara mycket svårt att klassificera uppfattningen hos de elever, övervägande från årskurs 7, som hade en uppfattning som representeras av de tre lägre stadierna. Jag anser att dessa tre lägre stadier är missuppfattningar och studiens resultat har fått mig att reflektera över hur konkretiseringar som används inom matematikundervisningen påverkar elevers förståelse.

Syftet med den här uppsatsen är att fördjupa förståelsen för hur några centrala händelser under andra världskriget framställs i svenska och finlandssvenska läroböcker i historia. Framför allt undersöks om läroböckernas innehåll präglas av en kritisk eller förlåtande hållning gällande de båda ländernas relation till Tyskland, finlandshjälpen, och finska krigsbarn. De frågor som ställs för att uppnå syftet är: Hur framställs Sveriges respektive Finlands relation till Tyskland under andra världskriget i läroböckerna? Hur framställs finlandshjälpen i de svenska och finlandssvenska läroböckerna? Hur framställs finska krigsbarn i de svenska och finlandssvenska läroböckerna? De material som undersöktes bestod av sju läroböcker, fem från Sverige och två finlandssvenska läroböcker. De svenska läroböckerna är inte äldre än fyra år och har valts ut genom sökningar ur biblioteks databaser och koll av tidigare forskning. De finlandssvenska läroböckerna är rekommenderade av Förbundet för lärare i historia och samhällslära. Metoden för själva analysen består av att undersöka läroböckernas urval samt deras förlåtande eller kritiska perspektivmarkörer och värdeomdömen. Den tidigare forskning har visat att andra undersökningar av äldre svenska och finsk-svenska läroböcker nämner finlandshjälpen mycket men inte krigsbarn särskilt. Tidigare forskning lyfter också att äldre läroböcker har haft vitt skilda uppfattningar om hur den svenska neutraliteten ska uppfattas. Uppsatsen visar att finlandshjälpen inte nämns i de finlandssvenska läroböckerna vid fler än ett tillfälle, men har en tydlig plats i de svenska läroböckerna. Finska krigsbarn får ta mer plats i de finlandssvenska läroböckerna än de svenska. Gällande de förlåtande och kritiska markörerna så är läroböckerna jämförelsevis mer förlåtande än kritiska, de finlandssvenska läroböckerna är dock mer kritiska än de svenska.

Den svenska och den finländska hälsoundervisningen skiljer sig på många sätt men har även många likheter. I Sverige undervisas hälsa och idrott i en ämneskombination medan i Finland blev hälsa ett självständigt ämne, hälsokunskap, år 2001. Syftet med föreliggande studie är att bidra med kunskap om undervisning av hälsa i grundskolan åk 7–9 i relation till idrottsämnet i Sverige respektive gymnastikämne i Finland. I studien har det genomförts sex intervjuer med idrott- och hälsalärare i grundskolan åk 7–9 i Sverige och sex intervjuer med grundskolelärare i hälsokunskap/gymnastik i Finland. I resultatet framkommer det att de intervjuade lärarna upplever att svenska elever har lättare att se en koppling mellan området idrott och området hälsa än vad de finländska eleverna har. De svenska intervjuade lärarna är delvis positiva till att dela upp ämnet idrott och hälsa men har svårt att se hur ett till ämne skulle få plats tidsmässigt i grundskolan åk 7–9. De finländska intervjuade lärarna i studien har svårt att ställa sig positiv till en ämneskombination av hälsokunskap och gymnastik eftersom lärarna anser att den breda hälsoundervisningen som finns i Finland idag skulle försvinna.

Many studies show that language learners see the benefits of using their first language in order to learn second or subsequent languages, while they also see some disadvantages. This reflects dominant ideas in language learning about the importance of keeping languages separate. The present study examines translanguaging, a strategy in which learners are encouraged to use their entire linguistic repertoires during language learning. To this aim, data are examined from Swedish learners (n= 168) in grades 7-9 to investigate their attitudes and perceptions towards translanguaging in the EFL classroom, and to shed light on the roles of age and proficiency in constraining them. The data was collected by means of a questionnaire and a proficiency test in order to measure the participants’ proficiency in English. Unlike the mixed views reported in previous studies, the learners investigated here had a positive view of translanguaging and perceived it as beneficial to their learning. Furthermore, the findings suggest that learners often used Swedish for specific functions, especially explaining grammar and vocabulary, clarifying tasks and instructions, comparing the languages and asking questions. This was even more so for low proficiency learners, who used translanguaging more for both practical and social purposes. On the other hand, higher proficiency learners used less Swedish and viewed translanguaging as less helpful. These learners also reported that their teachers used more Swedish in the classroom compared with their less proficient peers. It was also found that learners showed a greater tendency to use translanguaging with increasing age, although this might have been due to differences between teachers and their individual practices. / Många studier visar att elever ser fördelarna med att använda sitt förstaspråk för att lära sig andra eller efterföljande språk, medan de också ser några nackdelar. Detta återspeglar dominerande idéer i språkinlärningen om vikten av att hålla språken åtskilda. I den här studien undersöks transspråkande (translanguaging), en strategi där eleven uppmuntras att använda hela sin språkliga repertoar under språkinlärningen. För detta ändamål undersöks data från svenska elever (n = 168) i årskurs 7-9 för att undersöka deras attityder och uppfattningar kring transspråkande i det EFL-klassrummet och för att belysa hur faktorerna ålder och färdighet påverkar dem. Uppgifterna samlades in med hjälp av en enkät och ett färdighetstest för att mäta deltagarnas färdigheter på engelska. Till skillnad från de blandade åsikter som rapporterats i tidigare studier hade de studenter som undersöktes i denna studien en positiv syn på transspråkande och uppfattade det som fördelaktigt för deras lärande. Dessutom tyder resultaten på att eleverna ofta använde svenska för specifika funktioner; särskilt att förklara grammatik och nya ord, klargöra uppgifter och instruktioner, jämföra språk och ställa frågor. Detta var ännu mer för elever med låg färdighet, som använde transspråkande mer för både praktiska och sociala ändamål. Å andra sidan använde elever med högre kompetens mindre svenska och betraktade transspråkande som mindre användbart. Dessa elever rapporterade också att deras lärare använde mer svenska i klassrummet jämfört med sina kamrater med lägre färdighet. Studien pekar också på att eleverna visade en större tendens att använda transspråkande med ökande ålder, även om detta kan ha berott på skillnader mellan lärare och deras individuella metoder.