I ett led att stärka likvärdigheten i skolan, ges särskilda stöd till elever som inte uppnår kunskapskraven när extra anpassningar inte räcker till. Det har tidigare uppmärksammats att flickor inte får del av detta stöd i samma utsträckning. Syftet med denna studie är därför att bidra med kunskap om hur kön inverkar på vilket sätt det särskilda stödet för elever på högstadiet utformas. Genom att använda kvalitativ innehållsanalys för att undersöka åtgärdsprogram, finner vi att det särskilda stödet i viss mån motiveras och utformas på olika sätt beroende på kön. Flickornas åtgärdsprogram tenderar att ha en starkare koppling till måluppfyllelse, uttrycka behov tydligare och föreslå mer specifika åtgärder. En del av dessa åtgärder framstår dock som extra anpassningar snarare än särskilt stöd. Pojkarnas program relaterar mer sällan till måluppfyllelse och beskriver behoven på ett vagare sätt, men erbjuder mer omfattande åtgärder, ofta i form av särskild undervisning. Åtgärdsprogrammens utformning riskerar att, utöver bristen på adekvat stöd för flickor, ocksåförstärka normativa föreställningar om "duktiga och sociala flickor" kontra "stökiga och omotiverade pojkar". I sin helhet fungerar dessa program som performativa språkliga handlingar som bidrar till att reproducera konstruerade föreställningar om hur elever ska vara. Således riskerar upprättandet av åtgärdsprogram att befästa koncept om könsstereotypa idealelever.

I denna kvalitativa enkätstudie som utgår från en sociokulturell teori, undersöker vi pedagogisk skolpersonals erfarenheter, uppfattningar och upplevelser av rutiner och strategier för att göra elever delaktiga vid utformning av särskilt stöd och upprättning av åtgärdsprogram. Det är delar av elevhälsan såsom speciallärare, specialpedagoger och skolledare tillsammans med lärare tillika mentorer som vanligtvis upprättar underlagen för särskilt stöd. Det var 53 respondenter som svarade på enkäten och av dessa var 29 respondenter speciallärare, 17 var lärare och 5 uppgav sig vara från ledningsgruppen, 1 var från central elevhälsa och 1 svarande som förälder. Vi har tagit alla respondenters svar i beaktande. Eftersom yrkesrollerna för speciallärare och specialpedagoger i praktiken är ganska otydliga så har vi sammanslagit dem och varit öppna med hur vi har formulerat oss i enkäten. Vi har med hjälp av en skriftlig enkätstudie tagit del av deras berättelser och perspektiv kring rutiner, strukturer, organisering och arbete för elevers delaktighet och inflytande vid upprättande av särskilt stöd och åtgärdsprogram. Vi valde en kvalitativ, webbaserad och skriftlig enkätintervju som datainsamlingsmetod. Vi använde oss av en anonym enkät med halvstrukturerade skriftliga, öppna frågor. Den kvalitativa studien har en explorativ ingång då den bygger på ett utforskande och brett arbete med många respondenter som anonymt och skriftligen har delat med sig av sina tankar och upplevelser. Resultatet av den kvalitativa studien visade att den pedagogiska personalen arbetar med olika artefakter för att göra eleverna delaktiga i processen och det framkom även att respondenterna efterfrågade bättre rutiner för hur elever kan göras delaktiga i upprättning av åtgärdsprogram.

Studiens syfte var att undersöka aspekter av elevdelaktighet i åtgärdsprogram för elever i läs- och skrivsvårigheter. Empiri till studien samlades in genom åtgärdsprogram och webbenkät. Intresse var att undersöka hur elevens delaktighet synliggjordes, vilka perspektiv på genomförda läs- och skrivutvecklande insatser som framkom samt vilka möjligheter och hinder som fanns i samband med elevens delaktighet i åtgärdsprogram. Studien hade en kvalitativ ansats. Graden av elevens delaktighet i åtgärdsprogram varierade. Elevens delaktighet i upprättande av åtgärdsprogram visades vara relativt hög. Den reella delaktigheten för eleven i upprättande av åtgärdsprogram synliggjordes dock inte. I utvärdering av åtgärdsprogram uppgavs i enkätsvar att elevdelaktigheten var hög medan åtgärdsprogram visade låg delaktighet. Elevens perspektiv på genomförda läs- och skrivutvecklande insatser både synliggjordes och inte synliggjordes enligt svar i enkät. I åtgärdsprogram synliggjordes elevens perspektiv angående genomförda läs- och skrivutvecklande insatser i mycket låg utsträckning. I resultat framgick både möjligheter och hinder med elevens delaktighet. Studiens resultat analyserades med hjälp av Harts delaktighetsstege och analysen visade att elevens delaktighet i åtgärdsprogram för elever i läs- och skrivsvårigheter placerades till största del på de lägre stegen.

Syftet med följande arbete är att undersöka och analysera vilka specialpedagogiska insatser som är vanligt förekommande i åtgärdsprogram för elever i läs- och skrivsvårigheter i årskurs tre utifrån ett helhetsperspektiv. Helhetsperspektivet delar vi upp i individ-, grupp- och organisationsnivå för att djupare kunna studera hur ett sådant synsätt förekommer och kan främjas.Arbetet inleds med en genomgång av forskning inom läs- och skrivsvårigheter samt möjligaarbetssätt. Det tar även upp riktlinjer kring åtgärdsprogrammets utformning ur etthelhetsperspektiv. I resultatet ställer vi resultatet från våra intervjuer mot den senare tidens forskning. Vi tar reda på vanligt förekommande insatser vid läs- och skrivsvårigheter i årskurs tre och analyserar huruvida dessa insatser tas upp i åtgärdsprogrammet ur helhetsperspektivetindivid, grupp och organisation. Helhetsperspektivet tar även sin utgångspunkt i den Utvecklingsekologiska teorin.Sammanfattningsvis pekar resultatet på att helhetsperspektivet till viss del går att skönja men att det undergrävs av faktorer som resurser och tid. De specialpedagogiska insatserna inom läs- och skrivsvårigheter tenderar att bli punktuella, men vi ser tecken på att en relationellambition ändå förekommer. / Special needs educational contributions regarding reading and writing difficulties in gradethree. Constructing action programmes out of a wholeness perspective

Syftet med denna studie är att genom intervjuer synliggöra hur speciallärares/specialpedagogers går tillväga för att göra elever i lässvårigheter delaktiga i läsfrämjande insatser och åtgärdsprogram.Vi har utgått från det relationella perspektivet. Den kvalitativa studien bygger på nio intervjuer med speciallärare/specialpedagoger i mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet. Utifrån våra resultat ser viatt samtliga av de intervjuade framhåller vikten av elevens delaktighet i de läsinsatser ochåtgärdsprogram som upprättas men att delaktigheten tas tillvara på olika sätt i de olika stadierna. Det som också framkommer är att elevernas delaktighet i stödinsatser anses vara som störst i mellanstadiet, där insatserna är fler och omsorgen av elevernas välbefinnande är större än i både högstadiet och gymnasiet. Samtidigt visar vårt resultat att den vanligaste formen av elevens delaktighet i mellanstadiet sker inom ramen för lärarens val av metoder. Detta kan enligt ett relationellt perspektiv ses som en utmaning. Ju äldre eleverna blir stiger förväntningarna på elevens självständighet, och att de i högre grad kan uttrycka sina behov i upprättandet av läsinsatser. Det som framkommer av våra resultat är att insatserna på gymnasiet är färre, men att de insatser som sätts in i högre grad upprättas utifrån ett relationellt perspektiv, då de större utsträckning formas utifrån elevens intresse än i grundskolan. Från dessa resultat drar vi följande slutsatser att även om det relationella perspektivet är mer synbart i gymnasiet på de insatser och åtgärdsprogram som upprättas ersätts den individuella lästräningen som är mer förekommande på mellanstadiet, med kompensatoriska verktyg ju äldre eleverna blir.

Sammanfattning Syftet med studien är att utifrån ett helhetsperspektiv analysera skolans arbete för elever med problematisk skolfrånvaro i grundskolan. I studien undersöks skolans beskrivningar av vilka hindrande och möjliggörande faktorer som ligger till grund för elevers problematiska skolfrånvaro och arbetet med detta. Studien undersöker vidare hur pedagogiska kartläggningar av elevers problematiska skolfrånvaro relaterar till efterföljande åtgärdsprogram samt hur ett helhetsperspektiv på skolfrånvaro bidrar till utveckling av skolans arbete för elever med problematisk skolfrånvaro.  Som teoretisk utgångspunkt tillämpas ekologisk systemteori för att nå en förståelse av helheten. Tre specialpedagogiska perspektiv används för fördjupad insikt om skolans perspektivtagande och dess följdverkan. Studien är kvalitativ och bygger på 10 kartläggningar med tillhörande åtgärdsprogram samt 6 kompletterande semistrukturerade intervjuer med lärare. Vid analys av data tillämpas tematisk analysmetod med en i huvudsak induktiv ansats. Resultat och analys redovisas i 10 teman: individburna faktorer, familjen, motivation, relationers verkan, skolfaktorer, samhället, kartläggningar, samverkan, åtgärder, övrigt stöd.    Studiens resultat visar att när de studerade skolorna analyserar orsaker för skolfrånvaro ser skolan framförallt hindrande faktorer utifrån ett kompensatoriskt perspektiv. Möjligheter uppfattas med grund i ett kritiskt perspektiv. Faktorer i skolan och hemmet utvärderas i ringa grad vilket leder till att kartläggningar saknar helhetsperspektiv. Följdverkan är att åtgärdsprogram inte upprättas utifrån bred grund. Vidare visar studiens resultat på att de studerade skolornas arbete utgår från åtskilda mikrosystem som får till följd att samverkan brister samt att elevhälsan intagit en dokumenterande undanskymd roll.  Resultatet visar att de studerade skolorna har behov av en aktiv och samverkande elevhälsa med bred förståelse för individens möjligheter och hinder likväl som för skolans egna organisation i samspel med eleven. Vidare visar studiens resultat hur ett helhetsperspektiv på skolfrånvaro kan bidra till utveckling av skolans arbete för elever med problematisk skolfrånvaro. Nyckelord: åtgärdsprogram, pedagogisk kartläggning, ekologisk systemteori, skolnärvaro, elevhälsa

Abstract/SammanfattningNilsson, Tommy (2013) Hur konstruerar pedagogen elever i behov av särskilt stöd i åtgärdsprogram? (How do teachers construct pupils with special needs in action plans?)Problemområde:Syftet med undersökningen var att se hur elever i behov av särskilt stöd konstrueras i åtgärdsprogram i en svensk grundskola i en mindre svensk kommun. Frågeställningar tog utgångspunkt i ett diskursanalytiskt perspektiv där en socialkonstruktionistisk teori användes som ingång. Vid användandet av en socialkonstruktionistisk teori menar Lutz (2009) att ett kännetecken kan vara att det finns en kritisk hållning till kunskap som i sammanhanget tas för given. Undersökningen hade tre huvudfrågeställningar. •Vilka diskurser framträder via språket i den lokala miljön? •Med vilka ord formuleras elevens styrkor och svårigheter i åtgärdsprogrammen? •Till vem riktar sig formuleringarna i dokumenten?Metod: Huvuddelen av studien utgjordes av en analys av 15 åtgärdsprogram. I litteraturen kunde författaren se att diskursanalys kan vara en användbar metod då dokument skall analyseras (Lutz, 2009; Andréasson, 2007; och Asp-Onsjö, 2006, Lahdenperä, 2000). Persson (2004) utgjorde inspiration för textanalysen i vilken olika teman identifierades. Teman som identifierades var t ex mål/kunskaper, åtgärder och avsändare/mottagare. Tillsammans med rubrikerna i den undersökta skolans åtgärdsprogram utgjorde de kärnan till en intervjuguide. Utifrån resultatet i analysen gjordes en gruppintervju med tre specialpedagoger på en F-5 skola. Intervjun gjordes utifrån hur pedagoger konstruerar och benämner eleven i dokumenten. Resultat: Resultatet redovisas utifrån hur ett åtgärdsprogram upprättas och på vilka grunder det görs. Litteratursökning och empiri kopplas till det teoretiska ramverket. I litteratursökningen framkom att en framgångsfaktor vid upprättande av åtgärdsprogram kan vara föräldrarnas delaktighet. Resultatet visar också att språket kan bli förstärkande i processen där individen kan få rollen som ägaren av problemet. Det framkom att eleven kunde skrivas fram utifrån olika kriterier. I textanalysen kunde författaren se att det var kunskapsdiskursen som var den dominerande. Variationerna i konstruktionerna kunde förklaras utifrån flera orsaker. En av orsakerna var att informanterna uppfattade styrdokumenten som otydliga då åtgärdsprogram skulle skrivas. Det fanns också en gemensam hållning i den undersökta skolans kommun att hemmet inte fick ansvara för några åtgärder. En annan orsak till variationer i dokumentationen var att informanterna hade olika syn på vem som var avsändare och mottagare i åtgärdsprogrammen. Här fick en del pedagogiska begrepp utan förklaring konsekvenser för konstruktionen av eleverna. Dock identifierades endast en begränsad socioemotionell och psykosocial diskurs. I Andréasson & Asplund-Carlsson (2012) framkom att mottagaren kan vara flera personer, vilket gjorde att dokumentationen fick flera funktioner.Diskussion och specialpedagogiska implikationerDiskussionen är uppbyggd kring de tre frågeställningarna där vikten av att använda sig av framgångsfaktorer då åtgärdsprogram skrivs poängteras. Pedagogens förhållningssätt och elevens delaktighet blir synligt. Även den pedagogiska utredningen tas upp och då utifrån vikten av att analysen av eleven sker utifrån organisations-, grupp och individnivå. I specialpedagogiska implikationer redovisas en åtgärd vilken innebär att använda styrdokument och relevant litteratur som bokcirkel för att medvetandegöra pedagogerna i det praktiska arbetet med både pedagogisk utredning och åtgärdsprogram.Nyckelord: delaktighet, diskursanalys, dokumentation, specialpedagogik, åtgärdsprogram

Titel: Åtgärdsprogram- ur ett kritiskt diskursanalytiskt perspektiv.Författare: Jesper JarnloTyp av arbete: Examensarbete, avancerad nivå (15hp)Handledare: Lisbeth Ohlsson, Examinator: Kristian LutzProgram: Specialpedagogprogrammet, Malmö högskolaSyftet med studien var att titta på hur pedagoger formulerar sig i åtgärdsprogram och vilka konsekvenser det kan få för elever som bedöms att vara i behov av särskilt stöd. De två frågeställningarna behandlade hur formuleringarna i åtgärdsprogrammen påverkar synen på elever som bedöms att vara i behov av särskilt stöd och vilka diskurser det gick att identifiera utifrån mitt angreppssätt.En kritisk diskursanalys gjordes på 29 åtgärdsprogram hämtade från en skola. Alla åtgärdsprogram var skrivna i en, för skolan, ny mall. Det gick att se tydliga kopplingar mellan mallens utformning och formuleringarna i den nya skollagen.Åtgärdsprogrammen studerades utifrån två grammatiska begrepp, modalitet och transitivitet. Resultatet tolkade jag som att det i stor utsträckning saknades aktiva subjekt i formuleringarna. De förväntningar som fanns på eleverna syftade många gånger till att få dem att anpassa sig till vad som ansågs vara normalt. Samma formuleringar kom igen i flera åtgärdsprogram vilket indikerade att det fanns någon form av mall eller lathund som pedagogerna använde sig av.Fyra olika diskurser utkristalliserade sig; normalitetsdiskurs, expertdiskurs, hegemonisk diskurs och kunskapsdiskurs. Slutsatsen var att de alla existerade i den diskursiva praktiken men att det var normalitetsdiskursen som var den dominerande. / Title: Action programs- from a critical discourse analysis perspectiveAuthor: Jesper JarnloExaminer: Kristian LutzThe purpose of the study was to examine the wording that educators use in action programs, and which consequences this can have for the pupils who are judged to be in need of special support. The two research questions dealt with how the wording that is used in the action programs affects the view that is taken of the pupils who are judged to be in need of special support, and which discourses could be identified on the basis of my approach. A critical discourse analysis was performed on 29 action programs that were collected from one school. All of the action programs were written in a template that was new for the school. It was possible to see a clear connection between the wording of the template, and the wording of the new Education Act. The action programs were studied on the basis of two grammatical concepts; modality and transitivity. My interpretation of the results showed that, to a large extent, the wording lacked active subjects. The expectations that were placed on the pupils were in many cases intended to get them to adapt to what is seen as being normal. The same wording occurred in several action programs, which indicated that the educators used some kind of template, crib or quick reference guide.Four different discourses became apparent: the normality discourse; the expert discourse; the hegemonic discourse; and the knowledge discourse. The conclusion was that all of these existed in the discursive practice, but that the normality discourse was dominant.

Sammanfattning:Undersökningen innehåller svar från tre rektorer och tre specialpedagoger som arbetar inom grundskolan i samma kommun. Jag har med hjälp av intervjuer undersökt deras synsätt i att använda åtgärdsprogrammen i ett skolutvecklingsperspektiv. Genom detta arbete vill jag kunna bidra med kunskap om åtgärdsprogrammens användning i dagsläget och hur de kan användas och utveckla det systematiska kvalitetsarbetet på skolorna. Problemområde:Bakgrunden till valt ämne är genom lästa studier som säger att det krävs kompletterande studier om hur åtgärdsprogrammen används och fungerar i praktiken. Min upplevelse efter många års arbete i grundskolan är hur vanligt det är att förklara elevernas svårigheter som brister och egenskaper hos individen. Jag vill försöka se om rektorer och specialpedagoger tänker som jag kring åtgärdsprogrammens vidare använding i ett skolutvecklingsperspektiv. Syfte och precicerade frågeställnigar:Syftet är att undersöka vilka olika synsätt rektorer/specialpedagoger uttrycker när det gäller synen på åtgärdsprogram som en möjlighet till skolutveckling. Vilka behov föranleder och vilka åtgärder utarbetas i ett åtgärdsprogram? Vilka specialpedagogiska perspektiv avspeglas bland aktörerna på skolorna?Vilken betydelse ges verksamhetskulturen på de undersökta skolorna? Hur ser rektorer och specialpedagoger på möjligheten att använda åtgärdsprogrammen som en grundpelare i arbetet med skolutveckling? Teoretisk ram:Jag har utgått från systemteorin för att komma åt helheten på individ-, grupp- och skolnivå. Utöver detta har jag använt mig av kompenastoriskt/kategoriskt och kritiskt/relationellt perspektiv, samt tittat på om verksamhetskulturen varit proaktiv eller reaktiv.Metod:Jag har valt en kvalitativ ansats för min studie. För att samla in empirin har använts intervjuer och därefter har materialet bearbetats, kategoriserats och tolkningar har gjorts av svaren hos de intervjuade specialpedagogerna. På detta vis har jag bildat mig en uppfattning om deras synsätt på åtgärdsprogram i ett skolutvecklingsperspektiv. Jag är medveten om att resultaten inte kan göra anspråk på en generaliserbarhet då jag endast intervjuat tre verksamma rektorer och tre specialpedagoger på tre olika kommunala grundskolor.Resultat med analys:Rektorer och specialpedagoger tenderar att utgå ifrån ett kompensatoriskt/kategoriskt perspektiv men att det finns mer eller mindre engagemang på skolorna för att skapa ett kritiskt/relationellt perspektiv. Rektorer och specialpedagoger ser kortsiktiga lösningar trots att de vill att respektive skola ska arbeta för en proaktiv verksamhetskultur. Mycket fokus ligger på pedagogerna som anses kunna lösa olika situationer. Alla informanter är positiva till att arbeta med åtgärdsprogrammen som en del av det systematiska kvalitetsarbetet men det är en lång väg för skolorna om detta förändringsarbete ska kunna omsättas i praktik.Kunskapsbidrag:Denna uppsats ska bidra med kunskap om hur rektorer och specialpedagoger tänker kring att utveckla arbetet med åtgärdsprogram ur ett skolutvecklingsperspektiv.

Malmö högskolaLärarutbildningenSkolutveckling och ledarskapSpeciallärarprogrammet Höstterminen 2010ABSTRAKTLeden, Lotta & Tufvesson, Karin (2010). Åtgärdsprogram och IUP – för elever i matematiksvårigheter (IEP – for Students in Mathematical Difficulties). Skolutveckling och ledarskap, Specialpedagogik, Lärarutbildningen, Malmö högskola.Syftet med vårt examensarbete var att studera vilken matematik som synliggörs, och hur denna beskrivs i form av svårigheter och åtgärder, i åtgärdsprogram och individuella utvecklingsplaner (IUP). Vi har också avsett att undersöka hur åtgärderna följer dagens matematikdidaktiska forskning, hur de följer kursplanen i matematik samt hur de följer Skolverkets riktlinjer för upprättande av åtgärdsprogram och IUP. Eftersom vi har intresserat oss för att titta på den skriftliga dokumentationen av matematiksvårigheter och åtgärder, har vi valt att använda oss av en kvalitativ dokumentanalys med vissa kvantitativa inslag. Undersökningen bygger på 64 åtgärdsprogram och 42 IUP insamlade i år 8. Analysen av dokumenten visar på ett individinriktat perspektiv där fokus ofta läggs på elevens beteende, i stället för på ämneskunskaperna i matematik. Vidare har vi sett att åtgärder och strategier för hur eleven ska nå längre i sin kunskapsutveckling, ofta är så otydligt formulerade att de ger liten vägledning. De vanligast förekommande åtgärderna är: arbeta i "liten grupp", extra arbete, och färdighetsträning. Nyckelord: Individuell utvecklingsplan (IUP), matematiksvårigheter, matematikundervisning, åtgärdsprogramLotta LedenHandledare: Peter BengtssonKarin TufvessonKristian LutzExaminator: Birgitta Lansheim