Med detta arbete har vi försökt att få en fördjupad kunskap om hur ett åtgärdsprogram kan se ut, på vilka elever det görs och hur arbetet går till när man upprättar ett. För att få förståelse för varför det ser ut som det gör idag har vi även tittat på den historiska aspekten. Kortfattat kan man säga att ett åtgärdsprogram är som ett slags kontrakt där skola, elev och hem, tillsammans kommit fram till och skrivit ned mål som eleven ska ha nått inom en viss tid samt vilka som ska vara delaktiga. Meningen är att så många som möjligt i elevens omgivning, inklusive eleven själv, ska hjälpa eleven att nå målen. Det sista ledet i arbetet utgörs av en utvärdering. Denna arbetsmetod skulle kunna användas på alla elever för att utveckla dem men på grund av resurs- och tidsbrist används den oftast endast på elever i behov av särskilt stöd. Som blivande lärare är vi övertygade om att vi kommer att ha stor nytta av de kunskaper vi förvärvat inom detta område. Med största sannolikhet kommer vi att upprätta, eller vara med och utforma, åtgärdsprogram i framtiden.

Detta examensarbete handlar om barn med koncentrationssvårigheter. Det övergripande syftet med arbetet är få en bred kunskapsbas inom området. Metoderna vi använt oss av är litteraturstudier och empiriska studier. För att skapa en ingående förståelse för barn med dessa svårigheter beskriver vi hur olika forskare definierar begreppet, vilka olika typer av koncentrationssvårigheter som finns, samt hur lärare och andra pedagoger kan hjälpa dessa barn. En viktig slutsats som kan dras är att pedagogerna i barnets omgivning måste ha goda kunskaper om, samt vara väl insatta i problematiken för att arbetet ska fungera och ge positivt resultat

Mitt arbete beskriver tillvägagångssättet för hur ett åtgärdsprogram tas fram och genomförs. Det börjar med att information samlas in om eleven, informationen analyseras och utmynnar i en precisering av elevens behov. När man arbetar med barn i behov av stöd är det viktigt att söka stärka barnens självuppfattning och självtillit genom att utgå från deras starka sidor. Åt- gärdsprogram upprättas under ett möte med elever och föräldrar. Programmet ska bland annat beskriva elevens situation, mål, tillvägagångssätt och ansvariga. Målet är att programmet ska hjälpa lärare i arbetet med att förbättra elevens situation. Pro-grammet ska vid bestämt tillfälle utvärderas av de inblandade och beslut ska tas om nya åtgärder om det är nödvändigt. Den hjälp som är viktigast för skolans personal att få är från de föräldrar. De ska ha en stor roll i arbetet med åtgärdsprogram.

Detta examensarbete handlar om hur vi som arbetar i skolan kan möta de elever som har läs- och skrivsvårigheter respektive dyslexi. Jag ställer frågan vad dyslexi egentligen är och visar på olika möjligheter att definiera ordet. Jag jämför de två begreppen dyslexi och läs- och skrivsvårigheter med varandra. Många ger nämligen dessa ord olika innebörd. Andra frågor jag försöker besvara är hur dyslexi yttrar sig, och hur man kan upptäcka om en elev har dyslexi. Hur diagnostiseras dyslexi och vilka för- och nackdelar kan en diagnostisering medföra, är två ytterligare frågeställningar som är centrala i detta examensarbete. Mitt syfte är också att ge förslag på hur man kan arbeta med barn med dyslexi. Härmed avser jag bland annat vilka tekniska hjälpmedel som finns att tillgå, exempelvis datorprogram och kassettböcker. När man möter elever med dyslexi är det emellertid inte bara god tillgång till hjälpmedel som är önskvärt, utan det är framför allt viktigt att arbeta med elevens självkänsla. Jag har valt att göra en kvalitativ intervjustudie med sex speciallärare och en logoped, som arbetar med dyslexiutredningar. Dessutom har jag varit i kontakt med, och ställt frågor till, en läspedagog och en speciallärare, som arbetar med frågor som rör läs- och skrivsvårigheter. Speciallärarna är verksamma i olika åldersgrupper, på skolor inom skiftande upptagningsområden. De ser mest fördelar med diagnostisering av läs- och skrivsvårigheter men pekar samtidigt på att det finns elever som inte fått diagnos, men som ändå har stora problem med att läsa och skriva. Oavsett om man har en diagnos eller inte, har man rätt till stöd och hjälp. Problemet är bara att det är svårare att ansöka om resurspengar om en diagnos saknas. Speciallärarna lyfter även fram många andra intressanta åsikter, och ger en rad råd och tips på hur vi lärare kan stimulera dyslektiska elevers läsande och skrivande på ett lustfyllt sätt.

Syftet med vår studie är att undersöka hur en grupp kartläggare; specialpedagoger, talpedagoger, logopeder och psykologer uppfattar ansvariga pedagogers mottagande och intresse för den information som en kartläggning kan ge. Det är vid själva överlämnandet som studiens fokus ligger. Studien ger en översikt av tidigare forskning om En skola för alla, kartläggning, åtgärdsprogram, bemötande lärandemiljö och organisation, interaktion och handledning. Genom att intervjua tretton kartläggare har vi sökt svar på vilka framgångsfaktorer som är viktiga för att skapa ett konstruktivt mottagande av kartläggningen; en utvecklande, interagerande arbetsprocess som leder kartläggningen till utveckling för den kartlagda eleven. Studiens resultat pekar på att kunskapen och insikten om lärandet, bemötandet är avgörande för hur en organisation skall kunna skapa skolutveckling som leder till En skola föra alla. Kunskaper om olika förhållningssätt för att inte ha ett exkluderande förhållningssätt, där eleven ses som tärande utan ett inkluderande, där eleven ses som närande, visar studien är kärnan i En skola för alla som då genomsyras av en god lärandemiljö. Studien visar också att det i och med överlämnandet av kartläggningen krävs planerad handledning från överlämnaren till mottagaren för att kartläggningens resultat ska leda till utveckling för eleven.

Mobbning är ett stort problem på skolorna runt om i världen och även i Sverige. För elever är det en grundläggande rättighet att kunna känna sig trygga i skolan och inte bli utsatta för övergrepp eller förnedrande behandling. Detta är en litteraturstudie som sammanställer forskning kring mobbning, olika åtgärdsprogram samt vilka effekter olika åtgärdsprogram haft. Med mobbning menas att en eller flera individer tillfogar någon annan skada, antingen fysiskt eller psykiskt, vid upprepade tillfällen. Olika åtgärdsprogram har utvecklats som ett sätt att förebygga samt stoppa mobbning. Gemensamt för dessa är skapa ett bra skolklimat där eleverna visar respekt för varandra och utvecklar goda relationer. Olika studier har gjorts för att visa på effekterna av åtgärdsprogram och fått varierande resultat, men gemensamt är att det behövs insatser för att förebygga och stoppa mobbning och det måste finnas en kontinuitet i detta arbete. De vuxna på skolan bär ansvaret att på ett effektivt och bra sätt arbeta för att mobbning inte skall uppstå samt att tidigt stoppa mobbning som uppstår.

The Swedish school law says that students who need special education should have all the support they need to reach the qualification that is set up. The arrangements have to be written down in an Individual education plan (IEP). Before the IEP is set up there has to be an investigation about what kind of support and measures the student needs to reach the qualification that is set up. The aim of this study is to examine student’s participation in school and in the progress with their own IEP. I have accomplished a qualitative study by interviewing eight students during the letter part in the nine-year school. Each student has an IEP. My study has been accomplished in a first person perspective where I have rendered the student’s own stories as I understood them. The result shows that the student’s participation varies between active and passive participation independent of whether the participation is social or task-orientated. The main reason for the students to come to school is to join their friends. The result also shows that the students describe that they are participating in school and in the progress with their IEP even if their participation often is described as a passive involvement. Connecting to earlier researches shows that participation is more often recognised when the respondents are adults in school than if the respondents are students. My conclusion of this study is that students have to participate earlier and more often in the junior school. That will lead to more engagement and motivation and the students will take more responsibility for learning in school. In that way they will get more knowledge according to our curriculum which is necessary for the examination in the ninth year. / I skolans styrdokument står att elever i behov av särskilt stöd ska få det stöd som krävs för att de ska ha möjlighet att nå målen. Detta stöd ska dokumenteras i ett åtgärdsprogram där mål och åtgärder ska beskrivas. Innan själva åtgärdsprogrammet upprättas ska det göras en kartläggning av vilket behov av stöd som krävs för att eleven ska ges möjlighet att nå målen. I denna studie vill jag undersöka hur några elever i grundskolans senare år upplever skolan och då med särskilt fokus på hur de ser på sin delaktighet i skolan och i arbetet med sitt åtgärdsprogram.. Jag har genomfört en kvalitativ studie genom att intervjua åtta elever i grundskolans senare år med upprättade åtgärdsprogram. Studien har genomförts ur ett elevperspektiv där jag har återgett elevernas beskrivningar så som jag har uppfattat dem. Resultatet visar att elevernas delaktighet varierar mellan aktiv och passiv delaktighet oberoende av om delaktigheten är social eller uppgiftsorienterad. Aktiv delaktighet kräver motivation och engagemang. Med passiv delaktighet avser jag ett deltagande utan engagemang eller motivation. Resultatet visar också att eleverna i första hand kommer till skolan för att träffa och umgås med kamrater. När det gäller delaktighet i skolan och i arbetet med sitt åtgärdsprogram visar studien att eleverna anser att de varit delaktiga även om delaktighet ofta beskrivs som ett passivt deltagande. Vid jämförelser med tidigare forskning framkommer att elevers delaktighet beskrivs större i de studier som genomförts med skolpersonal som informanter än i de studier som genomförts med elever som informanter. Min slutsats av denna studie blir att elever behöver göras delaktiga oftare och tidigare i skolåren för att eleverna ska känna motivation och engagemang för sitt lärande. Därmed får eleverna den kunskap som är nödvändig för att efter nionde skolåret nå de mål som beskrivs i läroplan och kursplaner.

Tidigare forskning av Skolverket (2003) konstaterar att var femte elev som är i behov av särskilt stöd inte erhåller detta. Vidare förklaras att skolor har svårigheter att anpassa det särskilda stödet till elevernas behov. Skolverket (2007a) fastställer även att fem procent av pedagogerna inte upprättar individuella utvecklingsplaner. Skolverket (2008a) fastslår att åtgärdsprogram begränsar sig till elevers problematik och förmedlar inte en helhetssyn av eleverna. Det övergripande syftet med denna studie var att belysa vilka erfarenheter och upplevelser pedagoger har av arbetet med elever i behov av särskilt stöd, individuella utvecklingsplaner och åtgärdsprogram. Studien utgick från en kvalitativ intervjumetod. Vårt underlag baserades på sammanlagt fem stycken intervjuer; med en rektor, en specialpedagog och tre pedagoger, vilka samtliga var verksamma inom årskurserna ett till tre. Resultaten visade att pedagogernas bedömning av elever utgår från ett normalitetsbegrepp. I individuella utvecklingsplaner koncentrerar sig pedagogerna på vad som skiljer mellan eleverna och målet och hur elevernas kunskapsmässiga och sociala förmågor kan utvecklas. De individuella utvecklingsplanerna utvärderas inte och är enligt pedagogerna ett utvecklingsområde. Uppföljning sker dagligen i arbetet med eleverna. Pedagogerna framhåller att det är en viktig faktor att vara begränsad i antalet kunskapsmässiga och sociala mål i upprättandet av åtgärdsprogram. Vid utvecklingssamtal sker uppföljning av åtgärdsprogram och utvärdering görs av rektorn. Pedagogerna tilldelar till stor del eleverna svårigheter och granskar inte sin egen yrkesroll eller verksamheten i elevernas skolsituation. Det finns en inställning till att utveckla och förbättra arbetet med individuella utvecklingsplaner och åtgärdsprogram. Studiens slutsatser är i linje med vad som tidigare belysts i den forskning som har gjorts i ämnet. Till skillnad från tidigare forskning ges sociala svårigheter mindre utrymme i åtgärdsprogrammen.

Bakgrund: Koncentrationssvårigheter är ett vanligt begrepp när pedagoger ska beskriva orsaker till elevers skolsvårigheter och detta bekymmer kan yttra sig på många olika sätt. Det ställer krav på skolan att upptäcka, identifiera och förstå dessa elevers svårigheter, där kunskap och synsätt blir avgörande för hur skolan kommer att bemöta elever med koncentrationssvårigheter. För att ge eleven de bästa förutsättningarna för lärande och utveckling krävs att skolan uppmärksammar elevens svårigheter i ett så tidigt stadium som möjligt. Det blir därmed viktigt att lärare, inte minst i de tidigare skolåren, skaffar sig kunskap om denna problematik. Syfte: Syftet med studien är att skapa en fördjupad kunskap i hur specialpedagoger formulerar sig kring och arbetar med åtgärdsprogram för elever med koncentrationssvårigheter. Metod: Vi har valt att i vår studie göra kvalitativa halvstrukturerade intervjuer med fem specialpedagoger som arbetar med skolår F-3 på olika skolor. Vi har också granskat åtgärdsprogram upprättade för elever i skolår F-3, där koncentrationssvårigheter finns med som en del av problematiken. Dessa åtgärdsprogram är upprättade av eller med delaktighet av specialpedagogerna. I vår tolkning och analys av vad som framkommer i intervjuer och åtgärdsprogram har vi använt oss av diskursanalys som teori och metod. Analys: Koncentrationssvårigheter beskrivs som komplext och det förekommer både skillnader och likheter i hur specialpedagogerna formulerar sig. Vår studie visar att intervjuer och åtgärdsprogram präglas av olika specialpedagogiska perspektiv och att flera olika diskurser konkurrerar om att vinna dominans. Det visar sig att det förekommer en diskrepans mellan vad som uttrycks i intervjuerna och vad som sedan skrivs i åtgärdsprogrammen.

Sättet att tala om elevers skolsvårigheter har över tid förskjutits från att tala om elever med behov - till elever i behov av särskilt stöd. Detta har inneburit att fokuset på elevers skolsvårigheter har varit att se ”problemet” som individbundet, till att mer gå i riktning mot att se omgivande förhållanden som de bidragande faktorerna till att elever är i behov av särskilt stöd. Det övergripande syftet med detta arbete är att analysera föreställningen hur ”behov av särskilt stöd” formuleras genom att spegla relationerna mellan forskning och pedagogers synsätt. Den fråga som genomsyrar hela arbetet är vad är det att vara en elev i behov av särskilt stöd. Arbetet består av två huvudsakliga delar, där den första delen belyser hur forskning, offentliga utredningar och skolans styrdokument talar om elever i behov av särskilt stöd, samt vilka synsätt som finns på elever i behov av särskilt stöd. Det som har framkommit i detta arbete är att det finns två huvudsakliga perspektiv på elevers skolsvårigheter, att bristen är individbunden eller att det är omgivningen som är bristande. Utifrån detta har ett tredje perspektiv framkommit som söker efter att se till både hur omgivningen tillmötesgår eleven samtidigt som perspektivet ser till de eventuella behov som eleven har. Detta perspektiv söker efter hur man ska kunna hantera elevers skolsvårigheter utifrån situationen. I del två belyser vi de intervjuer som vi har genomfört för att få pedagogers synsätt på vad det är att vara en elev i behov av särskilt stöd. Det har bland annat framkommit att pedagoger har svårt att definiera begreppet vad är det att vara en elev i behov av särskilt stöd, då pedagogerna menar att man kan skriva en lång lista på vilka orsaker som utgör att en elev är i behov av särskilt stöd. Pedagogerna beskriver vidare att det är från fall till fall gällande vilka elever som ska få särskilt stöd. Det som har framkommit av arbetet är att man söker efter tillvägagångssätt för att på bästa sätt kunna hantera elevers skolsvårigheter utifrån de möjligheter som finns att tillgå.