Enligt Skollagen ska åtgärdsprogram (Åp) upprättas för alla elever i behov av särskilt stöd för att uppnå kunskapskraven i alla skolformer. Avvikelser mellan riktlinjerna och implementeringen av Åp förekommer ofta på grundsärskolan och gymnasiesärskolan. Det finns också många utmaningar som påverkar utarbetande respektive genomförande av åtgärdsprogram på särskolan. Denna utforskande samt beskrivande studie syftar att undersöka utvecklingsmöjligheter för processen kring åtgärdsprogram utifrån lärarens upplevelse i grundsärskolan samt gymnasiesärskolan. I föreliggande studie använde vi Agile teori som teoretisk utgångspunkt. Vi genomförde en enkätundersökning för att samla in data från lärare som arbetar i grundsärskolan och gymnasiesärskolan. 62 lärare sammanlagt svarade på frågeformuläret. Vi analyserade det mesta av datamaterialet kvantitativt med Statistical Package for the Social Sciences (SPSS) samt gjorde en kvalitativ tematisk analys på en öppen fråga i formuläret. Resultaten visar att utmaningarna inför implementering av åtgärdsprogram kvarstår. I strid mot föreskrift i styrdokument ges inte alla elever i behov av särskilt stöd möjlighet att delta i utarbetande av Åp. Vi ser även att inte alla vårdnadshavare till elever i behov av särskilt stöd ges möjligheter att delta i processen. Vi fann att användandet av Åp i lektionsplanering är låg i grundsärskolan och gymnasiesärskolan samt att det saknas koppling mellan Åp processen och undervisningsplaneringen för elever i behov av särskilt stöd. Vår studie belyser behovet av att söka utvecklingsmöjligheter till exempel kompetensutveckling och kollegialt samarbete för personal i särskolan. Sådana förbättringsåtgärder kan fylla en del av klyftan som upplevs mellan riktlinjer och praktik gällande åtgärdsprogram.

Förväntat kunskapsbidragMed det här arbetet vill vi betona vikten av att de läs- och skrivmetoder som skrivs in i åtgärdsprogrammen ska vara adekvata åtgärder och att dessa inte görs slentrianmässigt. För att styrka elevens rättigheter bör åtgärdsprogram formuleras på likvärdigt sätt oberoende av vilken skola hen går i. Med undersökningen hoppas vi kunna lyfta frågan om hur ansvarsfördelningen ser ut när åtgärdsprogram skrivs med tanke på grupp- och organisationsnivå för att ta bort individfokus.Syfte och frågeställningarSyftet med den här studien är att undersöka åtgärdsprogram, på två skolor i olika socioekonomiska områden i samma kommun, för elever med läs- och skrivsvårigheter och då belysa vilka åtgärder som ofta används när det skrivs åtgärdsprogram. Vi vill också undersöka hur ansvarsfördelningen av åtgärder ser ut på de olika skolorna med tanke på individ-, grupp- och organisationsnivå. TeoriDen teoretiska ansatsen i studien är sociokulturell då vi har undersökt hur åtgärdsprogram är formulerade utifrån den kontext individen befinner sig i och utifrån olika perspektiv. Termen sociokulturell är viktig eftersom den visar på att mänskliga handlingar och beteende måste förstås i ett större sammanhang, alltså i en kontext. Den sociokulturella teorin består av grundantaganden om hur verkligheten är konstruerad. Vygotskij (2005) betonar språkets betydelse som bärare av mening i den sociokulturella teorin, och även att språket kan ge en möjlighet till handling som kan förändra oss själva och vår omgivning. MetodI vår studie har vi valt att undersöka innehållet i ett antal åtgärdsprogram. För att kunna analysera dessa har vi valt att göra det med hjälp av textanalys. I undersökningen har vi valt att ta både en kvalitativ och kvantitativ ansats då vi valt att analysera innebörden i åtgärdsprogrammen men vi har också räknat förekommande ord och fördelat dessa i grupper. ResultatResultatet av vår undersökning visar att elevers språk-, skriv- och lässvårigheter beskrivs på liknande sätt i åtgärdsprogrammen och relativt bristfälligt. Skillnaderna mellan åtgärdsprogrammen på de olika skolorna var marginella. Elevernas svårigheter beskrivs främst ur ett kategoriskt perspektiv och inte utifrån grupp- och organisationsnivå.Specialpedagogiska implikationerVårt examensarbete kan förhoppningsvis påverka lärare, speciallärare, specialpedagoger och skolledning att skriva utförliga åtgärdsprogram. Med utförliga menar vi att de åtgärder som skrivs in i åtgärdsprogrammen ska vara adekvata, det ska stå vem som ansvarar för åtgärderna och de ska följas upp av en utvärdering. Skolor bör ha rutiner för hur de formulerar åtgärdsprogram med tanke på individ-, grupp- och organisationsnivå. / Expected knowledge contributionWith this work, we want to emphasize the importance that the reading and writing methods entered into the action programs should be adequate measures and that they are not made traineeship. In order to strengthen the student's rights, action programs should be formulated in an equal manner, regardless of which school they go. With the survey, we hope to raise the question of how the distribution of responsibility looks when action programs are written in terms of group and organizational level to remove individual focus.Purpose and questionsThe purpose of this study is to investigate action programs at two schools in different socioeconomic areas in the same municipality, for students with reading and writing difficulties, and then highlight what measures are often used when writing action programs. We also want to investigate how the division of responsibilities into the different schools reflects individual, group and organizational levels.TheoryThe theoretical approach in the study is socio-cultural when we have examined how action programs are formulated based on the context the individual is in and from different perspectives. The term socio-cultural is important because it shows that human actions and behavior must be understood in a broader context, ie in a context. The socio-cultural theory consists of basic assumptions about how reality is constructed. Vygotsky (2005) emphasizes the importance of language as a carrier of meaning in sociocultural theory, and also that language can provide an opportunity for action that can change ourselves and our environment. MethodIn our study we have chosen to investigate the content of a number of action programs. In order to analyze these we have chosen to do this by means of text analysis. In the survey, we have chosen to take both a qualitative and quantitative approach when we chose to analyze the meaning of the action programs, but we have also taken prevalent words and distributed them into groups.ResultsThe results of our survey show that pupils' language, writing and reading difficulties are similarly described in the action programs and relatively inadequate. The differences between the action programs at the various schools were marginal. The difficulties of the students are described primarily from a categorical perspective, not based on group and organizational level.Special educational implicationsOur graduate work can hopefully affect teachers, special teachers, special educators and school management to write comprehensive action programs. In full, we mean that the actions entered into the action programs should be adequate, who will be responsible for the actions and they will be followed up by an evaluation. Schools should have procedures for formulating action programs in terms of individual, group and organizational levels.

Sammanfattning/Abstract Lundvall, Malin, Mathiasson, Carina, (2020). Konstruktioner av kön - en kritisk diskursanalys av ett antal åtgärdsprogram. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.Förväntat kunskapsbidragI det här arbetet undersöks hur pojkar och flickor framställs i ett antal åtgärdsprogram samt vilka effekter dessa framställningar kan få utifrån CDA och ett genusperspektiv. Det förväntade kunskapsbidraget är att synliggöra vilka typer av diskurser och framställningar som är framträdande i åtgärdsprogrammen.Syfte och frågeställningarSyftet med den här undersökningen är att öka kunskapen om hur pojkar och flickor framställs i ett antal åtgärdsprogram. Vidare avser syftet att undersöka vilka diskurser som framträder i texten och hur dessa relaterar till genus.Mer specifikt undersöks med utgångspunkt från syftet följande preciserade frågeställningar: •Hur framställs pojkar och flickor i ett antal åtgärdsprogram?•Vilka diskurser framträder och hur relaterar dessa till genus? Teori Undersökningen har en diskursanalytisk ansats med inriktningen kritisk diskursanalys (på engelska förkortat CDA) som betonar språkets betydelse för hur vi ser på världen. CDA är både teori och metod och i teorikapitlet redogörs teorin kring CDA. Även genusteorier belyses för att kunna analysera hur diskurser relaterar till ett genus. MetodI metodkapitlet redogörs hur CDA används som metod. Tre centrala begrepp i teoridelen är Faircloughs tre dimensioner; textens egenskaper, den diskursiva praktiken och den sociala praktiken, Analysen bygger på texter från 123 åtgärdsprogram.ResultatResultatet visar att flickor och pojkar framställs olika i de aktuella åtgärdsprogrammen. Materialet visar också att betydligt fler pojkar än flickor får åtgärdsprogram. Genom analysen av beskrivningar och ord i texterna har tre diskurser blivit framträdande. I dessa diskurser blir olika identiteter tillgängliga som framställer pojkar och flickor som motsatser.Specialpedagogiska implikationerDet kan finnas ett behov av att öka kunskapen om språkets betydelse för hur vi riskerar att skapa könsskillnader genom det texter som produceras i skolan. Personal bör reflektera mer kritiskt kring textinnehållet i skolans dokument samt att elevernas röst och vilja synliggörs i åtgärdsprogrammet.

AbstractÄnda sedan mitten av 1970-talet har begreppet åtgärdsprogram, för elever i behov av särskilt stöd, funnits med i styrdokumenten för den svenska skolan. Under årens lopp har dock premisserna för den statliga styrningen av skolan varierat. De senaste decenniernas avreglering och marknadsanpassning har följts av åtstramningar i takt med att svenska skolors resultat i internationella mätningar har sjunkit. Samtidigt påstås det i den offentliga debatten att det administrativa arbetet i skolan stjäl tid från pedagogernas huvuduppdrag – att undervisa. Hur påverkar denna ökade styrning, tillsammans med debatten, arbetet med dokumentationen kring extra anpassningar och särskilt stöd på skolnivå? Vad händer med rättssäkerhet och tydlighet när detta arbete prioriteras ner? Hur påverkar det, i sin tur, tanken om skolans dokumentation som en del av det systematiska kvalitetsarbetet?Förväntat kunskapsbidragMed den här studien vill jag öppna upp för reflektion kring det syfte med arbetet med åtgärdsprogram som skrivs fram i Skolverkets allmänna råd (2014). Hur kan huvudmannen skapa rätt förutsättningar för arbetet med extra anpassningar och särskilt stöd? Hur kan man utveckla skolans relationella kompetens genom det specialpedagogiska arbetet och hur kan förtryckta mallar förvandlas till levande dokument? SyfteSyftet med den här studien är att se vad en närläsning av dokumentationen från fyra olika gymnasieskolor i en större sydsvensk kommun visar när det gäller rådande diskurser, rättssäkerhet, tydlighet och formativt tänkande.FrågeställningarUtgångspunkt för analysen är följande frågeställningar:-Hur återspeglas rådande diskurser i aktuella styrdokument på skolnivå?-På vilket sätt påverkar språkbruket i dokumentationen rättssäkerhet och tydlighet?-Går det att utläsa en formativ tanke där elevens uveckling står i fokus?TeoriNorman Faircloughs teori om kritisk diskursanalys utgör bakgrund för studien tillsammans med Åsa Hirshs forskning om skolans dokumentation ur ett pedagogiskt och juridiskt perspektiv. Olika studier kring styrningen av skolan, såväl i Sverige som i andra länder, är ytterligare en teoretisk utgångspunkt.MetodDen samlade dokumentationen kring sammanlagt åtta elever från fyra gymnasieskolor i samma kommun begärdes ut. Det insamlade materialet analyserades därefter utifrån texternas lingvistiska utformning samt den diskursiva och den sociala kontexten, i enlighet med Norman Faircloughs modell för kritisk diskursanalys.ResultatAnalysen visar att stilnivån i dokumentationen varierar från formell till informell. De diskurser som identifierats är bland annat en myndighetsdiskurs med juridiska referenser, en specialpedagogisk diskurs med facktermer, men även en intern diskurs begränsad till de aktuella skolornas kontext och relationen till eleven. Detta får konsekvenser för tydligheten framför allt för elever och vårdnadshavare men även inom professionen. Tidsbesparande strategier i form av bruk av förtryckta mallar och inklippta texter från tidigare upprättade dokument har iakttagits. Möjligheten att utläsa ett formativt syfte begränsas därmed. Andra tecken på begränsade tidsramar är att sekretessprövning av innehållet inte alltid har hunnits med innan materialet lämnades ut, vilket får konsekvenser för rättssäkerheten.Implikationer och slutsatsArbetet med åtgärdsprogram kan bli en viktig del av skolans systematiska kvalitetsarbete om dokumentationen görs levande genom kontinuerlig utvärdering och uppföljning. För att kunna göra detta krävs att man bygger relationer med elev/vårdnadshavare men även med kollegor och externa professioner. Genom sin kompetens är specialpedagogen den som är bäst lämpad att leda detta arbete och tillsammans med huvudmannen bidra till att skapa rätt förutsättningar. I ett vidare perspektiv är det även viktigt att finna kontaktytor mellan forskare och skolpolitiker för att undvika att styrdokumenten blir skrivbordsprodukter som är svåra att implementera på skolnivå.

Detta arbete handlar om åtgärdsprogram skrivna för elever i grundskolans senare år. Under vår utbildning till specialpedagoger har vi studerat åtgärdsprogram från flera olika kommuner. Vi fann att åtgärdsprogram kan formuleras på varierande sätt och därför uppstod intresset att studera hur åtgärdsprogram utformas. Vårt mål med studien har varit att samla in åtgärdsprogram för att beskriva hur skolan ser på elever i behov av särskilt stöd och de insatser som formulerats för att möta behoven. För att tolka och analysera resultatet har vi använt oss av diskursanalys. Den metoden har gett oss möjlighet att studera innebörden av de ord och begrepp som använts för att beskriva elevers behov och åtgärder. Vi använde specialpedagogiska perspektiv som stöd i analysen av hur skolan uppfattar elever i behov av särskilt stöd. I analysen av resultatet framkom att många ord och begrepp som använts i åtgärdsprogrammen tillhör en pedagogisk diskurs och därmed kan vara svåra att tolka för de som inte tillhör den. Vidare framkom att det var svårt för skolorna att skilja på elevers behov och vad som kan vara en åtgärd. Det som uppfattades som ett behov hos eleven kunde i själva verket vara en lösning på svårigheterna. Vårt resultat pekade också på att de kategoriska/kompensatoriska perspektiven fortfarande var mest framträdande då flest ord och begrepp och åtgärder kunde relateras till dessa. En slutsats från vår studie är att när skolor fokuserar på att anpassa och förändra undervisningen, snarare än att försöka kompensera för elevers svårigheter, tror vi att fler elever kommer att få lättare att nå målen för utbildningen och färre elever kommer att vara i behov av särskilt stöd.

Sammanfattning/AbstractFarrow, Camilla och Mosén, Sylwia (2023). Elevers delaktighet och inflytande iåtgärdsprogram: - ”Vet du vad ett åtgärdsprogram är?” - ”Ingen aning, är det dåligt?”.Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande ochsamhälle, Malmö universitet, 90 hp. Förväntat kunskapsbidragAmbitionen med föreliggande studie är att få fram elevers upplevda delaktighet i arbetet medåtgärdsprogram. Studien har även för avsikt att utveckla kunskap om hur specialpedagogerarbetar med åtgärdsprogram ute på skolorna samt på vilka sätt eleven kan göras delaktig i dessaarbetsprocesser. Syfte och frågeställningarSyftet med den här studien är att öka kunskapen om hur några elever i behov av särskilt stödupplever att de görs delaktiga och får inflytande i arbetet med åtgärdsprogram. Studien avserockså undersöka hur några specialpedagoger arbetar med åtgärdsprogram i skolan samt på vilkasätt eleven görs delaktig i arbetsprocessen.1. Hur arbetar specialpedagoger med åtgärdsprogram i skolan?2. Vilka former av inflytande och delaktighet beskriver aktörerna i arbetsprocessen medåtgärdsprogram?3. När under arbetsprocessens gång upplever aktörerna att eleven görs delaktig? TeoriStudie knyter an till Harts delaktighetsteori (1992) som beskriver olika nivåer av barnsdelaktighet och inflytande samt Deci och Ryans (2015) Self-determination theory som hartydliga kopplingar till motivationspsykologin. Även Johansson (2003) och PramlingSamuelsson m.fl. (2011) har varit betydelsefulla då deras teorier om barnens perspektiv ochbarnperspektivet har använts i studien. MetodStudien inspireras av fenomenologisk ansats. Det insamlade materialet bygger påsemistrukturerade intervjuer med fyra specialpedagoger och fyra elever i behov av särskilt stöd från grundskolor belägna i södra Sverige. De inspelade intervjuerna transkriberades ochlyssnades noggrant igenom. Med hjälp av en innehållsanalys kom respondenternas svar attbearbetas och brytas ner till mindre enheter som slutligen mynnade ut i tre övergripande temanom delaktighet och inflytande i åtgärdsprogram. ResultatResultaten i studien pekar på att specialpedagogerna ute på skolorna arbetar likvärdigt och ilinje med Skolverkets (2014) rekommendationer om arbetet med extra anpassningar, särskiltstöd och åtgärdsprogram. Vidare indikerar resultaten att det finns diskrepans mellan hurspecialpedagoger upplever att elever i behov av särskilt stöd är delaktiga i arbetet medåtgärdsprogram och hur eleverna själva upplever delaktighet och inflytande i arbetsprocessen.Generellt sett uppskattas delaktigheten vara högre när specialpedagogerna blir tillfrågade.Dessutom varierar elevernas upplevelser av delaktighet i större omfattning då vissa placerar sighögt och andra lågt i en förenklad version av Harts (1992) delaktighetsstege (se bilaga 6).Studiens resultat kommer även fram till att det finns olika uppfattningar om när iarbetsprocessen man anser att elevdelaktigheten är som mest lyckosam. Enligt intervjusvarenanses delaktigheten vara mest framträdande i den pedagogiska utredningen och i arbetet meddet särskilda stödet. Specialpedagogiska implikationerDet visar sig att det inte tillhör självklarheten att elever i behov av särskilt stöd uppleverdelaktighet och inflytande i arbetet med åtgärdsprogram. Vi som specialpedagoger kommer attha en viktig och betydande roll för att kunna bidra till större likvärdighet och garanti för att allaelever ska få det de har rätt till samt förändra miljöer där möjligheter till delaktighet ärbegränsad. Det är viktigt att pedagoger i skolan i ännu högre grad tar hänsyn till elevens röstoch att denna ska ligga till grund för hela arbetsprocessen med åtgärdsprogram. Vi tror attpedagogerna ute på skolorna vill att alla elever ska få samma chans att lyckas i skolan men vivet samtidigt att elever och skolor har väldigt olika förutsättningar. Då är det viktigt attpedagoger, men särskilt pedagoger med specialpedagogisk kompetens som ska stödja dessaelever ute på skolorna, gör det utifrån barnets perspektiv.

Denna studie har som syfte att bidra med nya kunskaper om specialpedagogiska stödinsatser som ges till nyanlända elever på gymnasieskolans introduktionsprogram språkintroduktion. För att göra det har en kvantitativ studie genomförts i vilken åtgärdsprogram har samlats in och granskats. En motivering till att göra studien var dels att det inte finns så mycket tidigare forskning inom området, dels att vissa studier visar att denna målgrupp av nyanlända inte får stödinsatser som är specifika för varje individ utan åtgärderna är generella. Då åtgärdsprogrammen var insamlade kartlades stödåtgärderna och rangordnades utifrån vilka som var mest frekvent förekommande. 40 åtgärdsprogram samlades in från sju utvalda gymnasieskolor. Antalet elever som läser på introduktionsprogram språkintroduktion har sjunkit och är i en stadig nedåtgående trend, vilket bekräftas i gymnasieskolornas statistik. Utifrån sammanställningen visar det sig att de specialpedagogiska insatser som är mest dokumenterade i åtgärdsprogrammen är anpassat schema och extra lektioner i svenska som andraspråk, därefter stöd av speciallärare i svenska och språkstöd av modersmålslärare. De förändringar av insats som dokumenterats i samband med uppföljning och utvärdering av åtgärdsprogrammen presenteras i uppsatsen. Slutsatsen är att de dokumenterade åtgärderna tyder på att elever på språkintroduktion behandlas som en homogen grupp med kollektiva lösningar vilket visar på ett kategoriskt perspektiv. Däremot visar analysen av förändringar av insatser på ett relationellt perspektiv på individens behov. Nyckelord: IMS språkintroduktion, nyanlända, specialpedagogiska stödinsatser, särskilt stöd, åtgärdsprogram.

No description available.

Vi ville ta reda på hur specialpedagoger och speciallärare resonerar kring dilemmat att elever i behov av särskilt stöd riskerar att exkluderas istället för att inkluderas vid upprättandet av åtgärdsprogram samt huruvida kartläggningsprocessen och därpå beslutade åtgärder präglas av ett kategoriskt/kompensatoriskt, kritiskt, dilemmaperspektiv eller ett relationellt perspektiv.Vi valde att intervjua åtta specialpedagoger och speciallärare. Intervjun är en kvalitativ undersökningsmetod som är lämplig i empiriska undersökningar med syftet att synliggöra människors erfarenheter. Vi använde en semistrukturerad intervjuguide och materialet analyserades utifrån tematisk analys. Resultatet visar vikten av att utveckla ett mer inkluderande arbetssätt där stöd istället ges i elevens klassrum samt att samtliga av de fyra specialpedagogiska perspektiven förekommer men att det kategoriska/kompensatoriska perspektivet dominerar. Den teoretiska utgångspunkten för vårt arbete är Bronfenbrenners utvecklingsekologi. Den växelverkan som beskrivs, inom samt mellan de olika nivåerna och hur detta påverkar ett barns utveckling, förstärker betydelsen av god samverkan mellan alla parter när en elevs behov ska kartläggas.Gemensamt för våra respondenter är uppfattningen om att mycket arbete återstår innan alla elever erbjuds en tillgänglig lärmiljö i och utanför sina ordinarie klassrum och att vägen dit kantas av möjligheter såväl som hinder när det gäller kunskap och attityder bland skolans aktörer.

Syftet med studien var att analysera Sveriges regerings åtgärdsprogram för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Åtgärdsprogrammet analyserades med Carol Bacchis analysmetod What’s the problem represented to be, (WPR), och utifrån ett intersektionellt perspektiv. Tidigare forskning har visat på betydelsen av ett intersektionellt perspektiv i policydokument, dels för att ge en mer heltäckande förståelse för hur mäns våld mot kvinnor kan se ut, dels för att det möjliggör att utforma anpassad hjälp och stöd till de våldsutsatta kvinnorna. Resultatet visade att problemet med mäns våld mot kvinnor främst grundar sig i könsmaktsordning. Åtgärdsprogrammet utgår från att alla relationer är heteronormativa och monogama, där män beskrivs som förövarna men problematiserats inte ytterligare. Resultatet visade också på att det finns ett fokus på att beskriva de våldsutsatta kvinnorna. Stöd och hjälpinsatser formuleras efter kvinnans livssituation. Utrikes födda beskrivs som en enhetlig grupp, där regeringen utgår från att alla delar samma erfarenheter. Resultatet visade också på att regeringen har ett intersektionell perspektiv i deras förklaringar när det kommer till orsaker till mäns våld mot kvinnor, hur de våldsutsatta kvinnorna beskrivs, samt hur stöd och hjälpinsatser formuleras. / The purpose of the study was to analyze the Swedish government's action program to combat men's violence against women. The action program was analyzed using Carol Bacchi's analysis method What's the problem represented to be, (WPR), and from an intersectional perspective. Previous research has shown the importance of an intersectional perspective in policy documents, partly to provide a more comprehensive understanding of what men's violence against women can look like, and partly because it makes it possible to design adapted help and support for women exposed to violence. The results showed that the problem of men's violence against women is mainly based on gender order. The action program assumes that all relationships are heteronormative and monogamous, where men are described as the perpetrators but not further problematized. The results also showed that there is a focus on describing the women exposed to violence. Support and relief efforts are formulated according to the woman's life situation. Foreign-born are described as a unified group, where the government assumes that everyone shares the same experiences. The results also showed that the government has an intersectional perspective in their explanations when it comes to the causes of men's violence against women, how the women exposed to violence are described, and how support and relief efforts are formulated. / <p>2022-06-02</p>