Studiens syfte är att beskriva och analysera hur specialpedagogers formella kompetens motsvarar de förväntningar på praktisk yrkeskompetens som specialpedagogerna möter från olika aktörer i skolans vardagsverksamhet. Vi använder oss av en kvalitativ metod och intervjuer för att undersöka vårt fält. I vår studie ingår nio intervjuer med specialpedagoger, verksamma i kommunala skolor, fristående skolor eller central elevhälsa. Forskning har visat att specialpedagoger ofta möter förväntningar på att de ska arbeta direkt med stöd mot elever och att skolor ofta har en kategorisk syn på skolsvårigheter. Nyare forskning har även visat att få professioner, utöver specialpedagogerna själva, i skolan anser att specialpedagoger ska arbeta övergripande med organisation samt skolutvecklingsfrågor. Forskning har också visat att specialpedagoger ofta saknar mandat från ledning för hela sitt uppdrag och att de sällan har den strategiska position, exempelvis i ledningsgrupp, i organisationen som de skulle behöva för att lyckas med uppdraget. Studiens resultat visar att faktorer som respondenterna beskriver som avgörande för huruvida de har förutsättningar att utnyttja sin kompetens till fullo är framför allt en ledning som är medveten om specialpedagogens kompetens och har en vision om en inkluderande skola. Vidare så visar studien att det för skolanställda specialpedagoger även är en stor fördel att ingå i en ledningsgrupp eller ha en ledningsfunktion då det skapar bättre förutsättningar för specialpedagogerna att arbeta organisatoriskt samt närmre samverkan med ledning. De centralt anställda specialpedagoger i studien, som alltså arbetar mot skolor men som extern specialistkompetens, har större möjligheter att utnyttja sin fulla kompetens. Studien tyder också på att de skolanställda specialpedagogerna ofta måste kompromissa och att de får en roll som i mycket liknar speciallärarens på så sätt att de ofta arbetar kompensatoriskt med elever samt fungerar som rådgivare. Specialpedagogerna i studien uttrycker tydligt sitt relationella perspektiv på svårigheter men beskriver hur de ofta möter en kategorisk syn på skolsvårigheter från andra aktörer på arbetsplatsen, i synnerhet pedagoger.

Utifrån vårt formulerade syfte har vi undersökt vilken dokumentation och information som överförs och under vilka former den överlämnas när elever byter skola. Vi har även avsett synliggöra pedagogers tankar kring dokumentation och information samt formerna för överlämningen. Den information och dokumentation som förs vidare och den information och dokumentation som önskas av mottagande skola överensstämmer till största delen. Resultatet kan sammanfattas med att överlämnande och mottagande personal i stort är eniga om att IUP med skriftliga omdömen och åtgärdsprogram är dokumentationsformer som alltid används. Man är även överens om att muntlig information är viktig vid överlämningen. Det finns dock viss skillnad i synen på dokumentationens och informationens relevans mellan överlämnande och mottagande lärare. Formerna för överlämnandet visar större diskrepanser mellan överlämnande skolors och mottagande skolas uppfattningar. Det verkar som om strukturen för överlämningsproceduren förändras från år till år. Några anger att klasslärare/mentor, rektor och specialpedagog deltar och andra anger att endast rektorer och specialpedagoger deltar. Man är eniga om att överlämningskonferenserna sker på mottagande skola men kan vara av olika åsikt om var den borde ske. Det går ej att finna något regelverk som styr formerna vare sig på nationell eller kommunal nivå, utan det är upp till varje skoldistrikt eller ett antal rektorer inom ett skolområde att skapa strukturen för överlämningen. En önskan om ökad tydlighet kring överlämning uttrycks där pedagogernas tankar efterfrågas. Elevers lärande ses som det primära i den elevinformation som överlämnas och med stöd av aktuell forskning bör informationen och dokumentationen vid överlämningar främja goda förutsättningar för elever som byter skola mellan år fem och sex. För att förbättra strukturen kring överlämningsförfarandet bör tydliga riktlinjer som anger en hållbar struktur utarbetas av ledningen i samarbete med pedagogerna på berörda skolor. Ledningen bör säkerställa att överlämningsformerna blir formella och utgår från aktuell forskning om elevers lärandeprocess, våra styrdokument och pedagogers beprövade erfarenhet.

Detta är en kvalitativ studie med syfte att analysera hur pedagoger samtalar med vårdnadshavare och elev kring utvärdering av åtgärdsprogram under uppföljningssamtal. För att tydliggöra den här studiens syfte har följande frågeställningar använts: Vad är innehållet i ett uppföljningssamtal? Hur samtalar deltagarna kring åtgärder och extra anpassningar? Hur ser elevens delaktighet i den muntliga kommunikationen ut? Metoden som används i studien är inspelade utvärderingssamtal med pedagoger, vårdnadshavare och elever i årskurs 7 och 9. Studien består av tre inspelade uppföljningssamtal kring åtgärdsprogram. Samtalen analyseras utifrån helhetsanalys, delanalys och samtalsanalys som metod. Som en teoretisk utgångspunkt har ett sociokulturellt perspektiv med inriktning på interaktion används. Resultatet av studien visar att samtalet har fokus på åtgärder och extra anpassningar som finns dokumenterade kring eleven. Specialpedagogen leder samtalet framåt och är den som håller samman deltagarna. I studien framgår att elevens möjlighet till delaktighet är stor. Dock innebär inte denna delaktighet att hänsyn tas till elevens tankar och åsikter i utvärderingen av åtgärder och extra anpassningar. I analysen framkommer även att i samtalet finns inget som visar på att åtgärderna och extra anpassningarna utvärderas utifrån hur väl de har fungerat för eleven. Under samtalet diskuteras de behov eleven har och vilken typ av stöd, åtgärder och extra anpassningar som finns, till viss del diskuteras hur de fungerar. Men inget tas bort eller läggs till i åtgärder eller extra anpassningar, trots att det är tydligt att en del av anpassningarna och åtgärderna inte alls är funktionella. / This is a qualitative study aimed at analyzing how educators talk with parents and pupils when evaluating Individual Educational Plans (IEP) during follow-up discussions. To clarify the purpose of this study, the following questions have been used: What is the content of an IEP follow-up meeting? How do the participants talk about accommodations and interventions? What does the pupil’s participation in the oral communication look like? The method used in the study is recorded evaluation discussions with educators, parents and pupils in grades 7 and 9. The study consists of three recorded IEP follow-up meetings. The conversation is analyzed based on overall analysis, part analysis and conversation analysis as a method. As a theoretical point of view, a socio-cultural perspective with a focus on interaction is used. The result of the study shows that the conversation focuses on accommodations and interventions that are documented in the IEP. The special pedagogue leads the conversation forward and is the one that brings the participants together. The study shows that the pupils have a major opportunity for participation. However, this participation does not mean that the pupils ́ thoughts and opinions are taken into account in the evaluation of accommodations and interventions. The analysis also shows that there is nothing in the conversation that shows that the accommodations and interventions are evaluated according to how well they have worked for the pupil. During the conversation, the needs of the pupil are discussed and also what types of support, accommodations and interventions there are in the IEP, although they are only partially evaluated. No changes are made to the IEPs, even though it is clear that some of the accommodations and interventions are not functional at all.

I svensk grundskola hade innevarande läsår 51400 elever ett åtgärdsprogram. Med tanke på mängden text som skolan producerar om en elev genom skolåren är det av vikt att reflektera över vad som skrivs. Skriva bra åtgärdsprogram är en utmaning då det handlar om elever i en redan utsatt position där inte utanförskapet ytterligare ska förstärkas. Detta gör formulering av insatserna i sig och var de förläggs viktiga. Urvalet, 55 åtgärdsprogram från årskurs 3 från en skolenhet i mellansverige, analyserades med metoden summativ innehållsanalys. Studien undersöker förekomsten av matematik i åtgärdsprogram. Syftet är att analysera fördelningen av det matematiska innehållet i  procedurkunskap respektive konceptuellt kunskap. Dessutom är syftet att analysera på vilken nivå: individ, grupp och organisation, stödet förläggs samt vilka specialpedagogiska perspektiv; kompensatoriskt, kritiskt och dilemma, som framkommer ur texten.   Resultatet visar att 27 åtgärdsprogram innehåller matematik. Sammanfattningsvis syns flera perspektiv i de flesta åtgärdsprogram med information om det matematiska innehållet, vem som ska hjälpa eleven och var eleven ska få hjälpen och till viss del hur stödet ska ges. Däremot gör stora målformuleringar i åtgärdsprogram dem oklara i vilket det matematiska innehållet är samt hur undervisningen ska förändras för att möta elevens behov.

Detta examensarbete behandlar vad som skrivs under rubriken behov i åtgärdsprogram och huruvida skolor följer Skolverkets riktlinjer från 2014, gällande hur behov i åtgärdsprogram bör formuleras. Studien baseras på 65 åtgärdsprogram från åk 4-6 som vi har begärt, och fått in, från 19 slumpmässigt utvalda skolor i hela Sverige. Åtgärdsprogrammen tolkades utifrån ett relationellt och kategoriskt perspektiv med en hermeneutisk ansats. Vid vår analys framkom det sju olika teman under rubrikerna svårigheter och behov. Dessa teman visar att skolor i stor utsträckning skriver elevens behov  på ett sätt som inte överensstämmer  med Skolverkets senaste riktlinjer, och att behov i många fall inte utgörs av just behov, utan skrivs som svårigheter, diagnoser, personliga egenskaper, oönskat beteende och oreflekterat tyckande kring eleven. Resultatet visar att en majoritet av de åtgärdsprogram vi har analyserat representerar ett kategoriskt perspektiv. Tidigare forskning visar på hur formuleringar som dessa kategoriserar elever och har en identitetsskapande funktion hos eleven. Om skolproblem knyts till individen, leder detta inte till förändringar i lärmiljön. Forskning visar också att dessa formuleringar kring elever kan upprätthålla och underbygga ett kategoriskt perspektiv i skolan. En tänkbar anledning  till att Skolverkets riktlinjer har svårt att få genomslag i praktiken är att dessa i sig lämnar stort tolkningsutrymme för skolledare och skolpersonal. Examensarbetet kan visa på att Skolverkets riktlinjer från före 2014, där det rekommenderades att elevers svårigheter skulle beskrivas under rubriken behov, fortfarande följs.

I den här uppsatsen har vi genom en kvalitativ innehållsanalys undersökt hur pojkars och flickors behov och åtgärder uttrycks i åtgärdsprogram. Fokus var att undersöka om det fanns något samband mellan genus och formuleringar av behov och åtgärder i åtgärdsprogram. Vi granskade åtgärdsprogrammen utifrån performativitet, manliga och kvinnliga stereotyper, könssocialisation och hur genus konstrueras i skolans dokumentation. Resultatet visade att pojkars och flickors behov och åtgärder framställs olika utifrån genus i de granskade åtgärdsprogrammen. Genom analys av de ord och uttryck som används i texterna kom vi fram till att pojkar och flickor fostras i traditionella stereotyper enligt de sociala processer och handlingar som återupprepas. Resultatet visade att pojkar och flickor gavs olika förutsättningar utifrån lärares förväntningar i den rådande diskursen.

Elever med behov av stöd har ökat de senaste åren. Som påföljd har det lett till att skolan som organisation måste ha ett väl fungerande system och rutiner för att få ett flöde i arbetsprocessen. Studien fokuserade på att se från både lärarens och rektorns perspektiv i arbetet med elever i behov av särskilt stöd. Studien har också fokuserat på att hitta både styrkor och utmaningar i arbetet i de svenska grundskolorna. Genom kvalitativa intervjuer och bearbetning av data med hjälp av constant comparative method visar resultatet, att det finns flera likheter och olikheter mellan olika skolor kring arbetet med särskilda insatser. Kommunikation, förtroende och tydligt ledarskap är faktorer som visat sig vara viktiga för att arbetet med stödinsatser ska fungera. Det tydligaste, men också den mest oroande slutsatsen, är att kunskapsnivån hos lärare är lägre än förväntad och att många upplever att det behövs mer kompetensutveckling. Även de lärare som nyligen avslutat sin utbildning signalerar att det inte ges tillräckliga kunskaper för att kunna klara av och hantera alla elever i behov av stöd.

Uppsala är en av världens bästa miljöstäder, men samtidigt en av Sveriges smutsigaste kommuner. Dessa olika roller som Uppsala har är det som motiverat uppsatsens syfte. Uppsatsen undersöker bakgrunden till de omfattande luftföroreningarna som finns i Uppsala kommun, samt kommunens möjligheter till att skapa en bättre luftkvalitet. Det aktuella åtgärdsprogram för luftkvalitet i Uppsala är det som analyseras samt jämförs med avklarade åtgärdsprogram för att få en uppfattning utifall det finns en möjlighet att Uppsalas åtgärdsprogram kan fungera. Studien baseras på en kvantitativ litteraturstudie som görs över Uppsala, Helsingborg och Norrköpings åtgärdsprogram. En analys och jämförelse av dessa dokument visar att luftföroreningars bakomliggande orsak är en allt för hög trafikmängd på underdimensionerade centrala gator. Studien visar att Uppsala har goda möjligheter att förbättra luftkvalitén, men att det till stor del bygger på invånares frivilliga insatser och beteendeförändring bland invånarna i deras sätt att förflytta sig. Det krävs även samarbete med flera aktörer, såväl privata som offentliga, för att Uppsala ska kunna förbättra sin stämpel som en av Sveriges smutsigaste kommuner.

April 2006 inträdes Barn – och elevskyddslagen med utgångpunkt att främja barns och elevers välbefinnande, där varje skola gör sig skyldig till att genomföra en likabehandlingsplan. Likabehandlingsplanen ska innehålla skolans handling och arbetsplan mot mobbning och annat kränkande beteende. Det finns en bred forskning kring mobbning både som fenomen och kring arbetsmetoder för att minska och behandla mobbning. Därför ska varje skola forma ett eget arbetssätt som utgår mer eller mindre från de olika befintliga arbetsmetoderna. Syftet med studien är att undersöka samt se vilka metoder eller arbetssätt som används av skolan som ett förebyggande och åtgärdsprogram.  Studiens syfte är att få kunskap kring skolans arbetsrätt mot mobbning, samt att skolans arbetssätt presenteras i förhållande till de krav och skyldigheter som skolan har, gentemot elevhälsan och elevens välmående inom skolan. För att uppnå en djup förståelse av skolans arbetsmetoder kring mobbning, valde jag att utföra kvalitativa intervjuer med skolledningen, skolpersonal inom elevhälsoteamet och pedagogerna på skolan. För att kunna avgränsa studien utgår undersökningen endast utifrån en skola.  Resultatet visar att skolan har en välformad plan kring elevens mående i allmänhet, som beskrivs i skolans likabehandlingsplan. Skolan har inget specifikt program eller tema kring mobbning, utan det går under skolans dagliga arbete för trygghet och trivsel. Resultatet visar även att det förekommer andra faktorer som gör att skolans välplanerade arbetssätt hindras i praktiken. Dessa faktorer är tid, ekonomi och stressrelaterade. Exempelvis att förebyggande arbete hindras eller får mindre uppmärksamhet av skolpersonalen. Däremot har skolan ett starkt åtgärderarbete där alla deltagarna är överens om, samt välmedvetna om vilka åtgärder som gäller vid en mobbning eller kränkande situation.

In motion –a traffic program for Nacka is the result of a survey of the traffic system and transportation situation in Nacka and suggests possible development opportunities. A new traffic strategy will be developed in the municipality of Nacka the coming years, which is the reason for this study: to map the current situation, identify strengths and weaknesses, needs and opportunities. This program suggests possible development opportunities and gives an historical overview of the transportation system, the current situation and an analysis of different transportation modes. A mapping of other municipalities’ traffic strategies or programs have been done and included into the program as well as a prognosis for the coming years in the municipality. The work has identified goals and contains a suggestion for an action plan. The suggestions can serve as a basis for further development to fulfill the set goals in the comprehensive plan, and also more specific in the transportation plan, to get a better interlinked and efficient transportation system in Nacka.