Bakgrund Palliativ vård har som syfte att lindra lidande och främja livskvalitet hos patienten. Men den palliativa vårdens fokus ligger inte endast på patienten utan också på stödet till de närstående. Stödet är viktigt då denna period i livet kan upplevas som traumatisk för de närstående, speciellt om de närstående inte hunnit förbereda sig. Detta kan leda till otrygghet och förvärra de närståendes psykiska mående. Syfte Syftet med studien var att beskriva närståendes upplevelser och behov av stöd vid palliativ vård. Metod En litteraturöversikt genomfördes där aktuella kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga forskningsartiklar granskades, bearbetades och analyserades. Resultat Litteraturöversiktens resultat visade tydligt på att de närstående inom palliativ vård är i behov tydlig och konkret information från sjuksköterskan där närstående önskar få utbyta kunskap tillsammans med sjuksköterskan. De närstående är även i behov av emotionellt stöd. Att få delta i olika stödgrupper var också en typ av stöd där både sjuksköterskan och andra människor i lika situationer var av betydelse för de närstående. Slutsats Närstående har ett stort behov av stöd från sjuksköterskan samt sjukvården generellt. Det är viktigt att sjuksköterskan informerar närstående samt förbereder dem inför den vårdande rollen, annars resulterar detta i att närstående känner sig otrygga i situationen. De närstående är i behov av mycket emotionellt stöd. Här spelar sjuksköterskans personliga egenskaper roll som kan påverka de närståendes upplevelser av stöd och information.

Missfall sker i ca 10-15 % av alla bekräftade graviditeter. Det är en plötslig och känslomässig händelse som innebär en förlust av ett barn/foster. Sorg och lidande är centralt vid en förlust. Hur mycket kvinnan påverkas är individuellt och ofta beroende på vilka förutsättningar som finns. Som vårdpersonal behövs större kunskap för att kunna bemöta de som fått missfall. Syftet med litteraturstudien var att beskriva kvinnors upplevelser av att få ett missfall. Nio vetenskapliga artiklar analyserades med manifest innehållsanalys vilket resulterade i fyra slutkategorier; att det händer plötsligt och blir en livskris, att söka förklaring och lägga skulden på sig själv, att vara i behov av information och stöd samt att det tar tid att bearbeta ett missfall. Kvinnor hamnade i en livskris och kände ofta skuld efter missfallet. De behövde en förklaring för att bearbeta händelsen. Informationen och stödet från vården var bristfällig samt att vårdpersonal använde sig av medicinska termer som upplevdes kränkande. Kvinnor ansåg att det behövdes bättre uppföljning för att hantera förlusten. Ett tillvägagångssätt för att minska psykisk ohälsa kan vara uppföljning via återbesök, telefonkontakt eller enkäter

No description available.

Syftet med studien har varit att undersöka pedagogers uppfattningar gällande inkludering av elever i behov av särskilt stöd. Det är en kvalitativ studie där semistrukturerade intervjuer har genomförts med fyra verksamma pedagoger där alla har en anknytning till inkluderingsprocessen. Två fritidslärare, en speciallärare och en resurspersonal blev valda att delta utifrån deras yrkesroll för att skapa en variation av uppfattningar. Analysarbetet av datainsamlingen skedde genom att mönster upptäcktes i informanternas utsagor och kategorierna Förutsättningar för inkludering, Olikheter är möjligheter, Stödinsatser för inlärningen, Arbetet med sociala problem och Orsaker till exkludering skapades. Diskussionsdelen presenterar analysmaterialet i förhållande till tidigare litteratur och forskning och redovisas under kategorierna Pedagogens inställning, Sociala problem, Speciallärarens roll, Resurser och Acceptans och medvetenhet. Studiens resultat visar att en positiv inställning till att elever i behov av särskilt stöd inkluderas i den ordinarie verksamheten är en förutsättning för att arbetet ska ske. Resultatet visar även att stödinsatser enbart sätts in vid inlärningssvårigheter. Stödinsatser för att utveckla socialkompetens tillämpas inte och det uppfattas av pedagogerna vara en svaghet inom skolan, då sociala problem uppfattas påverka inlärningen. / <p>Godkännandedatum: 2015-06-04</p>

Då svårigheter med att förstå innehåll i text är ett vanligare problem än avkodningssvårigheter efter den första läsinlärningen, är det intressant att undersöka hur läsförståelseundervisningen är utformad för att stärka och stödja elevers läsförståelseutveckling. Syftet med studien är att undersöka hur lärare i årskurs 4 – 6 väljer ut texter och undervisar i läsförståelse för att stärka de elever som kämpar med sin läsförståelse. Studien har inspirerats av en fenomenografisk metodansats. Datainsamlingen skedde genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med fem lärare som undervisar i årskurs 4 – 6. Vidare har studien ett sociokulturellt perspektiv som teoretisk utgångspunkt. Resultatet visar att läsförståelseundervisningen till stor del är integrerad i andra ämnen utöver ämnet svenska. I svenskämnet kretsar undervisningen i läsförståelse i huvudsak kring reciproka lässtrategier som sedan överförs till övrig ämnesundervisning. De vanligaste texterna i läsförståelseundervisningen är skönlitterära texter i svenskämnet och läromedelstexter i SO- och NO- ämnena. Centralt oavsett ämne är att lära genom samtal tillsammans med andra. Samtalet beskrivs också som ett av de viktigaste redskapen för att stärka elevers läsförståelse. Vidare visar resultatet att läsförståelseundervisningen riktas mot en mer ytlig förståelse. Slutsatsen är att det saknas kunskap om hur en undervisning och ett stöd som syftar till en djupare läsförståelse kan se ut, vilket visar på ett behov av en kompetensutveckling inom området.

Barn är en utsatt grupp där ålder och mognad påverkar möjligheten att förstå och hantera svåra situationer. Varje dag förlorar cirka 8 barn en förälder i Sverige, vilket ställer stora krav på vårdpersonalens kunskap om barnets behov av stöd. Syftet med denna integrerade litteraturstudie var att sammanställa kunskap för att sjuksköterskor ska kunna ge stöd till barn vars förälder förväntas dö eller har avlidit i slutenvården. Utifrån syftet formulerades två frågeställningar som handlade om vilka interventioner som kan stödja barn vars förälder är döende eller har avlidit samt vilket behov av ny kunskap om hur stöd ges till barn vars förälder är döende eller har avlidit. Studien genomfördes som en litteraturstudie, där den systematiska litteratursökningen resulterade i 22 artiklar, 15 kvalitativa och 7 kvantitativa. Resultatet visar att barnet behöver tid för att bygga upp en relation till vårdpersonal. Barnet har många känslor som kan behöva komma till uttryck i samband med en förälders bortgång. Därmed är det är viktigt att tillgodose barnets välbefinnande på kort och lång sikt, vilket underlättas genom ett bra bemötande och delaktighet i vården. Resultatet visar även att vårdpersonalens kunskaper om att bemöta och samtala med barn i sorg är begränsad. Bristande stöd och obearbetade känslor i samband med förälderns bortgång kan orsaka påföljder i barnets liv framledes. Denna litteraturstudie belyser barnets behov av stöd i samband med vård föräldern samt den bristande kunskap vårdpersonal har vad gäller vilket stöd som kan ges till barn vars förälder är döende eller har avlidit.

Syftet med denna kvalitativa undersökning är att belysa innebörden av sorgeprocessen och betydelsen av sociala relationer hos en grupp personer som förlorat sin livspartner. Empirin har tolkats utifrån den kunskapssociologiska teorin av Berger och Luckmann (2011) och visar att de efterlevandes sorgeprocess innebär en livsomställning i form av en växlingsprocess vilken föregås av en resocialisation. I livsomställningen sker en växling mellan den efterlevandes tidigare liv och det nya livet som innebär att den sorgdrabbade individen behöver hitta ett nytt perspektiv på sin nya tillvaro som kräver en omtolkning av såväl sina sociala relationer som sin identitet. Resultatet visar att sorgeprocessen är en omfattande och komplex livsomställningsprocess i vilken sociala relationer har en avgörande roll eftersom anpassningen till de efterlevandes nya verklighet sker i relation till såväl andra människor som i relation till sig själva. Livsomställningen som den efterlevande genomgår i sorgeprocessen kan skildras som ett byte av världar där det sker en växling mellan livet före och efter dödsfallet (jfr. Berger &amp; Luckmann, 2011).

Syftet med studien var att undersöka hur inkluderande undervisning fungerar i praktiken. För att finna information om begrepp och arbetssätt kring inkludering granskades riktlinjer i skolans styrdokument. Vidare genomfördes en kvalitativ intervjustudie som metod för att undersöka skolpersonalens egna definitioner av begreppet inkludering samt deras upplevelser och erfarenheter av inkluderande undervisning. Sex stycken intervjuer genomfördes med sju personer ur personalen på en skola i Uppsala som arbetar i årskurs F-3. Resultaten visar att inkludering är svårt att genomföra då det kräver mycket resurser i form av utbildad personal. Inkludering fungerar bra när en elev i behov av särskilt stöd får sina bristande förmågor kompenserade. Svårigheterna av inkludering varierar beroende på elevens behov och det stöd eleven får. Utan rätt stöd kan utåtagerande elever som inkluderas i klassen istället bli exkluderade. Övriga elever i klassen blir lidande genom att de får en försämrad undervisning och en minskad känsla av trygghet. Slutsatsen är att utåtagerande elever behöver en elevassistent som har rätt kompetens och personkemi med eleven. Först när elevassistenten kan förutse och hantera olika situationer som kan uppstå är inkluderingen gynnsam.

Narkolepsi är en relativt okänd sjukdom som kan ha stor påverkan på det dagliga livet. Sjukdomen kännetecknas av symtomen överdriven dagtrötthet (EDS), kataplexi (muskelsvaghet), sömnparalys samt hallucinationer. Symtomen upplevs ofta som problematiska och blir lätt missförstådda. Dagliga aktiviteter så som arbete, skolgång, bilkörning och sociala aktiviteter kan påverkas negativt. För att uppmärksamma hur narkolepsi upplevs av drabbade människor och deras anhöriga samt hur deras vardag påverkas behövs mer kunskap kring ämnet. Studiens syfte var att belysa hur människor med narkolepsi och deras anhöriga upplever sjukdomen. Metoden som användes var en allmän litteraturstudie och resultatet baserades på 14 vetenskapliga artiklar. Begränsningar i vardagen och Sjukdomsrelaterad påverkan utgjorde resultatets två huvudteman. I resultatet framkom att narkolepsi orsakar svårigheter för både de människor som drabbats av sjukdomen och deras anhöriga. Barn och ungdomars skolgång samt vuxnas arbetssituation påverkades negativt. Även sociala relationer till både familj och vänner kunde försämras. Sjuksköterskan kan utgöra ett stöd för både människor som drabbats av narkolepsi och deras anhöriga och genom kunskap, omtanke och ansvar kan mening i situationen uppnås. Aktuell forskning är otillräcklig och mer kunskap krävs för att människor drabbade av narkolepsi och deras anhöriga ska få en ljusare vardag. / Narcolepsy is a relatively unknown disease that can have a major impact on daily life. The disease is characterized by symptoms of excessive daytime sleepiness (EDS), cataplexy (muscle weakness), sleep paralysis and hallucinations. The symptoms are easily misunderstood and daily activities such as work, school, driving and social activities may be adversely affected. To observe how narcolepsy is experienced by affected people and their families and how their everyday lives are affected, more knowledge is needed on the subject. The study’s purpose was to identify how people with narcolepsy and their families are experiencing the disease. The method used was a literature overview and the results were based on 14 scientific articles. Limitations in everyday life and Disease-related impacts were the two main themes. The result showed that narcolepsy is causing difficulties. Children and young peoples’ schooling, adults’ job situations and social relationships are negatively affected. The nurse can be a support for both the people who suffer from narcolepsy and their families and by knowledge, consideration and responsibility the nurse can accomplish meaning in the situation. Current research is lacking and more knowledge is required to bring those who sufferers from narcolepsy and their families a brighter everyday life.

The purpose of this study is to look into the views of four educators from different preschools; their work with autistic children and how they perceive the inclusion of these children in the daily activities with other children. The result shows that the educators in this study think that including activities are positive for all children, with or without disabilities. In order to accomplish this it is necessary to have educators with good knowledge in working with inclusion. However, one of the four educators thinks that it can also be positive for the autistic child to participate in activities just for autistic children for a certain period of time. This is because in those activities there are educators with good knowledge and experience of attending to children with difficulties. It is argued that if the child with autism gets a special education designed specifically for autistic children, it will be easier to participate in preschool activities. This study shows that it is very important to have a good comunication between parents and teachers to provide the children with autism the best support and also to be included in the preschool´s group of children.